torsdag, augusti 26, 2010

Barndomsminnen


När jag var 9 eller 10 år ville jag så hjärtans gärna grilla äpple över en eld och äta. Jag hade väl läst om det i nån Fem-bok och tyckte det verkade underbart. Döm om min besvikelse när det visade sig att jag inte tyckte om det. Vilket jag borde ha kunnat räkna ut eftersom jag avskydde äppelmos och äppelkaka.
Nu är det Nils som tror att han kommer att älska ugnsbakade äpplen. Jag har vispat ihop en balja vaniljsås och har ett paket glass också. Det kan vara så att jag tycker det är fantastiskt gott eftersom jag nuförtiden lärt mig att tycka om äppelmos.

Daph, I'm baking apples in the oven. I'm not sure I'm making them right, I think there should be sugar somewhere and I've used none.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Mamma kärnade ur äpplena och fyllde dem med en ljuvlig blandning av smör, socker och kanel som smalt och det var underbart, underbart gott. Ska testa det med K. Alla sätt att lura i honom frukt får väl anses vara bra sätt. Ugnsbakade äpplen är ju dessutom något av det höstigaste man kan äta. Bara en sån sak./V.

Eva-L sa...

Jag ska def. testa din mammas recept. Och ha bättre äpplen nästa gång också. Med vispgrädde och utan socker, blir det ju t.om. en nyttig efterrätt!

Evova sa...

Mmm allt med smor o socker ar gott. Nu blev jag for sugen...

Eva-L sa...

Gillar du rött te, Eva? Nils har hittat ett rooibos-te som luktar (och nästan smakar) precis som äppelpaj.