Skor

Mina ungar har inga stövlar som passar nån av dom. Jag trro det i alla fall för jag hittar inget enda par, inte ens elefantstövlarna (fast dom vet jag är för små). Vad hade egentligen 5-åringen för stövlar i höstas? Han måste ju ha haft ett par, det var ju stövelväder in i december. De har inget vidare brs gympadojjor heller, 5-åringen har världens dyraste (hans farmor drabbades av en måste-ha-gympadojjor-som-blinkar-quest för några år sen i Boston och det slutade med att hon tog taxi till nåt shoppingcenter utanför Boston för att köpa de sista paret i nästan rätt storlek i Massachusetts (några veckor senare hitatde vi en hel vägg blinkade skor på Mothercare på Oxford Street)) blinkande Power Rangers-gympadojjor. Det är inget fel på dom alls, men de har snören och ibland vore det skönt om han kunde fixa skopåtagningen själv (å andra sidan lärde han sig trä i skosnören idag, det var ju bra). Edvin har 5-åringens gamla silverfärgade gympadojjor vilket funkar rätt bra, men de åker av lite för lätt. Vad vill jag egentligen? Jag borde jobba så himla mycket, men jag fick hämta hem båda barnen eftersom Edvin misstänks ha urinvägsinfektion. Så vi ska till vårdcentralen snart. När jag ringde sa sköterskan att vi aldrig hade varit där, fast det har vi det vara bara jag som sa fel 4 sista siffror 8fast inte så fel för det var 5-åringens siffror). Det är inte så farligt kanske, men om man slår ihop allt: ungarna har inga bra skor, en har urinvägsinfektion, och jag kan inte ens fyra sista siffror så är jag ingen lysande förälder den här veckan.