måndag, oktober 11, 2010

Bokutmaningen

Jag läste klart den första tegelstenen! Fram till sidan 650 hade jag ett väldigt flöde i läsandet, men där stannade jag upp lite. Jag tröttnade på kringberättelserna, en del var väldigt viktiga för handlingen (eller mig), andra inte. Men på sidan 670 tog det fart igen och höll samma nivå som resten av boken. Jag tycker att ramberättelsen i Fågeln som vrider upp världen är fantastiskt bra. Jag älskar miljön, ett bostadsområde som vilket som helst, fast i Japan, jag älskar personbeskrivningarna (Mei Kasahara (jag skulle vilja läsa en helt egen bok om henne), Ushikawa och löjtnant Mamiya) och jag gillar verkligen Toru. Kringberättelserna var lite ojämna, spionerna i Manchuriet var väldigt bra, djurparken fattade jag inte (överhuvudtaget var Muskots historia ointressant, Kanels var mycket bättre, jag kan säkert analysera varför om jag anstränger mig, men det blir för avslöjande tror jag). De grekiska ö-damerna var så galna så det var bara att köpa, även om de mest stökade till saker och ting för mig (i slutet kunde jag inte komma ihåg vem som var vem, Malta och Kreta). Vad gäller namn kan jag också nämna att jag ägnade alldeles för mycket tid åt att fundera hur min läsupplevelse ändrades av att Kanel och Muskot och Makrill hette kanel, muskot och makrill, istället för motsvarande japanska termer (med öa-kommentar); jag får för mig att upplevelsen och minnena av kanel, muskot och makrill skiljer sig i Sverige och Japan. Har de potatismos smaksatt med muskot t.ex? Jag vet att om jag läser kanel så tänker jag på gröt och pepparkakor, men läser jag cinnamon tänker jag på tuggummi och cider. (Det är samma fråga som alltid dyker upp hos mig: går det att översätta poesi?)

Se, detta är anledningen till att jag inte recenserar de böcker jag läser för er, ni skulle inte orka.


Inga kommentarer: