tisdag, augusti 30, 2005

Snart är det dags!

Den 6 oktober kommer Knife of Dreams! Det är två år sen den senaste kom och eftersom den inte var lika dålig som de två innan så tror jag att KOD kommer att bli bra. Men det kvittar. Att gilla en fantasy-författare är precis som att hålla på ett fotbollslag (eller varför inte Englands cricketlag som nu håller på att förlora the ashes för artonde året i rad) som aldrig vinner, men det spelar ingen roll därför att nästa säsong så... Fråga en WOT-läsare nån gång...
Om ni kan hitta nån, jag har bara stött på en och det är Hanna, som mest bloggar om kossor men ibland låter slinka med några ord om Jordan. (Hannas blogg är ändå läsvärd för hon skriver bäst.)

Lista med svar

5 album i min ipod
Alizé - Gourmandises
Itzhak Perlamn - Paganini 24 Caprices
Eddie Reader - Mirmama
The Magic Numbers - The Magic Numbers
Nouvelle Vague - Nouvelle Vague
5 filmer jag har sett nyligen
Annie Hall
Day After Tomorrow
Educating Rita
Nån film om en pojke, en hund och en basketboll
senaste biofilmen var Harry Potter i maj förra året.
Star Wars Episode V
5 trevliga saker som har hänt nyligen
Storebrors nya dagisavdelning verkar jättebra och han trivs och allt funkar.
Första dagisförkylningen avklarad men bara jag och J blev sjuka
Jag har haft en massa roliga uppdrag om smink och julen + en massa bra uppdrag som jag förhoppningsvis får betalt för nån gång.
Jag och J har fixat barnvakt och ska gå och äta på Lux (J:s jobb betalar)
Jag åt sushi igår
5 mp3-filer i min spellista
You're beautiful - James Blunt
There is a light that never goes out - Morrissey
Brideshead Theme
Quelqu'un m'a dit - Carla Bruni
Doubled up - Heather Nova
4 böcker jag har läst nyligen
Under lysande måne - Lian Hearn
Nigella Kort och gott -Nigella Lawson
Rocky III - Martin Kellerman
Rise of a Merchant Prince - Raymond E. Feist
och en massa Totte-böcker varje kväll för 2-åringen...

fredag, augusti 26, 2005

Ledsen Nino...

jag svarar på fredagsfyran först! (Men jag lovar att svara på musik/filmfrågorna också i nästa inlägg). Men först:

1. Följer du kostcirkeln?
Jag försöker
2. Lägger du stor tid på din matlagning?
Ja, jag lagar mat minst en gång om dagen, väldigt sällan helfabrikat. Jag planerar dessutom matlagningen i förväg och läser mycket kokböcker. Kokar egna bönor och kikärter och gör gärna grytor och rostbiff i ugnen, det tar tid!
3. Gillar du att pröva ny mat?
Ja
4. Vem/vad inspirerar dig när du lagar mat?
Allt möjligt, jag brukar laga åtminstone en rätt från varje Allt om mat, men gör oftast om alla recept lite. Matlagare/kockar jag gillar är Nigella, Delia och Jamie. Och förstås Ainsley och Lesley i Ready, steady, cook.

Googla världen!

Google earth är superkul, just nu håller vi på och märker ut alla platser vi bott på i England, än så länge bara husen, men jag tänkte nog sätta mig och beta av hotellen också. Oh, to be in England.

Cake on my mind

allt jag kan tänka på hela dagarna är att i helgen borde jag kunna få baka en kladdkaka och äta den med mycket vispgrädde. Jag är ju förkyld och då måste jag ju få äta vad jag vill, eller? Och eftersom jag nyser och näsan rinner hela tiden så kommer ju ingen annan att vilja smaka och då får jag hela själv. Det mest tragiska med mig är att jag kan utan problem, trots visst illamående, faktiskt äta en hel kladdkaka. Det är ingen poäng med bakverk om man måste begränsa sig tycker jag. Därför är Borregårdens kakbuffé helt i min smak!
Nu ska jag fortsätta skapa julstämning här hemma, jag fick ett uppdrag att översätta reklam för julpynt, har jag världens bästa jobb eller?

torsdag, augusti 25, 2005

Dålig koll

Jag sitter och läser Monika Fagerholms blogg och känner att det luktar så gott av lagerblad och peppar (balkongdörren är öppen) så jag tänker att det är säkert en av tanterna, eller kanske Harry, i huset, som lagar nån god husmanskost (och jag är väldigt hungrig för att jag är förkyld), men plötsligt hör jag från mitt kök att nåt kokar och det är kikärter med lagerblad och kryddpeppar (min kikärtshangup ger sig inte så jag gör egna och fryser in istället så att det alltid finns).

onsdag, augusti 24, 2005

Hmpf

Jag har emellanåt suttit och tänkt när jag läst andras bloggar att hur lyckas man få ett inlägg att försvinna (det händer rätt ofta)?! Då måste man vara rätt klantig. Så jag svarade på ninos begäran på den här frågeleken som går runt på en massa bloggar om ipod mm. och sen lyckades jag peta ut sladden till maxtor när jag skulle sätta i min ipod för att kolla spellisatn och då dog hela datorn (och mitt inlägg försvann needless to say). Håhåjaja.
I'll be back...

tisdag, augusti 23, 2005

Hypergrafi

Kulturdelen i DN verkar fast beslutna att visa på att det är nåt fel på folk som bloggar. Och i mitt fall stämmer dagens analys:
"Lidande triggar, via sin a emotionella egenskaper, det limbiska systemet, och aktiviteten i tinningloben, och ökar därmed begäret att skriva och kommunicera". Det citatet är taget från Alice Weaver Flahertys bok "The Midnight Disease" och även om hennes trigger att skriva är mardrömsstoff så verkar anledningen vara densamma - hypergrafi.
Nu är ju mitt problem överståndet och anledningen till att jag fortsätter skriva är väl att jag som sann 70-talist inte kan få nog av mig, mig, mig.

måndag, augusti 22, 2005

The worst mom

Jag borde laga mat till mina barn och istället fastnade jag här (fast jag jobbar lite också). Under tiden får barnen äta sig mätta på glass. Ibland bara funkar det inte!
Roligt test som jag hittade via crrly.
Mitt resultat, inte särskilt förvånande:
You scored as Cultural Creative.
Cultural Creatives are probably the newest group to enter this realm. You are a modern thinker who tends to shy away from organized religion but still feels as if there is something greater than ourselves. You are very spiritual, even if you are not religious. Life has a meaning outside of the rational.

Cultural Creative
94%
Postmodernist
88%
Idealist
75%
Modernist
69%
Existentialist
63%
Materialist
44%
Fundamentalist
31%
Romanticist
25%

End of story?

Nu har jag skickat mitt slutgiltiga svar till Cambridge. Typiskt att det skulle behövas just nu när jag skulle vilja vara i England några dagar (nejtack jag vill inte ha ett drömjobb i mitt favoritland för jag prioriterar mina barn (förstås, men om 10 år när de slänger dörrar i ansiktet på mig och säger det ska du skita i och sånt, eller vad ungdomar säger nuförtiden då kommer jag kanske ångra mig, pyttelite)),(med lite tur är det bara två månader kvar, jag har redan kollat billiga flyg, ska bara kolla med världens bästa svägerska som eventuellt ska följa med om datumen passar). Det värsta är att lyssna på BBC Radio 2 och så har dom nyheter och trafik och då känns det som att man är där och de beskriver tillståndet på M25 och jag tänker att det spelar ingen roll för jag sitter ju här i Enfield och ska inte åka nånstans (bara gå till marks & sparks och köpa en blt till lunch), men det gör jag ju inte (och det ska jag ju inte). Så jag lyssnar på Lars Winnerbäck och är Uppsalanostalgisk istället. Tyvärr kan jag inte åka dit heller eftersom jag fortfarande inte tagit itu med men min flytt därifrån för två år sen. Jag är rädd att om jag åker dit och tex går och hälsar på på mitt gamla jobb så åker jag inte därifrån. Vad jobbigt det är att vilja bo på två platser och faktiskt bo på en tredje.

fredag, augusti 19, 2005

Jobbfrustration

När jag googlar termer ur den text jag jobbar med just nu får jag upp samma text. Det är alltid så med den här kunden - är det ett riktigt knivigt uttryck så har de uppfunnit det själva. Och det får dom ju. Men när jag måste uppfinna ett uttryck på svenska så hänger det kvar sedan, länge, och gnager, var det verkligen bra? heter det så? var det kanske norska? borde jag hittat på alls? tänk om det dyker upp på avigsidan?
Det är min fasa: att gå in på avigsidan och läsa något jag skrivit (fast jag vet att väldigt många missar är maskinöversatta eller ibland översatta av en indier (eller kines) som lärt sig svenska lite snabbt (mina uppdragsgivare i Indien skickar översättningsprov till mig för granskning för de har inte råd med mig som översättare). De enda texter jag någonsin erkänner att jag översatt är fondbeskrivningar till en årsredovisning för en filial till Deutsche Bank, dom är skitbra och ingen fattar särskilt mycket av dom ändå.

torsdag, augusti 18, 2005

Ny årstid nu

Läste inne på ett snack jag besöker att nån hade handlat klart julklapparna nu. Kan lika gärna erkänna att jag också börjar fundera så smått på julen. Var vi ska vara och så. Och så vill jag ha tända ljus och dricka kryddigt te för att bli varm. Det känns än mer lockande med jul när det aldrig slutar vara varmt och soligt ute. Jag gillar dagsljus men att vara i solen är verkligen inte för mig. Migrän- och rynkframkallande (jag har inget emot rynkor direkt men eftersom jag inte har lugg längre vill jag helst inte ha streck i pannan, botox kanske). Jag är inställd på höst nu, det känns inte ens jobbigt att barnen kommer att behöva fyra lager kläder på sig (men det beror nog mest på att jag får shoppa de där fyra lagren först). Och idag har jag kollat på julkort på nätet. Mmm, snö.

tisdag, augusti 16, 2005

Matplanering

Idag åt vi fullkornsspaghetti med pastasås gjord på kassler, purjo, gröna ärter, färska tomater och matlagningsgrädde. Om J läser det det här så kommer han nog inte hem eftersom han är rätt trött på just den såsen. Själv kan jag inte komma över hur gott det är med gröna ärter och färska tomater när man har på tabasco.
Idag köpte jag en papperbok för att skriva matblogg i. Det är så svårt med alla trevliga pysselsaker på Muji (hittar ingen svensk sajt), jag vill ha allt men har inte användning för särskilt mycket så nu uppfann jag det här matprojektet. Eftersom jag måste laga mat varje dag, dels för att jag är så himla hungrig och dels för att det känns bra att ge barnen lagad mat så blir det väldigt mycket matplanering. Och det absolut bästa sättet att inte tröttna helt är att veckoplanera matsedeln. Så jag har matsedlar överallt: på lösblad, i almanackan, i anteckningsboken, i glosboken, på datorn osv. Nu får matplaneringen en egen bok och när den är full är tanken att jag inte ska behöva skriva fler matplaneringar för då kan jag använda den sen, resten av livet!

måndag, augusti 15, 2005

Våran middag

Idag äter vi ugnstekt kyckling (steks med klyftad schalottenlök och paprika) med bulgur och ajvar relish-sås (ajvar+ creme fraiche). Till det morotsstavar med avocadosås (avocado, gräddfil, vitlök, salt och peppar) (fast jag äter upp det nu innan maten är klar). Märks det att jag är hungrig? Avocadosåsen som introducerades av Anna på vår vår sommarfest äter vi numera till allt. Grönsaker, förstås, tacos, rökt fisk, grillat kött. Den kommer troligen vara det vanligaste tillbehöret till mina pastasallade under hösten (när jag gillar nåt äter jag det ofta. J tröttnade på pastasallad redan när vi bodde i studentlägenhet på Munkgatan ca 1997. Jag äter det bara 1 g/vecka i snitt numera.)

Måndag vanlig dag

Jag har precis varit och hämtat barnen efter deras första dagisdag. Både J och jag lämnade i morse och de blinkade inte ens när vi gick. De sa glatt hejdå och sprang iväg för att leka. Vilket ju är skönt och något vi väljer att tolka som att vi har trygga barn som gillar sitt dagis snarare än att de hellre är nånannanstans än med oss. Barnens dag fortsatte i samma stil, lek och mat och sova, allt gick lika bra. All gråt och tandagnisslan brukar sparas till hämtningen nämligen. På vägen hem går vi förbi ett antal trevliga klättervänliga träd, en gigantisk lekpark, ett minizoo med getter och höns och kaniner och massa trevliga gungor. Barnen vill förstås alltid stanna och det vill inte jag. Särskilt inte när solen skiner (innan jag fick barn svettades jag aldrig, verkligen aldrig. Den tiden är över nu). Så idag hämtade jag tidigt och då går det inte att gå förbi hela lekparken så vi stannade och gungade jättelänge (nästan 1 timme faktiskt), och trots att jag stod mest still så sitter jag nu här, har svept en flaska vatten, begynnande huvudvärk och alldeles rödflammig i ansiktet. Jag har också en massa klibbig sand på hela ryggen eftersom jag fick bära 4-åringen de första 50 metrarna. Och ögonallergi. Men det gör ingenting för jag har suttit tyst och inte hört några ljud idag i nästan 5 timmar. Tystnad är underbart.

lördag, augusti 13, 2005

Laga mat

Nu har jag lagat maten. Det var inte helt lätt; mitt tålamod efter 7 veckors dygnet-rumt-umgänge med hela familjen är nästan obefintligt. Jag fokuserar på att hålla mig lugn med familjen vilket innebär att en massa annat blir lidande. Först kokte (hur är det här crrly, är kokte OK?) jag spaghettin för länge, vilket inte gör så mycket eftersom den ska vara 40 minuter i ugnen också, så den blir ändå förstörd. Steka gul lök, rödlök och vitlök (varför heter det inte gullök, blir uttalet på u annorlunda?) gick alldeles strålande, men jag brände vitsåsen eftersom jag inte orkade diska den tjockbottnade kastrullen. Diska kastrull, ny mjölk, ny mjölblandning, men jag får inte på locket på skakprylen som mjölet och mjölken ligger i och tappar den därför på golvet. Kastar den del jag har kvar i handen i diskhon där den stidsar och kommer tillbaka till arbetsbänken. Hela tiden sprider den mjöl och mjölk omkring sig (jag är dessutom allergisk mot otillagat mjöl så jag bli alltid lite stressad när jag använder det). Ny blandning. Fokuserar enbart på vitsås och då blir det bra till slut. Lägger alltsammans i stor form och in i ugnen. Hela tiden när jag gör detta ropar barnen från balkongen att vi ska komma ut och titta på hur de baltar med vatten. J står bakom mig och hålar sitt examensarbete (man kan ju tycka att om det har fått vänta i 7 år så kanske han inte måste stå och göra plötsliga ljud bakom mig när jag håller i knivar och har varm mat överallt. Men han erbjöd sig att torka upp mjöl/mjölksörjan, bless him). På måndag blir allt som vanligt igen, dagis för barnen, jobb för J och tystnad (och hoppas jag jättemycket jobb!) för mig.

fredag, augusti 12, 2005

Eller:

"Om hjulen är väldigt smutsiga går det att använda fettborttagare".
Sånt här tycker jag är vidrigt. Jag kräktes ca 30-40 ggr under utdrivningsskedet under min första förlossning (vid varje värk, J höll en såndär papplåda under hakan på mig och sedan fick jag dricka blandsaft för att inte bli uttorkad, man kunde ju tänka sig att jag inte skulle kunna dricka blandsaft längre, men det är inga problem) och tanken på det är inte alls illamåendeframkallande(klart, om jag skulle sitta här och tänka igenom varje kräkning skulle jag säkert bli lite queasy, men inte särskilt). Fettborttagare på stolshjul däremot, fundera en stund på vad man tar bort...
Jag har ingen aning, jag mår illa ändå.

Smutsiga saker

Eftersom jag ofta översätter manualer av olika slag får jag många städtips. Underhåll och skötsel är ett stående inslag och just nu blev jag påmind om att det kan vara lämpligt att rengöra hjulen på sin stol med hjul om man har en regelbundet. Jag har ingen sån stol här (än, den jag ville ha med blommigt tyg från IKEA har utgått) men på mitt timviksjobb har jag ju en sån. Säkert en som fanns där redan förra gången jag jobbade där för 5 år sen. Och hur regelbundet städas den? Eller dammsugs ("dammsug tyget så håller sig färgen fin", hur många gör det???). Det är lite äckligt att fundera på. Jag har bara väldigt lätt bacillskräck, om jag inte tänker på det. Så jag slutar nu. För jag hoppas att min chef Ulrika ringer på måndag och vill att jag ska komma och jobba.

Plexiglas på IKEA

Dom hade satt plexiglas på ribbstolen på IKEA! På de översta fem ribborna så att barnen inte kunde klättra upp och ramla ner. Jag som så gillade den där farliga leken under ordande former. Eftersom det är så många barn där och leker så måste man ju passa sina ungar hela tiden så att de inte får en massa fötter i huvudet och sparkar i magen, men samtidigt låter jag ändå rätt mycket sånt hända där eftersom det känns säkert; ja för det är ju barnsäkrade IKEA. Så jag kan leva on the edge där. Men nu är det slut med det. Det otäckaste som hände var när en 6-åring gungade 2-åringen (som snart kallas Laban oftare än sitt (god-given höll jag på att skriva men det stämmer ju verkligen inte) riktiga förnamn, kanske kan han heta Laban i bloggen också?)som satt på en gungliknande sak och då var det 6-åringens mamma som tyckte att han skulle låta bli. Plexiglaset runt om utställningsgolvet för att man inte ska trilla ner 100 meter gillar jag däremot, fast det kunde gott varit ogenomskinligt. Vi kom i alla fall därifrån med ännu fler batterier, murgrönor, andrasorteringstallrikar (vita, helt rätt plötsligt!) och ännu en blå plastficklampa; jag tror vi har 4, ingen funkade längre än 1 timme.

torsdag, augusti 11, 2005

Utflykt

Alla mina pojkar älskar IKEA så idag ska vi dit. Ibland åker vi dit på söndagsutflykt när vi inte orkar gå till lekparken, barnavdelningen i Kungens kurva har en väldigt bra lekplats med massa prylar uppställda, till och med en ribbstol (2-åringen försöker förstås alltid tränga sig igenom de för smala, tack och lov, öppningarna i "staketet" för att känna hur det känns att flyga 50 meter neråt). Eftersom vi bor så förhållandevis litet (i förhållande till hur otroligt mycket små prylar vi har och hur slarviga vi (mest barnen faktiskt) är) så behöver vi också köpa nya lådor att ha saker i. Och nya växter. Inte för att de växter vi har är dåliga på nåt sätt. Rolle har föredömligt tagit hand om dem under vår bortvaro, men vi behöver fler tycker jag. Särskilt som jag har köpt såna larviga virkade krukunderlägg på loppisen i Skåne så nu ser det väldigt ombonat ut här. Nu måste jag gå och rädda livet på 2-åringen som tror att han simmar när han hoppar på huvudet i sängkanten.

tisdag, augusti 09, 2005

Jag saknar

att sitta uppe mitt i natten och syssla med något. Se på TV, läsa, äta, spela vadsom. Sånt jag gjorde innan 4-åringen dök upp. (Jag förstår inte vad folk menar som säger "Jag vet inte vad jag gjorde innan jag fick barn". Jag fattar inte vad de menar. Är det så att graviditet, förlossning och bebis gjort att de tappat minnet? Eller gillar de att alltid ha sällskap på toaletten?)
Eftersom jag verkligen gillar 4-åringen (och hans lillebror) så gör jag inte såna saker längre eftersom jag behöver vara utvilad för att mitt tålamod inte ska tryta. Bara sällan som nu när alla är supertrötta efter den hysteriskt långa resan (vi stannade i Linköping över natten eftersom barnen inte kan åka bil mer än 5 timmar i sträck, med paus förstås) och 4-åringens farfar, farmor, farbror med världens bästa svägerska och kusinen skulle få ge 4-åringen (som faktiskt inte fyllde 4 förrän för bara några dagar sedan trots att han hetat 4-åringen i flera månader, poor thing) en massa paket. Som tur var fick 2-åringen paket också, så att vi slapp höra hans oförtrutliga "Var är mitt paket daaaaa?" som han körde på födelsedagen ifråga då hans grymma föräldrar inte tycker att alla ska ha paket för att en fyller.)
Blev det rätt med parenteserna? Orkar inte kolla.
Men nu är vi hemma och jag har bredband.

Kärlek sucks

ibland och ibland väldigt mycket. Jag har gjort en del korkade val och en del korkade saker för kärleks skull men mest grejer som man såhär 15-20 år efteråt bara skrattar åt eller åtminstone ler lite medlidsamt åt sitt 20-åriga melodramatiska jag för. Eller rentav är glad och tacksam för eftersom andra saker som ett resultat blivit så mycket bättre.
Men det värsta är när man inte får välja själv. Det smärtsammaste love stuffet jag har råkat ut för var att bli lämnad mot min vilja; visserligen i ett förhållande som var rätt dömt från början, vi visste att vi inte skulle vara tillsammans resten av livet, utan tvekan, men när han ringde från Norrland, där han bodde, till Uppsala, där jag bodde, och ditchade mig så ville jag ändå inte. Trots att han 1 vecka senare ringde och meddelade att han gått tillbaka till sin gamla flickvän. Jag tyckte det var rätt korkat gjort oavsett min känslor och efter en lång diskussion om varför det var så fel, helt objektivt, insåg jag att vi inte kunde fortsätta ha någon kontakt. Och det var mitt beslut: inte helt enkelt att fatta, men i slutändan rätt beslut. Men jag minns fortfarande hur det kändes i magen, hela hela tiden, och hur jag kedjerökte mig igenom november det året. Och december. Och januari, februari och mars året efter. Jag kunde både nu och då uppskatta att där fanns ganska stora mått melodrama förstås (vilket jag gillar att ha i mitt liv), men minnet av den där iskalla hjärnstoppande känslan finns kvar. En känsla av det här är på riktigt och det är inte jag som bestämmer. Jag vill inte att någon ska uppleva det. Särskilt inte nån jag känner. Ibland känns det extra tråkigt att jag inte är Buffy.

måndag, augusti 08, 2005

Den långa färden

hem börjar nu. Jag packade två väskor redan igår och nu packar jag barnens kläder. Snart ska jag packa leksaker. Innan vi fick barn så behövde vi inte packa eftersom vi har varsin uppsättning sunkkläder härnere som vi använder på semestern. Bengt Olsson beskrev det alldeles perfekt. Men nu far vi till Stockholm (och nu hade det ju varit kul att kunna skriva att vi far till våra fina kläder, men det stämmer inte, eller iofs J har ju väldigt fina kostymer när han jobbar men det får ju inte jag se särskilt mycket av; och jag som sitter hemma och jobbar sitter alldeles för ofta i nattlinne (det är svårt att slita sig och vid lunch känns det som det kvittar, då är det bätre att jobba på tills det är dags att rusa till dagis och ja, det har hänt att jag komit dit, inte i nattlinne men väl med tröjan ut och in)). Ja, så jag packar prylar. Eftersom båda barnen fyller under sommaren så har de ju fått en del nya prylar också och då fick alla leksaksembargo. (Vilket inte alls funkade. Själv köpte jag till exempel ett sjörövarskepp i lego till 4-åringen.) Så nu åker vi ifrån vårt hus och vår trädgård på landet till vår lägenhet (med balkong och uteplats!) i stan. Det är kanske helt förkastligt med tanke på de små barnen, men de skulle inte vara lika glada med en mamma som hela tiden trånade efter Cliniques sminkdisk på Åhléns City. Och vi har skog bredvid vårt lägenhetshus, med blåbär och liljekonvaljer i. Fast inte samtidigt.

onsdag, augusti 03, 2005

"You still being the best candidate",

skriver dom. Cambridge vill fortfarande ha mig. Och, jo, jag vill ha Cambridge. Förstås. Men det funkar ju inte. Jag skulle aldrig få träffa barnen. Om J kunde få ett års betald tjänstledighet?

tisdag, augusti 02, 2005

Äntligen klar!

Nu ska jag snart skicka iväg mitt jobb, sen är jag ledig 1 vecka till! Och när jag börjat jobba igen nästa vecka så är jag tillbaka i Stockholm, med adsl! Nu när jag kollade lite så hittade jag korttidsabonnemang för bredband vilket det lär bli nästa år. Vår sommarby är helt bredbandsvänlig (eftersom kommunen helst vill att alla sommargäster flyttar hit) så det är bara att ringa och beställa. I höst är det 10 år sen jag surfade första gången, med modem på en Mac. (Incidentally är det också 10 år sen jag och J blev tillsammans, det var hans modem och Mac). Nu ska vi starx fara till Ystad och köpa födelsedagspresenter till 4-åringen. Undrar om jag kansmyga in på Hemtex och köpa påslakan? Jag vet att det är superonödigt, men de var sååå fina.