Den långa färden

hem börjar nu. Jag packade två väskor redan igår och nu packar jag barnens kläder. Snart ska jag packa leksaker. Innan vi fick barn så behövde vi inte packa eftersom vi har varsin uppsättning sunkkläder härnere som vi använder på semestern. Bengt Olsson beskrev det alldeles perfekt. Men nu far vi till Stockholm (och nu hade det ju varit kul att kunna skriva att vi far till våra fina kläder, men det stämmer inte, eller iofs J har ju väldigt fina kostymer när han jobbar men det får ju inte jag se särskilt mycket av; och jag som sitter hemma och jobbar sitter alldeles för ofta i nattlinne (det är svårt att slita sig och vid lunch känns det som det kvittar, då är det bätre att jobba på tills det är dags att rusa till dagis och ja, det har hänt att jag komit dit, inte i nattlinne men väl med tröjan ut och in)). Ja, så jag packar prylar. Eftersom båda barnen fyller under sommaren så har de ju fått en del nya prylar också och då fick alla leksaksembargo. (Vilket inte alls funkade. Själv köpte jag till exempel ett sjörövarskepp i lego till 4-åringen.) Så nu åker vi ifrån vårt hus och vår trädgård på landet till vår lägenhet (med balkong och uteplats!) i stan. Det är kanske helt förkastligt med tanke på de små barnen, men de skulle inte vara lika glada med en mamma som hela tiden trånade efter Cliniques sminkdisk på Åhléns City. Och vi har skog bredvid vårt lägenhetshus, med blåbär och liljekonvaljer i. Fast inte samtidigt.