Ja, egentligen bestämde vi oss i förrgår, men nu har jag meddelat företaget också. Jag tackade nej till jobbet. Kanske är jag mesig som inte tror att jag ka bo utan familjen i flera månader, det kanske hade gått strålande, men jag tror att jag hade förgåtts faktiskt. Och det hade ju varit min fjärde flytt till England, kanske dags att inse att det helt enkelt inte är meningen att jag ska bo där. Bara hälsa på.
Nu kan man kanske tycka att det var lite väl dramatiskt av mig att starta en blogg om min beslutsångest. Jag tycker att allt blir lite roligare med melodrama. Och med lite tur var det ju inte det sista beslutet jag nånsin tvingades fatta hur jobbigt det än var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar