tisdag, mars 18, 2014

Tematisdag: min första stora läsupplevelse

Jag tror att jag minns exakt hur det var, jag bodde hemma, mitt rum var det sista jag hade hos mina föräldrar, vitblå tapeter (skira, blommiga i rutmönster), vita spetsgardiner, en stor, enorm faktiskt, vit bokhylla som farfar byggde till mig (den står fortfarande hemma hos mina föräldrar, för tung för att flytta runt med mig, den lite mindre smidigare versionen dumpade en ond expojkvän i ett soprum i Sthlm). Och det är såklart inte min första stora läsupplevelse, det hade jag haft flera stycken, Astrid Lindgren, Moa Martinsson, Deborah Hautzig, osv, men det är det första minnet jag har av att inte kunna sluta läsa. Det var mitt i natten, jag läste, slutade för att försöka sova, kunde inte sova, bestämde mig för att läsa ett kapitel till, och så höll jag på så natten igenom. Klockan 5 på morgonen hade jag läst ut Richard Adams Den långa flykten (Watership Down) och jag var helt skakig av trötthet och lite ledsen och glad över en så fantastisk bok. En jobbig detalj jag minns var att utgåvan jag hade var en inbunden, stor lånebok, så jag kunde inte ligga ner och läsa, utan var tvungen att sitta eller ligga på mage (det kan vara fel, den (makulerade) biblioteksbok som jag har på svenska nu, fantastisk översättning av Britt G. Hallqvist, är ganska liten (jag har en pocket också, men det fanns inte så många pocket då förr i ti'n, när jag var 16 ...). Jag blev väl trött i armarna för att jag var så sömnig. Jag minns att det inte var en helt angenäm läsupplevelse rent fysiskt, ögonen sved, jag var hungrig och jag fick byta kroppsställning hela tiden. Jag har läst om den ett par gånger sen dess och nu hoppar jag alltid över de där sagorna om El-ahraira, men då var jag tvungen att läsa vartenda ord.


Nu vet jag inte om jag minns rätt rum, men om jag gör det så var jag minst 16 när jag hade den här läsupplevelsen (och jag var 14 när jag läste Sagan om ringen (i ett annat rum, med rosentapeter) som jag inte sträckläste för att den skulle räcka längre, men det är en annan historia.)

Jag läser fortfarande nätterna igenom, men sällan någonting lika bra som Den långa flykten.

Boktimmens läsupplevelse ligger också uppe och den är bra!


1 kommentar:

Feeejay sa...

Det är helt otroligt vad du minns! Jag önskar jag kunde ligga och läsa så långt inpå natten nuförtiden, men jag somnar bara. Och sen får jag ju inte vara okynnesvaken hela natten, då blir jobbet lidande. Sucks to be me! :D