Tonåring

Vi hade födelsedagskalas och jag var full för första gången sedan juni 2000. Det är inte lika kul när jag inte får röka så jag gör nog inte om det, men lite roligt var det. Turligt nog verkar en del av ångesten försvinna med mitt stressminne så jag hade nog inte alls lika mycket ångest som jag borde ha haft. Bakfylleångest är sådan slöseri med tid tycker jag. Jag kan iofs tänka mig att en person tycker att jag borde ha lite mer ångest, men det faktum att hon tog sina prinsessor och gick hem fick faktiskt tyst på mig. Det mest freudianska på hela kvällen var att jag slog sönder min present från mamma (och pappa). Det underligaste var att två av mina närmaste släktingar drog för att de hade skaffat sig andra åtaganden. Men pappa kom tillbaka när han hade vinkat färdigt åt alla vätternrundeeftersläntrare. En lite mindre underlig grej var att 4-åringen drog runt i fårskinnsväst och blå mössa nästan hela kvällen. Edvin klädde ut sig till Nils Holgersson, men det såg mest naturligt ut.