måndag, april 20, 2015

BBC Helsingfors

Jag har haft en fantastisk helg i Helsingfors med böcker, konst, böcker, arkitektur, böcker, mat, böcker, stadsvandring, böcker, kyrkor, böcker och en hel del skratt. Och skumvin.

 Den främsta anledningen till att vi var där var såklart Kjell Westös Där vi en gång gått som Breakfast Book Club bestämde att vi skulle läsa och bokcirkla om i Helsingfors. De ordnade också så att vi fick gå en mycket rolig och informativ tur i Helsingfors, med Annika Hällsten (@annikabirgitta på twitter), kulturredaktör på Hufvudstadsbladet, som visade en massa vackra hus där Kjell Westö varit på fest och sedan använt sig av i framförallt Där vi en gång gått, Gå inte ensam ut i natten och Hägring 38. Just det faktum att Kjell varit på fest i många av de här lägenheterna besvarade min undran om hur han får till texter som den understrukna passagen på bilden nedanför (från Gå inte ensam ut i natten). Jag älskar just sådana här beskrivningar, när de känns så äkta som de gör i de här tre böckerna (som är de jag har läst, jag kommer med största säkerhet läsa fler, men kanske inte alla på en gång). Det här stycket har extra stor igenkänningsfaktor för mig eftersom jag älskar måsskriken när de dyker upp på våren och under försommaren.* Och just det huset som det handlar om här, har jag nu också sett.
Efter vandringen hade högre makter sett till att vi fick besöka Schildts & Söderströms, Kjell Westös förlag (och inte bara Kjell Westös, de har alla bra: Tove Jansson, Märta Tikkanen och Philip Teir m.fl.). Vi fick inte bara besöka förlaget: de fantastiska förlagsmänniskorna Mari Koli och Anna Friman tog emot oss med skumvin och litteraturprat på sin lediga tid och Kjell kom och pratade om skrivande, sina romaner och Finlands historia på ett mycket inspirerande sätt och svarade också på våra frågor. Jag frågade om han översatte sina böcker själv (eftersom han kan finska), men nej, det gjorde han inte. Jag frågade också om det var svårt att vara så neutral som han är när han skildrar inbördeskriget. (Själv visste jag mycket lite innan jag läste de här böckerna, det enda jag kände till var att det hette "frihetskriget", och med bara det lilla ordet hade jag valt sida och allt, insåg jag när jag började leta information på nätet.) Nu skrev jag inte ner hela svaret, ity jag inte kan stenografera, men kontentan var väl att han kan hålla sig neutral, för att hans bakgrund finns i båda sidorna. Andra frågade om mer faktabakgrund och vi fick tips om att läsa Olle Leinos Utsikt från Skillnaden, Väinö Linnas Här under Polstjärnan och Heikki Ylikangas Vägen till Tammerfors och även historikern Henrik Meinander, som har skrivit om det finska inbördeskriget.
På själva brunchen där vi skulle diskutera boken, blev det kanske inte så mycket diskuterat, vi nämnde den några gånger, men jag tror att jag pratade om den under hela resan, från att Ros-Mari och jag började prata om inbördeskriget på Arlanda, innan vi gick på Helsingfors-planet, till när Petra och jag frågade ut Cecilia om vilka Westö-böcker hon hade läst utöver Där vi en gång gått (Kjell Westö är Cecilias idol (med all rätt)) när vi satt och väntade på Stockholmsplanet på Helsingfors flygplats innan vi for hem.

Det finns närmare 200 bilder på instagram under #bbchelsingfors från den här resan. Om ni absolut måste kan ni gå in och titta på "kjellfien", där jag lyckas se ut som klippt ut en skräckfilm (i det här fallet Ringu), suddig och svartvit, på en i övrigt skarp och färgglad bild.

*I Gå inte ensam ut i natten finns också underbara beskrivningar av regn, om en är lagd åt det hållet (#teamregn).

Inga kommentarer: