söndag, juli 03, 2016

De dödas röster

Det var nästan precis som förr i tiden när jag lyssnade på sommarlovsföljetonger på radio (Tordyveln flyger i skymningen, Det blåser på månen), men mycket bättre eftersom jag kunde ladda ner alla avsnitt och lyssna i ett nästan avbrottsfritt svep. Ett tag tänkte jag att jag skulle lyssna i saktare takt och spara lite på upplevelsen, men den tanken försvann snabbt. Jag ska ju ändå lyssna igenom alltihopa en gång till med familjen på nästa bilresa.
I början hörde jag Saras röst under alla skådespelare, men det försvann snabbt, kanske för att det var olika manusförfattare, men troligast för att alla skådespelare var så bra och trovärdiga. Precis alla lät äkta, jag vet inte ens hur det är möjligt - magi? Det här att pratet sker på olika sätt och på olika platser, (irl, telefon, gamla band, hemma hos nån, på nåns jobb, på nån skola, i olika rum) levandegjorde storyn såklart, men hade det låtit som det vanliga styltiga svenska tv-serietalet hade det ju inte hjälpt. Jag kanske bara är ovan vid radiotetater och radiodokumentärer, men jag blev väldigt imponerad.

Ljudet och ljudeffekterna var väldigt bra och så väldigt lagom många. Jag tänkte på det när jag läste en annan text häromdagen där författaren hade baxat in tidsmarkörer och igenkänningsfaktorer på de mest onödiga och iögonfallande ställen, att det är verkligen en konst att skapa friktionsfria miljöer (för gnälliga kritiker som mig). Det enda dåliga i De dödas röster var när jag slogs av hur bra nåt var och föll ur historien en sekund.

Jag är väldigt lättskrämd (vi minns t.ex när jag såg Wendigo-avsnittet i Supernatural och inte tordes gå ner i källaren (som inte ens var en källare) eller när jag lyssnade på ett Eget rum-poddens Twin Pekasavsnitt och fick springa ut från rummet där min bostadsrättsförening förvarar papperspåsar till matavfall pga det finns rum där nere som sträcker sig längre bort än man kan se) och fick lätt hjärtklappning när jag lyssnade på De dödas röster medan jag ensam gick i trappuppgången upp till vår lägenhet och det var så tyst och lite halvmörkt och bakgrundsljuden från programmet lät som om de kommer ifrån trapphuset. Så min rekommendation till lättskrämda är att lyssna på dagtid, gärna ute bland folk. Eller, såklart, om man verkligen vill bli rädd - gå (ensam) till ett kolonilottsområde vid skymningen, ha ljudutestängande hörlurar, lyssna på allt i ett svep och få permanent gåshud.

Jag vill inte säga nåt om det faktiska innehållet för jag tror att det är roligast att lyssna utan några som helst förkunskaper, men jag kan säga att jag tyckte det var galet bra.

fredag, juli 01, 2016

Nionde och tionde krysset

With a red cover
Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas. Den första serien jag läste av Maas, Throne of Glass, var väldigt bra, lätt nyskapande och superspännande. Den här kändes gammal och trött och som någon skrev på Goodreads, lite ripoff på Twilight? Mycket besviken på det. Gillade ändå sagotemat som utvecklades och syntes efter hand, det var väldigt bra skrivet.
Jag hade ju tänkt ha Sara Danius Husmoderns död och andra texter här, men eftersom jag läst alltför många böcker som inte passar in i bingot ALLS, fick jag anstränga mig lite och försöka få in några av dem. Och eftersom jag mötte Sara Danius i Gamla stan häromveckan kanske Husmodern passar in på Written by an author you've met?!

BOTNS BOOK BINGO (free square)
Sara Stridbergs Drömfakulteten - tillägg till sexualteorin. Jag hade bara 4 dagar kvar på mitt e-lån, så jag läste den här, eftersom jag verkligen ville och kryssade frirutan. Himla bra bok, bra språk, lätt "översatt" känsla, men det passar eftersom vi hela tiden är i en drömvärld i Amerika. Bitvis plågsam. Oväntat lättläst. Men varför kallas staden "Ventnor" för "Ventor"?

tisdag, juni 28, 2016

Sjunde och åttonde krysset

Published the year you were born
Schakalen av Frederick Forsyth.
Jag skäms lite för att jag inte har läst den här tidigare och min far, som introducerat bl. a. Robert Ludlum fär mig, med stor succé, blev mycket förvånad. Men jag har alltid föredragit lite mer plotdrivna action thrillers som Lee Child och Tom Clancy och undvikigt Maclean och grabbarna (det är bara grabbar) (Ludlum är ett mellanting, plotdrivet, med mycket bakgrunduppbyggnad).
Schakalen började med långa beskrivningar av Frankrikes poliskårsuppbyggnad på 60-talet med lite mililtärinfo och maffiainfo ovanpå det. Meningarna var långa och styltiga, det handlade enkom om män - kvinnorna var älskarinnor eller mödrar, fruarna var bortresta. Schakalen var rätt trist där han flög fram och tillbaka mellan europeiska flygplatser, men efter ungefär halva boken tog det sig lite. London kom in i bilden och jag fastnade. Jag vet inte om det var den vanliga anglofilin som slog till, men jag läste klart den med långt större entusiasm än jag inledde den.

A ghost story
Yuko av Jenny Milewski
Lyckligt sammanträffande är detta EMK:s nästa diskussionsbok.
Läs den om ni gillar spöken och snyggt utformade böcker.

onsdag, juni 22, 2016

Femte och sjätte krysset

Recommended by a family member
The Girl with All the Gifts av M.R. Carey. Johan läste den här precis och tyckte den var bra och det var den. + för att det var en avslutad historia, - för att den var liiiiite för lång, och lite för The Road.

With a number in the title
En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt. Uppföljaren till En enda natt. Jag läser egentligen inte så mycket contemporary romance, men jag tycker att man ska uppmuntra svensk romancelitteratur och Simona skriver bra, lagom detaljrikt och världsfrånvänt (på ett bra sätt).

tisdag, juni 07, 2016

Skogen

På bilden står barnet i skogen hos mina föräldrar, en skog som gränsar till gården jag växte upp på. Skogsdelen av mina föräldrars hem är liten, bara en hektar, men att få äga en del av den skog som jag vuxit upp i och med är stort. Jag har tillbringat väldigt mycket tid i skogarna norr om Motala, där låg tomtens hus där vi lämnade våra önskelistor på julen, där red jag mina ponnyer, Wittus, Snookie och Dora. Svamp-, blåbärs- och lingonplockning på alla möjliga och omöjliga ställen. Här finns tät blandskog, mycket barr, tjock mossa och stora stenar. 
Svamp-, blåbärs- och lingonplockning i skogarna norr om Motala. Skogar med räv, bäver, älg och och rådjur.
Skogsvägar kantade av smultrontuvor. Fält av ormbunkar, kalhyggen med murklor. Harsyra, vitsippor, hav av vitsippor.
Och minnen. Granhämtning med grillning varje jul med kusinerna, pulkaåkning med grillning varje år med kusinerna, blåbärsplockning, med matsäck (mackor med stekt ägg och vit Kinda-gurka) varje år med kusinerna, kantarellplockning, som avslutas hemma med rensning och en liten macka med smörstekta kantareller, varje år med kusinerna.
Trattkantarellplockning med små egna barn, mamma, pappa, syster och Johan, med matsäck (mackor med stekt ägg och vit Kinda-gurka).

Jag är också väldigt mörkrädd och blir helt skräckslagen av den här skogen emellanåt, men det ingår.




Kulturkollos utmaning den här veckan är att lägga upp en bild på favoritskogen. Det var i sanning en utmaning att begränsa sig till en bild och en skog.

Tredje och fjärde krysset

Has a place name in the title
Rødby-Puttgarden av Helle Helle har visserligen två platser i titeln, men det får gå. Mycket bra bok om två systrar och livet. Det som jag gillar med Helle Helle är att det är så svårt att placera in hennes romaner i någon tid. Jag förstår av vissa referenser ungefär när de utspelar sig och ibland stressar det mig oerhört när det saknas tydliga tidsmarkörer, ibland är det skönt att bara släppa det och flyta med. Men man undrar alltid varför, för trots att det som beskrivs är helt vanliga vardagsliv så är det så mycket mystik över allt och alla. Vad var det egentligen som hände under studietiden? Vem är pappan? Varför kysser hon honom? Varför känns det som om vi sitter och väntar på något fast vi vet att det är nuet som finns och inget annat?

About a subject that challenges you
De försvunna av Caroline Eriksson
Ja, vad är det egentligen som "utmanar mig"? Ännu en en psykologisk thriller med misogynitema? Eller bara misogynin? Jag tror båda. Och det här nya när alla thrillers ska vara överraskande nånstans, lite clickbaitigt sådär, så när det väl händer så är överraskningseffekten borta. Men snyggt spunnet och välskrivet.

fredag, juni 03, 2016

Lånade, bytta, fådda-utmaning

Veckans utmaning från Kulturkollo är en enkät:

Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu?
1 fysisk (Anne Dillards The Maytrees), 5 e-lån. Trodde jag tills jag gick in och kollade och såg alla "expired". Jag har sex dagar på att läsa ut Gösta Berlings saga och Caroline Erikssons De försvunna. Gösta Berlings saga är en kamp, jag älskar Selmas språk, det är så bra så att det inte är klokt. Berättelserna tråkar ut mig.

Vilken var den senaste boken du fick?
Världens vackraste man av Lena Ackebo som jag fick av Natur & Kultur efter att ha deltagit i en författarfrukost.

Vilken var den senaste boken du gav bort?
Simma med de drunknade som jag gav till mina föräldrar

Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad?
Jag minns inte alls, men jag tror att det antagligen är nåt från EMK, min bokklubb. Vi byter ibland böcker mot böcker.

Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken?
Jag läser Rødby-Puttgarden av Helle Helle och den har jag antingen köpt på Politikens bokhandel i Köpenhamn eller på Adlibris, jag minns inte.

torsdag, juni 02, 2016

Första och andra krysset

Set in Europe
Jag hade egentligen valt ut en helt annan bok att börja med, men när jag hade hämtat Världens vackraste man av Lena Ackebo på Posten, kunde jag inte låta bli att titta lite i den och det slutade med att jag sträckläste den. Det är en otroligt läsvänlig bok, rolig och ångestfylld (jag har också en syster).

With a flower in the title or on the cover
D.H. Lawrences novell Sol utgiven i vacker form med citroner och citronträdsblommor (och en och annan suggestiv orm) från Novellix. En berättelse om värme, lust och sol.