My Little Pony

4-åringen valde ett My Little Pony-påslakan. En superkommersiell produkt som blir så rätt när 4-åringen är en pojke.
(2-åringen fick inte välja, han fick det billigaste med Pikachu på.)

Bestämma färg

Sedan vi köpte det här huset har jag funderat på vilken färg det ska vara på väggarna i vardagsrummet. Det är 4 år sedan nu och jag tror att jag kommit fram till att de ska vara smutsvita. 4 år tog det att komma fram till smutsvita.
Nu är dom nån slags gul med lönnlöv på och med bård. Bårder är absolut det fulaste som finns i inrednningsvärlden tycker jag och vi har det i alla rummen. Pojkarnas rum målade jag första veckan för där var den extra ful och satt mitt på väggen (pojkarna fanns förstås bara i idévärlden då). Nu har jag köpt gardiner och nån slags hängande ljusstake på Indiska (inte den där dyra utan de små som de reade ut för det är nog bara jag som gillar dom) och det ska bli så fint. Hoppas dom har smutsvitt i färgaffären bara (jag kanske menar ljusbeige egentligen, fast det låter fult).

Österlen!!!

Finally är vi här. Efter en ganska lugn tur, åksjukingen kräktes strax före Skänninge och 2-åringen var vaken de två första timmarna av resan och ville att jag skulle sjunga Imse vimse spindel hela tiden, så kom vi fram till ett hav av prästkragar och knähögt, blommande gräs. Fast det var mitt i natten så var det hur vackert som helst. Det finns ingen plats i världen som känns bättre att komma fram till. Sedan raka vägen in i sovrummet för att skrämma bort alla spindlar (det fanns faktiskt inga, bara 1 i diskhon) och så i säng. Våra underbara barn somnade förstås om direkt. Givetvis för att kunna gå upp i vanlig tid vid 7. Till frukost blev det glass, saft, cheerios och te. Jag höll mig till te, för så fort affären öppnade for J dit och köpte vitt franskbröd och saltkött (ingen spickeskinka!, det blir en tur till). Vissa saker äter vi bara här i byn. Och när vi var här i maj lyckades vi så dill och morötter och det verkar faktiskt ha kommit upp. (2-åringens 63 frön i samma hål verkar dock ha stannat kvar i jorden, kanske har vi vilda morötter om några år). Jag ska packa upp alla mina kläder nu så att jag med gott samvete kan kolla lite Buffy när J kommer tillbaka från besiktningen av sina föräldrars nya (vi hoppas det iaf) hus med gångavstånd till havet (och gott om extra rum till barnbarnen). Österlen är lovely.

Stan

Jag ska på bröllop i helgen och behöver ett par skor som passar min nya klänning. Så vi arrangerade en stadstur. Sist jag var inne i min hemstad var 3,5 år sen ungefär. Vi brukar ta rättöversvägen när vi åker till mina föräldrar i skogen så vi brukar inte ens åka igenom. Nu for vi in i alla fall, barnen och jag och deras moster Anna. Det finns 3 skoaffärer. Ingen hade särskilt mycket skor och inte heller särskilt moderna skor. På Kalle P fanns den automatiska häst som stod där för 25 år sen (fast då i Baltzar-huset) kvar. 4-åringen gjorde sin första åktur (den funkade faktiskt) på samma häst som jag. Allt annat var också som vanligt: samma kvinnor i kassan på Östensson, samma tanter vid busshållplatsen, allt ser ut som det gjorde för 30 år sen. Några nya fik bara och sen har de flyttat ingången till Östenssons. Klart att städer inte förändras på 30 år, varför skulle de det? Det riktigt otäcka med Motala är att alla människor ser exakt likadana ut, pratar om samma saker och gör samma saker. Som vanligt kommer jag att åka hem med känslan att det är mig det är fel på, men jag blir mer och mer nöjd med det för varje år som går.

Jag fnös lite när Linda skrev att ingen vanlig dagismamma eller dagisfröken läser Nina Björks krönika i DN, för jag gjorde det och jag är en vanlig dagismamma. Men jag känner förstås en hel del dagismammor och dagispappor (och -fröknar) som inte läser DN. Så när jag träffar min familj så pratar vi om samma saker som vi pratat om de senaste 30 åren, särskilt om barn, för det finns ingen barnkärare släkt än min. (Nu är det inte nödvändigtvis ett mått på något särskilt att man läser DN (som här används som exempel på annan tidning än lokaltidning ev. i kombination med kvällstidning, men då bara en av dem), däremot tycker jag att tidningsläsande är ett mått på hur nyfiken på och intresserad man är av sin omvärld. Samtidsengagemang. Även om man sedan kanske inte kommer överens (jag+svärfar+50-talet) så kan man åtminstone börja en diskussion och sedan komma fram till att det finns flera och olika åsikter. I Motala finns det bara en person som har rätt åsikt och det är den person som är den äldre i diskussionen.) Så OK Linda, det är väl inte så många som läser, och jag höll inte med i allt hon skrev, men det var väl bra att hon skrev och att vi tänker på det och diskuterar det. Prinsesskraften är stark har jag förstått, men så länge som den förhärskande åsikten i Motala är att flickor ska kläs i rosa och pojkar i blått, så måste åtminstone mina killar få ha blommiga kläder.
Nu har lilltjabo hällt ut välling över hela golvet så jag måste nog gå...

Stress

Jag blir rätt stressad av att göra ingenting. Eller ingenting förresten, jag tar hand om barnen hela dagarna och det är ju inte direkt vilsamt. Framför allt är det aldrig tyst. Jag sitter i ett hus ute i skogen och bryter ihop för att det är sånt liv. Och modemet kopplas ur hela tiden. Och det är fyra dagar kvar. . Och min mor pratar "för sig själv". Om saker vi gör fel.Finns det nåt värre? Och frågor, hela tiden. Om allt. Särskilt om saker som redan avhandlats i 20 år.

Skogen

Sommarlovspojkarna satt förut på mormors veranda och åt varsin hallonisglass. Det är supersommar här i skogen. Och tack och lov inte särskilt mycket flygfän, men jag blev illa biten av en myra igår. Jag hade ont i en timme efteråt och smärtan svepte genom hela kroppen fast bettet satt på stortån. Jag hade ont under nageln på stortån. "Det här måste vara ett specialimporterat gift från Sydamerika", tänkte jag och trodde att jag skulle dö tills J påpekade att om jag inte hade andningssvårigheter så skulle jag nog överleva. Efter mitt första barns födesel trodde jag att jag skulle bli immun mot smärta. Så blev det inte, jag trodde ju tydligen att jag t.o.m. kunde dö av smärtan, då igår.

Det är trivsamt här på landet. Mina föräldrar är på sina arbeten och barnen slåss om en sladd. Jag kan iofs inte vara uppkopplad när jag skriver det här, men bara det faktum att jag kan koppla upp mig här i skogen räcker. Nu kom moster Anna & Kim och ska passa barnen medan jag duschar. (Hur har man barn på två våningsplan?!?)

Sommarlov

I dag är barnens sista dag på dagis på 8 veckor. En trevlig sak med att ha barn är att sommarlovskänslan kommer tillbaka. Jag ska iofs jobba nästan hela sommaren, God willing, men imorgon åker vi på klassiskt sommarlovsbesök. Jag och barnen ska vara 1 vecka hemma hos mina föräldrar. Det är så 50-tal! Det som inte är så 50-tal är att J sedan har semester/pappaledighet i 7 veckor efter det. Så visst ser världen bättre ut nu än för 50 år sedan (min svärfar fick förra året för sig att allt var bättre på 50-talet, jämfört med vad han hade trott att utvecklingen skulle föra med sig eller nåt. Vi kom fram till att han hade en något förlegad syn på kvinnans roll i hemmet...)

Min handlingsplan för idag är att åka till Buttericks och köpa ballonger till det gemensamma födelsdagskalas barnen ska ha med sina sysslingar på söndag. Och däremellan ska jag jobba, men idag har jag en hyfsat lätt arbetsbörda. Vi ska också hinna med glass på väg hem från dagis och en tur i lekparken (fast jag hoppas förstås att det ska regna så vi kan gå hem istället).

Sommarläsning

José Carlos Somoza Idéernas grotta - läser jag just nu och drömmer om på natten
JK Rowling Halfblood Prince - beställd, (kommer förhoppningsvis efter festen)
Susanna Clarke Jonatahan Strange & Mr Norrell - 1 försök till

Inser att jag inte orkar lista allt så jag gör såhär istället. Inför HP kommer jag att läsa om 1:a och 5: delen av Harry Potter. Inför hösten kommer jag också att läsa om alla Robert Jordan-böckerna, jag började förra sommaren men kom bara till bok 6 då resten ligger nerpackade i Skåne, så jag börjar från början igen (bliss kallas det). Jag kommer antagligen också läsa flera Marcia Muller-böcker fast eftersom de är här kanske jag inte skulle släpa ner dem igen? I Skåne finns dessutom en nästan komplett Kulla-Gulla-serie och Anne på Grönkulla och Lilla huset på prärien, samt nästan alla mina Diana Wynne Jones. Jag läser gissningvis flera av dem. Och sen är det serier. Foxtrot och Nemi får stanna hemma. I Skåne är det Fantomen (planen är att skaffa en komplett samling från 70-talet), Larsson, Kalle Anka-pocket, Seriemagasinet och Agent X9 som gäller. Kommer troligen börja köpa lite Bamse till barnen också. Och Finn och Fiffi. Världens bästa serietidningssecondhandställe ligger vid Löderups strandbad, uppe vid vägen, you can't miss it.
Jag ska försöka mig lite seriös läsning också, jag brukar försöka med James Joyce, men gissar att jag som vanligt kommer att välja Dickens och Somerset Maughams noveller som passar så bra på sommaren...

Västindien

Det luktar Västindien i min lägenhet nu. Jag har precis använt min ansiktscrub från Lush med lime, kokos och vodka och sedan skar jag upp en vattenmelon. Jag älskar Västindien, det är det ultimata slapparstället. Vi var där två gånger på ett år så tyvärr har jag väl fyllt min kvot. Man bara äter och dricker och läser skräpromaner (på vårt hotell lämnade alla kvar sina pocketböcker så att det fanns ett bibliotek). J med familj ville förstås snorkla och sightseea hela tiden, de kan inte riktigt slappa som jag. Det gjorde inget för att sitta ensam i en hotellobby i Västindien, läsa en bok och dricka rum punch (och röka massor) är lovely.
(Eftersom det inte syns: det ligger en länk under anda "Västindien", gå dit på egen risk!)

Men Skåne är inte så illa det heller och nu är det bara en dryg vecka kvar! Borde jag lista min sommarläsning? Jag måste ju ändå sätta ihop en lista så kanske. Nu måste jag ägna lite tid åt three-way power switching vad nu det kan vara.

Wax on, wax?

Idag ska jag få benen vaxade. Det är ju bra. Men jag kan inte bestämma mig för om bikinilinjen ska vaxas också. Det gör så satans ont, spelar ingen roll att det går fort, för när ena sidan är gjord så är ju den andra kvar. Och när vaxet lagts på kan man ju inte ändra sig heller för det sitter ju rätt fast. Jag som inte ens har en bikini...
Det blir en såndär jobbig tvångssituation, när det inte går att låta bli för att det är jag som måste bestämma själv hur det ska vara. Vaxtjejen lär ju inte bry sig (bikinlinjen ingår i priset). Oh, the agony of choice!

Ser dumt ut

att skriva att jag inte kan skriva och sen skriva alldeles för mycket, men däri ligger problemet. Jag kan inte skriva kort. Och långa inlägg som inte leder nånstans, ja, det kan man läsa på så många ställen.
Ah, well. Om jag skulle ha nån käck avslutningsfras skulle det vara Aaaaarrrrgghh (som falkeneraren i Lancre). Så känns det. Jag är fortfarande inte klar med jobbet.

Eller inte?

Jag vet faktiskt inte om jag kan fortsätta blogga. Jag kan bara skriva när jag är olycklig. Dagbok mellan 1985 och 1990 och ganska många brev under samma period. Fyra sonetter hösten 1994 och en våren 1995. Lite noteringar i txt.format läsåret 98/99 (som mina föräldrar tydligen hittade på min gamla Thinkpad häromdagen och hade skrattat mycket åt?!). Och sen några dagars bloggande i juni 2005. Min penna flödar inte direkt över.
Andra invändningar:
kan man verkligen blogga om småbeslutsångest när det pågår krig? (Bloggar från krigsplatsen kanske är OK.) Jag kunde ju blogga om mitt vardagsliv på ett större plan, det måste ju ha något existensberättigande.
Min blogg kommer i såfall handla om livet som småbarnsmamma för när man har småbarn (barn under 6 år; min def.) så finns det inte mycket annat. Ett exempel: jag ska (kanske, om inget barn är sjukt) gå på bio på torsdag och se Mr och Mrs Smith (ser iofs fram emot Angelina; Tomb Raider var längesen nu) och sist jag var på bio var (såvitt jag minns, en småbarnsförälders minne är det inte mycket bevänt med heller) förra maj då jag såg Harry Potter - och tyckte den var mycket bra. Vi fick 6 biobiljetter i julklapp, J har använt 2, men då gick han inte alls på bio förra året. (Jag överdriver lite han såg förstås också HP). Vi tänker att vi väntar tills filmerna kommer på DVD då kan vi se dem hemma, när barnen sover, men så fort det händer måste vi kolla på West Wing eftersom vi missade alla avsnitt när de gick på tv.

På natten

När jag hade bestämt mig för att inte ta jobbet i England kändes plötsligt ett tredje barn som ett alternativ. Var kom det ifrån? Jag vill inte ha fler, det vet jag. Listan över motargument är nog dubbelt så lång som listan med argument för (varför heter det inte förargument?). Det där förlossningsprogrammet var helt fel program att se; jag gillar ju förlossningar (OK, inte precis heeela tiden). Och min gravida väninna (som jag såg programmet med)s mage såg helt hanterlig ut. Hon har ju som tur är inte gått upp 15 kilo, vilket jag lätt hade gjort i halvtid - motargument. 2-åring och 4-åring, hur lovely dom än är - motargument. Fast just nu sover de ju och då skulle jag kunna ta hand om en bebis, sitta här och jobba mitt i natten och vagga en liten liten bebis. Mina bebisar har varit lätthanterliga små matvrak, men det är ju ingen garanti - motargument. De hade ju inte Helan & Halvan som for runt dem hela dagarna.
Seriöst, jag måste jobba nu så att jag kan gå och lägga mig så att jag kan gå upp tidigt imorgon och jobba igen. Insåg precis att jag ju har en deadline till imorgon; jag kommer aldrig hinna in till stan och träffa Ulle. Å andra sidan har jag glömt att ringa henne för att säga att jag kommer så det kanske inte gör så mycket. Semester vore skönt. Bara en vecka kvar...

Alla ljud

Det är svårt att blogga när man har Pingu i ena örat och Barnkanalen i det andra, samtidigt som barnen som ville titta sitter och målar i köket. De målar inte särskilt tyst heller. Jag måste dessutom fortsätta jobba om jag nånsin ska bli klar.

G1, G2, G3...

Tydligen är det G7 som gäller för finansministrarna. Och Ryssland är inte med. Har de olika grupper på alla områden och vad gör då t. ex. G3? Artiklarna i Guardian var lite matigare och anledningen till att jag missade dem igår var att Bob Geldof figurerade i nätupplagans artikel på förstasidan. Nu fattar jag var 8 i Live8 kommer ifrån. Konstig syftning, if you ask me.

Gordon

Gordon Brown ser alltid så avslappnad ut när han sitter i underhuset och lyssnar på Tonys häcklare. Jag gillar Gordon och nu har han varit bra igen och jobbat fram en avskrivning av de fattigaste ländernas multilaterala lån. 7 av G8-länderna är med. Jag vet inte vilket land som står utanför för det står inte i artikeln, trots att det i ingressens inledande mening står "världens rikaste sju länder i G8". Varför skriver journalisten så om hon inte tänker tänker skriva vem som inte är med? Nu tror jag iofs att det är Ryssland som inte är fullvärdig medlem utan en hangaround. Men det kan också vara Kanada och Italien. Jag tror inte det är Kanada, de känns för schysta, kanske Italien, jag får för mig att Italien skulle kunna ha en del egna skulder som de skulle vilja bli av med. Bara fördomar från min sida märker jag, jag måste gå till Guardian och bilda mig något lite.

Tillägg: (vilken superfunktion att kunna ändra!) man ska tydligen veta att Ryssland är fattigast, då är är ju allt annat givet.

Faran över

För en och en halv vecka sen fick 2-åringen MPR-sprutan. Nu har jag aldrig trott att den orsakar autism, men vissa barn kan ju få mässlingsliknande symtom av olika grad och det är ju inte helt ofarligt. Och bara man läser argumentet att man ska vänta tills barnen är 3 för då är det centrala nervsystmet (eller liknande) färdigutvecklat eller åtminstone inte i en lika känslig fas som vid 1,5 år, så blir man ju lite stressad. (Vi missade 1,5-årsbesöket eftersom 4-åringen låg på Sachsska med superkrupp - en annan beslutshistoria, där vi brast lite i omdöme). I alla fall tog jag det lilla barnet, satte emlasalva (bedövning) på hans lilla arm, for till BVC och där höll han snällt fram armen så BVC-tanten skulle träffa rätt. Det gick hur bra som helst, men, eventuell reaktion dröjer minst fem dagar. Igår fick han feber och blev lite rödfläckig i ansiktet och började sluddra när han pratade. Jag vet inte varför men jag är alltid rädd för att hög feber på nåt vis ska utplåna mina barns talcentra. Idag är han dock hur pigg som helst och kom för en timme sen utmarscherande i köket och sa: Mamma du ska göra välling. Notera ordföljd och verbböjning. Han sa iofs inte "ska" utan"ta", men det handlar ju mest om muskler. Dessutom har han bollsinne.

Positiva effekter

Även om den senaste veckan varit fylld av nästan tonårslik ångest så har den fört med sig en del kul saker. Jag har återknytit kontakten med gamla kursare, arbetsgivare och kompisar i England. Jag har mycket bättre koll på var jag vill vara och har dessutom insett att jag trivs mycket bättre i Stockholm än vad jag föreställde mig innan jag flyttade hit. (Att Uppsala är bäst finns det ingen tvekan om, men det räcker inte alltid.)
Och en del drömmar vill man ju inte ska uppfyllas, de fungerar bara som just drömmar. Den dagen jag fick mailet från Karen om det där jobbet i England hade jag under förmiddagen haft en teabreak då jag drack PG Tips, lyssnade på Wake up to Wogan och läste Guardian på nätet. Och det är precis så jag vill ha det.

