Hunger

Men det var mat jag skulle skriva om. Jag håller på att återupptäcka hunger. En anna sak som jag inte upplevt på flera år är hur det känns att vara hungrig. När jag blev gravid och började må illa upptäckte jag att det bästa knepet mot illamående vara att äta hela tiden (jag gick upp på nätterna och åt bananer och yoghurt, 4-åringen fick som foster i sig två små rör Pringles-chips praktiskt taget varje dag, en Cheese & Onion och en Salt & Vinegar, BLT-mackor från Marks & Spencer och i England har de hemleverans på Pizza Hut), sen ammade jag och då är det ju bra att äta (fast kanske inte dubbla portioner hela tiden), och sen blev jag gravid igen (vi gjorde ett gravtest eftersom jag blev illamående och fick cravings efter Saffets kebab, vi gick ner på stan och köpte kebab och sen till Apoteket, testet var förstås positivt) och illamående igen och då var jag tack och lov i Sverige så jag åt mackor istället, rostat bröd med sylt, hela tiden och sen ammade jag igen. Och sen behövde jag gå ner lite i vikt. Och strax före sommaren slog det mig att jag har inte känt hungerkänslor på evigheter och det är vidrigt av så många anledningar. Så nu äter jag ju en del morötter och är Världsförälder.