fredag, april 11, 2014

Sue ♥

Jag älskar Adrian Mole och Sue Townsend och har läst sönder flera böcker. Adrian Mole är min go to-hjälte i alla lägen. Sue Townsend skriver inte bara otroligt underhållande utan det är också enormt lärorikt att läsa de här böckerna. Politik, geografi, samtidshistoria (krig under Thatcher, arbetarnas villkor under Thatcher, kungahuset, integration, socialarbete), realia och litteratur, ssk. poesi. Det är till stor del tack vare de här böckerna som jag insåg värdet och vikten av att förstå inte bara språket jag lärde mig, utan kontexten språket finns i idag och historiskt. (Realia, detta underskattade ämne på språkutbildningar och hos språkvetare. Så sent som igår satt jag och J och svor över urusla översättare som inte förstår språket och som ändå får översätta film.) Det är förfärligt tråkigt att Sue Townsend är död, men jag är glad att hon lärde mig så mycket bra saker.

Alex Petridis (@alexpetridis) har skrivit en bra text i Guardian.

torsdag, april 10, 2014

Tematisdag x2

Jag missar tematisdagar på löpande band här. Tisdag är universitetsdag för mig, så jag läser oftast hela dagarna. Så, zombies och skolan är de ämnen jag har missat. Jag har läst en del zombie-böcer eftersom jag gillar dystopier och apokalyps-litteratur. Bäst av alla är World War Z och inte för zombierna nödvändigtvis utan för att det är ett sådant litterärt hantverk. Max Brooks skriver otroligt bra och det märks att det ligger mycket arbete bakom boken. Vi får historien berättad ur flera olika perspektiv när vi följer med intervjuaren, som jobbar för staten och som har i uppdrag att skriva en rapport om hur zombiekriget startade. Det vi får läsa är inte hens rapport utan de historier hen fått höra och som kanske är ännu viktigare än siffror och som säger mer om människan och hur man ska överleva ett sådant destruktivt krig som detta har varit. Det är en bok som är väl värd att läsa även om man inte gillar zombier. Allvarligt.

Skolan, ja, jag är en sån som gillar skolan, eller kanske snarare skolarbetet än själva skolan, enär jag inte är så förtjust i påtvingat umgänge. Jag gillar också att läsa om hur folk har det i skolan och har läst otaliga internat-böcker engelska och amerikanska ungdomsböcker av Enid Blyton, J.K. Rowling, Michelle Magorian och Susan Coolidge. Susan Coolidge har skrivit böckerna om Katy: What Katy Did, What Katy Did at School och What Katy Did Next.  I What Katy Did at School skickas Katy och hennes syster till en flickskola långt hemifrån och trots hemlängtan så blir det en väldigt rolig upplevelse med upptåg, glädje, sorg, trams och massor av kakor. What Katy Did at School läser man för julgåvorna flickorna får hemifrån. Att läsa om hur de får sina jullådor, öppnandet av dem och innehållet är som att få en egen present. What Katy Did vill man kanske läsa för att få reda på vad hon egentligen gjorde och What Katy Did Next kan man skippa helt, men What Katy Did at School var mat och mat i böcker är bra.

måndag, mars 31, 2014

Bokresan 2014

 Först fick jag en påse böcker och läste genast Erlend Loes Inventering, vilket många verkar ha gjort.
 Sen fick jag någons bästa pocket (egentligen fick jag Nicole Krauss Kärlekens historia, men den hade jag ju redan (signerad!) så jag bytte med Annette och fick fortsättningen på Oryx & Crake, som jag hoppas tordas läsa.
 Jag skrev några listor boktips. Och har redan köpt ett av dem, Victoria Claytons Den försvunna bruden, som Maggan tipsade om, fast på engelska så Running Wild, och den är ganska så underbar och rolig.
 När vi diskuterade feministisk litteratur fick vi sherry. Mitt nagellack heter Fiore och är ett Julep-nagellack som jag köpte för att det ser ut som torkat blod. Många av kulturtanterna hade fina nagellack, snyggt rött, blått och rosa. Vi var ganska rörande överens om feminismens betydelse och vikt och jag önskar att vi hade haft mer tid att prata om det. Det märktes att många hade ganska mycket att säga och jag hade gärna hört mer.

 Här har vi På spåret-littquiz. Mitt lag, Schäsen (alltså jag vill inte driva med stereotypen folk från Göteborg som är roliga, men jag har skrattat rätt mycket den här helgen - sammanträffande? I think not ...), var fenomenalt bra, och kom på femte plats. Vi kom fram till att vi måste börja tävla mot folk som kanske inte är fullt så bra på litteratur, för att ha en chans. Vi kommer aldrig att glömma Gaborone (eller, jag hade visst redan glömt, jag trodde det hette Garbarone) och inför nästa års quiz ska vi råplugga in Törnfåglarna, för då kommer vi att vinna.
 Jag läste inte lika mycket som förra året, istället sov jag.
 Och gick ut och gick.
 Och tittade närmare på allergiframkallande videkissar.
 Men den sista förmiddagen var alla soffor och fåtöljer fullsatta och alla bara läste och läste.

Sen körde jag hem mig och Majsan till Aspudden (Majsan bor egentligen åt ett helt annat håll på andra sidan stan, men när man åker med mig får man inte välja) och vi hittade och jag körde inte på några andra bilar.

lördag, mars 29, 2014

Jag är på bokresa (instagram #bokresan2014) och får böcker. Fortsättningen på Oryx & Crake och en skir bakbok, med vad det verkar, klart görbara recept. Jag har faktiskt läst också, en novell på danska och en roman på svenska men översatt från norska. Nu ska jag se om det verkar vara värt besväret att läsa klart We Are All Completely Beside Ourselves. Fram till twisten (s. 77) var det riktigt, riktigt bra. Men, jag gillar inte twister när jag har fått veta att det ska komma en, i förväg. 

tisdag, mars 25, 2014

Tematisdag: London

Jag skulle behöva skriva en roman, men jag gör en smidig lista.

1985 - Första besöket. Charter med mamma, kusin Malin och moster Lena. Vi bor i Bayswater.
1992-1993 - Aupair i norra London. Alexandra Park.
1997- Första resan med Johan. En vecka, vi bodde i Pimlico. Såg The Mouse Trap.
1998-1999 - Pluggar i Guildford. Åker till London emellanåt.
2000 - (aug-okt) - Flyttar till Guildford, jobbar i Farnham, besöker London 2-3 ggr.
2000 (nov) - Flyttar till Enfield, Greater London Borough
2001 - Första besöket med N, 11 månader  och Johan. 1 vecka, vi bor i Bayswater. Går på King's Road.
2003 - Weekendresa i april med N, Johan och Johans föräldrar. Vi bor på Dorchester.
2004 - Weekendresa med både E och N, Johan, Johans föräldrar, Johans bror med familj. Vi bor på Dorchester ("dorkan").

Här följer några år när jag mest reser till Brighton, med enstaka besök, tillsammans med Eva, i London.

2008 - Weekendresa. Mayfair Hotel, med N. E. och Johan. Vi ser Rowan Atkinson i Oliver!
2010 - Weekendresa med Johan i maj, vi bor bredvid Trafalgar Square, ser Shakespeare på The Globe
2011 - Weekendresa med syster. November. Vi bor i Earl's Court. Det regnar en massa.
2012 - Weekendresa med syster och mamma. September? Vi bor i Earl's Court. Åker till Brighton över dagen.
2012/13 - Nyår i London, Kort resa med N., E. och Johan. Vi står på Lambeth Bridge och ser fyrverkerier. Vi bor i Earl's Court.
2013 - Eva flyttar äntligen hem till England, efter några år i NY, och bosätter sig i Belgravia. Äntligen en inramning värdig oss. (Golvet i badrummet sluttar så mycket att man får hålla sig i väggen för att inte ramla).

2014? Om jag får som jag vill så åker J. och jag till Eva och J. i augusti/september.

Jag ser mig inte som någon London-fantast, inte alls faktiskt. Jag är bara hemma där. Jag vet var jag är och jag vet var jag ska.

Boktimmen ska också till London, i augusti, jag vill följa med.

tisdag, mars 18, 2014

Tematisdag: min första stora läsupplevelse

Jag tror att jag minns exakt hur det var, jag bodde hemma, mitt rum var det sista jag hade hos mina föräldrar, vitblå tapeter (skira, blommiga i rutmönster), vita spetsgardiner, en stor, enorm faktiskt, vit bokhylla som farfar byggde till mig (den står fortfarande hemma hos mina föräldrar, för tung för att flytta runt med mig, den lite mindre smidigare versionen dumpade en ond expojkvän i ett soprum i Sthlm). Och det är såklart inte min första stora läsupplevelse, det hade jag haft flera stycken, Astrid Lindgren, Moa Martinsson, Deborah Hautzig, osv, men det är det första minnet jag har av att inte kunna sluta läsa. Det var mitt i natten, jag läste, slutade för att försöka sova, kunde inte sova, bestämde mig för att läsa ett kapitel till, och så höll jag på så natten igenom. Klockan 5 på morgonen hade jag läst ut Richard Adams Den långa flykten (Watership Down) och jag var helt skakig av trötthet och lite ledsen och glad över en så fantastisk bok. En jobbig detalj jag minns var att utgåvan jag hade var en inbunden, stor lånebok, så jag kunde inte ligga ner och läsa, utan var tvungen att sitta eller ligga på mage (det kan vara fel, den (makulerade) biblioteksbok som jag har på svenska nu, fantastisk översättning av Britt G. Hallqvist, är ganska liten (jag har en pocket också, men det fanns inte så många pocket då förr i ti'n, när jag var 16 ...). Jag blev väl trött i armarna för att jag var så sömnig. Jag minns att det inte var en helt angenäm läsupplevelse rent fysiskt, ögonen sved, jag var hungrig och jag fick byta kroppsställning hela tiden. Jag har läst om den ett par gånger sen dess och nu hoppar jag alltid över de där sagorna om El-ahraira, men då var jag tvungen att läsa vartenda ord.


Nu vet jag inte om jag minns rätt rum, men om jag gör det så var jag minst 16 när jag hade den här läsupplevelsen (och jag var 14 när jag läste Sagan om ringen (i ett annat rum, med rosentapeter) som jag inte sträckläste för att den skulle räcka längre, men det är en annan historia.)

Jag läser fortfarande nätterna igenom, men sällan någonting lika bra som Den långa flykten.

Boktimmens läsupplevelse ligger också uppe och den är bra!


måndag, mars 17, 2014

Söndagsnöje

 Aspuddens bibliotek är nyrenoverat och har söndagsöppet! Jag stod och höll i Kodnamn Verity i bokhandeln häromdagen, men tyckte att 160 kronor var lite väl dyrt (har lagt ca 350 kronor på paranormal romance under några veckor, don't arsk me om billiga e-böcker från ama*on), så det var extra trevligt att hitta den på bibblan bara dagen efter. Farsot är fortsättningen Fienden, men om jag fattat saken rätt är det förhistorien=ofta mkt bra del av dystopi.
Efter biblioteksbesöket gick jag hem och bakade en banan- och bergamott*sockerkaka i mina nya sockerkaksform (secondhand-fynd från Hjärta till Hjärta i Motala, och ja, de stavar med stort h i båda hjärtana). Perfekt form och nu när jag äntligen verkar ha insett att ugnen faktiskt är en varmluftsugn, perfekt kaka.

*Har alltså bergamott kvar från januari(?); den tar aldrig slut, men håller tydligen hur länge som helst. Alla kycklingrätter och alla kakor smaksätts just nu med bergamott. Tur att det är gott.