Beslutfattningsställe

iTunes är en jobbig sajt för oss med beslutsångest. Först skaffade jag konto på iTunes, 1 vecka senare köpte jag min iPod shuffle, söt som godis. Jag hade då funderat på för- och nackdelar i ca 3 veckor. Jag gillar inte att ha något i öronen, dels för jag får panik när någon tar på mina öron (och jag är faktiskt inte ensam om det läste jag på AFF nyligen), och dels för att det känns helt vansinnigt att gå runt med ljud i öronen eftersom då hör man inte alla spöken, mördare (och här skulle det stått kriget då hade det blivit ett citat nämligen, men det passar ju inte riktigt) och figurer från Diablo II, ( de där killarna precis i slutet av träskavsnittet t. ex. som jag alltid förväntar mig stöta på i källaren och därför alltid måste hålla nyckelknippan så en nyckel sticker rakt fram så jag kan peta ut deras ögon, as if.)
Min lösning är att ha en högtalare i örat. Nåväl, jag gör långa listor på iTunes som jag sedan bockar av för att varje låt kostar 9 spänn och jag vill inte göra ett enda felköp. För då skulle jag tänka på det jättelänge och vem vill slösa bort tid på sånt?

Nu måste jag jobba igen, kunde bara inte släppa M:s kommentar. Vem behöver socker?

Snabbfix

Åkte till stan lite snabbt för en dos kaffe och shopping. Under över alla under så fick jag sällskap. Och en försenad födelsedagspresent: fina ljusstakar från Debenhams. Jag köpte själv: kaffe, mintkaka, två bruna skålar (finally), 3 böcker (Linda Skugges dagboksbok, José Carlos Somozas Idéernas grotta (alltså en deckare) och den andra delen i Sagan om klanen Otori av Lian Hearn. Synd att jag har jättemycket jobb bara. Började läsa Linda redan på tunnelbanan och skulle gärna fortsätta återupplevelsen av tonårsångest, men jag hinner ju det sen, nu när jag inte längre ska göra karriär. Fick ett väldigt trevligt mail från kvinnan i England som absolut förstod att jag valde familjen framför annat. Hon stängde heller inte dörren för framtida samarbete vilket känns bra, för de gör roliga saker där i Cambridge. Seriously, jag tackade nej till ett drömjobb i Cambridge, England. Hoppas det beror på att jag är så stark och säker i mig själv.Tur att jag har så mycket att göra att jag inte kommer att hinna fundera på det förrän det redan är förträngt.

Textlänkar

Jag har textlänkar i mina texter, men det syns inte förrän man pekar på dem. So there.

Min klocka går inte på Moskvatid såg jag nu. Buenos Aires- eller Grönlands-tid är det. Känner mig lite lost.

Kaffe eller jobba?

Jag har inte varit ute bland folk (dagis och sushistället räknas inte riktigt) sen i lördags. Då var jag iofs på Rod Stewart i Linköping (födelsedagspresent till pappa) och det var rätt mycket folk där.
Just nu känns Wayne's som en världsmetropol. (Jag bryr mig inte om var jag fikar så länge inte Costa finns i Sverige, OK?) Och Wayne's ligger inte så långt från Granit och jag måste köpa två bruna skålar där (köpte 6 skålar i februari, har sedan dess varit in 3-4 ggr och kan inte bestämma mig för om jag ska ha fler eller inte...) som ska till Skåne.

Easypeasy

Viktiga beslut som varit lätta att fatta: att flytta till Uppsala, att köpa hus i Skåne, att söka utbildning och plugga i Guildford, att gifta mig med J, att skaffa barn nr 1 (2:an var inte så mycket ett beslut han bara dök upp, fast vi är väldigt förtjusta i honom också), att flytta till Stockholm, att köpa lägenhet.
Alla de här sakerna behövde jag inte ens fundera över. Första gången vi tittade på huset i Skåne tyckte vi det var gräsligt och bestämde oss snabbt för att vi inte ville ha det. 2 veckor senare skrev vi på kontraktet. Så vill jag att det ska vara.

Beslut fattat

Ja, egentligen bestämde vi oss i förrgår, men nu har jag meddelat företaget också. Jag tackade nej till jobbet. Kanske är jag mesig som inte tror att jag ka bo utan familjen i flera månader, det kanske hade gått strålande, men jag tror att jag hade förgåtts faktiskt. Och det hade ju varit min fjärde flytt till England, kanske dags att inse att det helt enkelt inte är meningen att jag ska bo där. Bara hälsa på.
Nu kan man kanske tycka att det var lite väl dramatiskt av mig att starta en blogg om min beslutsångest. Jag tycker att allt blir lite roligare med melodrama. Och med lite tur var det ju inte det sista beslutet jag nånsin tvingades fatta hur jobbigt det än var.

Sushi

Mina sushikillar tar semester från och med lördag. De var lite oroliga för hur jag skulle klara mig, de är nämligen borta i två månader och jag äter hos dem ca 1 g/vecka. Som tur var åker jag iväg nästa helg och i Skåne, där jag tillbringar sommaren, finns Hai! i Malmö, inte lika god sushi som på Aspuddens sushi, men fortfarande väldigt gott, och en mycket varierad sushimeny.

Om vi hade emigrerat hade det varit slut på våra sommarlovslånga vistelser i Skåne. Svensk föräldraförsäkring är bäst! För att inte tala om semestern; min väninna i Kentucky behöver förvisso inte arbeta eftersom de, som många andra hushåll i USA, klarar sig på en inkomst. Hennes man Rick har ovanligt lång semester för att vara i USA, hela 5 veckor, men, han får aldrig ta mer än en vecka i taget. Deras senaste semstervecka i Virginia regnade bort. En gammal arbetskamrat till J hade sparat ihop 85 semesterdagar och han fick ta ut alla under samma period. Jag har för mig att han åkte till sydostasien.

Glass

Hur tänker jag egentligen när jag köper glass till barnen och de får olika? 2-åringen vill alltid ha samma som 4-åringen. Tills han får det förstås, vi vet ju att han inte gillar isglass och äter inte upp den, å andra sidan klagar han inte. Nu fick han en glass som han, inte gillar kanske för han är inte så förtjust i glass, det är för kallt tydligen, men ändå, glass med strössel är ju kul tänker jag, som fortfarande inte riktigt fattat att det är inte kul för mig, efteråt. I Skåne har vi strössel överallt eftersom jag köpte en såndär stor burk för det skulle se så trevligt ut på glassen. Och 4-åringen hittade den rätt snabbt. Nu är glassen slut och snart börjar barnen gråta av sockerchocken.

Hm

Vad menas med überlam? Är det elakt eller? Ni som läser här kommer, verkar det som, direkt från Fredrik. Tack Mattias får väl jag säga. Har någon bloggare haft så många besökare som jag det första bloggdygnet?

Tur

Vilken tur jag har som har en J som kan formulera alla jobbiga svarsmail och en liten E som kan formulera det som varken J eller jag klarar av.
Var inne på Montezumas hemsida och det verkar som om de har slutat göra just min favoritchoklad! Helt otroligt! När lilla E skickade lemon nibs (nu får jag ju aldrig veta vad den egentligen heter) till mig i födelsedagspresent rev jag upp paketet redan i trapphuset och bröt av en bit och stoppade i munnen och skrattade högt för att det var så gott. Jag har aldrig reagerat så på mat tidigare. På min födelsedag fick jag 3 chokladkakor från Montezumas, 28 blandade praliner från NK, 20 mintpraliner från NK. Jag åt upp allt på mindre än en vecka. Efter det slutade jag med socker.
Nu ringde de från Italien. När folk ringer från Italien och ber mig jobba kan jag inte säga nej. Jag känner mig hysteriskt internationell och även om telefonsamtalet kostar mer än de betalar mig så tycker jag så synd om dem. En lördagkväll vid 10 ringde en stackars man från Indien som tydligen då jobbade natt (IST + 4,5 timme), men som tur var så hann jag aldrig svara för jag hade aldrig kunnat säga att jag inte jobbade på helgen till en stackare som tvingades jobba natt och tvingades ringa hem till okända människor och kolla om de kunde göra snabbjobb för inga pengar på söndagen. När jag beskriver vad jag gör och mina kunder i allmänna ordalag får man lätt intrycket att jag är prostituerad. Det är jag inte. Inte i ordets vanligaste bemärkelse, det är ju svårt att överleva utan att sälja sig på något plan.

Jobbiga mail

Nu fick jag ett sånt där jobbigt jobbmail. Jag stängde av mailprogrammet helt enkelt. Jag skulle verkligen behöva åka in och gå i lite affärer. Eller dricka coca-cola. Det gjorde jag när jag blev stressad, innan jag slutade med socker. Jag slutade nämligen röka för 4 år sen. Det var ett lätt beslut att fatta men ett svårare beslut att genomföra. Jag blev gravid, hade läst att fostret fick näring nånannanstans ifrån de första 12-15 veckorna och tänkte, då har jag ju gott om tid på mig. J tyckte väl kanske inte att jag hade det, han hade ju dessutom i nåt slags förebyggande syfte slutat snusa redan 2 år tidigare. Jag slutade iaf i v.14 efter att ha smygrökt för J i 1 dag, nervpressen blev för mycket. När barnen flyttar hemifrån ska jag börja igen. Mitt bästa knep för att hålla mig ifrån rökning är att jag slipper såna där vidriga rökrynkor som rökare får. Shallow? Absolut. (Vad heter shallow på svenska? Man kan ju tycka att jag borde ha lite koll.)Ytlig står det i Norstedts. Räddar det liv så...

Något så tråkigt som vädret

I DN:s väderleksrapport för Stockholms-området idag står det: Vackert väder med en del tunna slöjmoln. Som poesi. Jag måste skriva väldigt mycket idag, men alla andra kan ju gå ut och sitta i solen. Jag ska nog öppna balkongdörren iaf. Innan jag jobbar så måste jag tvångsstäda lite, nackdelen med att jobba hemma är ju att det alltid finns nåt att pyssla med. Småbarnen fungerar som en omvänd gräshoppssvärm ungefär, när de lämnar hemmet är allt täckt med ett lager prylar: gummiband, dvd-filmer, småsten, lecakulor, papper, plastbunkar, DN-delar, mjukdjur, kaksmulor (det var så myrorna hittade in) och, dagligen, minst 10 böcker från J:s bokhylla. Jag vet inte varför de bara ger sig på hans, kanske känner de av hur allvarligt jag tar det här med mina böcker. Mitt äktenskap kommer aldrig att vara i fara så länge vi har skilda bokhyllor.

Fortfarande är tid- och datuminställningen helt underlig. Det är tydligen alltid den 8 juni. Jag kommer att tröttna om jag ska behöva ändra datum manuellt. Och tiden ska den vara inställd på när jag börjar skriva ett inlägg (fast två timmar framåt som jag flyttar tillbaka) eller ska jag flytta fram minuterna de minuter det tar att skriva? Vilket ger en mest sann bild av verkligheten? Titta, nu tog sista stycket 3 minuter så då måste jag flytta igen.

Ganska säker...

..på att vi inte åker nånstans. Nånsin igen. Vi ska bara sitta hemma och kramas med varandra. Inte söka jobb bara för att vi inte tror att vi ska få dem. Ska invänta lite mer information innan jag lämnar slutgiltigt besked. Och jag har ju ganska många timmar på mig om jag vill ändra mig. Det känns jättebra.

Nu har jag gjort klart ett av jobben som ska in imorgon. Så nu ska jag sova. Måste hitta nån bra bok att somna till bara. Har precis läst om alla Foxtrot-album. Vill läsa Jordan men det går inte för båda exemplaren av den första boken är i Skåne. Go figure. Svenska skrivregler kanske, för lite pointers?

Myrmat

Nu är det vällingpulver i hela köket istället. Äter myrorna det? När man kommer i närheten av dem försöker de gömma sig så det fattar ju att de gör nåt fel. Det är inte för att vi är så äckliga som vi har myror, det är för att vi bor på botenvåningen, det sa pappa. Vi strör kanel på dem så vill de inte vara här. Men tvååringen tror att kanel är lika med gröt och går och äter upp den.

Pros och cons

Jag blir alldels matt av att tänka på det här hela tiden. Jag har jobb som jag måste få gjort istället för att gå omkring och prata för mig själv. Jag borde kanske skriva ner pros och cons som min tidigare brevvän numera msn-kompis D i Kentucky föreslog.

Pros - det verkar vara en väldigt stimulerande arbetsplats där man kan lära sig det mesta som händer i min bransch. Jag skulle gissningsvis ha stor nytta av detta när jag fortsätter hemma sedan. England är ju alltid trevligt, världens bästa shopping, världens bästa böcker, världens bästa tv, världens bästa Wagamama, världens bästa Costas och världens bästa lilla E.

Cons - Jag skulle knappt träffa barnen. Jag skulle inte ha råd att shoppa alls, än mindre åka till Montezumas i Brighton för att köpa den godaste chokladen in the history of chocolate Lemon something or other med nibs i. Vi har inte råd att bo bra. Och jag skulle aldrig träffa barnen. Lilla E bor inte i närheten direkt och jag skulle inte ha råd att åka tåg dit. Hon jobbar dessutom ännu mer. Och jag skulle ju hälsa på henne härifrån. Nu kan jag ju äntligen lämna barnen i flera timmar och även några nätter.

Middagsbeslut

Har glömt bort att besluta om middag. De två små barnen fick därför korv med bröd och ketchup. Till det en mangojuice som jag köpte i en butik i Linköping när jag glömde bort att jag inte drack socker. Kan inte heller äta korvbröd som är så gott eftersom jag inte äter bröd, och antagligen är det socker i korvbröd. Jupp, sirap är den tredje ingrediensen. I köket upptäckte jag att mangojuicen var lite utspridd och med tanke på myrorna ska jag nog städa lite snabbt. de stackars barnen som fick för mycket socker hade dessutom brutit sig in bland morötterna. Tips - om barnen inte äter grönsaker kan man låta dem stjäla grönsakerna själva. Båda står nu och knaprar morot medan de tittar på den förbjudna barnkanalen.

Den här klockan för övrigt, när jag ändrar tid så lägger sig inläggen i fel ordning. Jag får helt enkelt gå på Moskvatid. Eller vad det är. I mitt arbete måste jag hålla reda på ett antal klockslag, det coolaste är Indian Standard Time. Nu ser jag dessutom att klockan går baklänges. Gissningsvis för att ge mig mer tid för att fatta det stora beslutet.

Lätt beslut

Sushi till lunch. Uppfriskande promenad för blåsa bort spindelväv från huvudet. Måste bara borsta till håret. Och borde jag passa på att gå till affären och köpa nåt vi behöver? Behöver vi nåt? Hos oss tar alltid bananerna slut så det behöver vi. Jag går på en banan och morotsdiet. Jag äter precis som vanligt men istället för kakor, socker i oilka former och smörgåsar (mitt bästa) äter jag morötter och bananer. Tanken var att gå ner i vikt. På tre veckor har jag gått ner 200 g. Men eftersom det tog mig 6 månader att bestämma mig för att sluta med socker får jag fortsätta ett tag till. På plussidan kan nämnas att mitt humör är mycket stabilare. Det kan behövas när man bor tillsammans med två små barn som utvecklas (det ska inte kallas trots, kanske för att de inte gör det med flit?) hela tiden.Det är mycket lättare att krama nån som skriker i 20 minuter om man har en jämn blodsockernivå.

Djävulen min nya arbetsgivare?

Nu har jag fått ytterligare lite mer information som kan hjälpa mig att fatta beslutet. Ett jobb där den förre innehavaren sägs ha sålt sin själ till djävulen kanske inte är det bästa att kombinera med att ha småbarn? Visserligen är ju uppsägningstiden kort men vill vi verkligen vara arbetslösa i ett annat land?
Nu har jag ändrat klockan, måste jag göra detta själv varje gång? Jag vet inte ens vad den var inställd på för tid, Moskva är 2 timmar framåt eller? Varför har klockan Moskvatid?
Annat beslut: jag fick ett bärnstenshalsband från Moskva i helgen. A-K som jag fick det av uttryckte vissa tvivel angående äkthet. Ska man kolla upp det eller bara gå runt och tro att det är på riktigt. Jag kollade upp en jättestor grön sten en gång och den visade sig vara väldigt mycket plast. I en gammal guldinfattning så troligtvis hade någon redan sålt den riktiga. Sen dess har jag ju aldrig använt den ringen.

Nya argument

För: verkar ju vara en himla trevlig arbetsplats det där om man får tro norskorna.
Emot: måste vara beredd att betala 15000 kronor/månad i hyra för ett vettigt boende. Kommer att tjäna mellan 15000 och 20000 kronor i månaden.

Kanske behöver vi inget vettigt boende? Men såklart, lite möbler och en tvättmaskin måste det ju finnas. Fast om jag hittar ett rum att bo i den första månaden, när jag måste vara där ensam, kanske vi kan bo där hela familjen? Eftersom vi kommer ses så lite eftersom jag kommer att jobba så mycket kanske vi ska försöka att vara riktigt nära när vi väl ses? Och varje lördag sitter vi på en tvättomat och tvättar kläderna för 20-pence-mynt. Om vi bara tvättar 1 dag i veckan måste vi tvätta 7-10 maskiner den dagen. Å andra sidan lär inte våra kläder få plats i rummet så då blir det väl bara 2 maskiner kanske.

Försök

OK, templaten gällde inte färg tydligen. Då slapp jag ju bestämma mig. Ska jag fortsätta skriva med den där grönaktiga färgen så? Var det snyggt? Och vad valde jag för typsnitt? Det här är Courier iaf.

Många nya snabba beslut

Ironiskt att man måste fatta så många beslut för att starta en blogg. Användarnamn. Mitt var förstås upptaget. Typiskt eftersom jag faktist hittat ett cybernamn som funkar. Jag har letat/tänkt på det ända sedan jag hittade till föräldrakanalen för 4 år sedan. Postnamn. Hette det så? Lite lättare men inte helt självklart. Namn på bloggen? Kan man ändra det sen? Med lite tur så försvinner ju min beslutsångest, jag har ju haft den i sådär 10 år nu. Och så typsnitt. Vad är lättast att läsa? Vilken ser mest ut som jag? Ska jag ha en annan färg en svart för att uttrycka min personlighet. Eftersom jag har valt en svart bakgrund så borde jag nog det, eller blir det automatiskt vitt då? Törs inte chansa.