tisdag, september 17, 2019

Sommarbingo 2019

Sommarbingot 2019 avslutades vid midnatt 15 september och jag har aldrig kryssat så få rutor! Jag tror inte ens att det var hälften. Jag har läst en del, men det var alldeles för svårt för min hjärna att hålla reda på temata när jag läste. Har jag läst om godis i sommar? Kanske hela tiden, men vem vet?
Nu hittar jag inte min fina krysslapp heller, men det kanske är lika bra. Jag kan ändå presentera en kort lista med de tre bästa böckerna jag läste under sommaren:

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff - precis så bra som alla säger. Inte ett onödigt ord. Väl berättad, kall och avskalad och varm och kärleksfull på samma gång. Jag har emellanåt svårt för feelbad, men jag känner sånt hopp hela tiden när jag läser den här. Jag vill att det ska gå bra för Jana och jag tror att det ska gå bra. Till slut. Kanske. Det återstår ju att se eftersom den avslutande tredje delen inte har kommit än.

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg - förra helgens sträckläsningsbok. Det som är så spännande med Emma Hamberg här är att hon skriver så att man tror att det handlar om en själv, fast ens eget liv ser helt annorlunda ut. Nu har jag ju följt Emma och Annette och deras matlagning i evigheter och älskar deras kokböcker, så det är väl inte konstigt om jag fastnar (det är så fint att Annette är med så mycket). Men jag har ju fortfarande krav på mina läsupplevelser: ja, det är känslosamt och supergulligt, men det är också väldigt sakligt och realistiskt och outsägligt sorgligt, precis som verkligheten. Jag tycker ibland att det blir för intimt, och ja, sms mellan nyförälskade kan innehålla en hel del tmi, utan att ens handla om sex och sånt (jag är inte pryd, be mig om romancetips), men tänker just "gah, nyförälskade, så tröttsamt och gullligt"och hade såklart inte blivit lika känslomässigt engagerad om de inte hade funnits med. Det vara i alla fall en underbar läsupplevelse för mig, som flytt hemmet för ett hotelldygn med lyxchoklad, chips och coca-cola och läsning. Hela upplägget rekommenderas.

Lägenheten av Nora Szentivanyi - bokcirkelbok i Breakfast Book Club, som jag verkligen gillade. Den handlar om en kvinna som lämnas kvar i Ungern under öststatstiden, när hennes dotter flyr till Sverige med sin lilla familj. Nora, barnbarnet som lämnar Ungern ett år gammal, är berättaren och jag upplever att hon försöker skriva sig till alla minnen hon skulle ha haft om hon hade fått växa upp i Ungern och om hur hennes släkt hade det under krigen och i förtryckarstaten. Hur har hennes mormors liv sett ut? Jag tycker det genomsyrar texten hur arg hon är på regimen som inte lät henne växa upp i ett helt hem, med ett enda hemland. Så arg att det spiller över lite på mormodern (varför flydde hon inte efter? varför gav hon upp lanthuset? varför envisas hon med att laga mat fast hon inte orkar?). Jag känner igen mig i alla frågor som hon har om gamla släktingar och skeenden, det kan man ha utan att ha tvingats fly, men jag hade turen att växa upp med precis hur mycket umgänge jag ville med mina mor- och farföräldrar. Här får jag en liten inblick hur det kunde ha varit om jag inte hade fått det och det är hjärtskärande.

måndag, september 16, 2019

Funderingar

Jag funderar på att starta en ny blogg, en ren bokblogg. Dels för att jag inte alltid vill att exakt alla läsare som kommer hit för bokinlägg ska läsa mer privata utsvävningar och dels för att jag vill kunna blogga från telefonen och Blogger-appen är närmast icke-existerande. Tyvärr lär det aldrig bli nån, för jag kommer inte att komma på vad den ska heta och den här bloggen heter ju inte beslutsangest för intet.



Edit: (Jag tittar på Helvetica-typsnittet för Philip Teir skrev på Twitter att han använder Helvetica för tidningsartiklar och Courier för skönlitteratur. Själv använder jag mest Times New Roman. Tidigare använde jag Arial, för det är lätt att läsa och såg snyggt ut i bloggen, nu inser jag att jag använder tydligen Helvetica själv? Jag trodde jag använde Times New Roman för det gör jag i alla arbeten där jag väljer själv. Men det kanske inte är lika snyggt i bloggen? Jag gillar Courier, men visst

ser det ut som om

jag försöker dikta om

något naturiskt



Och nu vet vi varför jag inte lägger ut mer av min poesi här på bloggen; ren oförmåga och förfärande få alster (mycket ligger gömt i nåt förråd som Vibeke har nånstans). Fast det är en haiku om man räknar västerländska stavelser och tar hänsyn till temat.)

Och förlåt för att jag har blandat så många olika typsnitt i samma text. Jag är medveten om hur stötande det ter sig för känsliga ögon. Tänk på det som ett experiment.

onsdag, augusti 21, 2019

Augustihatet

och augustiälsket. Augusti är min sämsta och bästa månad.

Barnen börjar skolan och Johan börjar jobba och Gimlan börjar dagis några dagar i veckan. Jag behöver inte längre fixa mat åt alla hela tiden (även om vi har en väldigt strikt 50/50-uppdelning) och inte heller svara på tusen frågor eller lyssna på tusen berättelser. Det är tyst och lugnt och jag kan pyssla med mina egna grejer, jobb och administration och jobb- och nöjesläsning. Jag är ingen naturligt omhändertagande person, jag gillar att baka och laga mat, så det är väl OK, men allt annat som har att göra med att organisera och planera andra människors liv är så otroligt tråkigt och tärande. Jag har såklart självmant tagit på mig roddandet av två NPF-individers vardag och självklart kommer de att klara sig alldeles utmärkt själva en dag och självklart skulle de förmodligen inte behöva hälften så mycket inblandning från min sida, men jag vet alltför väl vad som händer när jag tappar bollen, så jag detaljstyr en del. Och det är såklart jobbigt, men lägg sen till augustiväder på det och jag blir konstant irriterad, stressad och förbannad eftersom jag svettas så fort jag rör mig. Jag hatar att vara varm. Att vara varm och försöka hjälpa folk som inte vill bli hjälpta. När jag bara vill läsa och vara i fred och njuta av höstterminens början (jag ska också plugga), med läsplanering, anteckningsblockinköp, bokmässeplanering. Mm, härlig rant, men jag är så jävla ohärlig i augusti. Kan det bli kallt nån gång?

lördag, augusti 17, 2019

Två stjärnor och en önskan

Jag har sjutton inlägg taggade med Kulturkollo. Knappt att det ens funnits en blogg här de senaste fem åren utan Kulturkollos inflytande och entusiasm. För Kulturkollo har funnits i fem! fantastiska år! Kollektivet har bett sina läsare om två stjärnor och en önskan, dvs. två saker vi verkligen har gillat hos Kulturkollo de senaste fem åren och en önskan inför framtiden.

Stjärna 1: en av de roligaste utmaningarna var när temat var Danmark och vi skulle skriva en lista med bästa danska författare/bok, bästa danska film, bästa danska TV-serie och bästa danska kulturtips, efter som det låg så rätt i tiden för mig som pluggade danska på SU och ville berätta för alla om hur bra allt var med Danmark.

Stjärna 2: Kulturkollos egna rum på Bokmässan - bokbloggarrummet, som var en oas under mitt första besök på bokmässan 2015. Så många trevliga kulturkollo:are, bokbloggare och författare i en salig blandning. Det var några trevliga år och även om det är tråkigt att Kulturkollo inte längre har ett rum, så är det ok för min del, för nu träffar jag alla på golvet och på seminarierna istället, men jag hade knappast lärt känna lika många så snabbt utan rummet.

En önskan: jag ska plugga polsk litteraturvetenskap på SU i höst (håll tummarna för att jag ska hinna), så tema östeuropeisk litteratur kanske? (Då kanske vi med gemensamma krafter kan lyckas klura ut vilken polsk ungdomsbok det var jag läste på 80-talet, som utspelade sig i en polsk stad på kanske 70-talet och handlade om en eller två ungdomar som bodde i ett lägenhetshus och gick i skolan och deras familjer. Det kanske inte var Polen men jag är nästan helt säker.)


Jag har inga förbättringsförslag, jag tycker det är bra som det är och jag gillar inte förändring. Fortsätt för alltid så är jag nöjd och glad!

Och det allra bästa med Kulturkollo är ju ni fantastiska skribenter och superbokbloggare och jag är så glad att få vara en hangaround i kollektivet.

torsdag, maj 23, 2019

Helsinki Lit 2019

Jag bestämde mig tidigare i år för att åka till Helsingfors och besöka deras litteraturfestival. Jag kommer ju aldrig iväg till Louisiana Literature och Stockholm Literature har paus, så jag tänkte vad kan gå fel med Helsingfors i maj? Absolut ingenting visade det sig, trots förkylning och inställda tåg. Vädret var helt fantastiskt, Marimekko hade modevisning i parken och när de var klara tog 100 matstånd med mat från hela världen över, Klaus K:s uteservering serverade finfint rosévin och Helsingfors nya bibliotek, Ode, var en upplevelse!

Nån gång ska jag lära mig hur en lägger upp bilder snyggt i bloggen. Det jag gillade med biblioteket: de många sittplatserna, träet och alla fönster, utsikten. Det jag undrade lite över: det kändes som om där inte var så mycket böcker. Hyllorna var låga, om än många.












Jag gick bara på fyra författarsamtal på Helsinki Lit, dels för att jag var trött pga förkylning och dels pga kan inte finska och det var svårt att inte vara utomhus (vem är jag ens längre?):
Pascal Engman som samtalade med Li Andersson. Pascal verkade trevlig, men genren actionthriller i Sverige är inte för mig.  Kim Thúy som samtalade med Silvia Hosseini. Kim Thúy är en fröjd att lyssna på, både när hon pratar allvar och när hon är rolig. Rachel Cusk som samtalade med Philip Teir. jag läste under helgen ut Konturer, den första delen i trilogin som hon blivit känd för och gillade den väldigt mycket. Och avslutningsvis Sjón (Vision) som samtalade med Kätlin Kaldmaa, ett ganska absurt samtal. Alla intervjuare var mycket pålästa och bra på att ställa frågor. Jag tog jetedåliga bilder:
























onsdag, maj 22, 2019

Sommarläsningsplan

Breakfast Book Club-Ann-Sofie kör snart igång ett nytt sommarbingo för hugade och jag upptäckte att jag höll på att samla på mig en intressant läshög, som jag hoppas att jag ska kunna få in i bingorutorna.
Klicka för större bild, det blev ingen bra bloggbild.



Den här högen innehåller ovanligt många faktaböcker för att vara mig: Konsten att skära i kroppar handlar om hur kirurgin utvecklades i England under viktoriansk tid (EMK:s nästa bok). The Five handlar om Jack the Ripper, men med fokus på kvinnorna som mördades. Greek to Me är skriven av en korrekturläsare på The New Yorker om när hon lärde sig grekiska, kul för en språkintresserad tänkte jag även om jag gett upp tanken på att lära mig just grekiska. An Enchanted April är ju en gammal klassiker som också finns som mycket bra film och jag kom på att jag inte har läst den. Rooney och Levy, för jag har läst eller hålla på att läsa, andra böcker av dem. Deckaren/thrillern Det lungsjuka huset av en ny, för mig,  finlandssvensk författare, jag gillade titeln och var i Helsingfors. I min e-bokshög ligger dessutom två finfina deckar av Eva Frantz (den enda moderna deckarförfattaren som jag verkligen, verkligen gillar just nu (Obs! har ej läst alla moderna deckarförfattare). Och lite fantasy  - King of Ashes är första i Feists nya serie och den kan vara fantastisk eller en upprepning av tidigare alster, ingen vet.

måndag, april 15, 2019

Notre-Dame

I januari 2018 var jag i Paris för första gången sedan 1989. Det var mitt andra besök och inte heller den här gången orkade jag stå i kö för att gå in i Notre-Dame. Men ingen gång så gjorde det särskilt mycket eftersom få byggnader är lika vackra att se på från utsidan. Byggnadskonsten är helt makalös. Det är otroligt sorgligt att se den brinna upp nu. Jag hoppas innerligt att de klarar av att stoppa elden.


"Great edifices, like great mountains, are the work of centuries. Art often undergoes a transformation while they are pending, pendent opera interrupta; they proceed quietly in accordance with the transformed art. The new art takes the monument where it finds it, incrusts itself there, assimilates it to itself, develops it according to its fancy, and finishes it if it can. The thing is accomplished without trouble, without effort, without reaction,— following a natural and tranquil law. It is a graft which shoots up, a sap which circulates, a vegetation which starts forth anew. Certainly there is matter here for many large volumes, and often the universal history of humanity in the successive engrafting of many arts at many levels, upon the same monument. The man, the artist, the individual, is effaced in these great masses, which lack the name of their author; human intelligence is there summed up and totalized. Time is the architect, the nation is the builder." Victor Hugo