torsdag, december 15, 2016

Årets 10 bästa böcker

I sann boblmaf-anda tänkte jag lista de tio bästa böckerna jag har läst i år, utgivningsår inom parentes.

De oroliga Linn Ullman (2016)
Maresi Maria Turtschaninoff (2014)
Én af os sover Josefine Klougart (2012)
The Lie Tree Frances Hardinge (2015)
Avd. för grubblerier Jenny Offill (2014)
Simma med de drunknade Lars Mytting (2015)
Sommerfugledalen  Inger Christensen (1991)
Anna Karenina Leo Tolstoj (1873-77))
Kongens Fald Johannes V. Jensen (1900-1901)
Den skrikande trappan Jonathan Stroud (2013)

Det är en blandning av gamla och nya böcker och dessutom ett väldigt bra exempel på vad jag läser: klassiker, poesi, fantasy, YA, realistisk litteratur, mindre realistisk litteratur, handlingsstyrda böcker med hög narrativitet, böcker helt utan handling. Det de kan sägas ha gemensamt är ett bra språk och överraskningar. Jag pratade om överraskningseffekten senast häromveckan när jag såg Age of Ultron med min familj och förutsåg några viktiga plottwister. När man har läst i närmare 40 år och rätt urskillningslöst slukat det mesta så finns det inte många överraskningar kvar och jag gillar överraskningar. Jag lyckades till och med göra en Schubert inne hos Lotten (Barbapappa), eftersom mitt undermedvetna är fyllt av meningslöst vetande om barnlitteratur i det här fallet (funkar dock sällan hos Lotten, det krävs övertydliga ledtrådar för att min hjärna ska dra igång). Överraskningen behöver inte vara handlingsrelaterad, det kan vara en riktig bra formulering, ord man inte förväntar sig, igenkänning av känslor jag trodde att jag var ensam om osv, t.ex. verkar Josefine Klougart vara lika besatt av vinteräpplen som jag är, vad betyder det ens? Kanske läste vi båda Moa Martinsson tidigt, liggandes på en hylla i en matkällare bredvid lådor av vinteräpplen? Vad vet jag. Jag vet inte vilken bok jag tyckte bäst om (Klougart, Tolstoj, Christensen, Mytting), men jag blev mest förvånad över att jag gillade De oroliga så mycket. Jag hade inte ens tänkt läsa den, jag är helt ointresserad av Ingmar Bergman och tyckte inte Ullmans debutroman var något särskilt, men den här skildringen av en uppväxt kontrasterad mot åldrande och död, en skildring där naturen spelar en av huvudrollerna och språket är precist och enkelt, var fruktansvärt bra, bara. Och att Ingmar Bergman och min farfar var så himla lika, så det kändes lite som att läsa om farfar.
En rolig sak med den här listan är att bara en bok är på engelska. Jag har läst en hel massa i översättning, till och med Klougart faktiskt (dock ej Jensen och Christensen).

Året är ju inte slut och jag hoppas läsa åtminstone 3-4 till, skulle det visa sig att någon av dem är fantastiskt bra får jag väl revidera listan. Jag kan redan nu meddela att I Am Pilgrim av Terry Hayes, som jag håller på med just nu, inte är en av de bästa.

Inga kommentarer: