tisdag, mars 07, 2017

Mitt 90-tal

Kulturkollos tema den här veckan är 90-talet och utmaningen lyder Minns ditt 90-tal!
Jag vet knappt om jag vill minnas mitt 90-tal, åtminstone inte den första halvan, men jag har verkligen gillat att läsa alla andras minnen och börjar såklart minnas vare sig jag vill eller inte. Jag tog studenten i juni 1990 och fick min MA i översättning i oktober 1999 och däremellan hände det såklart en hel massa saker.
1991 pluggade jag engelska på Linköpings universitet
1992 åkte jag till London och jobbade som au pair och pluggade engelska
1993 flyttade jag till Uppsala för att plugga ryska
1994 pluggade jag mer ryska i Uppsala
1995 pluggade jag engelska
1996 pluggade jag öststatskunskap
1997 pluggade jag mer engelska
1998 flyttade jag till Guildford och pluggade översättning
1999 skrev jag MA-uppsats i översättning och pluggade lingvistik

I övrigt bestod 1990-1995 av några enormt olyckliga, hemskt ångestframkallande förhållanden, någon slags frigörelse från allt som hade med uppväxten att göra och så dog en av de viktigaste personerna från min barndom. Å andra sidan hade jag några av mina bästa läsupplevelser - Donna Tartts The Secret History i London 1992 och de första 4-5 böckerna i Robert Jordans Wheel of Time-serie våren 1994.
1995 träffade jag min blivande man och den här andra delen av 90-talet, med nationsliv, studier och Johan var klart mycket roligare. Jag läste väldigt mycket Terry Pratchett, särskilt under perioden jag bodde i Guildford. Jag läste också väldigt många deckare, jag minns att jag köpte allt av Patricia Cornwall i LundeQ:s nya lokaler i Forumgallerian (detta var alltså innan jag började jobba på Celsiusbokhandeln, då köpte jag såklart alla mina böcker där).

Många har skrivit om musik och MTV, men det hör faktiskt mer mitt 80-tal till. Jag lyssnade på CD eller kassettband; jag hoppas att jag fortfarande har kvar min första rumskompis Saras kassett med Billy Bragg på ena sidan och Del Amitri på den andra, men jag kan ha lyssnat sönder det. Jag lyssnade även på Kristin Hersh, Heather Nova, Eddi Reader, Fairground Attraction, The Smiths, Morrissey, Deacon Blue, Nick Drake, Suede, Vivaldi, Puccini, Telemann (jag var besatt av Telemanns Sonatas), Massive Attack, R.E.M., Tori Amos, Tjajkovskij, The Sundays, The Cranberries, Wendy James, Joan Osborne, Kirsty MacColl, Martin L. Gore, Commando och Lars Winnerbäck. Samma som nu alltså.

Nej, 90-talet är faktiskt inte ett årtionde jag minns med någon större glädje. Många minnen är förknippade med människor som jag inte längre har kontakt med, för att de är döda eller för att jag eller dom har valt att inte ha kontakt av olika anledningar. Säkert bra anledningar, men det betyder ju inte att saknaden känns lättare, när man minns tillbaka. Jag har såklart en massa fina minnen med människor som jag fortfarande umgås med och jag när en odödlig kärlek till Uppsala och vill inte ens tänka på hur mycket jag saknar delar av mitt liv där. Det var ett väldigt viktigt årtionde för mig, jag lärde mig allt jag kan.

                                                 

1996 i Simrishamn, innan jag började använda solglasögon.











Inga kommentarer: