Olycka

J är på väg till Astrid Lindgrens barnsjukhusakut med 2-åringen som klassiskt stöp på huvudet när han hoppade jämfota nerför trappan. Och de syr inte på Sachsska, det är en medicinakut. Typiskt vår 2-åring: nuförtiden syr man så sällan eftersom de flesta så kan tejpas, så när det måste sys (vid riktigt gräsliga sår då, som det han tydligen har, jag erkänner att jag inte detaljstuderade annat än blodflödet) ska det göras av en kirurg. Vilket antagligen innebär att J och E får sitta på akuten hela dagen. Nu ska jag åka in till stan och köpa alvedon, sårförband, bandage och koksaltlösning, tralala. (En kompress hade vi hemma. Samtidigt är kökslådan i Skåne fullproppad med alla möjliga sårmedikamenter, därför att det är på landet såna här olyckor ska ske).