Stockholm Literature 2017

Stockholm Literature firade femårsjubileum i år och jag var där för första gången. Att jag missat tidigare år beror inte på ointresse utan att vi nästan alltid reser bort just den helgen. Och det är verkligen synd, för det här var en bokgrej för mig. Bara samtal, ofta med fokus på översättning (eftersom jag såg till att gå på de med fokus på översättning, duh) och intressanta författare, varav jag hade läst några i förväg (Kjell Westö, Johanna Adorjan och Lise Tremblay) och några som jag läst sedan eller har planerat att läsa, Audur AvaOlafsdottir och Petina Gappah. Jag var på flera riktigt bra samtal, men det roligaste var mellan Petina Gappah och Översättarhelena, eller Helena Hansson som hon heter i lite mer officiella sammanhang (dvs när hon inte är oraklet i Lottens julkalender). De pratade om hur klurigt det kan vara att översätta shona och shona-english till svenska och vad namn kan ha för betydelse utöver att skapa identitet (t.ex. förolämpa en släkting).

Det var också intressant att lyssna på Johanna Adorjan eftersom jag tyckte så mycket om hennes En alldeles särskild kärlek, som handlar om hennes farföräldrar som tar livet av sig tillsammans när de är i 80-årsåldern. För mig handlade den romanen väldigt mycket om att man kan känna sig hemma på så många olika ställen och känna så väldigt många människor, men i slutändan så är man alltid ensam. Det är intressant att följa resan som Adorjan gör för att hitta en förklaring, där resan blir en del av förklaringen, åtminstone som jag förstod den. Jag håller också på att läsa hennes novellsamling, Mina 500 bästa vänner, och den känns väldigt lovande.

Det bästa med hela festivalen var såklart alla bokkompisar som var där och alla boksamtal vi hade. Jag är så glad att jag åkte på den där bokresan till Syninge för snart fem år sen, för mitt bokliv blev tusen gånger rikare efter den.

Jag lyssnade på både Petina Gappah och Kjell Westö när de läste ur sina böcker. Otroligt rolig programpunkt.

Och i vår serie Cecilias kjellfies: