måndag, september 07, 2009

Vänskap

För länge sen lärde jag känna Jerry. Han träffade sen Jonny, fick två barn med men de levde inte lyckliga utan delade på sig. Jonny flyttade till min stad och enligt minsta motståndets lag umgicks vi. Jerry hörde av sig emellanåt men inte särskilt ofta. Jag var aldrig särskilt insatt i vad som hände mellan dem, jag var upptagen med att vara en vansinnigt lycklig nybliven Uppsala-student som med jämna mellanrum var djupt olyckligt kär, så jag hade nog med mig själv. Men jag gillade Jonny och barnen så vi sågs ofta. Sen flyttade Jonny igen och vi sågs mycket sällan men höll kontakten. Kontakten med Jerry var sporadisk, oftast obefintlig. Jag visste i vilken stad han befann sig, det var allt. Jerry och Jonny kom allt sämre överens, saker och ting föll ihop totalt och det visste jag. Utan att vara särskilt engagerad (inser jag så här i efterhand) men ändå beredd att lyssna, lyssnade jag en del på Jonnys sida av saken och den var inte rolig alls. Läget försämrades ytterligare och nu hade plötsligt Jerry det ena av barnen hos sig. Och så för några månader sedan hittade jag en text som det barnet (eller praktiskt taget vuxna människan ) hade skrivit och kände att det kanske inte fanns bara en sida av saken utan två, tre, fyra sidor. Och sedan dog nån jag kände alldeels för tidigt och det kändes plötsligt viktigt att kontakta folk jag gillar. Så jag kontaktade Jerry och det kändes som att det var igår vi pratades vid sist, inte 15 som det faktiskt är i verkligheten. Vi pratade om allt utom Jerry och Jonny, för vi har så mycket annat att prata om och jag kände att jag kan faktiskt ha en relation med båda två. Hos mig befinner de sig på två helt olika platser, jag kopplar inte ihop dem alls. Jonny hör numera till min Uppsala-tid och Jerry hör till min sena tonårstid (those formative years, jag lyssnar faktiskt på Depeche när jag skriver detta). Men jag insåg ju att jag förr eller senare skulle behöva upplysa Jonny om sakernas tillstånd och idag var den dagen. Hon tog det inte särskilt bra. Men jag är snart 40 år, jag vill ha vänner, inte kritiker (eller, jag vill visst ha kritiker, men konstruktiva sådana). Vill jag ha kontakt med nån som bara gillar mig eller väljer jag nån som gör ner mina val vid varje möjlighet? Alla inblandade har förstås en massa trevliga egenskaper som jag uppskattar mycket och massor med fel och brister, en del som jag uppskattar, andra som jag inte gillar. Jag kommer inte att behöva välja, det görs åt mig.

Du som läser här, säg till om du vill att jag ska ta bort texten.

Inga kommentarer: