torsdag, maj 23, 2019

Helsinki Lit 2019

Jag bestämde mig tidigare i år för att åka till Helsingfors och besöka deras litteraturfestival. Jag kommer ju aldrig iväg till Louisiana Literature och Stockholm Literature har paus, så jag tänkte vad kan gå fel med Helsingfors i maj? Absolut ingenting visade det sig, trots förkylning och inställda tåg. Vädret var helt fantastiskt, Marimekko hade modevisning i parken och när de var klara tog 100 matstånd med mat från hela världen över, Klaus K:s uteservering serverade finfint rosévin och Helsingfors nya bibliotek, Ode, var en upplevelse!

Nån gång ska jag lära mig hur en lägger upp bilder snyggt i bloggen. Det jag gillade med biblioteket: de många sittplatserna, träet och alla fönster, utsikten. Det jag undrade lite över: det kändes som om där inte var så mycket böcker. Hyllorna var låga, om än många.












Jag gick bara på fyra författarsamtal på Helsinki Lit, dels för att jag var trött pga förkylning och dels pga kan inte finska och det var svårt att inte vara utomhus (vem är jag ens längre?):
Pascal Engman som samtalade med Li Andersson. Pascal verkade trevlig, men genren actionthriller i Sverige är inte för mig.  Kim Thúy som samtalade med Silvia Hosseini. Kim Thúy är en fröjd att lyssna på, både när hon pratar allvar och när hon är rolig. Rachel Cusk som samtalade med Philip Teir. jag läste under helgen ut Konturer, den första delen i trilogin som hon blivit känd för och gillade den väldigt mycket. Och avslutningsvis Sjón (Vision) som samtalade med Kätlin Kaldmaa, ett ganska absurt samtal. Alla intervjuare var mycket pålästa och bra på att ställa frågor. Jag tog jetedåliga bilder:
























onsdag, maj 22, 2019

Sommarläsningsplan

Breakfast Book Club-Ann-Sofie kör snart igång ett nytt sommarbingo för hugade och jag upptäckte att jag höll på att samla på mig en intressant läshög, som jag hoppas att jag ska kunna få in i bingorutorna.
Klicka för större bild, det blev ingen bra bloggbild.



Den här högen innehåller ovanligt många faktaböcker för att vara mig: Konsten att skära i kroppar handlar om hur kirurgin utvecklades i England under viktoriansk tid (EMK:s nästa bok). The Five handlar om Jack the Ripper, men med fokus på kvinnorna som mördades. Greek to Me är skriven av en korrekturläsare på The New Yorker om när hon lärde sig grekiska, kul för en språkintresserad tänkte jag även om jag gett upp tanken på att lära mig just grekiska. An Enchanted April är ju en gammal klassiker som också finns som mycket bra film och jag kom på att jag inte har läst den. Rooney och Levy, för jag har läst eller hålla på att läsa, andra böcker av dem. Deckaren/thrillern Det lungsjuka huset av en ny, för mig,  finlandssvensk författare, jag gillade titeln och var i Helsingfors. I min e-bokshög ligger dessutom två finfina deckar av Eva Frantz (den enda moderna deckarförfattaren som jag verkligen, verkligen gillar just nu (Obs! har ej läst alla moderna deckarförfattare). Och lite fantasy  - King of Ashes är första i Feists nya serie och den kan vara fantastisk eller en upprepning av tidigare alster, ingen vet.

måndag, april 15, 2019

Notre-Dame

I januari 2018 var jag i Paris för första gången sedan 1989. Det var mitt andra besök och inte heller den här gången orkade jag stå i kö för att gå in i Notre-Dame. Men ingen gång så gjorde det särskilt mycket eftersom få byggnader är lika vackra att se på från utsidan. Byggnadskonsten är helt makalös. Det är otroligt sorgligt att se den brinna upp nu. Jag hoppas innerligt att de klarar av att stoppa elden.


"Great edifices, like great mountains, are the work of centuries. Art often undergoes a transformation while they are pending, pendent opera interrupta; they proceed quietly in accordance with the transformed art. The new art takes the monument where it finds it, incrusts itself there, assimilates it to itself, develops it according to its fancy, and finishes it if it can. The thing is accomplished without trouble, without effort, without reaction,— following a natural and tranquil law. It is a graft which shoots up, a sap which circulates, a vegetation which starts forth anew. Certainly there is matter here for many large volumes, and often the universal history of humanity in the successive engrafting of many arts at many levels, upon the same monument. The man, the artist, the individual, is effaced in these great masses, which lack the name of their author; human intelligence is there summed up and totalized. Time is the architect, the nation is the builder." Victor Hugo 

onsdag, januari 30, 2019

Flickan i den rosa skogen

Helena Dahlgren har skrivit en fin, liten bok för Nypon förlag som ger ut lättlästa böcker. Nu är den ju allt annat än just lättläst eftersom ämnet, självmord/en förälder som tar livet av sig, är så otroligt tungt. Ibland försöker jag undvika att läsa om ämnen som jag vet kommer att väcka upp känslor som ligger och slumrar, men januari är den månad när Pym dog och jag tänker på det, om inte dagligen, så ofta. Därför tyckte jag att jag lika gärna kunde läsa den här nu. Den liknar inte alls någon av mina erfarenheter och det gjorde att det blev lite lättare att hålla distansen (alltså, det går såklart inte att låta bli att gråta, men det beror mest på att jag verkligen känner för Ella). Det är en väldigt kärleksfull och ärlig historia, med både vackra och fula tankar, ibland inte ens tankar, utan saker som sägs rakt ut, såsom det faktiskt är i verkligheten. Hur kan någon välja att lämna på det här sättet? Hur väl man än förstår sjukdomen och att det faktiskt inte alltid är ett val, så dyker ju den här frågan upp hela tiden och jag tycker Helena hanterar det på ett så bra sätt, i sorgen säger man ibland saker som inte är snälla och det är okej.

Poesin Ella läser, Sylvia Plath, Emily Dickinson och Edith Södergran, är en underbart fin ram kring berättelsen. Ända sen jag hörde titeln första gången har jag velat läsa boken och jag blev inte besviken. Smärtan och hoppet illustreras perfekt av de här två dikterna av Emily Dickinson:

PAIN has an element of blank;                          
It cannot recollect                     
When it began, or if there were                       

A day when it was not.

Frequently the woods are pink —
Frequently the woods are pink —
Frequently are brown.
Frequently the hills undress
Behind my native town.
Oft a head is crested
I was wont to see —
And as oft a cranny
Where it used to be —
And the Earth — they tell me —
On its Axis turned!
Wonderful Rotation!
By but twelve performed
!



fredag, januari 25, 2019

Läshelg i Varberg

Kommer årets höjdpunkt redan första helgen i februari? Jag hoppas inte det, men jag tror att det blir en av årets bästa helger! Förra året åkte jag också till Varberg med Bokbubblarna (lokal bokklubb på Västkusten som ordnar resan) och diverse andra bokmänniskor och ville aldrig åka därifrån. Men det blev jag ju tvungen att göra pga av andra åtaganden i livet, men turligt nog får jag åka tillbaka i år igen!

På tågresan ner förra året läste jag Körsbärslandet, som jag älskade och helt glömde ta med på min årsbästalista? Jag är ca världens sämsta bokbloggare, men det är OK. Allt är OK. Som, om jag ska vara helt ärlig, lite ledset kämpande NPF-förälder har jag inga andra krav på mig själv just nu än att jag ska andas, samt ta varje tillfälle jag orkar att träffa bokmänniskor, för det finns inga som är så upplyftande som dom.Men detta skulle handla om läsning och jag tänker inte packa vare sig Föräldraboken om ADHD eller Föräldraboken om autismspektrumtillstånd. Istället blir det Empire of Storms av Sarah J. Maas, Andningsgunga av Hertha Muller och Norsk Omelet av Suzanne Brøgger (som jag och @bokcillen på insta ska lyssna på om några veckor). Utöver det tänkte jag packa in himla massa godis, lite bubbel och jättevarma kläder så att jag kan gå längs havet. Mm, havet.

Jag i havet utanför Österlen. Jag tänkte inte kallbada, men tar med baddräkt för säkerhets skull.


Jag glömde e-böckerna: jag har också laddat ner Normal People av Sally Rooney och Mörkret av Ragnar Jonasson.

fredag, januari 11, 2019

The Soundtrack of My Blog




Ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog


Jag startade min blogg på senvåren 2005 när ALLA startade bloggar. Då var det mest en salig blandning av allting och jag tror att de enda ämnesbloggarna jag hittade till var Lipgloss Bitch om smink och den där första mode/stil-bloggen som jag inte minns vad den hette. Annars var det Sigge om kultur och allt som skedde i bloggvärlden, en svensk tjej som läste till veterinär i Storbritannien, Silverfisken om foto, reklam och kultur, mat och festande i Melbourne, Bondhustrun med den utsökta musiksmaken, m.fl., m.fl. Jag läste andras bloggar mer än jag skrev i min egen, kommenterade mycket hos vissa, inget hos andra, men var en del av en community och det var otroligt roligt. Inte minst för att jag, som satt hemma och frilansade, plötsligt hade "jobbarkompisar".


Min blogg var bara en blogg och nu vet jag inte riktigt. Är det en bokblogg? Är det en trött mamma-blogg? Är det en kulturblogg? Är det en minnesanteckningsblogg? Eller kanske en receptblogg? Den är allt ovanstående. Och inläggen? Går de att läsa? Saknas det ofta information? Är texterna jättebra och jättedåliga? Ja. 



Hursomhelst den gemensamma nämnaren och ledmotivet för min blogg är bloggen själv. Den är en klassisk weblog där jag loggar saker som händer. Just nu är det mest fokus på böcker och fördelarna med det är att man får tillhöra världens bästa community, bokbloggarmaffian, samt att det alltid finns material till inlägg. Kanske borde jag ha en separat bokblogg, men jag vill inte det, därför att oavsett vad jag väljer att skriva om så är det själva bloggandet och skrivandet som jag är ute efter. Och det här kommer inte att vara en ren bokblogg någonsin. Skrivandet är något som jag sysslar med i perioder och det hänger ofta ihop med hur jag mår. När jag mår bra skriver jag nästan inte alls och när jag mår dåligt skriver jag nästan hela tiden. Musik lyssnar jag alltid på oavsett mående och jag har illustrerat det här inlägget med youtubeklipp av musik som jag tycker passar just min blogg, även om den inte kan sägas ha ett eget soundtrack. Det första är Yoyo Ma med ett stycke ren skönhet. Det andra är Leif Andsnes med ett Beethovenstycke som en ren glädje (lite pga av Sense8 och scenen med födslarna när denna spelas). Tredje stycket är Felicity Lott som sjunger Kyrie från Amadeus-filmen (kanske det bästa soundtracket som finns? don't @ me) och det är ett stycke som jag har lyssnat på 100-tals gånger utan att tröttna och säkert har haft som bakgrundsmusik när jag skrivit flera av blogginläggen. Sist är en duett som jag verkligen inte gillade när jag hörde den första gången på minitåget mellan norra och södra terminalen, eftersom jag hörde den alldeles för många gånger när jag pluggade och bodde i Guildford. Men den är ju så fin!


Glöm nu inte bort att gå in och läsa alla andra roliga och fina soundtrackinlägg som alla finns länkade hos Kulturkollo.



tisdag, januari 08, 2019

Januari - nederländska

Månadens språk i januari är alltså nederländska. Jag kunde inte komma på en enda nederländsk författare förutom Anne Frank och hennes dagbok har jag redan läst flera gånger. Först tänkte jag att jag skulle försöka hitta något nytt, kanske nederländsk YA, men efter lite efterforskning hittade jag Timmen före midnatt av Ida Simons som e-bokslån (Natur och kultur!) på biblioteket (Stockholms stadsbibliotek). Så här beskrivs boken där:
Gittel växer upp i en judisk familj i Antwerpen på tjugotalet. Hennes pappa är en sjlemiel, en skojare som ständigt miss­lyckas i affärer, vilket får mamman att med jämna mellanrum flytta över till grannfamiljen. Där finns en Steinwayflygel. Att spela piano är Gittels passion, men när hon får sin första riktiga vän i den äldre Lucie förändras allt. Med lätt hand och varm blick levandegör Simons sin barn­doms miljöer, skildrade ur den begåvade, men ännu naiva, Gittels perspektiv.


Jag har redan börjat och den känns lovande, om än en smula hemsk. Om någon har tips om mer nyutgiven fantasy, YA eller liknande, skriven på holländska översatt till svenska eller engelska, så tar jag gärna emot dem!