måndag, november 29, 2010

Livet

Om man är kvackelmagad och/eller inte vill veta för mycket om min kropp så går det bra att hoppa över det här inlägget.



Fredag. Edvins klass har adventssång i kyrkan. Jag går dit (J är i Norge, N är på träslöjd), tar med Edvin hem eftersom vi ska till tandhygienisten i Skärholmen. Vi åker dit. Köper tefat på Intersport. Åker hem och bestämmer oss för att det är för kallt för att gå till pulkabacken. N kommer hem strax efter 14. Lite senare står Edvin inne i badrummet och säger att han mår illa. Sedan kräks han. Massor. Fast inte nånstans utanför, för han är en prydlig kille. Mår genast bättre. j kommer hem. Alla äter specialfredagmiddagen - bakad potatis med röror. Nån timme senare kräks Edvin igen. Han får sova i min säng. Jag sover på soffan.

Lördag. Jag vaknar tidigt på morgonen av att jag sträcker en muskel som går mellan nacken och skuldran så att det ett tag är osäkert om jag kommer att överleva smärtan. Ligger och funderar på hur jag ska ta mig upp, men somnar om. Vaknar och ropar in J som får ge mig lite kläder. Senare får han sätta på mig strumpor. J tar ut barnen och åker pulka. Jag och Edvin somnar samtidigt i dubbelsängen klockan 21.

Söndag. Vaknar 9. Går till pulkabacken efter lunch. Jag är taskig mot N, som blir ledsen förstås. Jag skärper mig. Står i backen i 20 minuter och tittar på barnen som har jättekul, själv kan jag inte åka eller överhuvudtaget röra på mig dels pga av nacken (jag står lutad mot ett träd för att få stöd) och dels för att jag får mens, precis just då. Vi går hem. Jaglyckas säga nåt taskigt till N igen och han vägrar gå med hem. Jag ber om ursäkt så mycket jag (är inte klar med det än f.ö.) och vi går hem. J lägger barn och en timme in i läggningen kräks Edvin igen (som inte hade kräkts på långt över 48 timmar och därför var frisk!). E sover i min säng och jag, vis av skadan, sover i hans säng. Släcker lampan, har dödsångest i några minuter eftersom barnen inte är odödliga, men tänker att "det ordnar J" och somnar.

Måndag. Vaknar med magsmärta och illamående, enormt tacksam över att ha ställt in kiropraktorn på morgonen. N kommer hem efter att ha varit skolan en timme. Jag ska möta honom halvvägs, men kommer bara till videobutiken (huset bredvid vårt) så är han redan där. Edvin mutas kvar hemma med cocoa pops framför tv:n (finn 4 fel). Illamående och pigg. Förunderligt det där. Vi går upp, min gynmott ringer för de har ÄNTLIGEN fått en återbudstid som jag får tacka nej till. Sist i kön igen, nya bokningar efter årsskiftet. Ligger på soffan med plötslig feberfrossa en lång stund. Packar in mig i kläder och går ut för att laga lunch till barnen (snabbmakaroner med ketchup, vill de ha gurka får de skära själva. Jag dricker bara svart te. Kokar makaroner. Slår ett glas i skåpshyllan. osäker på om det kommit glas i makaronerna. Kastar makaronerna. Just nu kokar jag spaghettivatten.
Men tack vare att jag slutade med helvetesminihormondospreventivmedel i maj så är jag vid väldigt gott mod. Snö, alltså. Det är ju underbart.

2 kommentarer:

fru a sa...

det är förjävla härligt!

Evova sa...

stackare. later inget vidare. hoppas du mar battre nu!