fredag, januari 19, 2007
Läsning
The Heart is a Lonely Hunter läser jag (för det gjorde Space Babe för ett tag sen och det lät intressant). Den är sådär fruktansvärt bra och tråkig på samma gång, det första 100 sidorna var sådär, men nu så fort jag plockar upp den (jag läser den i första hand på tunnelbanan) slutar det alltid med att jag går från tåget och läser och läser. Jag misstänker att det är en sån där bok som man går och tänker på länge efteråt, inte för att det finns så mycket att tänka på (inget som känns nytt iaf) utan för att karaktärsskildringarna är så utomordentligt utförda, med oavslutade (okej, inte alla kanske) historier. Men tänk att man kan skiva om damm och smuts så att det inte går att sluta läsa. Det är skönt också för jag har inte avslutat en bok sen i julas, tror jag. Jag har 4-5 böcker som jag läser parallellt just nu och jag känner mig splittrad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi läste den häromsistens i min läsecirkel. Visst är det en bok som är lite svår att ta till sitt hjärta på nåt sätt?
ja, människorna är inte särskilt älskansvärda, utom barnen som jag kände rätt starkt för särskilt george. Jag läste The Secret History parallellt och tyckte att böckerna påminde en del om varandra. Men THS bleknade ordentligt i jämförelse, den var inte alls lika tajt och omedelbar (min ofärdiga D-uppsats i engelska behandlar berättartekniken i THS... jag kanske skulle göra en jämförelse istället)
Skicka en kommentar