onsdag, januari 30, 2019

Flickan i den rosa skogen

Helena Dahlgren har skrivit en fin, liten bok för Nypon förlag som ger ut lättlästa böcker. Nu är den ju allt annat än just lättläst eftersom ämnet, självmord/en förälder som tar livet av sig, är så otroligt tungt. Ibland försöker jag undvika att läsa om ämnen som jag vet kommer att väcka upp känslor som ligger och slumrar, men januari är den månad när Pym dog och jag tänker på det, om inte dagligen, så ofta. Därför tyckte jag att jag lika gärna kunde läsa den här nu. Den liknar inte alls någon av mina erfarenheter och det gjorde att det blev lite lättare att hålla distansen (alltså, det går såklart inte att låta bli att gråta, men det beror mest på att jag verkligen känner för Ella). Det är en väldigt kärleksfull och ärlig historia, med både vackra och fula tankar, ibland inte ens tankar, utan saker som sägs rakt ut, såsom det faktiskt är i verkligheten. Hur kan någon välja att lämna på det här sättet? Hur väl man än förstår sjukdomen och att det faktiskt inte alltid är ett val, så dyker ju den här frågan upp hela tiden och jag tycker Helena hanterar det på ett så bra sätt, i sorgen säger man ibland saker som inte är snälla och det är okej.

Poesin Ella läser, Sylvia Plath, Emily Dickinson och Edith Södergran, är en underbart fin ram kring berättelsen. Ända sen jag hörde titeln första gången har jag velat läsa boken och jag blev inte besviken. Smärtan och hoppet illustreras perfekt av de här två dikterna av Emily Dickinson:

PAIN has an element of blank;                          
It cannot recollect                     
When it began, or if there were                       

A day when it was not.

Frequently the woods are pink —
Frequently the woods are pink —
Frequently are brown.
Frequently the hills undress
Behind my native town.
Oft a head is crested
I was wont to see —
And as oft a cranny
Where it used to be —
And the Earth — they tell me —
On its Axis turned!
Wonderful Rotation!
By but twelve performed
!



fredag, januari 25, 2019

Läshelg i Varberg

Kommer årets höjdpunkt redan första helgen i februari? Jag hoppas inte det, men jag tror att det blir en av årets bästa helger! Förra året åkte jag också till Varberg med Bokbubblarna (lokal bokklubb på Västkusten som ordnar resan) och diverse andra bokmänniskor och ville aldrig åka därifrån. Men det blev jag ju tvungen att göra pga av andra åtaganden i livet, men turligt nog får jag åka tillbaka i år igen!

På tågresan ner förra året läste jag Körsbärslandet, som jag älskade och helt glömde ta med på min årsbästalista? Jag är ca världens sämsta bokbloggare, men det är OK. Allt är OK. Som, om jag ska vara helt ärlig, lite ledset kämpande NPF-förälder har jag inga andra krav på mig själv just nu än att jag ska andas, samt ta varje tillfälle jag orkar att träffa bokmänniskor, för det finns inga som är så upplyftande som dom.Men detta skulle handla om läsning och jag tänker inte packa vare sig Föräldraboken om ADHD eller Föräldraboken om autismspektrumtillstånd. Istället blir det Empire of Storms av Sarah J. Maas, Andningsgunga av Hertha Muller och Norsk Omelet av Suzanne Brøgger (som jag och @bokcillen på insta ska lyssna på om några veckor). Utöver det tänkte jag packa in himla massa godis, lite bubbel och jättevarma kläder så att jag kan gå längs havet. Mm, havet.

Jag i havet utanför Österlen. Jag tänkte inte kallbada, men tar med baddräkt för säkerhets skull.


Jag glömde e-böckerna: jag har också laddat ner Normal People av Sally Rooney och Mörkret av Ragnar Jonasson.

fredag, januari 11, 2019

The Soundtrack of My Blog




Ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog


Jag startade min blogg på senvåren 2005 när ALLA startade bloggar. Då var det mest en salig blandning av allting och jag tror att de enda ämnesbloggarna jag hittade till var Lipgloss Bitch om smink och den där första mode/stil-bloggen som jag inte minns vad den hette. Annars var det Sigge om kultur och allt som skedde i bloggvärlden, en svensk tjej som läste till veterinär i Storbritannien, Silverfisken om foto, reklam och kultur, mat och festande i Melbourne, Bondhustrun med den utsökta musiksmaken, m.fl., m.fl. Jag läste andras bloggar mer än jag skrev i min egen, kommenterade mycket hos vissa, inget hos andra, men var en del av en community och det var otroligt roligt. Inte minst för att jag, som satt hemma och frilansade, plötsligt hade "jobbarkompisar".


Min blogg var bara en blogg och nu vet jag inte riktigt. Är det en bokblogg? Är det en trött mamma-blogg? Är det en kulturblogg? Är det en minnesanteckningsblogg? Eller kanske en receptblogg? Den är allt ovanstående. Och inläggen? Går de att läsa? Saknas det ofta information? Är texterna jättebra och jättedåliga? Ja. 



Hursomhelst den gemensamma nämnaren och ledmotivet för min blogg är bloggen själv. Den är en klassisk weblog där jag loggar saker som händer. Just nu är det mest fokus på böcker och fördelarna med det är att man får tillhöra världens bästa community, bokbloggarmaffian, samt att det alltid finns material till inlägg. Kanske borde jag ha en separat bokblogg, men jag vill inte det, därför att oavsett vad jag väljer att skriva om så är det själva bloggandet och skrivandet som jag är ute efter. Och det här kommer inte att vara en ren bokblogg någonsin. Skrivandet är något som jag sysslar med i perioder och det hänger ofta ihop med hur jag mår. När jag mår bra skriver jag nästan inte alls och när jag mår dåligt skriver jag nästan hela tiden. Musik lyssnar jag alltid på oavsett mående och jag har illustrerat det här inlägget med youtubeklipp av musik som jag tycker passar just min blogg, även om den inte kan sägas ha ett eget soundtrack. Det första är Yoyo Ma med ett stycke ren skönhet. Det andra är Leif Andsnes med ett Beethovenstycke som en ren glädje (lite pga av Sense8 och scenen med födslarna när denna spelas). Tredje stycket är Felicity Lott som sjunger Kyrie från Amadeus-filmen (kanske det bästa soundtracket som finns? don't @ me) och det är ett stycke som jag har lyssnat på 100-tals gånger utan att tröttna och säkert har haft som bakgrundsmusik när jag skrivit flera av blogginläggen. Sist är en duett som jag verkligen inte gillade när jag hörde den första gången på minitåget mellan norra och södra terminalen, eftersom jag hörde den alldeles för många gånger när jag pluggade och bodde i Guildford. Men den är ju så fin!


Glöm nu inte bort att gå in och läsa alla andra roliga och fina soundtrackinlägg som alla finns länkade hos Kulturkollo.



tisdag, januari 08, 2019

Januari - nederländska

Månadens språk i januari är alltså nederländska. Jag kunde inte komma på en enda nederländsk författare förutom Anne Frank och hennes dagbok har jag redan läst flera gånger. Först tänkte jag att jag skulle försöka hitta något nytt, kanske nederländsk YA, men efter lite efterforskning hittade jag Timmen före midnatt av Ida Simons som e-bokslån (Natur och kultur!) på biblioteket (Stockholms stadsbibliotek). Så här beskrivs boken där:
Gittel växer upp i en judisk familj i Antwerpen på tjugotalet. Hennes pappa är en sjlemiel, en skojare som ständigt miss­lyckas i affärer, vilket får mamman att med jämna mellanrum flytta över till grannfamiljen. Där finns en Steinwayflygel. Att spela piano är Gittels passion, men när hon får sin första riktiga vän i den äldre Lucie förändras allt. Med lätt hand och varm blick levandegör Simons sin barn­doms miljöer, skildrade ur den begåvade, men ännu naiva, Gittels perspektiv.


Jag har redan börjat och den känns lovande, om än en smula hemsk. Om någon har tips om mer nyutgiven fantasy, YA eller liknande, skriven på holländska översatt till svenska eller engelska, så tar jag gärna emot dem!

torsdag, januari 03, 2019

Månadens språk





januari: nederländska
februari: danska
mars: kinesiska
april: ungerska
maj: indonesiska
juni: grekiska
juli: kurdiska
augusti: finska
september: hebreiska
oktober: tjeckiska
november: koreanska
december: isländska







Jag tänkte delta i Ugglan & bokens utmaning Månadens språk 2019. Man kan läsa flera böcker per månad och språk, såklart, men jag tänkte hålla mig till en (åtminstone tills jag läser alla andras tips).

fredag, december 21, 2018

Nyårslöften?

Jag har nog aldrig genomfört något nyårslöfte, vare sig det gäller köpstopp eller TBR-avbetning. Om jag har köpstopp ökar mina bibliotekslån och mitt storytelläsande, vilket inte gör något alls för min att läsa-hög och om jag bestämmer mig för att läsa böckerna som ligger i travar, i hyllor och på golvet här hemma, så köper jag bara en massa nytt. Men vad ska jag då göra med alla dessa böcker jag har och vill läsa? Min plan för 2019 är att jag får köpa precis vad jag vill, men varannan bok jag läser (räknat på hela året), ska finnas i lägenheten i detta nu. Med mitt bokinstakonto borde det vara lätt att hålla reda på. Jag har till och med redan börjat vänja mig lite genom att att dels läsa ut tre böcker som legat halvlästa under hösten och dels plocka fram den bok som låg underst i en av läshögarna och sträckläsa den (Th Watchmaker on filigree Street - så bra! varför har jag inte läst den tidigare osv ...)

Här är en (1) av mina högar. (Jag fick börja med att plocka bort fem böcker ur högen som jag redan hade läst; jag borde kanske satsa mer på boksortering och organisation som nyårslöfte?)

Hur bra böcker som helst, antagligen.

Årsbästa böcker - del 2

Hur blev det nu då? Petade The Watchmaker of Filigree Street ut Silvervägen från listan? Nej, men den var allt bra spännande.

5. Silvervägen - Stina Jackson Hemskt spännande bra och miljöskildringarna är så vansinnigt sorgliga och vackra.

4. Jaga vatten - Ellen Strömberg Fin debut med mycket ångest och levande personskildringar.

3. En ny tid - Ida Jessen Jag gillar verkligen Lily. Även om saker och ting inte utvecklas som jag vill, så finns det ett sådant hopp i början av boken  av jag blir lycklig bara jag tänker på det.

2. Ärr - Audur Ava Olafsdottir - Jag gillar att läsa om folk som arbetar och löser praktiska problem. kanske för att jag önskar att jag själv var bättre på det. Jag önskar att man kunde laga livet genom att laga saker. Jag gillar också Olafsdottirs mörka absurda humor.

1. Alla floder flyter mot havet - Dorit Rabinyan - En sån hjärtskärande fin berättelse som skapar så mycket tankar om hur man ska förhålla sig till andra människor. Och bra lektion om historia och politik och geografi.

Av dom här tio författarna har jag antingen pratat med och/eller lyssnat på fem (O'Farrell, Strömberg, Jessen, Rabinyan, Olafsdottir). (Sex om man räknar med när jag mötte Lisa Bjärbo på gatan härommånaden och inte sa ett pip.) Är det inte fantastiskt? Och helt otroligt knäppt att jag en gång inte riktigt fattade vitsen med författarsamtal, eftersom jag vill koppla bort min läsupplevelse från någon annans idé om vad som var sanningen om boken. Och det tycker jag fortfarande, men författarmötena är ju en _helt_ annan sak. Det är samtal med några av de smartaste, ödmjukaste och mest engagerade människorna som finns. Men det vet ni ju.

P.S. Det var inte planen att det bara skulle finnas med kvinnliga författare, det bara blev så pga bäst.

onsdag, december 19, 2018

Bokjulklapparna

Jag köper mest böcker och choklad i julklapp och önskar mig ca samma.
I år har jag köpt ovanligt bra böcker tror jag (chokladen är nästan utan undantag alltid från NK).


Heroes av Stephen Fry - till barnet som läste Mythos

The AdventureZone av Carey Pietsch - till hela familjen eftersom vi lyssnar på podden i bilen, men mest till barnen (slår vad om att detta blir den första av alla juklappsböcker jag läser)

I AmPusheen the Cat av Claire Belton - till den tolvåriga kusinen

1984 av George Orwell - till barnet som önskar sig klassiker

Jane Eyre – Charlotte Brontë - till den bokslukande 14-åriga kusinen (som får kit med t-shirt, bok och pin)

Den röda nejlikan – Emmuska Orczy - till barnet som önskar sig klassiker och som behöver läsa en lite lättare sådan

Passagen – Simon Stålenhag - till Johan som gillar dystopier

Geniet från Breslau – Lena Einhorn - till mamma (och pappa)

Nämenvaf… - Jan och Maria Berglin - till pappa (och oss andra)

Jag är fan en dröm att få julklappar ifrån.