
Så när min syster var här så visades pilot-avsnittet av
Supernatural och jag såg början och tyckte att, jo det här är nog världens bästa tv-serie (ur ett mycket personligt perspektiv alltså, det här är ett av de mest utlämnande inläggen jag kommer att skriva tror jag) och J som gick förbi och såg ordet silverkulor flimra förbi tyckte också att det var som om någon satt sig ner och skrivit en tv-serie-synopsis baserat på vad jag gillar. Dan efter såg jag det första avsnittet och spolade fram och tillbaka (jag spolar istället för att hålla en kudde framför ögonen (ibland båda) + att det går fortare att se på tv på det sättet om man inte har så mycket tid. Just Supernatural tog nog mer tid eftersom jag spolade tillbaka och tittade om så ofta). Det var ett snyggt spöke, rätt rolig dialog och en ramhistoria som jag verkligen gillar (alltså tjejerna i taket med blodsdroppen. Ovanför en bebis. Awesome. Sen såg jag det första avsnittet Wendigo, och då fick jag lite problem. Eftersom jag såg programmet i realtid kunde jag inte spola men det gjorde inget, jag hade ena handen framför ansiktet och tittade mellan fingrarna (ja, jag var helt själv) och såg inte den där jävla wendigon en enda gång (wendigo - 100 år gammal kannibal antagligen med rätt långa tänder, fast det vet ju inte jag). Ändå var han med i går morse när jag gick till tunnelbanan (klockan 06.10 är det rätt mörkt) och nyss när jag var nere i källaren så fick jag verkligen skärpa mig (skärp dig själv säger Edvin till mig på förekommen anledning) för att kunna slänga kartongen jag skar mig i tummen på imorse. Kanske är det för att det är nytt. Jag trodde eftersom jag har kunnat se Buffy att det inte skulle vara några problem den här gången. Det är ju inte som om jag har börjat se skräckfilm igen. Hoppas det bara var wendigon och att han försvinner härifrån snart och att resten bara är vanliga snälla monster och spöken som jag kan slå med nyckelknippa. Om inte så kanske det finns nån KBT-grupp man kan joina för att komma över sin enorma skräck för fiktiva monster alternativt bli av sitt enorma begär att se allt som har med monster att göra.
(Jag hade gärna lagt in en bild på wendigon men då kan jag ju inte gå hit igen så här är en
länk (alltså inte direkt till wendigon utan till screenshotsen från avsnittet, klicka vidare bara.)
Daphne, they just started showing Supernatural here and I love it. My problem is that although I love horror I'm too scared to live a normal life when I've seen (or read H.P. Lovecraft) it. Sometimes I make people tell me the plots of horror movies that I'd really like to see, but am afraid to watch. (My sister and J's brother will watch anything and my sister will tell me about it and J's brother will tell his wife, the bestest sister-in-law in the world and she'll tell me if I can watch it or not (she won't watch either, but once she saw the end of Blair Witch Project and once someone told her the punchline of The Ring so she knows scary stuff. I'm rather pathetically scared of wendigoes at the moment and a bit disturbed by the fact that they can only be killed by fire and I so rarely carry fire with me. I may have to start smoking again.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar