söndag, december 10, 2017

Boktipsjulkalender 8


En av årets allra bästa läsupplevelser var Down Under av Johan Ehn (skriver jag, som vore det en allmän sanning).
Så här skrev jag på Goodreads: Typisk sträckläsningsbok, det går inte att lägga den ifrån sig. Det här är dessutom en av få gånger som tidshoppande verkligen funkar för mig, kanske för att jag är lika engagerad i båda tidslinjerna. Lägg sedan till mat, (bra) musik och en rejäl dos ångest=seriös feelbadgood!

Jag rekommenderar den här så mycket jag bara kan, spelar ingen roll om man har förläst sig på uppväxtskildringar eller inte vill läsa ett ord till som påminner om ens tonår (så kände jag lite); den här boken är för bra på alla sätt för att inte läsas. En sak som är fin är att alla åldrar är lika insiktsfullt skildrade och jag känner igen mig i allt, både utifrån mig själv och utifrån mina barn. Och så är den rolig också. Och när jag hade läst klart har jag trots mörkret en varm och hoppfull känsla i hela kroppen.

lördag, december 09, 2017

Boktipsjulkalender 7


Igår när jag kom hem efter att ha julhandlat i två timmar och var helt genomsvettig och slut (jag hade varit på två ställen, på inget av ställena var det särskilt mycket folk, utöver en lätt barnvagnsinvasion på N&K:s julmarknad som först fick mig att tro att jag hade åkt fel), så la jag mig på soffan för att somna till Loretta Chases senaste bok A Duke in Shining Armor, men istället läste jag sönder ögonen, eftersom den var så väldigt genommysig med mycket bokprat och  en väldigt bra badkarsscen.

Boktipsjulkalender 5+6

Böcker som jag inte har läst, men som är väldigt bra julklappsböcker tills ens föräldrar (hoppas jag).
På Natur & Kulturs julmarknad köpte jag Skörd av Anette Dieng och Ingela Persson till mamma.



Hon kommer att få en låda grönsaker också, så att hon kan testa olika recept.

Pappa får en kniv att tälja med, ett träämne till en dalahäst och den här:
Tälj! av Hannes Dahlrot och Henrik Francke.


Julminne-bonus
En jul när jag var kanske 12, så hade mamma och pappa varsin gipsad arm. Mamma hade fallit av en häst och brutit nåt litet ben och pappa hade huggit av en sena i handleden med yxan.
Nu kan man ju undra varför jag ger honom en morakniv i julklapp, men 1) han har redan flera och 2) om han skulle tälja av sig ett finger så är det ändå inte den värsta skada han har åsamkat sig.









måndag, december 04, 2017

Boktipsjulkalender 4


Erotic Stories for Punjabi Women av Balli Kaur Jaswal är en trevlig chicklitroman (för mig är det England (London), nutid och romantik). Visst är det en del sex, mest gulligt sex. Mest handlar det om att leva som immigrant, eller som barn till immigranter i England, i Southall, London. Det är rolig, sorglig, spännande och himla trevlig läsning.

söndag, december 03, 2017

Boktipsjulkalender 3

James S.A. Corey (Daniel abraham och Ty Frank) har skrivit SF-serien The Expanse. Den går att se som tv-serie på Netflix eller syfy-kanalen och efter att ha sett den första säsongen köpte jag snabbt de två första böckerna(av sju) i serien) Leviathan Wakes och Caliban's War. Av någon anledning så läste jag del två bara och hoppade över den första och sen såg jag andra säsongen och nu är allt en enda röra, för de verkar ha flyttat runt alla händelser i serien. Min plan nu är att helt enkelt läsa klart hela serien innan säsong 3 kommer, så slipper jag undra över hur det ska gå med allt!
Den boken jag läste var i alla fall en story som börjar på Ganymede, en av Jupiters månar, där människor försöker bygga en levande värld i biosfärer. Det finns ett större ramverk i serien där vissa försöker starta krig mellan Mars och Jorden (martians och earthers), andra försöker stoppa det, en tredje falang, Belters, försöker bli en makt att räkna med. Belters är människor födda i asteroidbältet, de är arbetare och jobbar ofta i gruvindustrin och vill slippa slava åt övermakterna Mars och Jorden.

Tydligen, och jag förstår inte alls hur det hänger ihop, men det ger sig väl, så utspelar sig den här storyn i samma världsbygge som The Martian - också mycket bra bok - men det skiljer då några 100 år, eftersom det Mars som Mark Watney befinner sig är rätt tomt.

lördag, december 02, 2017

Boktipsjulkalender 2

M.R.C. Kasasian skriver en Sherlock-ripoff som är helt i min smak. Sherlock är Sidney Grice, en man med glasöga och frugala vanor som löser mysterier i London i slutet av 1800-talet. Nästan exakt som Sherlock alltså. Watson är lite mer annorlunda, March Middleton är dottern till en nyligen avliden läkare som arbetade i Indien. Sydney är Marchs förmyndare och trots att hon inte känner honom och knappt vet nåt om honom flyttar hon in, glad för att ha nånstans att bo, inte lika glad för att hon förväntas avstå från kött, tobak och gin.

De börjar lösa brott tillsammans och det är de vanliga mysterierna i såna här böcker: nån har försvunnit/dött/mördats, nån annan vill veta var den är/varför, nån misstänker nåt och var tog de leriga fotavtrycken vägen, m.m. Skillnaden från de vanliga Sherlock Holmes-historierna, som visserligen kan vara rätt skrämmande, är att Kasasian gärna frossar i äckliga detaljer och vidriga omständigheter. Jag halvblundade genom scener i både den första och den andra boken (den tredje vara "renare").

Det finns fem böcker utgivna på engelska, varav jag har läst tre: The Mangle Street Murders, The Curse of the House of Foskett och Death Descends on Saturn Villa. Jag sparar medvetet de som finns kvar för att ha vid lässvackor eller andra tillfällen när jag behöver uppslukande.



Vill man inte läsa på engelska så finns turligt nog den första utgiven på svenska av Lind & Co - Morden på Mangle Street, översatt av Fredrika Spindler. (Finns på också som ljudbok på Storytel.)


+ Mycket snygga omslag

fredag, december 01, 2017

Boktipsjulkalender 1

Jag har läst bra många fler än 24 böcker i år, så nog borde jag kunna få ihop en julkalender med boktips? Man tycker ju det. (Hade inte ens kunnat börja utan Goodreads, men.)

Det finns ju inget extra somrigt tillfälle att rekommendera denna i december så jag börjar helt enkelt med Eva Frantz Sommarön. Det är en mycket obehaglig mysdeckare. Miljön är en skärgårdsö i Finland och berättelsen utspelar sig i nutid, men med tillbakablickar till 70-talet. Ön ägs av ett försäkringsföretag och personalen på företaget får hyra stugorna som finns där. Den här sommaren är alla stugor uthyrda och några på än har varit här tidigare, både sommargäster och personal. Det är en krypande stämning rakt igenom och det beror både på att man fattar att det är något på gång, något riktigt hemskt och på att Eva Frantz är så skicklig på att beskriva semesterångest.
Jag gillar allt med den här boken: intrigen är Christie-esque, det är inga superplottwistar (yay) utan bara en gedigen historia, karaktärsskildringarna, från minsta barn till en gammal gubbe, är trovärdiga och det finns gott om folk man både gillar och ogillar. Miljöskildringarna är faktiskt enormt bra, jag har visserligen aldrig varit på en enda skärgårdsö, men jag växte upp bredvid Vättern, nära Varamon, där det fanns både tennisbanor, privata strandområden för stadens två stora företag, Elektrolux och Luxor och så var det 70-tal och jag känner igen mig i massor. Språket är också underbart, bekant och samtidigt inte, eftersom det är finlandssvenska.

Snygg som få?


Det här är en riktig sommarbok och jag tycker att man kan försöka läsa den på sommaren, jag tror att den blir extra läskig då.

måndag, november 20, 2017

När reglerna slutat gälla

Tur ändå att jag inte arbetar som fotograf, för jag skulle få sparken direkt. Cecilia och jag var och lyssnade på Ariel Levy och Linn Ullmann på Kulturhuset härometttagsen. Jag har läst När reglerna slutat gälla och när jag läste den tyckte jag författaren var synnerligen osympatisk, transfobisk, och rejält bortskämd. Efter att ha lyssnat på henne är jag något vänligare inställd, eftersom jag fick intrycket att boken delvis är skriven i affekt och att hon är medveten om det. Jag brukar inte vara en stenhård "check your privileges"-person när jag läser, men det var svårt att låta bli. Och det trots ömmande omständigheter. Men för mig blev det till slut intressant läsning just pga detta och hur man kan lära sig av hur människor hanterar sorg på olika sätt. Tyvärr var Linn Ullmann inte bra på att intervjua, hon ställde för öppna frågor och bad hela tiden Ariel Levy att förklara sig när hon hade svarat, så att Levy fick svara igen och säga samma sak en gång till, men med andra ord.

Innan samtalet åt vi en snabb middag på Hobo - förfärlig ljudnivå, väldigt god mat.

Detta är harsyresorbet med grädde. Jag åt även mossa.