Stan

Jag ska på bröllop i helgen och behöver ett par skor som passar min nya klänning. Så vi arrangerade en stadstur. Sist jag var inne i min hemstad var 3,5 år sen ungefär. Vi brukar ta rättöversvägen när vi åker till mina föräldrar i skogen så vi brukar inte ens åka igenom. Nu for vi in i alla fall, barnen och jag och deras moster Anna. Det finns 3 skoaffärer. Ingen hade särskilt mycket skor och inte heller särskilt moderna skor. På Kalle P fanns den automatiska häst som stod där för 25 år sen (fast då i Baltzar-huset) kvar. 4-åringen gjorde sin första åktur (den funkade faktiskt) på samma häst som jag. Allt annat var också som vanligt: samma kvinnor i kassan på Östensson, samma tanter vid busshållplatsen, allt ser ut som det gjorde för 30 år sen. Några nya fik bara och sen har de flyttat ingången till Östenssons. Klart att städer inte förändras på 30 år, varför skulle de det? Det riktigt otäcka med Motala är att alla människor ser exakt likadana ut, pratar om samma saker och gör samma saker. Som vanligt kommer jag att åka hem med känslan att det är mig det är fel på, men jag blir mer och mer nöjd med det för varje år som går.

Jag fnös lite när Linda skrev att ingen vanlig dagismamma eller dagisfröken läser Nina Björks krönika i DN, för jag gjorde det och jag är en vanlig dagismamma. Men jag känner förstås en hel del dagismammor och dagispappor (och -fröknar) som inte läser DN. Så när jag träffar min familj så pratar vi om samma saker som vi pratat om de senaste 30 åren, särskilt om barn, för det finns ingen barnkärare släkt än min. (Nu är det inte nödvändigtvis ett mått på något särskilt att man läser DN (som här används som exempel på annan tidning än lokaltidning ev. i kombination med kvällstidning, men då bara en av dem), däremot tycker jag att tidningsläsande är ett mått på hur nyfiken på och intresserad man är av sin omvärld. Samtidsengagemang. Även om man sedan kanske inte kommer överens (jag+svärfar+50-talet) så kan man åtminstone börja en diskussion och sedan komma fram till att det finns flera och olika åsikter. I Motala finns det bara en person som har rätt åsikt och det är den person som är den äldre i diskussionen.) Så OK Linda, det är väl inte så många som läser, och jag höll inte med i allt hon skrev, men det var väl bra att hon skrev och att vi tänker på det och diskuterar det. Prinsesskraften är stark har jag förstått, men så länge som den förhärskande åsikten i Motala är att flickor ska kläs i rosa och pojkar i blått, så måste åtminstone mina killar få ha blommiga kläder.
Nu har lilltjabo hällt ut välling över hela golvet så jag måste nog gå...