torsdag, oktober 08, 2020

Louise Glück

Jag har inte läst något av Louise Glück tidigare (det finns SÅ många poeter, levande och döda och jag har bara läst poesi i fem-tio år).

Jag hittade den här dikten som känns aktuell och som jag gillar jättemycket, slutraden är fantastiskt obehaglig.


All Hallows

BY LOUISE GLÜCK

Even now this landscape is assembling.

The hills darken. The oxen

sleep in their blue yoke,

the fields having been

picked clean, the sheaves

bound evenly and piled at the roadside

among cinquefoil, as the toothed moon rises:

 

This is the barrenness

of harvest or pestilence.

And the wife leaning out the window

with her hand extended, as in payment,

and the seeds

distinct, gold, calling

Come here

Come here, little one

 

And the soul creeps out of the tree.

 

(Poetry Foundation)



1 kommentar:

Robert W sa...

Ja, vad kan hon egentligen ha menat med slutraden? Creepy!