måndag, oktober 22, 2018

Brevskrivning

Kulturkollo ägnar veckan åt brev. Som de flesta 70-talister och kanske större delen av 60- och 80-talisterna, hade jag en massa brevvänner. Svenska och utländska. Det var släktingar, vänner som flyttade och helt okända personer, som man plötsligt öste ur sitt inre inför. Plus några pojkvänner. Några från Starlet och några via förmedling av kompis som annonserat i Starlet. När jag försöker erinra mig andra ställen med brevvänsförmedling kommer jag inte på något annat än Fantomen. Var Starlet helt enkelt den största brevvänsförmedlaren? Vissa personer brevväxlade jag med i många år och gör faktiskt fortfarande på sätt och vis. Kul för vissa och mindre kul för andra är att jag har kvar nästan vartenda brev jag har fått. Tyvärr (eller jättebra) så är tycker jag att brevkorrespondens är något privat och så länge de jag skrivit med lever känns det fel att lägga ut något. Jag har själv försökt få tillbaka delar av en brevväxling med en person som jag inte vill ska ha kvar mina brev, men hen har konsekvent vägrat. Mina brevsamling innehåller nog lika delar glädje och sorg. Där finns krossade hjärtan, minnen från barn som inte längre lever, vänskap som av olika anledningar tog slut. Men också otroligt roliga vardagsbetraktelser, förtroenden, kärlek och en massa gemensamma minnen. Och ganska ofta stora insikter i andra världar (ok, det kom långt senare). Min äldsta brevvän är Daphne som jag började skriva till när vi båda var 12 (vi fyller dessutom i april båda två, så vi är helt jämngamla). Hon kommer från en liten stad i Kentucky, USA och kontakten förmedlades via 4H, där min kusin var aktiv och som hittade Daphnes tvillingsyster att brevväxla med. Daphne och jag skriver tyvärr inte längre fysiska brev, men i gengäld har vi kontakt nästan varje dag via sociala medier och så skriver vi mejlbrev. Vi träffades dessutom 2103, när jag och min posse körde över USA. Vi vet det mesta om varandra och det är enormt tryggt att veta att det finns en person så långt borta, med så annorlunda bakgrund och erfarenheter, som ändå står mig så nära.

Jag saknar inte brevskrivandet så mycket, men jag saknar att skriva så mycket. Därför är det bra med en blogg, eftersom det är som brev rakt ut i världen utan särskilda mottagare, utom ibland.

Inga kommentarer: