Pagina

En sak jag glömmer bort alltför ofta är att Pagina har världens bästa IT-ordlista. Med bra förklaringar också.

Eller egentligen,

ibland är det ju inte beslut som är det jobbiga utan att komma på alternativ överhuvudtaget. "Skriv en rubrik till presentationen av din blogg?!" Alla dessa obönhörliga tankekrav.

Jag gillar att skriva men har inga egna idéer så jag översätter andras.

Nytt namn?

Min blogg ska byta namn eftersom jag inte har så mycket beslutsångest, eller det har jag, den ständiga frågan om fler barn eller inte lär ju finnas kvar ett tag, men jag vet inte om jag a) orkar blogga om ett sådant lyxproblem, b) har särskilt mycket nytt att säga i frågan. Så jag vill byta namn på bloggen eftersom jag vill anmäla mig till Sigges bloggportal. Alltså behöver jag namn och beskrivning. "Tråkbloggen som sällan uppdateras", "Småbarnsbloggen" och liknande känns ju träffande. Jag skulle kunna skriva en väldigt bra blogg om hur otroligt tråkig tillvaron med småbarn är, men eftersom jag är mkt förtjust i mina egna och gärna vill behålla dem (för alltid och alltid och alltid, tack snälla gud) så törs jag inte.
Jag hinner dessutom inte vara särskilt spirituell eftersom jag har så hellish mycjket jobb. Kanske skulle jag gå tillbaka till J's idé om en jobblogg. Då skulle den kunna heta "Jag översätter tekniska manualer och det har också hänt att jag petat i översättningar av Star Trek-avsnitt - please don't kill me".

Modem är tråkigt

Det funkar inte riktigt att blogga när man surfar med modem. Det blir sällan spontana inlägg och då kan det kvitta känner jag. Det funkar inte riktigt att jobba via modem heller, vissa jobb kvittas helt mot den tid jag måste surfa runt och leta info. Trist.

Vi har iaf den senaste veckan haft 13 gäster, grillat Österlenlamm, ätit sjukliga mängder aioli (tack Vidfarne, det finns fortfarande kvar), varit på min favvoställe Branteviks bykrog (jag åt sydfransk fisk och skaldjurskastrull, alla de andra åt Wallenbergare, till dessert vit chokladpanna cotta i jordgubbssås), fikat på Olof Viktors (laxmacka och mangoglass (andra gillade lakritsglassen som var snusfärgad) och världens bästa latte om man räknar bort Costa i Guildford och Brighton turligt nog), läst HBP men det kan jag inte skriva mer om förrän lilla Eva läst den också (fast oh vad bra den var!) och jobbat en del. Nu börjar jag faktiskt längta så smått till Stockholm.

Allsång

2-åringen älskar Allsång på Skansen. Han sjunger med i alla låtar och rätt ofta ska vi dessutom dansa ringdans till. Efter förra veckans avsnitt som vi spelade eftersom min syster var där (varför gör man sånt? vi såg henne till slut i sitt gula linne långt bakom Allram, i en halvsekund) så går han dessutom runt och sjunger den hemska låten av Lasse Berghagen(varför måste han sjunga sina egna låtar hela tiden?) om en papegoja.
I går kväll satt mina små pojkar ute på trappan, 4-åringen på sin solstol ( som farmor släpat hem från Irland vilket vi är mycket tacksamma för för båda barnen älskar den) och 2-åringen på en uppochnervänd plastlåda som storebror hämtat och ställt upp. Där satt de (nakna) och tittade på månen.

Dålig planering?

Jag får så mycket jobb just nu att jag måste tacka nej till flera stycken. Inte för att jag har för mycket jobb utan för att på lördag får vi 13 gäster. En del kommer redan imorgon kväll och vissa stannar till måndag. Det ska bli jättekul, men snart måste jag sluta jobba och börja laga mat eller nåt istället. Städa kanske. Men det är så varmt så det allra bästa just nu är att sitta framför datorn och jobba. Särskilt ett sånt här roligt pysseljobb som jag har just nu - en översättning av en DVD-manual från scratch (jag bestämmer "själv" vad allt ska heta, vilket innebär, förhoppningsvis, no inconsistencies). Eller små danska pressmeddelanden fulla av corporate bullshit som är så roliga att tolka.
Men den sämsta planeringen var nog att välja ett festdatum som visade sig vara releasedatumet för nya Harry Potter-boken! Nu får jag snällt vänta på min beställda bok istället.

Äntligen ensam

Jag vet ju att tystnad oftast innebär att något är på gång, men eftersom 2-åringen satt ute i hallen precis bakom mig så lät jag det vara så. Jag visste ju att han inte klättrade högt uppe någonstans och försökte hämta Cheerios själv, eller gick nerför betongtrappan naken (för att skrapsåren ska fästa bättre). Han satt helt enkelt bara på hallgolvet och smorde in sig med det blå solstiftet (barnsolkrämer har ofta en avvikande färg så att man ska se barnen på håll eller nåt). Särskilt noggrant smorde han in ögonen. Ögonfransarna var helt blåa, och krämen låg som kajal i vecken. När J började tvätta/torka av honom skrek han: "Jag vill vara blå". Jag filmade (och observerade som så ofta att han har ett väldigt avancerat språk för en 2-åring, hans relativa bisatser är särskilt imponerande och vår senaste tes är att vi har en idiot savant i grammatik). Eftersom jag ju jobbar och inte riktigt kan passa barn samtidigt tog den ack så tålmodige J med sig barnen in till Simrishamn. Det är hans första längre (15 minuter) biltur ensam med båda barnen. (Trots all möjlig coaching är 4-åringen ff ganska åksjuk). Hoppas det går bra (resten av familjen är där så det tror jag nog). Jag jobbar förstås som en tokig, jag är bara här för att texten jag jobbar med är skriven med Myriad och det har inte jag så allt kommer att bli fel (men det kommer det ändå bli eftersom de tror att de bara kan plocka in min text i ett pdf-dokument när jag skickat in den och det går ju inte för det sa J, kommer inte riktigt ihåg varför eftersom det är så satans varmt).

London

Första gången jag bodde i London för 14 år sen så hörde jag bomber en natt. De smällde på två tomma parkeringsplatser nånstans i Bounds Green (jag bodde i Alexandra Park, nära Muswell Hill). Nån månad senare sprängdes en bomb i det shoppingcenter jag brukade gå till i Wood Green, en ytterligare på Selfridges (på klädracken, den sprängdes när någon gick igenom de kläder som hängde på galgarna) och efter nån månad ytterligare en bomb på det stora shopping centret Brent Cross i norra London. Ingen dog då. När jag flyttade tillbaka till England 1998 för att plugga så bodde jag inte i London utan i Guildford och där sprängdes en bomb senast på 70-talet (the Guildford 4, tror jag de kallas, finns en film om det som heter In the Name of the Father med Pete Postlethwaite (som är så bra i Brassed Off)). När jag flyttade tillbaka en gång till så bodde jag återigen i Guildford och senare i Enfield i London. J som pendlade ett tag från Guildford till London-kontoret han jobbade på åkte alltid via Moorgate. Och alla besökare vi fick när vi bodde i Enfield kom oftast via Liverpool Street Station. Och när vi for hem så fortsatte J åka tillbaka hela tiden till London-kontoret via Moorgate. Det är jättelångt borta och jättenära, hela tiden. Jag frågade Evelyn då 1992 varför de bodde kvar i London när det smällde bomber (bomber!) hela tiden. Hon svarade att just därför, för att man ger sig inte för terrorister. Om man flyttar eller slutar shoppa så vinner the bad people. Precis som Tony Blair sa för en stund sen: "It is important that those engaged in terrorism realise that our determination to defend our values and our way of life is greater than their determination to cause death and destruction to innocent people in a desire to impose extremism on the world." Och det gör man alltså genom att stanna kvar och fortsätta gå ut. Så jag åker till London så ofta jag kan, jag tar med min familj dit och jag åker tunnelbana med familjen. Jag vill aldrig sluta med det, kanske kommer jag inte vilja ta med barnen mer, det vet jag faktiskt inte, men själv kommer jag att fortsätta. J brukar alltid säga att chansen att just vi skulle råka ut för något är ju väldigt liten och det stämmer säkert, men vi är ändå alla de som är där och vägrar ge upp, vi byts bara ut hela tiden. Som att stå watch (läser fantasy på engelska just nu de står ofta watch), vi gjorde det senast förra sommaren senast 13-16 juli (jag var dessutom på Heathrow i mars, vilket sedan den 11 september 2001 känns som en utmaning varje gång jag ser automatvapnen poliserna går omkring med). Tänk bara att en del måste dö för att de tycker att London är en fantastisk stad och vill bo där.

Vad vi ska äta

Idag ska J göra sin korvgryta till middag. Med inlagda vitlökar, kalamataoliver, starka korvar, svaga korvar och paprika och grädde och vi kommer äta oss fyrkantiga som vanligt. Vi har fortfarande inte gjort upp nån matplan så vi har ätit grillkorv och grillspett nu i snart 2 veckor och det börjar bli trist. J har inte varit på humör eftersom han inte fått svar på en ansökan, men idag ringde de äntligen. Kanske, kanske kommer vi ändå att flytta nånstans snart. Typiskt nu när jag upptäckt hur bra Stockholm är...
Men, framförallt kan vi börja laga lite vettig mat!

Sommarbarn

Idag har vi födelsedagskalas. Vi har ätit tårta och 4-åringen har lett oss (föräldrar, faster, farbror, kusin) i "Ja må du leva" och han som fyllde 2 år hoppade hela tiden av upphetsning, men lyckades avhålla sig från att sjunga själv. Efter paketöppning (Dora-leksaker, indiantält, massa lego, vattenkana, finaste t-shirtarna från Katvig i grönt och gult (de fick varsin, praktiskt med återförsäljande farbror), samt en flaska slime (till 4-åringen)), så är alla nu ute i trädgården och jag jobbar. (Eftersom jag har det bästa jobbet i hela världen gör det inte så mycket att semestern är slut för jag har roligt iaf.) En sak som jag gillar särskilt med mina sommarbarn är att vi kan ha så klassiska kalas med jordgubbstårtor (den här gången med jordgubbar i bitar i vaniljsås/grädde som fyllning ocg grädde, nonstop och tårtpynt ovanpå, samt 2 gula ljus) och rabarbersaft i trädgården (fast vi sitter förstås inne eftersom jag inte gillar getingar). Om en månad fyller 4-åringen 4. Han ska få en drake. Och nåt mer som jag kom på häromdan men glömde lika snabbt. Hoppas jag kommer på det igen.
(Min superbästa svägerska står och diskar i köket, hon är lovely.)

Roskilde light

J fick 2 Roskilde-biljetter + barnpassning i födelsedagspresent. Tyvärr var barnpassningen något begränsad så vi blev bara där i 1 dygn. Eftersom vi kom sist så fick vi tälta längst bort, något som visade sig vara underbart, särskilt efter att vi gått igenom alla andra läger som var alldeles dammiga och stank av pojkkiss. Vårt läger hade tema silence vilket underlättade när vi skulle sova på natten. Vi bestämde oss direkt för att bo där även nästa år (om vi kan tjäna ihop till biljetterna). J satte upp tältet (han har ju varit scout, vilket är bra på så många sätt, han klagar aldrig bara biter ihop och jobbar vidare, han kan göra upp eld och sätta upp tält och säkert en massa andra bra saker som jag inte har upptäckt ännu) och jag stålsatte mig inför första toabesöket (som gick bra; de hade nån slags alkoholgel som man kunde desinficera med). Sedan gick vi till festivalområdet och köpte nachos och supergoda mango- och jordgubbssmoothies och lyssnade på The Be Good Tanyas. Sedan gick vi för att lyssna på Sunn O))), (på vägen köpte jag nyplockade sockerärtor) men gick ganska snabbt eftersom vi inte hunnit köpa öronproppar. De spelade, som utlovat, väldigt långsamt och hade kåpor på sig. Röda och vita. Mina synintryck är inte helt pålitliga för jag tog inte med glasögonen. Istället gick vi och köpte mer mat, kebab och fish n' chips. Nånstans här börjar vi dricka öl också. Klockan sex spelade Håkan Hellström så där var vi förstås (efter en snabb titt på Snoop Dogg), J mycket motvillig så vi gick efter 5-6 låtar. Men han spelar väl jämt i Stockholm så jag gör ett nytt försök snart. Istället gick vi och drack mer öl och lyssnade på Audioslave en stund. Efter det gick vi och sov för att orka med Ozzie. Black Sabbath var superkul. The Prince of Darkness kunde inte sluta le för att det var så häftigt att spela hårdrock för tusentals personer som hoppade och skrek antar jag, och flera gånger sa han (2 iaf) God bless you all. Inte så dark mao. Roligt var det iaf.
Dag 2 såg vi Angu och Toumani Diabaté. Åt en massa mera bl.a brunch med ägg, bacon, amerikanska pannkakor med lönnsirap, korv och te. Vi drack också mer smoothies (kiwi den här gången) och åt varsin belgisk våffla med mjukglass. Klockan 2 verkade det bli regn så vi gick oh packade ihop tältet (J) och gick den långa vägen tillbaka till bilen och for till köpcentret fields och köpte en massa öl, vin och röda korvar och apelsin/morotsmarmelad och isglassar till barnen (såna man fryser in själv, de är perfekta inga skumma tillsatser bara frukt och vatten och askorbinsyra, vi måste tillbaka snart för jag köpte bara tjugo och vissa dagar äter 4-åringen 4 glassar). Sen åkte vi hem och duschade bort all solkräm/dammbeläggning. Vi vill åka nästa år igen, är det nån som vill följa med?