När jag hade bestämt mig för att inte ta jobbet i England kändes plötsligt ett tredje barn som ett alternativ. Var kom det ifrån? Jag vill inte ha fler, det vet jag. Listan över motargument är nog dubbelt så lång som listan med argument för (varför heter det inte förargument?). Det där förlossningsprogrammet var helt fel program att se; jag gillar ju förlossningar (OK, inte precis heeela tiden). Och min gravida väninna (som jag såg programmet med)s mage såg helt hanterlig ut. Hon har ju som tur är inte gått upp 15 kilo, vilket jag lätt hade gjort i halvtid - motargument. 2-åring och 4-åring, hur lovely dom än är - motargument. Fast just nu sover de ju och då skulle jag kunna ta hand om en bebis, sitta här och jobba mitt i natten och vagga en liten liten bebis. Mina bebisar har varit lätthanterliga små matvrak, men det är ju ingen garanti - motargument. De hade ju inte Helan & Halvan som for runt dem hela dagarna.
Seriöst, jag måste jobba nu så att jag kan gå och lägga mig så att jag kan gå upp tidigt imorgon och jobba igen. Insåg precis att jag ju har en deadline till imorgon; jag kommer aldrig hinna in till stan och träffa Ulle. Å andra sidan har jag glömt att ringa henne för att säga att jag kommer så det kanske inte gör så mycket. Semester vore skönt. Bara en vecka kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar