Insnöade

Vi hann precis fram till huset i Skåne innan vägarna snöade igen. J skottade hela dagen för att kunna köra till affären och när han kom in för byxbyte och varm dryck innan shoppingen kom plogtraktorn och plogade upp en ny vall framför utfarten. Sedan stod vi och såg hur traktorn började kasa bakåt i backen så killen fick snabbt släppa ner plogdelen för att inte fara handlöst bakåt. Då tänkte J att det var bättre att gå till affären. Så då gjorde han det. Hela turern tog två timmar. Affären ligger 10 minuters gångväg bort, när det är normalt väder. Men han kom hem med en massa mat och nu snöar det inte längre. Eventuellt kommer det 30 cm till imorgon men då behöver vi inte gå ut. Vi ska bara spela spel (Simpsons monopol) se på film (Day After Tomorrow, Sound of Music singalong) och läsa böcker (Connellys The Closers och Goddkinds Chainfire). Bliss.

God jul!

Jag är faktiskt helt ledig hela julen och jobbar bara kanske från och med den 2 januari. Så jag tänkte försöka hålla mig borta från datorn helt och hållet. Om det går. Vi inledde frossandet idag (de två chokladaskarna som jag satte i mig under veckan var bara uppvärmning) med cream tea. Clotted cream direkt från England, hembakta scones och jordgubbssylt. Och starkt, starkt engelskt te. (Eva och jag missade det när jag var i Brighton häromsistens så vi fick ta det här istället. Det gick bra.)

Effing Barclays

Jag har ett bankkonto i England för när jag väl hade fått ett ville jag inte göra mig av med det, de är rätt svåra att få nämligen (och det hade ju tex varit jättebra att ha om jag hade tagit det där jobbet i Cambridge...). Nu är det bra för en del brittiska översättningsföretag ger inte uppdrag till frilansare som inte har brittiska bankkonton eftersom de vill slippa utländska bankavgifter. Så för nån vecka sen fick jag ca 300 pund inbetalt på mitt konto, vad jag vet. Jag har försökt adressändra i 2 år men inte kommit nånvart, nu när jag var i Brighton gick jag in på ett Barclays-kontor och fyllde i en adressändringslapp (men såg tyvärr aldrig att nån faktiskt ändrade adressen). När man bor utomlansds får man bara 4 kontoutdrag om året så för att jag ska kunna kolla hur mycket pengar jag har behöver jag kunna logga in på deras sajt. Men det går inte eftersom jag inte har någon brittisk postkod. Så jag ringde; och för att de ska få lov att lämna ut kontouppgifter måste man svara på några säkerhetsfrågor. Först vad man heter, sedan när man är född och så en kontrollfråga (som ju är hemlig, så jag kan ju inte lägga ut den här, men det är i stil med vad hette din första hund). Jag svarade fel på någon av dessa, oklart vilken (ska dubbelkolla alla svaren med J senare, jag kanske inte allas fyller i april), jag tycker ju jag svarade rätt, men hon blev iaf tvungen att avbryta och nu måste jag gå till närmsta Barclays-kontor och visa upp two pieces of identification. Passport and driving license är OK tydligen. Jag har ju inget körkort och svenska id-kort lär ju knappast godkännas och då kan man ta med sig en utility bill utställd i ens namn. Så nu måste jag försöka ändra mottagarnamnet på några räkningar. Jag som älskar att vara oansvarig för alla räkningar, jag betalar bara dagisavgifter och böcker jag beställt. Och vad värre (?) är närmsta Barclayskontor ligger i Tyskland så det kommer ju inte på fråga så jag måste alltså tillbaka till England asap eller hoppas att Barclays i Brighton ändrat min adress så att jag får ett kontoutdrag i mitten av januari så att jag kan redovisa mina inkomster. Eller är det här mitt samvetes sätt att säga - go on shop up all the money they'll never know? Samtidigt kan jag ju inte vara särskilt upprörd, jag vill ha anledningar att åka till England hela tiden. Så jag ska jobba lite med min reklamkampanj nu (det är för ett hudvårdsmärke så jag måste skriva formula hela tiden och det är inte ens ett ord!), så att jag får in lite mer stålars.

Sömnpiller

Edvins favoritfilm just nu är Djurgården - en massa tecknade djur som pratar västgötska (tror jag). Nu när han är sjuk (feber, snor och prickar, vad är det, mässlingen?) så sover han middag till den. Så den står på repeat i vardagsrummet som också är min arbetsplats. Hmpf. Men vad gör man inte för världens sötaste sjukling som säger
"Du är min bästa mamma".

8 pepparkakor

åt jag nyss fast det är måndag. Igår "gratulerade" 4-åringen granen så nu är det jul!

4-åringens önskelista

(de tre första punkterna oförändrade sedan i somras)
trumpet
kikare
slime
fiskespö (var tidigare: en my little pony, en stor som kan prata)

När jag påpekade att han inte fick bli ledsen om han inte fick allt han önskade sig slog han ut med händerna och sa: Men det är ju bara fyra saker.
Dessutom tror han att det finns en tomte per familj, så att tomten inte skulle hinna dela ut jättemånga julklappar, vilket jag också har sagt, är helt fel enligt honom.

Edvins önskelista

Play-doh, sånt där som är gott som man kan äta.


+ allt han ser på reklamen på den förbjudna tevekanalen.

Clementiner

Edvin har ätit två clementiner och vill äta en tredje, men om det skulle ligga någon som helst sanning i det att skinnet på clementiner kan ge tarmvred så säger jag nej. Mitt eget rekord är 10 tror jag. När jag gick på högstadiet gick vi ofta och köpte varsin påse clementiner på Östenssons inne i stan (jag var där i somras och de har nästan samma personal såhär 20 år senare...) innan bussen hem gick (bussresan tog ca 15 minuter). Men idag har jag mest handlat julklappar. Och kläder till trashanksbarnen som bara har ärvda kläder. Jag tänkte att de kunde få ha nya på julafton åtminstone (4-åringen svidade förstås om så fort jag kom hem, han fick kläder med bling för första gången). Så jag gick till H&M och köpte 4 tröjor och två par byxor på pojkavdelningen. Jag köpte det allra färggladaste jag kunde hitta: 1 klargrön tröja, 1 grå tröja, 1 blå/vitrandig tröja, 1 vit tröja med drak/slottsmotiv (det var helt enkelt Edvins tur att få den coolaste grejen) och 2 par mellanblå (är det en färg) byxor med lite gröna detaljer. På 4-åringens byxor hänger det en liten kedja med ett flygplan. (Just nu står båda barnen inne i sitt rum och slår på dörren med kastrullock; det är ett experiment, tydligen). Jag har köpt alla julklappar, men jag blir lite stressad varje gång jag tänker på det så jag har säkert glömt nåt. (I den första listan jag skrev glömde jag min syster, så det är fullt möjligt; jag måste skriva nya listor nu med allt jag köpt.) Jag åt en muffins till lunch. Det får man när man går och går och går.

Supersent

Klockan är kvart över tio och jag började jobba sju i morse. Bortsett från en lunch på stan och två julklappsinköp (Pelecanos-bok till pappa och seriebok till systers pojkvän) så har jag jobbat hela tiden. Vibeke, jag ringer imorgon. Godnatt!

Caspar, Melchior, Balthasar och ?

Jag fick julpynt av mamma när hon var på besök i hlgen. En slinga med träfigurer som man hänger upp nånstans, i mitt fall i fönsret för att Edvin ska ha nånstans att klättra upp och ramla ner igen. Det är de tre vise männen och en kille till som ser likadan ut. De fyra vise männen? Är det bevis för att Adde faktiskt var med?

Två puckon

Jag såg 100 höjdare igår, inte ett av mina favoritprogram, men J gillar det. I alla fall så sa Filip och Fredrik två korkade grejer som jag känner mig tvungen att ta upp här (jag skulle ju kunna säga det till dom på nåt sätt säkert men de skulle skita så fullständigt i det gissningsvis).

Vafan är "fittigt" för uttryck att använda om föräldrar som inte vill låta sina femåringar spela Halo (alltså femåringar och Halo är min tolkning; de pratade om barn och viedovåld). Vad är "fittigt" för ett uttryck att använda, särskilt i negativ mening, överhuvudtaget?

Och hur kan man anklaga en stackars smålänning för att vara rasist när han inte ville vara med i dokumentären om Fadde? Jag känner inte en bonde som skulle ställa upp om nån kom med en kamera på gården och ville filma (vare sig Bengt, Tommy (x2), Jan (x2), Karl-Gustrav, Lennart mfl. skulle gilla det (min pappa jobbar som dräng). Och efter vad jag förstod så beskrev Fadde själv hur trevliga alla var vanligtvis. Det är inte utan att rasist tappar lite av sin betydelse när man sitter och gapar om att blyga människor är rasister när de är kameraskygga. Det var lite obehagligt tyckte jag. Men jag blir alltid lite ledsen när nån driver med äldre, försagda människor.

Men jag älskar Jonas, världens bästa barnprogramledare.

Lussekatter igen

Om jag ändå måste äta upp alla lussekatterna själv kan jag då äta dom i den takt jag vill (4-6 om dan 2 åt gången) eller borde jag vara mer sansad. Är mitt sätt att äta bara matmissbruk eller okej bara för att det är jul och då får man äta hur mycket man vill?

Jag fattar förstås att det är helt osunt att smälla i sig lussekatter så magen blir fyrkantig ett par gånger om dagen. Jag borde helt enkelt slänga alla lussekatter.

dåligt gömställe

Nu har Edvin hittat alla julklapparna till sig och storebror utom en. Som tur var såg 4-åringen aldrig Buzz Lightyear-dockan och lådorna med självlysande dinosaurier kunde de inte öppna. Det intressanta är att de har nån slags infödd moral så när de gör nåt sånt där förbjudet eller farligt så kommer de alltid och visar. "Men, vad är det här för nåt? Är det till mig?", säger Edvin förtjust. Eller så kommer han släpandes med knivar, saxar eller halstabletter i högsta hugg.

Mörker

Plötsligt slog värsta vintermörkerdepressionen till 2 månader för tidigt. Måste sluta lyssna på Thåström och Nick Drake. Förra året var den värsta julen i hela mitt liv och anledningarna till det sitter just nu i mitt kök och käkar. De är ju inte onda men jag tänker inte fira jul med dem igen. Just ni på itunesTori Amos I Don't Like Mondays. Inte heller bra. Vad är glad musik? Dolly Parton?
Innan jag fick barn var jag aldrig så här blödig och lättpåverkad. Uteblivna bröllopsinbjudningar, jobbkritik, elaka taxichaufförer, hemska stormar, berättelser om andra människors förlorade hopp, inget störde mig nämnvärt. Men så är det inte längre. Förra året tog jag mer illa vid mig av en annan människas abort än jag gjorde vid mitt eget missfall (jag visste ju inte riktigt vad jag förlorade där med min första graviditet. Nu sitter jag här som (nästan) alla andra småbarnsföräldrar och gråter när jag hör julmusik. För det mesta uppskattar jag alla nya känslor som mina barn för med sig men den här blödigheten hade jag gärna sluppit. (Tack och lov så kan jag fortfarande titta på amerikanska talkshows med mina gamla cyniska ögon).

Fortsatt städning

Det luktar fortfarande mögel i badrummet (vi bor i ett hus som byggdes - under tält - för 3 år sen, och det är superventilation överallt=inget mögel) och nu tror vi att det kommer från rensningsluckan på tvättmaskinen. I don't even wanna go there. Så jag skurade övriga badrummet med såpa och annat rengöringsmedel. Jag måste skura om köksgolvet också för det är svarta fläckar på hela golvet (note to self: ge inte Edvin russin). Imorgon kommer dom, nytonade i håret (2 av dem iaf) och laddade. Det gnabbas redan, hälften vill stanna och dricka kaffe (och röka) under den 2,5 timme långa bilturen; andra vill det inte. En del vill gå till specialaffärer på Östermalm, andra vara på Åhléns hela dagen. Men de ser verkligen fram emot det. Sådana här utflykter är det bästa de vet och the more the merrier.

Mr Colman gillade mina lussekatter

Först såg han nog bara den gula degen som ett bra samtalsämne så han kunde skjuta upp trädgårdsmästeriet en stund. Han tog hand om trädgården hos min aupairfamilj Mercer på 11 Clifton Road i London. Han var pensionär och en alldeles magisk figur för mig eftersom han deltagit i andra världskriget (jag lider också av Isobels fetischism, eller lider skulle jag väl inte vilja säga, njuter i högsta grad, som den domedagsromantiker jag är) och behövde en kopp té var femtonde minut. Te som det var mitt jobb att göra och gå ut med (och försöka att undvika att skrämma ihjäl honom; han hörde inte så bra). Den första koppen jag gjorde blev inte så bra vilket han väldigt snällt talade om för mig (det var för mycket mjölk), men den andra blev bra och sen var det aldrig mera nåt problem. Han gillade i alla fall degen med saffran i och blev stormförtjust när han sen fick smaka (och ta med sig hem). Han till och med bad om receptet så att hans dotter skulle kunna baka det till honom. Och just den saffransflätan var nog den godaste jag nånsin gjort.

Lussekatter, nån?

Jag bakade lussekatter i måndags. 30 stycken drygt. Det är rätt pilligt och degen är lite jobbig eftersom den är så kladdig (lussekatter blir lätt torra). Men det gick över förväntan bra. Gott blev det också. Men det tycker inte mina killar. Ingen gillar lussekatter! Och jag som utan att blinka kan smälla i mig 4 på raken (de är barnanpassade). J vägrar dessutom äta upp Juleskumstomtarna som jag hade som biogodis (tillsammans med Maltesers, världens godaste godis) när jag såg Harry Potter i söndags. Så nu ligger de och ropar från skafferiet. Och jag bara dricker te och jobbar inte fast jag måste verkligen det. Jag har en deadline nästa vecka och gissningsvis får jag ju inte sådär jättemycket gjort i helgen och jag ligger redan 1,5 dag efter. Kanske jobbar jag bätre om jag äter godis?

Städdetalj

Idag har jag för första gången tagit ur och städat den där lådan man häller tvättmedel i på tvättmaskinen. J har gjort det ett par ggr tidigare tror jag. Tvättmaskinen är lika gammal som 4-åringen; vi installerade den en söndag i augusti 2001 och på måndagen föddes bebisen (han var 17 dagar tidig och det kan ju ha berott på den enorma lättnad jag kände över att slippa springa från översta våningen på Banérgatan till källaren i hus C (varje dag som det skulle visa sig)).
Nu var det dags att städa lådan eftersom det luktar mögel i badrummet och det här var det hoppfullaste stället tyckte jag. Alla lådor var svartmögliga och på undersidan var det rosabeigt (stavning?) mögel. Jag skurade och skrubbade så nu är det bara ljusblå bläckliknadne fläckar kvar. Och jag tycker det luktar mindre mögel i badrummet.

Städa, städa varje onsdag, torsdag, fredag

för på lördag kommer moster Brith och moster Lena, och tre av mina kusiner + en kusinflickvän och mamma för att julshoppa lite. Min pappa och min syster med pojkvän kommer också men pappa ska bara sitta här, kolla på sport och umgås med barnen (Edvin på skötbordet imorse: (fiser) - Jag fes. Precis som morfar. Här har jag två invändningar: nån som pratar så pass bra borde verkligen inte ligga på ett skötbord, och, är det morfadersarvet?)
Min syster med pojkvän kommer redan på fredag för de kommer givetvis inte att vara här när alla andra är här. De vill gärna vara inkluderade men de vill inte behöva umgås. Och jag måste så fort jag får möjlighet jobba en del. J måste också jobba - på kontoret, men han är lika glad för det...Jo, de ska sova över också, men bara 7 av dom. I vårat övernattningsrum. Jag borde gå och fixa nyckeln. Men jag orkar inte. Jag ska obsessa mera över det bröllop alla är bjudna på utom jag och J. Resten av dan får jag hålla på sen ska jag glömma det helt och hållet.

Morotsskridskor

Pucko-Edvin har brutit av alla morötter och åker nu skridskor med dem. Nu var jag högst närvarande vid födseln annars hade jag trott att han var en infiltrerande utomjording som använder oss för att öva mänskligt beteende (och få information om när det blir fel; vi åker inte morotsskridskor). Kanske den där halva minuten som han satt fast innan jag tog tag i mig själv och tänkte"även om jag spricker så känns det inte, det känns faktiskt inte alls, det är bara äckligt tryck ut bebisen nu" och tryckte ut honom, ändå hade nån slags effekt på hans hjärna.

Glömde ju

The Closers av Michael Connelly som jag ju också köpte. Min pappa läser också Connellys böcker och gillar dem mycket, mycket. Till sin stora sorg (han har inte så många problem) kan han ju inte läsa dem på engelska så jag ligger alltid 1 bok eller 2 före honom. Ibland ser man honom stå framför min bokhylla och famla lite över bokraderna, med käkarna hårt ihopbitna och nästa lite glansiga ögon...
Därför låter jag honom läsa Lee Childs böcker om Jack Reacher före mig. Han upptäckte Lee Child (alltså, av oss två...) och gav mig första boken och jag låter bli att köpa de 4-5 böcker som finns på engelska och låter honom hitta de översatta, läsa dem först och sen får jag dem. Men om jag är hemma hos pappa och han har en ny bok som han inte har läst så får jag alltid, alltid läsa den först.

Starke Arvid och riddar Edvin

dödar drakar i mitt kök just nu. Storebror klär ut lillebror och tvingar honom att låtsas döda låtsasdrakar med en plastpincett och en plast-såndärsax man klipper upp gips med. De se ut som två mycket små korsriddare. Eller hobbitar.

Böcker

jag köpte i Brighton: Fleshmarket Close, Ian Rankin; The Virgin Suicides, Jeffrey Eugenides; Going Postal, Terry Pratchett och With Noone as Witness av Elizabeth George. Jag köpte och Trace av Patricia Cornwall, men dels snabbläste jag den natten mellan lördag och söndag och sen fick den inte tiktigt plats. Till J köpte jag Protection, Richard North Patterson; The Innocent, Harlan Coben (som jag läste på måndagen under hemresan och som fick mig att under en period glömma bort att hålla koll på avgångstiden vilket gjorde att jag fick stå och läsa under en sån där tv den sista kvarten; jag hade inte med mig några glasögon heller); Adrian Mole and the Weapon of Mass Destruction, samt The Plot Against America av Philip Roth, den om hur Charles Lindbergh tar över styret i USA och är fascist en sån där "what if"-bok som jag inte riktigt gillar, men som faktiskt verkar riktigt bra.
Jag har börjat på Elizabeth George-boken förstås (jag har läst nånstans att det händer nåt hemskt på slutet, ond bråd död gissningsvis och tänkte som julklapp till mig själv inte läsa slutet först, vilket jag alltför ofta gör). Men eftersom jag inte kan läsa nya deckare på kvällarna (se Trace ovan; en de första läsnattsupplevelserna jag hade var Richard Adams Den långa flykten, sedan dess har jag utvecklat en slags skumningstaktik som förstör hela boken men gör att jag slipper läsa till vargtimmen - jag blir så himla hungrig ungefär som när man spelar dataspel och blir åksjuk för att man inte ätit på alltför många timmar) så får jag bara läsa den på dagarna = under min lunchkvart för sen måste jag jobba och ta hand om de där snoriga ungarna som bara hostar och hostar de små liven.

I'm back

but working. Jag bloggade inte från England eftersom jag inte tog med mig datorn. Mitt jobb går ju nämligen alldeles utmärkt att göra med bara papper och penna. Uppfriskande.

Snöoväder

är det i England. Jag åker hemifrån klockan 06.00 imorgon. Jag älskar att vara ensam på flygplatser, det finns inget som får mig att känna mig så vuxen som det. (Och lite sofistikerad och världsvan också: den här gången tänkte jag ju dessutom köpa läppstift). Jag ska shoppa choklad och leksaker. Och böcker till J. Storsint som jag är får han alla presentkort vi har på Waterstones. Det värsta är att jag verkligen nånstans tycker att jag är ganska snäll som ger dem till honom, trots att han ska sitta i en lägenhet med två sjuka barn hela helgen, medan jag ska virvla runt i Brighton och kolla på julgranskulor och sova i en egen säng (om än en kall). Men han ska ju få choklad också.

Sömnbrist

Nu somnar Edvin. Efter att ha hostat och hållit mig vaken halva natten passar han nu på att greppa en nappflaska och lägga sig på soffan och sova middag. Precis just när jag inte har tid att sova. Jag fick ett jättekul uppdrag att översätta en webbplats för en guruliknande amerikansk kille som fungerat som rådgivare åt bl.a. Clinton och André Agassi som jag tog för jag kan inte tacka nej (och det var bra betalt av en ny uppdragsgivare som förstår och kan skriva engelska och skriver "If this is sweet" om erbjudandet. If this is sweet? Vem använder såna uttryck?). Jag var ju bara tvungen att ta det. Även om det innebär att jag måste jobba när jag är i Brighton. Och aldrig mer får sova.

Jag kan inte låta bli att rätta stavfel när jag hittar dem.

Dialog

Jag: Men här står ju polisbilen.
Edvin: Ja.
Jag: Den får ju inte vara i badrummet.
Edvin: Nej, du sa det.
Jag: Vad gör den här då?
Edvin: Jag är såndär liten farbror som bor i ett annat hus.

Jaha.

Om och om igen

Edvin, som var rätt frisk igår, blev sämre inatt och lät som om han skulle dö kvävningsdöden. Eftersom han precis vid läggdags fick nässelutslag över halva kroppen så var jag lite orolig för att det skulle vara någon form av allergi så jag var vaken ganska mycket och lyssnade på hostan. Det som talade emot anafylaktisk chock var grimaserna vid varje hostning som såg mest smärtsamma ut. Han fick i alla fall vara hemma en dag till och har suttit med hörlurar och lyssnat på Astrid Lindgren-låtar medan jag har svurit och slitit mitt hår över en särskilt hemsk finanstext. Sen fixade vi lunch tillsammans. Jag hackade grönsaker, Edvin dukade. När jag i ett korkat ögonblick kollade mail så bestämde sig Edvin för att öppna majsburken. Och skar sig förstås i tummen. Så det blödde överallt och jag såg framför mig ännu en tur till akuten men den här gången skulle det bli jag som blev diagnosticerad med Münchhausens syndrom by proxy. Som tur var så var det mest blod och efter ett samtal till sjukvårdsupplysningen där Monica, sjuksköterska, sa att jag uppfört mig exemplariskt (och då talade jag ändå om vad han skar sig på) hittills men förutom plåster och saltlösning så borde jag tvätta såret med tvål och vatten. Så nu är Edvin sjukskriven resten av veckan skulle jag tro.

Dum idé

Idag är båda barnen hemma. En med tbc-liknande hosta och en med lätt röda ögon. Jag måste ju jobba ändå så jag tog fram plastpärlor och pärlmattor. Från 5 år. Ej lämplig ör barn under 3 år. Edvin sitter och gräver i skålen med pärlor och lägger dem på bordet. Därifrån rullar de ner på golvet. Jag hör trillandet hela tiden. Det låter lite mysigt faktiskt. Jag kanske skulle passa på att jobba istället...

Teslut

Samtidigt som skrivaren skriver ut min e-ticket tar jag den sista PG-Tips-tepåsen. Nu ska jag ju inte köpa PG Tips i Brighton (om jag inte kan få tag på jubileumsburken förstås - PG Tips 75 years) eftersom den indiska butiken på Kungsholmen säljer jättepåsar med 300 PG Tips-påsar (egentligen till storkök, eller nåt) för 100 kronor och jag får faktiskt bara ta med med 20 kg prylar. (Jag minns den gamla goda tiden när J for mellan Stockholm och Oslo varje vecka och fick SAS Gold och vi fick ta med 85 kilo (för vi flög gärna Buisness Class för alla J:s bonuspoäng, särskilt från Kastrup som har den bästa loungen nånsin, jag hann vara där en gång innan jag slutade röka och de bjuder på cigaretter och Carlsberg förstås.) Det är slut med det nu. Barnen uppskattar att J kommer hem varje dag. Men jag vet inte jag. Jag gillade verkligen Guldloungen på Kastrup.)
Det te som får plats i mitt bagage nästa helg är Twinings Organic Earl Grey - magkatarrframkallande men underbart gott.

VAB

Idag har Edvin fortfarande ögoninflammation. När jag söker på ögoninflammation på Netdoktor får jag upp en lista över sjukdomar med ögoninflammation som symtom bland dem fågelinfluensa. Bra, då vet jag. Fast den här gången är det hans vanliga förkylningsögoninflammation. Som jag försöker häva med kamomillté, för antibiotika känns inte som en bra lösning (förutom vid halsfluss förstås, då fårman tillgripa alla medel som finns för det är det värsta, men små barn får oftast inte halsfluss har jag för mig). Såhär står det hos netdoktor om Edvins ögon:

Infektiös ögoninflammation:
Den bakteriella inflammationen är akut. Tårvätskan, som är riklig, kan bli mer eller mindre varig. Inflammationen börjar ofta i ett öga för att sedan drabba även det andra. Sjukdomen går i de flesta fall över av sig själv. Någon gång kan man behöva ge antibiotiska ögondroppar eller ögonsalva.

och då undrar jag: vad menas med akut i det här sammanhanget? Jag hinner inte forska i frågan eftersom jag måste översätta några texter om marknadsföring och lönesättning (hur kan ett företag med tusentals anställda, samt en HR-avdelning lägga ut en text på 200 ord om lönesättning externt?) Och imorgon ska jag granska en översättning av Loony Tunes. Och nästa dag ska jag granska ett dataföretags webbplats i 5 timmar. Jag har ett ganska varierande arbete.

Vackra böcker

I förrgår beställde jag två böcker från Modernista som har rea på massa vackra böcker bl.a. Den ena är Diana av Julie Burchill (jag tycker Julie Burchill är underbar och hemsk och så bor hon i Brighton där jag kommer att befinna mig om exakt 1 vecka och 1 dag). Boken är så fin så jag vet inte om jag kan läsa den...

Den andra boken är eventuellt en del av ett julklappsprojekt till J. Den handlar om musik. Den är inte lika vacker, men det är Månpocket och Månpocket är alltid fina. Inte för att J läser här, men om han skulle få en mikrosekund över så kanske han tittar in och då blir det ju ingen överraskningsjul.

Jag som japan

Your Japanese name should be

'Yasu'

which means "calm".

You're
somewhat quiet and a bit of a wall flower,
maybe even shy. People usually don't really
notice you or don't pay much attention to you
and you just wish they did. You're a calm
person and don't need a busy social life, but
you'd like to have just a few more friends.
You're probably quite intelligent.

Testa här
Jag hittade dit via ccrly
Jag tycker inte det stämmer så bra förutom att jag är rätt lugn. Nästan dödligt (eller borde det vara-likt?) ibland.

One Tree Hill

översätter jag just nu. Det hade varit gratis pengar om det inte hade varit så dåligt betalt och tidskrävande rent tekniskt.

"You understand
where I'm coming from though, right?"

Det är så amerikanskt ibland att jag ryser av lycka.

Posten, utpressare?

Den senaste månaden har två paket som Discshop skickat till mig försvunnit. När det första försvann mailade jag Discshop och de skickade ett nytt paket som också försvann. Gissa hur kul det var att maila igen...(Och nu rear de dessutom Buffy så jag måste beställa igen.)
Min brevbärare har inte sett till några paket, samtidigt som Discshop menar att de sällan har problem och när det uppstår brukar det vara i mottagarens postnummerområde. Det betyder alltås att brevbärarna på mitt lokala postkontor snor mina paket. Gissningsvis inte min brevbärare (för hur dum är man om man tar paket för någon 2 ggr på raken?, jag menar bortsett från att han då sitter med två Vänner säsong 8 (present till J) och två Scrubs säsong 1 (present till nån annan). Fast det är klart, om jag kollar tradera så ligger de säkert där.) Min film som till slut skickades i eget brev kom fram idag.
Hädanefter måste jag beställa mot postförskott, det kostar 50 spänn. Jag måste alltså betala Posten för att de inte ska stjäla mina paket. Nice.
Men mina Vänner och Scrubs skickar Discshop mot postförskott som de betalar.

Jag har glasögon

Plötsligt kan jag inte jobba/läsa en dag utan hemsk huvudvärk. Jag måste ha glasögon på mig hela tiden. Tur att det är så snyggt. Hela mina tonår ville jag ha glasögon; jag gick till och med och testade synen för att se om de kunde upptäcka nåt litet fel, men inte då. Inte förrän när jag skrev C-uppsats på alltför kort tid, då plötsligt blev jag närsynt eller långsynt eller vad det nu är. Jag fick iaf ett par underbara svarta Moshino-glasögon av J (väldigt 90-tal, jag vet men det var exakt 9,5 år sen). Nu vill jag ha ett par med tunn metallkant, gärna guld, men tillsammans med mitt hår skulle det bli alltför mycket tidigt 1900-tal, hm, det kanske inte vore så dumt, förresten?

Telefontillgänglighet

sa de på radio nyss. Vilket ord, va?

Kvävande kärlek

Idag har 2-åringen hängt om min hals praktiskt taget hela dagen. Han ska kramas till och med när han sitter fastspänd i bilen. När vi körde runt honom och storebror på ICA Maxi i Motala skulle de kramas hela tiden. Hela eftermiddagen har vi kramats (- 30 minuter när han sov).
Idag har vi:
gått upp tio i sex, åkt till ICA Maxi och köpt röda allvädersstövlar och träffat min kusin Linda, det var minst 3 år sen vi sågs nu har jag sett åtminstone ett av hennes två barn), åkt och hämtat arbetskläder till min pappa (självlysande gula till när han borrar ner såna där oranga pinnar längs vägkanten, han har gjort riksväg 50 norrut från Motala), hälsat på farmor och fikat en massa (till farmor kom också moster Anna (min syster) och flickan hon har hand om som personlig assistent), sen åkte vi till min ena moster med man och fikade lite till (och dit kom också moster Anna och flickan), sen åkte vi hem och åt lunch, efter ett tag kom moster Anna och flickan och tittade på Lilla sjöjungfrun med oss och fikade, sen kollade på Lilla sjöjungfrun en gång till, åt igelkott, sen kom moster Anna och nu är klockan snart sex och det är bara en timme kvar tills jag får lägga 2-åringen. Och så här lever min släkt (de 15-20 närmaste, min mamma+ systrar deras barn med respektiven och barnbarn + några hangarounds) jämt. (2-åringen sitter i mitt knä nu och försöker lägga sin arm runt min hals och kramas, gah!) (Och han är lovely, förstås).

Akutbesök i Motala

Det tog inte ens en månad förrän 2-åringen åter behövde besöka en akut. I Motala tar de inte emot små barn på akuten men om man kommer dit på kontorstid får man gå till barnmottagningen vilket ju är snällt. Linköping känns ju inte som ett alternativ när man egentligen vet att barnet ifråga är helt OK, fast inte vill våga livet på det. (Fast hur effektiva är de egentligen i Motala när det krävs tre personer för att ta ett blodprov på ett barn som sitter i sin mammas knä? Fast 4-åringen uppskattade såpbubbleshowen...) I morse hittade 2-åringen en karta Panodil och bestämde sig för att smaka. Han spottade ut två nästan hela tabletter (och sparade en till storebror, bless him) och där stod jag med en karta som det en gång funnits tio tabletter i och kunde redogöra för tre. What to do, what to do. Ringde därför för andra gången i 2-åringens liv till Giftinformationen (nej, Prefekt är inte frätande (och blodet kom från att han hade bitit sig i läppen när han halkade i Prefekten och drog en stol över sig)) och fick till svar att fem tabletter är OK, men eftersom jag ju inte kunde svära på att det bara var två och det kunde vara sju så tyckte hon vi skulle åka till akuten och ta blodprov och dricka kol. Så vi åkte. Och 2-åringen drack kol, kräktes bara lite och sen hem till moster Lena för att invänta de 4 timmar som måste ha gått ifrån tablettimundigandet till blodprovstagningen. Vi åkte tillbaka, 2-åringen tappades på lite blod och sen hem till kusin Malin för att invänta provsvar, som kom en timme senare och barnet hade inget paracetamol i blodet. Men det visste vi ju redan. Nästan säkert.

Spelabstinens

När det står Rogue i min annars ganska torra datatext blir det lite roligare för då kan jag åtminstone minnas hur det var när jag spelade Diablo (fast Rogue-bruden finns bara i ettan)dygnet runt istället för att jobba dygnet runt.

Enkällesallians

är inte ett ord, eller? Enkällesallians. Jag tycker det ser bra ut. Annars håller jag på att hjälpa till att göra nertid och upptid till standarduttryck. Mitt drömyrke är egentligen inte översättare utan lexikograf. Nån som sett nåt företag söka en lexikograf nån gång? Nej, just det. Jag som till och med kan göra egna ord. Enkällesallians.

Taco-fredag

är tydligen vanligt hos många barnfamiljer. Vi ska äta tacos idag för vi är en barnfamilj. Vårt senaste tillbehör är klyftad lök och paprika som stekts lite snabbt och det blir jättegott. Vi har även infört Annas avocadosås som jag tjatar en del om för det är också gott. Mina föräldrar fixar inte att göra tacos själva, om de vill äta det måste min syster åka upp till dom och steka köttfärs och öppna en burk med tacosås. Imorgon åker jag och barnen till skogen utanför Motala och ska ha höstlov. Vi ska grilla på ett fält och gå i skogen och plocka pinnar. Jag har inga uppdrag, jag ska börja jobba lite smått på en multitermordlista. Men först ska jag förstås jobba vansinnigt mycket för jag är ju inte klar med mina 6000 ord än. Jag törs inte tala om hur mycket det är kvar men jag har åtminstone fått en ny deadline...

Sushi-lycka

Idag äter jag sushi för första gången sedan 1 oktober (då jag shoppade upp hela månadens fickpengar på skor).

Trött, trött

I två dagar har jag haft två friska barn hemma alldeles själv. Och, förstås, det är ju ingen bragd direkt (även om jag förväntar mig pluspoäng för 2-åringen). Men samtidigt har jag en veckas heltidsarbete med deadline fredag eob. Så jag har lagat luncher och mellanmål och middagar och bakat bullar och lusläst FAR, tillbringat 2 timmar på lekplatsen och 2 timmar på playdate där "deferred income uppskjuten eller förutbetald" ekat i mitt huvud (vilket på ett effektivt sätt tar bort alla bakgrundsljud som barnskrik, gråt och tandagnisslan å andra sidan). Idag var playdaten här eftersom det regnar (underbart!) ute. Just nu känner jag mig mest förvirrad. Jag har helt förträngt de 6000 ord som ska vara klara på fredag. På fredag. På fredag.

WV

är borta nu, crrly!

Om nån undrar

så sitter jag i mina svärföräldrars hus i Linköping och äter is- och hallonmumrikar och jobbar. Barnen springer runt och försöker leka i alla rum samtidigt. Vi har fått världens i särklass finaste presenter: jag fick önskekoftan från Banana Republic, J fick en Ipod Nano (det finns en rätt bra Apple-butik i San Fransisco), 4-åringen fick dinosaurier och 2-åringen en Mr Potatohead.
Nu kom världens bästa svägerska med supersöta Molly så jag ska slita mig från försäkringsbolagets väl och ve en stund.

Barnarbete

På väg hem från dagis. Vi har precis pratat om att fråga Polly och Pollys mamma om Polly vill komma hit och leka på måndag när barnen är hemma från dagis.

4-åring: Polly får inte leka med min haj. Och inte min drake
Mamma: Om du är rädd om dina saker får du plocka undan dom och lägga dom i garderoben när nån kommer och leker
4-åring: Jag är inte rädd för mina saker.
Mamma: Nej, men om du är rädd att dom ska gå sönder får du lägga undan dom.
4-åring: Vad är det för dag idag?
Mamma: Onsdag
4-åring: Och sen?
Mamma: Torsdag.
4-åring: När är det tisdag egentligen?
Mamma: Nästa vecka. Fast om Polly kommer blir det på måndag.

Sen när vi kom hem bar barnen ut alla leksaker som låg på golvet i deras rum på balkongen. Vilket egentligen är perfekt för då kan jag skura golvet därinne. Nu vill 4-åringen att jag ska gå ut på balkongen och vakta hans prylar. Tror inte det.

Hunger

Men det var mat jag skulle skriva om. Jag håller på att återupptäcka hunger. En anna sak som jag inte upplevt på flera år är hur det känns att vara hungrig. När jag blev gravid och började må illa upptäckte jag att det bästa knepet mot illamående vara att äta hela tiden (jag gick upp på nätterna och åt bananer och yoghurt, 4-åringen fick som foster i sig två små rör Pringles-chips praktiskt taget varje dag, en Cheese & Onion och en Salt & Vinegar, BLT-mackor från Marks & Spencer och i England har de hemleverans på Pizza Hut), sen ammade jag och då är det ju bra att äta (fast kanske inte dubbla portioner hela tiden), och sen blev jag gravid igen (vi gjorde ett gravtest eftersom jag blev illamående och fick cravings efter Saffets kebab, vi gick ner på stan och köpte kebab och sen till Apoteket, testet var förstås positivt) och illamående igen och då var jag tack och lov i Sverige så jag åt mackor istället, rostat bröd med sylt, hela tiden och sen ammade jag igen. Och sen behövde jag gå ner lite i vikt. Och strax före sommaren slog det mig att jag har inte känt hungerkänslor på evigheter och det är vidrigt av så många anledningar. Så nu äter jag ju en del morötter och är Världsförälder.

Morbiditet

En fördel med att vara kvinna i vården är att nån annan håller koll på ens gynbesök. Åtminstone de viktiga. Både från Sverige och England får jag brev om att jag ska komma och göra cytologtest. Tid har bokats och jag behöver bara dyka upp. Jag har skrivit till min GP i Enfield och berättat att jag inte längre bor kvar; de skickade en kallelse i halvåret. I Sverige skickar de en kallelse vartannat år. Sist jag fick ett sånt brev var jag rätt nyförlöst och då ska man inte gå. Tror jag. Man får i alla fall inte ha sex dagen innan. Nu har jag lyckats slippa inre undersökningar i 4 år, den senaste var efterkontrollen efter den första förlossningen. Good to go-undersökningen. (Jag bortser förstås från de undersökningar som görs under själva förlossningen för då blir det ju några till, även om de i Ystad försöker hålla nere på sånt, de har en särskild förlossningsfilosofi som går ut på att kvinnan klarar det rätt bra själv vilket ger en alldeles lugn och positiv miljö). Nu är det ändå dags för mig att pallra mig iväg för ett cytologtest och för första gången är jag lite orolig över resultatet (vaginala undersökningar är sällan kul, men det gör ju varken ont eller är särskilt farligt så det bekymrar jag mig inte för,men jag är glad om jag slipper förstås). Mitt främsta mål med barnen är ju att de ska överleva och det är mitt jobb att se till att det blir så tills de är myndiga (ja, jag har ingen detaljplan) därefter kommer deras psykiska välbefinnande (är det fel ordning? kanske det psyket bör komma före fysiken om man jämför lever/glad med död/glad och lever/ledsen med död/ledsen?), och då ingår att jag är närvarande. Jag oroar mig mycket sällan över något och innan jag fick barn fanns död aldrig med. Nu är det en annan sak (åtminstone när jag påminns om min dödlighet).

Måndag

Jag bara jobbar och jobbar och när jag inte gör det, läser jag KoD, tar hand om sjuka barn och försöker att smälta att en av mina närmaste vänner gifte sig i lördags. Helt utan mig. Man kan ju kanske tycka att eftersom hon inte gifte sig med mig var jag inte nödd och tvungen att närvara, men jag vet inte jag. Jag slår vad om att det var för hon ångrade att hon hade lovat att jag skulle få ha rosa hatt på mig.

Önskelista

4-åringen dikterade (pappa, pappa skriv!) sin första önskelista igår:
Kära tomten,
jag önskar mig en kikare.
Snälla, snälla tomten, kom!

Skönsång

"Här kommer Pippi Långstrump, här kommer jag snart"
2-åringen galopperar runt och sjunger. Nästan återställd! Och verkar mest glad över att han inte ska till dagis.

Hemma igen

Efter tre timmar på Astrid Lindgrens barnakut (som inte alls är så trevlig som man kan tro tydligen, Vibeke och jag gissade att de skulle ha bättre och fluffigare leksaker t.ex., men Sachsska var mycket bättre enligt J och vi börjar bli lite av experter på barnakuter, detta var besök 7 eller 8, dock 2-åringens första) blev E tejpad, inte sydd, av en kirurg som sa att han helst skulle ha tejpen kvar i 7-10 dagar. Och att den skulle hållas torr. Synd att E inte har badat på en vecka då...Jag får kamma bort blodet i håret på honom. Nu ligger han utslagen i vår säng och sover. Ska bli spännande att höra hans version av dagen sedan.

Och jag har förstås varit på stan och inhandlat ett alldeles nytt och rätt fult, men alldeles underbart exemplar av Knife of Dreams och läst de första 50 sidorna som är alldeles bra. Jag glömde gå till Apoteket så jag fick hoppa av tunnelbanan på hemvägen och köpa alvedon och sårprylar...

Olycka

J är på väg till Astrid Lindgrens barnsjukhusakut med 2-åringen som klassiskt stöp på huvudet när han hoppade jämfota nerför trappan. Och de syr inte på Sachsska, det är en medicinakut. Typiskt vår 2-åring: nuförtiden syr man så sällan eftersom de flesta så kan tejpas, så när det måste sys (vid riktigt gräsliga sår då, som det han tydligen har, jag erkänner att jag inte detaljstuderade annat än blodflödet) ska det göras av en kirurg. Vilket antagligen innebär att J och E får sitta på akuten hela dagen. Nu ska jag åka in till stan och köpa alvedon, sårförband, bandage och koksaltlösning, tralala. (En kompress hade vi hemma. Samtidigt är kökslådan i Skåne fullproppad med alla möjliga sårmedikamenter, därför att det är på landet såna här olyckor ska ske).

Hemma

Mina lovely kids är hemma nu. Alldeles dammiga och trötta efter en tung dagisdag md mycket gungor, löv och makaroner och köttbullar. Deras dagishus är rosa och ligger precis ovanför Mälaren, värsta skogsdagiset. Om fem minuter kommer de antagligen driva mig till vansinne: 2-åringen går runt i sina gamla stövlar och letar efter nåt att slå ner med skohornet. 4-åringen hittade precis en kvast (purjo) i köket. Bäst jag lagar lite mat, så jag står mig.

Gårdagen

blev precis som jag tänkt. Vi gick till NK och köpte praliner: kardemumma, kaffe, hallon, passionsfrukt, mint nån spevcial som hette Diamant och var en VM-pralin (fotbolls-VM är min gissning), den var himmelsk god, några bitar med namngiven kakao J är väldigt förtjust i riktigt mörk, smakrik choklad (helst med konjak till), och en tropik som lät äcklig men som var god. Och förstås syltad ingefära. Sedan gick vi till Hötorgshallen och köpte chipotle och tittade på allt som fanns (äckligast - lammtunga, godast - små munsbitar med lax och majonnäs) och sen åt vi kebab på Sveriges första kebabställe. För att grunda inför chokladen. Sen gick vi och köpte biobiljetter och eftersom Grand ligger så långt (!) från Hötorget orkade vi inte gå tillbaka utan tog en sväng in på en möbelbutik som jag inte minns vad den hette, men där hittade vi i alla fall en helt perfekt matta till vardagsrummet 20 olika färger och den kunde bara måttbeställas (vi har mätt nu och det blev bara dryga 6 kvadratmeter så vi kommer antagligen att köpa den, frågan är bara i vilken färg), vilket passade bra eftersom vi ville ha en med perfekta mått. Sen var det dags för bio Kalle och chokladfabriken. Tim Burton är lovely och filmen var perfekt. Efter filmen gick vi till Västermalmsgallerian via Hötorget (billiga gladioler), i ett försök att gå bort chokladillamåendet (det blev ca 2 bitar var för mycket). Där köpte jag chaité och rooibosté och sen tåg vi t-banan till Alvik och sen tvärbanan hem.
Hela tiden där på stan gick vi runt med värsta London-känslan och då insåg vi att vi inte gått på stan, tillsammans, bara vi två, planlöst sedan vi bodde i London, (just kidding). Det är snart 5 år sedan.

Idag

Hittills idag har jag: kokat en omgång vita bönor, påbörjat kokningen av en omgång black eye-bönor (kan ju tycka att det borde finnas ett bättre namn på svenska, orkar inte leta), bakat ett havregryns- och rågsiktsbröd (jag hade glömt hur kletig en rågsiktsdeg blir, det måste vara minst 5 år sen jag bakade sånt bröd sist, nuförtiden gör jag bara frallor), träningscyklat lite, tvättat håret och dammsugit lite i köket (det blev rätt mycket degsmulor på golvet av nån anledning), jag har provsmakat brödet som var gott (jag är så fruktansvärt bra på att baka, det bara är så helt enkelt, så därför låter jag oftast bli för annars skulle jag äta jämt), särskilt med Boursin-ost på, börjat fixa lunch (bulgursallad, förstås, jag förköpte mig på skor förra veckan så det blir inga sushi-luncher för mig förrän i januari), samt fyllt diskmaskinen. Så nu har jag 4-5 timmar kvar till dagens pensum. Det kommer ju inte att gå.

Läs nån annan också 2

Jag älskar skräphögens blogg. Och det här är den i särklass bästa bokbloggen tycker jag.

Middagsmat

Den här veckan har vi ätit korv stroganoff och majssoppa. Stroganoff på falukorv eftersom jag plötsligt tycker att grillkorv smakar lever - mina smaklökar håller tydligen fortfarande på att hämta sig sedan jag slutade röka för snart 5 år sen. Majssoppan var jättegod, särskilt med tabasco. Idag blir det potatismos och fiskpinnar med bönsallad. Men det godaste åt vi i helgen: morotssoppa på morotsjuice, kokosmjölk, 1 buljongtärning, hackad färsk ingefära, hackade färska pepparfrukter (vanliga röda), hackad vitlök, lite pressad lime och hackad färsk koriander. Jag gillade inte färsk koriander tidigare men till den här soppan var det underbart gott. Typiskt, en ny favoriträtt som jag måste börja laga varje vecka...(Efter 8 år har jag äntligen slutat med pastasallad i tid och otid och gått över till bulgursallad istället!)
Till morotssoppan kan man ha kycklingspett och baconbitar eller bara bröd och färskost. Och det är jättegott att dricka rödvin till.
Imorgon ska vi äta chili (och sen ska jag till Judit och Bertil), på fredag nån avancerad bbq-gratäng som J hittat recept på, på lördag choklad (och fisk, och lasagne till barnvakterna) och på söndag köttbullar och kanelbullar. Nån som vill komma och fika?

Inte mera nu...

Reality check (HP-spoiler)

När jag hade avslutat den senaste Harry Potter-boken (klockan 3 på natten efter att ha sträckläst den under dagen trots att jag hade lovat mig själv att låta den ta minsta två dagar, helst fler), så vaknade jag nästnästa morgon med en hemsk känsla -Någon har dött! Jag kunde inte komma på vem och hann tänka att det känns som när när prinsessan Diana dog. Precis då kom jag på vem det var. Jag har inte gråtit så mycket av en bok sen jag läste Unga kvinnor, när Beth dör. (Eller det har jag men av helt andra anledningar som inte har något att göra med en bra läsupplevelse bara ren och skär föräldraskräck, det var Julie Parsons För sina synders skull, jag grät från första till sista sidan).
Jag är fortfarande helt knäckt (på ett fiktivt plan) över att Dumbledore är död. Jag pratade högt för mig själv, eller ja till Rowling (på engelska förstås) när jag började ana varthän det barkade. Jag trodde aldrig att han skulle dö. När jag väl började läsa boken glömde jag rätt snabbt bort att nån skulle dö också, jag blev inte särskilt ledsen över Sirius, det kändes mer logiskt, men när någon tar död på ens favoritfigur sådär. Still reeling.
Anledningen till att jag skriver om det nu är inte att jag varit för tagen innan, utan för att jag har en liknande läsupplevelse framför mig (verkar det som enligt förrecensionerna iaf). Den 11 (inte 6) oktober kommer Knife of Dreams. Read all about it!

Sömn

Vi trodde att det värsta var över nu. Att vi kanske skulle få lite mer tid över till att sitta på kvällen och se ett tv-program, tillsammans, kanske prata lite, rentav spela lite spel. Jag har suttit uppe till midnatt vissa kvällar och ändå fungerat vid 7 nästa morgon. Men det vara bara rester från sommaren och ljuset. Nu däckar alla vid 8 på kvällen igen, toktrötta. Småbarnsperioden är inte över. Höstens projekt är att 2-åringen ska flytta till egen säng i pojkarnas sovrum och då hoppas vi att alla ska börja sova lite bättre.

Skvaller från bokmässan

Jonas Thente skriver om rykten om en Jaguar med nummerplåten Ranelid på Österlen i sin bokmässeblogg (scrolla lite). Jag har faktiskt stött på den bilen en gång när jag och lillkillen skulle över ett övergångsställe vid Klockareboden. Bilen stannade snällt, så att jag kunde läsa nummerplåten, och min dag förgylldes som vanligt vid åsynen av en Jaguar - världens vackraste bil.

E-shopping!

Via husmusen hittade jag til systrarna sockiplast och där beställde jag genast varsin underbar tårta till pojkarna. Hoppas jag kan hålla på dom till jul. Jag får titta på dem i smyg.
Vad skönt det är med begåvade pyssliga människor, så att jag slipper!

Godkänt barn

4-åringen var på BVC för att kollas. Han skrev sitt namn i spegelskrift och ritade en rocka. Han blev godkänd.

Vacker bok

Jag är helt kär i min utgåva av Susanna Clarkes Jonathan Strange & Mr Norrell och vill bara ta på den hela tiden. Den är nästan lika vacker som min första The Secret History-utgåva (jag hittar ingen bild men det är en storpocket med ett fantastiskt tryck). Tyvärr har jag lånat ut den till alltför ovarsamma människor så den har pensionerats till Skåne.

Rättning

crrly var visst uppe i Eiffeltornet, det vara bara jag och crrlys blivande make som stannade kvar på marken (träffande eller hur?). Han åt glass och så promenerade vi runt i parkerna runtomkring och försökte att inte kliva på gräset. Jag var monumentalt olyckligt kär där i Paris (men inte i crrlys make). Those were the days.

100-lista

crrly efterlyste listor så jag skriver väl en, men den lär inte bli särskilt förvånande.
1. Jag gillar att läsa mest av allt
2. Jag gillar fantasy och SF
3. Jag är inte trekkie, men aktiv på ett Star Trek-forum
4. Jag är också med på en mailing-lista där WOT-böckerna diskuteras
5. Jag planerar mitt liv efter viktiga boksläpp
6. Minst 1/3-del av mina böcker är deckare
7. Jag har aldrig skrivit någon form av skönlitteratur
8. Jag har skrivit 4 sonetter
9. Jag är undergångsromantiker
10. Jag gillar att läsa skvallersidorna i Veckans Affärer
11. Jag gillar inte skvallertidningar, inte ens hos frissan
12. Jag har inte varit hos en frisör sedan jag bodde i Uppsala
13. Jag flyttade från Uppsala i juni 2003
14. Jag har fött två barn
15. Jag har varit gravid tre gånger
16. Jag gillar att föda barn
17. Under min första förlossning kräktes jag ca 20 gånger
18. men jag har inte kräkfobi
19. Jag har skumgummifobi
20. Jag är ganska rädd för spindlar
21. Jag är jätterädd för mörker
22. och spöken och mördare i mörker
23. Jag slutade läsa Cthulhu för jag var för rädd för att fortsätta
24. Jag ska aldrig läsa Cthulhu
25. När jag går ner i källaren får jag alltid för mig att det är en dungeon i Diablo II
26. Jag tror att det finns mer liv i rymden
27. Jag tror inte på återfödelse
28. men jag hoppas på det
29. Jag gillar att spela dataspel
30. Jag saknar min morfar
31. Jag älskar att vara i skogen
32. Jag har brevväxlat med Daphne i 22 år.
33. Jag har aldrig varit i New York
34. Jag är anglofil
35. Jag har bott i England 3 ggr
36. Jag flyttar alltid hem fast besluten om att aldrig flytta dit igen.
37. Jag har sett Elizabeth II
38. Jag har varit kär i Rowan Atkinson till och från nu i 15 år
39. Jag har en MA från England
40. Trots tusentals års studier i Uppsala har jag ingen svensk examen
41. Uppsala är bäst
42. Jag gillar Wennerberg
43. När jag var gravid mådde jag illa dygnet runt de första 14 veckorna
44. Jag gillar att shoppa
45. Jag kan se på tre program på TV samtidigt
46. Jag letar ständigt efter ljusstakar att köpa
47. Jag gillar inte husdjur, bara hundar
48. Jag är allergisk mot hundar
49. Jag är allergisk mot äpplen
50. Jag brukar skala Eddies äpplen och sen lukta på dem
51. Jag saknar äpplen
52. Jag gillar att sjunga psalmer
53. Jag har gått ur kyrkan
54. Jag vill ha en bokhandel med bara mina favoritböcker
55. Jag har varit vid Eiffeltornet med crrly + make och vi klättrade aldrig upp
56. Jag har sett valar och delfiner i karibiska havet
57. Jag är rädd för djupt vatten (hajar)
58. Jag har åkt finlandsfärja en gång
59. Jag har en märklig dragning till Finland
60. Jag gillar inte att bada i badkar
61. Jag älskar att bada i sjön
62. Jag blev bränd av en manet på min bröllopsresa
63. Jag samlar på böcker
64. Jag läser årsredovisningar
65. Jag älskar mitt jobb
66. När jag var 17 bestämde jag mig för att bli Harlekin-bok-översättare
67. Jag har sökt jobb på Harlekin men får inte göra deras prov
68. Jag gillade att gå i skolan
69. men hatade alla klasskamrater
70. utom på gymnasiet
71. Jag gick humanistisk linje med halvklassisk inriktning
72. Jag har alltså läst latin
73. Mina höstplaner inbegriper franskstudier
74. Jag gillar att lära mig saker
75. Jag är inte särskilt barnkär
76. Jag upphör aldrig att förvånas över hur fantastiska mina barn är
77. Jag älskar franska bakverk
78. Jag äter sushi minst 1 gång i veckan
79. Jag avskyr smaken och lukten av honung
80. Jag är självupptagen
81. Jag har ett hus i Skåne
82. I år har jag odlat morötter för första gången på minst 25 år
83. det gick sådär
84. Jag är östgöte
85. ...guschelôv
86. Jag gillar att förbereda julen
87. Jag tål inte att nån tar på mina tår
88. Jag tycker det är snyggt med nagellack på tånaglarna
89. Jag ser ofta sur ut
90. men jag är väldigt glad
91. och har en övervägande allt ordnar sig-läggning
92. Jag har besökt Imperial War Museum 2 ggr
93. och Churchills bunker 4 ggr
94. Jag tycker om opera
95. Bach är alltid bra till allt
96. Jag har ett för litet världssamvete
97. Jag är rädd för ozonhål
98. Jag har inget körkort
99. Jag tycker att konsumtion är kul
100. men tror att sakbegäret kommer att orsaka världens undergång

Värmen

alltså sommarvärmen som aldrig tar slu. För min del håller den i sig hela året och jag gillar verkligen inte att vara varm. Innan jag fick barn svettades jag aldrig. Aldrig. Nu måste jag kasta av mig (nästan) alla kläder så fort jag kommer innanför dörren när jag hämtat barnen från dagis. Det är förvisso rätt tungt att köra två barn på 15-20 kilo stycket i en vagn som väger 12 kilo, i en kvart på en väg som är rätt backig. Och vem som helst skulle nog bli lite varm. Men jag sitter här nu, 2 timmar senare i bh (förvisso röd sammet med spets, så jag ser lite klädd ut) och joggingbyxor (som jag tog på mig innan jag åt, även jag har vissa gränser + att jag vill inte att barnen ska minnas mig som nån halvnudistmamma när jag verkligen gillar att ha kläder på mig, mycket kläder, gärna i lager). Jag började svettas sommaren 2001 i juli när det var 35 grader varmt ute och jag vägde närmare 97 kg (på förlossningen i Uppsala tycker de att det är en bra idé att väga kvinnor som har värkar så jag vet att jag vägde 97 kg den 6 augusti 2001 vid 18-19-tiden och dan efter samma tid vägde jag 86 kg (bebisen vägde 3), but I digress). Sen dess har jag svettats så fort jag går ut tillsammans med barnen. Vilket skulle vara helt OK om jag bara slapp vara så jävla varm hela tiden.

Trevlig helg

Ikväll ska jag baka chokladkaka och se om jag kan få den att räcka hela helgen. Ungefär den enda fördelen med äggallergiska barn är att vi inte behöver dela chokladkaka med dom (och sen kan man säga att det är ägg i en del godis och kakor som man inte vill att dom ska äta, särskilt andra dagar än lördagar).

På Js och min bröllopsdag om en dryg vecka (eller två när jag riktigt tänker efter, damn att det ska vara så svårt att hålla reda på såna datum!) tänkte jag att vi skulle gå och handla chokladpraliner på NK och sen gå och se Kalle och chokladfabriken.
Choklad, choklad, choklad. Nu ska jag bada chokladskumbad!

Trasig blogg och trasigt barn

min blogg ser helt trasig ut, men den är fortfarande rosa och fin. Min 2-åring är också helt trasig: han körde klassikern halka-ner-från-stolen-slå-hakan-i-bordet-när-underläppen-är mellan tänderna. Han blödde överallt, på mig, i badrummet och på en massa nedblötta handdukar (kyla=smärtstillande?). När jag ville lägga mig ner på golvet för att inte svimma (inte av blodet as such, mer ljudet när han tuggade på underläppen för att kolla vad som hade hänt, uschuschusch, så blev han skitarg: "Inte ligga på golvet!" Och han hade väl en poäng där. Nu sitter han i soffan och tittar på den barnförbjudna barnkanalen (reklam, våld, vapen, små halvnakna tjejer (som kickar ass men det hjälper inte...))och ser liten ut.

Radiovecka

Nu gillar jag Terry Wogan för all del, men jag gillar verkligen Jonathan Ross och han gör Wogan in the morning hela veckan! What can I say? Det är nåt speciellt med killar med talfel...

Brighton here I come

eller i alla fall i november. Äntligen har SAS dragit pengar för biljetten! Av nån anledning tog det tre dagar extra att dra pengarna och sen ytterligare 3 dagar innan det syntes på kontot. Vill de inte ha pengar undrar man? Min egentidtilldelning: 3 dagar, 2 nätter 2 ggr per år. Det är det främsta argumentet för att flytta närmre barnens far- och morföräldrar. Men de högre makterna vill inte ha oss där tydligen. Det är ju deras förlust och nu slipper vi ju fatta beslut i frågan. Vi gillar ju dessutom att bo här. Nu ska jag hämta sofföverdragen (2-åringen (eller hans andra alias: Eddie pucko) smetade in en halv banan på det stora överdraget, kemtvättsmannen sa att vi måste tvätta alla för att inte förstöra färgen, det kommer att kosta en förmögenhet (=inga julklappar, eller är han för liten för att förstå? jag undrar...) och sen ska jag försöka trä tillbaka dem på kuddarna och jag vet redan att det inte kommer att gå, inte minst på grund av min skumgummifobi.

Har inte riktigt tid

Jag vill bara säga att jag gillar att HM drar tillbaka Kate Moss-kampanjen. Om hon inte slutar knarka för lilltjejens skull så slutar hon ju knappast för att jobba med HM. Fast hon kanske bara knarkar när hon är barnfri...

BTB

efter en helg fylld av fika, bullbak, playdate och en massa mammaverksamhet (bada, sjunga, läsa, dansa, krama, skrika, bråka (mest dom faktiskt). Nu sitter jag här igen med datortexterna från hell som aldrig tar slut, men som kommer att finansiera min resa till Brighton 1 advent. Eller finansiera shoppingen rättare sagt, resan är redan inköpt, jag tänkte åka utan shoppingpengar om nödvändigt, men det löste ju lilla Eva smidigt genom att skicka presentkort i alla mina favvobutiker (Pier, Habitat, Waterstones och ELC) i England som tack för lånet av huset i Skåne. Nu verkar det ju dessutom som jag kommer att kunna köpa julklappar där också, himla praktiskt! Att julhandla i England är det bästa jag vet, det finns så mycket av allt och så extra mycket onödiga prylar att frossa i (rent visuellt alltså; jag handlar alldeles för lite julsaker, jag har typ tre seriösa julpyntsaker och två av dem är adventsljusstakar).

Äntligen Spanarna!

Nu kan jag lyssna på Spanarna igen eftersom det går att lyssna på gamla program på SR:s hemsida. I flera år har jag inte lyssnat på nåt radioprogram jag gillar eftersom jag inte kan hålla reda på tider och inte heller har någon bra radio. Nu kan jag lyssna på Jessika när jag vill (jag lyssnar bara på Jessika, jag vet faktiskt inte riktigt varför jag har en sån hangup på henne, hon har helt rätt inställning till tröstläsning (i en krönika i Elle) men förstår sig inte alls på Modesty Blaise (också en Elle-krönika). (För att inte tala om Jonathan Ross på BBC Radio 2, vars program man också kan lyssna på när man vill. Lovely!)

Bach är bäst

Nästan i alla lägen vinner Bach. Den här superavancerade datatexten som jag översätter fungerar alldeles strålande med Bachs toccator och fugor. Det är för mycket känslor i capricerna helt enkelt. Bach är mest matematik och ordning.

Stressande

Det går inte att skriva till Paganinis capricer (heter det så i plural? har ordet plural? kan monstermamman svara på det? spelar hon ofta capricer?) Det går inte att låta bli att skriva i takt med musiken och det går jävligt fort. Men det är bra att gå till när jag ska hämta kidsen på dagis!

Läs nån annan också

"Alla som inte uppdatera sina bloggar dagligen borde lägga ner", skriver Linda Skugge. Det är ju en rätt larvig attityd. Det finns så många bra bloggar att läsa så att tiden räcker ändå inte. Jag tittar nästan varje dag in hos: Sandra, En annan sida, Silverfisken, Anna, Linna och Hanna (Hanna har iofs en paus för tillfället, men hon har skrivit en hel del under sommaren som man kan läsa istället). Jag kollar in lika mångra andra men hinner inte länka mer för jag måste äta müsli och dricka PG Tips nu.

Lyx

Igår var vi på Lux jag och J. Det var precis så bra som vi trodde, fast lite bättre. (Vi är ju ändå rätt bortskämda med bra matställen i Skåne). Innan vi gick sa jag till världens bästa svägerska att jag aldrig skulle beställa potatis- och purjosoppa även om det var en restaurang med Gyllene drake. Nu gick det inte att plocka bort Granny Smith-äpplena från laxrätten så det blev ändå potatis- och purjosoppa. Eller inte...Potatisen låg i botten och var en krämig puré av mandelpotatis. Ovanpå den låg ett runt gelétäcke med purjosmak. Ovanpå det sen låg en liten hög minipotatischips och lite forellrom. Bredvid serverades soppan som man hällde över lite i taget. Den bestod av grädde, scharlottenlök och nån form av sprit. Divine. J åt hummer med jättegod syltad fänkål. Till huvudrätt åt jag hälleflundra eftersom det då gavs möjlighet att smaka 1 belonostron och skarpsill - nya upplevelser för mig. J körde beprövat koncept och valde ankan. Med apelsin och choklad. Godast hittills. Ever. (Även om torsk/spickeskinka-tartaren på Karlaby Kro ligger väldigt nära). Efteråt blev det ost med en liten vinmeny som var lovely.

Mina besökare

försvann när jag bytte mall. Jag behöver iofs en ny anpassad räknare. Och 90% av alla som varit här var nog unika från den perioden när jag länkades till från Sveriges allegedly största blogg. Jag börjar leta efter en ny!

Lite färg?

Inte för att jag är så rosa, men jag brukar alltid anpassa de sidor som kan färganpassas i just rosa för att jag av nån förvriden anledning (70-talet kanske?) blir glad av rosa.
Jag har fått ett nytt uppdrag. Jag tror att jag har skrivit på ett sekretessavtal med företaget ifråga men så mycket kan jag väl säga att om ni ser nåt som är undertextat nån gång och fenomenet goat screwings omtalas, då har jag (med god hjälp av Anna) översatt det.

SVT

Dobido. Vafan är det för namn? Är det från Djungelboken? Varför isåfall? Jag går och läser Elle istället. Clarins har en massa sidor med reklam för ansiktskrämer som jag behöver. Eller så vill jag ha botox. Om jag nu ska ihärda utan lugg.

Höst med blåsor

2-åringen är hemma med höstblåsor. Han har pyttesmå, vätskefyllda blåsor i hela stjärten, feber på kvällen, sover oroligt och äter inte gärna mat (han har nog blåsor i munnen också för han dreglar en del - vi som hoppades på fler tänder). Han far runt här och pratar i ett. Han berättar långa historier och varje mening börjar med "och då".
och då kom det ett lejon och då blev han rädd och då gråt jag. (han missar vissa böjningsformer och överdriver andra - fåror är får ibland). Nu matar han in skivor i speldatorn. men visst måste höstblåsorna innebära att det äntligen är höst? Inte ett lika vackert tecken som gula löv kanske, men ett tecken?

Blodet droppar

Det är lite jobbigt att läsa Låt den rätte komma in. Jag får magkatarrskänslor och kan inte sitta stilla. Det är lite för mycket blod, särskilt i form av att de slickar i sig sitt eget blod. Det egna blodet är ju det jag svimmar av. Om jag tänker för länge på den där gången när jag körde in halva fingret i en låskolv på källardörren i huset i Lyon så svimmar jag. Eller på den där boken av Guy Gavriel Kay, den andra eller tredje delen när sierskan naglar rispor i sina armar och det inte blöder. Då svimmar jag också. Jag måste gå nu.

Till crrly

Jag hinner inte blogga, jag måste skriva "Inbyggd överföringshastighet" massa gånger och fundera på varför inte mitt program automatiskt byter ut alla punkter mot komman. Och idag var jag för första gången in till stan på 3 veckor. Jag köpte ljusstakar och Låt den rätte komma in och bok 8 på svenska i Jordan-serien till pappa och vackra solrosor till en tjej jag ska träffa ikväll. Låter som jag ska på dejt men så är inte fallet. Hann med en latte på C by G på Debenhams med Skåne-Malin (ja, det finns faktiskt två...) som är på besök i Sthlm. Hon ska gå på muséer och promenera och sånt. Nu ska jag fixa lunch på -1 timme och göra klart 3 jobb. Före 15.30 Finns inte en chans att jag lyckas. Det ena jobbet är att granska en skräckfilmsöversättning; jag börjar närma mig mitt mardrömsscenario: Kund: Hello Can you do the translation of The Grudge 7? Jag: No thankyou it's too scary for me, please find someone else.
Gissa hur många jobb jag kommer få från dom sen.

Snart är det dags!

Den 6 oktober kommer Knife of Dreams! Det är två år sen den senaste kom och eftersom den inte var lika dålig som de två innan så tror jag att KOD kommer att bli bra. Men det kvittar. Att gilla en fantasy-författare är precis som att hålla på ett fotbollslag (eller varför inte Englands cricketlag som nu håller på att förlora the ashes för artonde året i rad) som aldrig vinner, men det spelar ingen roll därför att nästa säsong så... Fråga en WOT-läsare nån gång...
Om ni kan hitta nån, jag har bara stött på en och det är Hanna, som mest bloggar om kossor men ibland låter slinka med några ord om Jordan. (Hannas blogg är ändå läsvärd för hon skriver bäst.)

Lista med svar

5 album i min ipod
Alizé - Gourmandises
Itzhak Perlamn - Paganini 24 Caprices
Eddie Reader - Mirmama
The Magic Numbers - The Magic Numbers
Nouvelle Vague - Nouvelle Vague
5 filmer jag har sett nyligen
Annie Hall
Day After Tomorrow
Educating Rita
Nån film om en pojke, en hund och en basketboll
senaste biofilmen var Harry Potter i maj förra året.
Star Wars Episode V
5 trevliga saker som har hänt nyligen
Storebrors nya dagisavdelning verkar jättebra och han trivs och allt funkar.
Första dagisförkylningen avklarad men bara jag och J blev sjuka
Jag har haft en massa roliga uppdrag om smink och julen + en massa bra uppdrag som jag förhoppningsvis får betalt för nån gång.
Jag och J har fixat barnvakt och ska gå och äta på Lux (J:s jobb betalar)
Jag åt sushi igår
5 mp3-filer i min spellista
You're beautiful - James Blunt
There is a light that never goes out - Morrissey
Brideshead Theme
Quelqu'un m'a dit - Carla Bruni
Doubled up - Heather Nova
4 böcker jag har läst nyligen
Under lysande måne - Lian Hearn
Nigella Kort och gott -Nigella Lawson
Rocky III - Martin Kellerman
Rise of a Merchant Prince - Raymond E. Feist
och en massa Totte-böcker varje kväll för 2-åringen...

Ledsen Nino...

jag svarar på fredagsfyran först! (Men jag lovar att svara på musik/filmfrågorna också i nästa inlägg). Men först:

1. Följer du kostcirkeln?
Jag försöker
2. Lägger du stor tid på din matlagning?
Ja, jag lagar mat minst en gång om dagen, väldigt sällan helfabrikat. Jag planerar dessutom matlagningen i förväg och läser mycket kokböcker. Kokar egna bönor och kikärter och gör gärna grytor och rostbiff i ugnen, det tar tid!
3. Gillar du att pröva ny mat?
Ja
4. Vem/vad inspirerar dig när du lagar mat?
Allt möjligt, jag brukar laga åtminstone en rätt från varje Allt om mat, men gör oftast om alla recept lite. Matlagare/kockar jag gillar är Nigella, Delia och Jamie. Och förstås Ainsley och Lesley i Ready, steady, cook.

Googla världen!

Google earth är superkul, just nu håller vi på och märker ut alla platser vi bott på i England, än så länge bara husen, men jag tänkte nog sätta mig och beta av hotellen också. Oh, to be in England.

Cake on my mind

allt jag kan tänka på hela dagarna är att i helgen borde jag kunna få baka en kladdkaka och äta den med mycket vispgrädde. Jag är ju förkyld och då måste jag ju få äta vad jag vill, eller? Och eftersom jag nyser och näsan rinner hela tiden så kommer ju ingen annan att vilja smaka och då får jag hela själv. Det mest tragiska med mig är att jag kan utan problem, trots visst illamående, faktiskt äta en hel kladdkaka. Det är ingen poäng med bakverk om man måste begränsa sig tycker jag. Därför är Borregårdens kakbuffé helt i min smak!
Nu ska jag fortsätta skapa julstämning här hemma, jag fick ett uppdrag att översätta reklam för julpynt, har jag världens bästa jobb eller?

Dålig koll

Jag sitter och läser Monika Fagerholms blogg och känner att det luktar så gott av lagerblad och peppar (balkongdörren är öppen) så jag tänker att det är säkert en av tanterna, eller kanske Harry, i huset, som lagar nån god husmanskost (och jag är väldigt hungrig för att jag är förkyld), men plötsligt hör jag från mitt kök att nåt kokar och det är kikärter med lagerblad och kryddpeppar (min kikärtshangup ger sig inte så jag gör egna och fryser in istället så att det alltid finns).

Hmpf

Jag har emellanåt suttit och tänkt när jag läst andras bloggar att hur lyckas man få ett inlägg att försvinna (det händer rätt ofta)?! Då måste man vara rätt klantig. Så jag svarade på ninos begäran på den här frågeleken som går runt på en massa bloggar om ipod mm. och sen lyckades jag peta ut sladden till maxtor när jag skulle sätta i min ipod för att kolla spellisatn och då dog hela datorn (och mitt inlägg försvann needless to say). Håhåjaja.
I'll be back...

Hypergrafi

Kulturdelen i DN verkar fast beslutna att visa på att det är nåt fel på folk som bloggar. Och i mitt fall stämmer dagens analys:
"Lidande triggar, via sin a emotionella egenskaper, det limbiska systemet, och aktiviteten i tinningloben, och ökar därmed begäret att skriva och kommunicera". Det citatet är taget från Alice Weaver Flahertys bok "The Midnight Disease" och även om hennes trigger att skriva är mardrömsstoff så verkar anledningen vara densamma - hypergrafi.
Nu är ju mitt problem överståndet och anledningen till att jag fortsätter skriva är väl att jag som sann 70-talist inte kan få nog av mig, mig, mig.

The worst mom

Jag borde laga mat till mina barn och istället fastnade jag här (fast jag jobbar lite också). Under tiden får barnen äta sig mätta på glass. Ibland bara funkar det inte!

Roligt test som jag hittade via crrly.
Mitt resultat, inte särskilt förvånande:
You scored as Cultural Creative.
Cultural Creatives are probably the newest group to enter this realm. You are a modern thinker who tends to shy away from organized religion but still feels as if there is something greater than ourselves. You are very spiritual, even if you are not religious. Life has a meaning outside of the rational.

Cultural Creative
94%
Postmodernist
88%
Idealist
75%
Modernist
69%
Existentialist
63%
Materialist
44%
Fundamentalist
31%
Romanticist
25%

End of story?

Nu har jag skickat mitt slutgiltiga svar till Cambridge. Typiskt att det skulle behövas just nu när jag skulle vilja vara i England några dagar (nejtack jag vill inte ha ett drömjobb i mitt favoritland för jag prioriterar mina barn (förstås, men om 10 år när de slänger dörrar i ansiktet på mig och säger det ska du skita i och sånt, eller vad ungdomar säger nuförtiden då kommer jag kanske ångra mig, pyttelite)),(med lite tur är det bara två månader kvar, jag har redan kollat billiga flyg, ska bara kolla med världens bästa svägerska som eventuellt ska följa med om datumen passar). Det värsta är att lyssna på BBC Radio 2 och så har dom nyheter och trafik och då känns det som att man är där och de beskriver tillståndet på M25 och jag tänker att det spelar ingen roll för jag sitter ju här i Enfield och ska inte åka nånstans (bara gå till marks & sparks och köpa en blt till lunch), men det gör jag ju inte (och det ska jag ju inte). Så jag lyssnar på Lars Winnerbäck och är Uppsalanostalgisk istället. Tyvärr kan jag inte åka dit heller eftersom jag fortfarande inte tagit itu med men min flytt därifrån för två år sen. Jag är rädd att om jag åker dit och tex går och hälsar på på mitt gamla jobb så åker jag inte därifrån. Vad jobbigt det är att vilja bo på två platser och faktiskt bo på en tredje.

Jobbfrustration

När jag googlar termer ur den text jag jobbar med just nu får jag upp samma text. Det är alltid så med den här kunden - är det ett riktigt knivigt uttryck så har de uppfunnit det själva. Och det får dom ju. Men när jag måste uppfinna ett uttryck på svenska så hänger det kvar sedan, länge, och gnager, var det verkligen bra? heter det så? var det kanske norska? borde jag hittat på alls? tänk om det dyker upp på avigsidan?
Det är min fasa: att gå in på avigsidan och läsa något jag skrivit (fast jag vet att väldigt många missar är maskinöversatta eller ibland översatta av en indier (eller kines) som lärt sig svenska lite snabbt (mina uppdragsgivare i Indien skickar översättningsprov till mig för granskning för de har inte råd med mig som översättare). De enda texter jag någonsin erkänner att jag översatt är fondbeskrivningar till en årsredovisning för en filial till Deutsche Bank, dom är skitbra och ingen fattar särskilt mycket av dom ändå.

Ny årstid nu

Läste inne på ett snack jag besöker att nån hade handlat klart julklapparna nu. Kan lika gärna erkänna att jag också börjar fundera så smått på julen. Var vi ska vara och så. Och så vill jag ha tända ljus och dricka kryddigt te för att bli varm. Det känns än mer lockande med jul när det aldrig slutar vara varmt och soligt ute. Jag gillar dagsljus men att vara i solen är verkligen inte för mig. Migrän- och rynkframkallande (jag har inget emot rynkor direkt men eftersom jag inte har lugg längre vill jag helst inte ha streck i pannan, botox kanske). Jag är inställd på höst nu, det känns inte ens jobbigt att barnen kommer att behöva fyra lager kläder på sig (men det beror nog mest på att jag får shoppa de där fyra lagren först). Och idag har jag kollat på julkort på nätet. Mmm, snö.

Matplanering

Idag åt vi fullkornsspaghetti med pastasås gjord på kassler, purjo, gröna ärter, färska tomater och matlagningsgrädde. Om J läser det det här så kommer han nog inte hem eftersom han är rätt trött på just den såsen. Själv kan jag inte komma över hur gott det är med gröna ärter och färska tomater när man har på tabasco.
Idag köpte jag en papperbok för att skriva matblogg i. Det är så svårt med alla trevliga pysselsaker på Muji (hittar ingen svensk sajt), jag vill ha allt men har inte användning för särskilt mycket så nu uppfann jag det här matprojektet. Eftersom jag måste laga mat varje dag, dels för att jag är så himla hungrig och dels för att det känns bra att ge barnen lagad mat så blir det väldigt mycket matplanering. Och det absolut bästa sättet att inte tröttna helt är att veckoplanera matsedeln. Så jag har matsedlar överallt: på lösblad, i almanackan, i anteckningsboken, i glosboken, på datorn osv. Nu får matplaneringen en egen bok och när den är full är tanken att jag inte ska behöva skriva fler matplaneringar för då kan jag använda den sen, resten av livet!

Våran middag

Idag äter vi ugnstekt kyckling (steks med klyftad schalottenlök och paprika) med bulgur och ajvar relish-sås (ajvar+ creme fraiche). Till det morotsstavar med avocadosås (avocado, gräddfil, vitlök, salt och peppar) (fast jag äter upp det nu innan maten är klar). Märks det att jag är hungrig? Avocadosåsen som introducerades av Anna på vår vår sommarfest äter vi numera till allt. Grönsaker, förstås, tacos, rökt fisk, grillat kött. Den kommer troligen vara det vanligaste tillbehöret till mina pastasallade under hösten (när jag gillar nåt äter jag det ofta. J tröttnade på pastasallad redan när vi bodde i studentlägenhet på Munkgatan ca 1997. Jag äter det bara 1 g/vecka i snitt numera.)

Måndag vanlig dag

Jag har precis varit och hämtat barnen efter deras första dagisdag. Både J och jag lämnade i morse och de blinkade inte ens när vi gick. De sa glatt hejdå och sprang iväg för att leka. Vilket ju är skönt och något vi väljer att tolka som att vi har trygga barn som gillar sitt dagis snarare än att de hellre är nånannanstans än med oss. Barnens dag fortsatte i samma stil, lek och mat och sova, allt gick lika bra. All gråt och tandagnisslan brukar sparas till hämtningen nämligen. På vägen hem går vi förbi ett antal trevliga klättervänliga träd, en gigantisk lekpark, ett minizoo med getter och höns och kaniner och massa trevliga gungor. Barnen vill förstås alltid stanna och det vill inte jag. Särskilt inte när solen skiner (innan jag fick barn svettades jag aldrig, verkligen aldrig. Den tiden är över nu). Så idag hämtade jag tidigt och då går det inte att gå förbi hela lekparken så vi stannade och gungade jättelänge (nästan 1 timme faktiskt), och trots att jag stod mest still så sitter jag nu här, har svept en flaska vatten, begynnande huvudvärk och alldeles rödflammig i ansiktet. Jag har också en massa klibbig sand på hela ryggen eftersom jag fick bära 4-åringen de första 50 metrarna. Och ögonallergi. Men det gör ingenting för jag har suttit tyst och inte hört några ljud idag i nästan 5 timmar. Tystnad är underbart.

Laga mat

Nu har jag lagat maten. Det var inte helt lätt; mitt tålamod efter 7 veckors dygnet-rumt-umgänge med hela familjen är nästan obefintligt. Jag fokuserar på att hålla mig lugn med familjen vilket innebär att en massa annat blir lidande. Först kokte (hur är det här crrly, är kokte OK?) jag spaghettin för länge, vilket inte gör så mycket eftersom den ska vara 40 minuter i ugnen också, så den blir ändå förstörd. Steka gul lök, rödlök och vitlök (varför heter det inte gullök, blir uttalet på u annorlunda?) gick alldeles strålande, men jag brände vitsåsen eftersom jag inte orkade diska den tjockbottnade kastrullen. Diska kastrull, ny mjölk, ny mjölblandning, men jag får inte på locket på skakprylen som mjölet och mjölken ligger i och tappar den därför på golvet. Kastar den del jag har kvar i handen i diskhon där den stidsar och kommer tillbaka till arbetsbänken. Hela tiden sprider den mjöl och mjölk omkring sig (jag är dessutom allergisk mot otillagat mjöl så jag bli alltid lite stressad när jag använder det). Ny blandning. Fokuserar enbart på vitsås och då blir det bra till slut. Lägger alltsammans i stor form och in i ugnen. Hela tiden när jag gör detta ropar barnen från balkongen att vi ska komma ut och titta på hur de baltar med vatten. J står bakom mig och hålar sitt examensarbete (man kan ju tycka att om det har fått vänta i 7 år så kanske han inte måste stå och göra plötsliga ljud bakom mig när jag håller i knivar och har varm mat överallt. Men han erbjöd sig att torka upp mjöl/mjölksörjan, bless him). På måndag blir allt som vanligt igen, dagis för barnen, jobb för J och tystnad (och hoppas jag jättemycket jobb!) för mig.