Det var en alldeles perfekt kväll igår. Lagom kallt, lagom mörkt och nästan höst. Jag väntade på de andra en stund och det var längesen jag var så förväntansfull. V och Ulle dök upp och var lika förväntansfulla de. Vi såg föreställningen, Ulle gillade filmen, V och jag var lite mer tveksamma delvis för att vi faktiskt aldrig sett Carmen. Föreställningen stördes lite i början av att det var svårt att fokusera på något annat än att nu-är-det-faktiskt-Misha-på scenen-och-om-tjugo-minuter-är-det-slut-och-jag-får-aldrig-mer-se-honom-i-verkligheten, men eftersom det var han och han är bäst så fastnade jag ändå i dansen till slut och han är bäst och verkar inte känna av tyngdlagen. Eftersom jag inte har varit besatt av Ana Laguna i 20 år (fast det borde jag verkligen ha varit) så minns jag mer av hennes dans, som till och med var bättre än Mishas, och så var hon så fin i håret. Seriously.
Daphne, I saw Michail Baryshnikov dance last night. That sentence may be the most perfect sentence I have ever written.
1 kommentar:
ååå...
Skicka en kommentar