Om och om igen

Edvin, som var rätt frisk igår, blev sämre inatt och lät som om han skulle dö kvävningsdöden. Eftersom han precis vid läggdags fick nässelutslag över halva kroppen så var jag lite orolig för att det skulle vara någon form av allergi så jag var vaken ganska mycket och lyssnade på hostan. Det som talade emot anafylaktisk chock var grimaserna vid varje hostning som såg mest smärtsamma ut. Han fick i alla fall vara hemma en dag till och har suttit med hörlurar och lyssnat på Astrid Lindgren-låtar medan jag har svurit och slitit mitt hår över en särskilt hemsk finanstext. Sen fixade vi lunch tillsammans. Jag hackade grönsaker, Edvin dukade. När jag i ett korkat ögonblick kollade mail så bestämde sig Edvin för att öppna majsburken. Och skar sig förstås i tummen. Så det blödde överallt och jag såg framför mig ännu en tur till akuten men den här gången skulle det bli jag som blev diagnosticerad med Münchhausens syndrom by proxy. Som tur var så var det mest blod och efter ett samtal till sjukvårdsupplysningen där Monica, sjuksköterska, sa att jag uppfört mig exemplariskt (och då talade jag ändå om vad han skar sig på) hittills men förutom plåster och saltlösning så borde jag tvätta såret med tvål och vatten. Så nu är Edvin sjukskriven resten av veckan skulle jag tro.