Nästan skadefri sommar

Bortsett från diverse blåmärken och några tidiga myggbett har vi varit förskonade från skador och olyckor i sommar och det hör ju inte till vanligheterna. Så Edvin tog en lampa, skruvade ur glödlampan och stoppade ner pekfingret i sockeln. Så jag ringde 112 (inte alls lika otäckt som första gången då var jag lika rädd för att ringa som för de frätskador i halsen jag trodde Edvin hade, men jag tappar verkligen all kommunikationsförmåga; det är tur att de vet hur man drar information ur folk) som skickade hit en ambulans med två ambulanskillar (varför är ambulanskillar så trevliga? hur orkar de i värmen?) som hjälpte mig att hålla Edvins finger i kallt vatten (alltså jag blir helt handlingsförlamad i sådana här lägen, jag kan bara ringa efter hjälp) och sedan satte oss i ambulansen, kopplade lite elektroder till Edvins bröst och plåstrade om fingret (som hade två blåsor: ingångs- och utgångshål) och Edvin slutade till slut gråta. Vi for till Ystad, mycket barnvänlig sjukhuspersonal gjorde EKG på Edvin (den stolte 5-åringen fick hjälpa till att dra bort elektroderna när det var klart) som visade sig vara precis som en 3-åring ska vara och en doktor kom (och såg ut som alla säkert 15 barnläkare vi stött på tidigare) lyssnade lite på hjärtat, tittade lite på såren och skickade hem oss. Undrar hur ett EKG på mig hade sett ut...