Cruel summer

Den här sommaren som är somrarnas sommar ur så många perspektiv har också varit en riktig bottensommar för jag har fått så många känsliga besked av olika slag. En allvarligt sjuk liten bebis, en sjuk kompis (som gav mig lång, känslosam och jobbig förklaring till sjukdomen i samband med detta (och jag menar inte att det i första hand var jobbigt för mig utan att det tog rätt mycket styrka att berätta allting (jag blev väldigt rörd för förtroendet), en kusin med 3 barn i en hemsk, hemsk bilolycka som tack och lov inte medförde några fysiska personskador (minstingen fick två mikroskopiska skärsår på foten (och dan efter höll han på att drunkna)) och nu ett textmeddelande som inte nödvändigtvis behöver betyda något men som gav mig frossa och fick min mage att krampa. Jag reagerar inte som förr på sån här information. Då var jag kall och saklig men, hoppas jag, ändå engagerad. Nu vill jag bara gråta. Det är intressant eftersom jag tror det är en utveckling som kommit i samband med barnen. Och skönt också eftersom det blir mycket lättare att försöka förstå och hjälpa till och lyssna när jag inte längre försöker angripa alla problem kliniskt och med en lösning för ögonen. Allt måste inte lösas. Men man måste ändå ta itu med saker och ting. Så jag gör det.