Insnöade

Vi hann precis fram till huset i Skåne innan vägarna snöade igen. J skottade hela dagen för att kunna köra till affären och när han kom in för byxbyte och varm dryck innan shoppingen kom plogtraktorn och plogade upp en ny vall framför utfarten. Sedan stod vi och såg hur traktorn började kasa bakåt i backen så killen fick snabbt släppa ner plogdelen för att inte fara handlöst bakåt. Då tänkte J att det var bättre att gå till affären. Så då gjorde han det. Hela turern tog två timmar. Affären ligger 10 minuters gångväg bort, när det är normalt väder. Men han kom hem med en massa mat och nu snöar det inte längre. Eventuellt kommer det 30 cm till imorgon men då behöver vi inte gå ut. Vi ska bara spela spel (Simpsons monopol) se på film (Day After Tomorrow, Sound of Music singalong) och läsa böcker (Connellys The Closers och Goddkinds Chainfire). Bliss.

God jul!

Jag är faktiskt helt ledig hela julen och jobbar bara kanske från och med den 2 januari. Så jag tänkte försöka hålla mig borta från datorn helt och hållet. Om det går. Vi inledde frossandet idag (de två chokladaskarna som jag satte i mig under veckan var bara uppvärmning) med cream tea. Clotted cream direkt från England, hembakta scones och jordgubbssylt. Och starkt, starkt engelskt te. (Eva och jag missade det när jag var i Brighton häromsistens så vi fick ta det här istället. Det gick bra.)

Effing Barclays

Jag har ett bankkonto i England för när jag väl hade fått ett ville jag inte göra mig av med det, de är rätt svåra att få nämligen (och det hade ju tex varit jättebra att ha om jag hade tagit det där jobbet i Cambridge...). Nu är det bra för en del brittiska översättningsföretag ger inte uppdrag till frilansare som inte har brittiska bankkonton eftersom de vill slippa utländska bankavgifter. Så för nån vecka sen fick jag ca 300 pund inbetalt på mitt konto, vad jag vet. Jag har försökt adressändra i 2 år men inte kommit nånvart, nu när jag var i Brighton gick jag in på ett Barclays-kontor och fyllde i en adressändringslapp (men såg tyvärr aldrig att nån faktiskt ändrade adressen). När man bor utomlansds får man bara 4 kontoutdrag om året så för att jag ska kunna kolla hur mycket pengar jag har behöver jag kunna logga in på deras sajt. Men det går inte eftersom jag inte har någon brittisk postkod. Så jag ringde; och för att de ska få lov att lämna ut kontouppgifter måste man svara på några säkerhetsfrågor. Först vad man heter, sedan när man är född och så en kontrollfråga (som ju är hemlig, så jag kan ju inte lägga ut den här, men det är i stil med vad hette din första hund). Jag svarade fel på någon av dessa, oklart vilken (ska dubbelkolla alla svaren med J senare, jag kanske inte allas fyller i april), jag tycker ju jag svarade rätt, men hon blev iaf tvungen att avbryta och nu måste jag gå till närmsta Barclays-kontor och visa upp two pieces of identification. Passport and driving license är OK tydligen. Jag har ju inget körkort och svenska id-kort lär ju knappast godkännas och då kan man ta med sig en utility bill utställd i ens namn. Så nu måste jag försöka ändra mottagarnamnet på några räkningar. Jag som älskar att vara oansvarig för alla räkningar, jag betalar bara dagisavgifter och böcker jag beställt. Och vad värre (?) är närmsta Barclayskontor ligger i Tyskland så det kommer ju inte på fråga så jag måste alltså tillbaka till England asap eller hoppas att Barclays i Brighton ändrat min adress så att jag får ett kontoutdrag i mitten av januari så att jag kan redovisa mina inkomster. Eller är det här mitt samvetes sätt att säga - go on shop up all the money they'll never know? Samtidigt kan jag ju inte vara särskilt upprörd, jag vill ha anledningar att åka till England hela tiden. Så jag ska jobba lite med min reklamkampanj nu (det är för ett hudvårdsmärke så jag måste skriva formula hela tiden och det är inte ens ett ord!), så att jag får in lite mer stålars.

Sömnpiller

Edvins favoritfilm just nu är Djurgården - en massa tecknade djur som pratar västgötska (tror jag). Nu när han är sjuk (feber, snor och prickar, vad är det, mässlingen?) så sover han middag till den. Så den står på repeat i vardagsrummet som också är min arbetsplats. Hmpf. Men vad gör man inte för världens sötaste sjukling som säger
"Du är min bästa mamma".

8 pepparkakor

åt jag nyss fast det är måndag. Igår "gratulerade" 4-åringen granen så nu är det jul!

4-åringens önskelista

(de tre första punkterna oförändrade sedan i somras)
trumpet
kikare
slime
fiskespö (var tidigare: en my little pony, en stor som kan prata)

När jag påpekade att han inte fick bli ledsen om han inte fick allt han önskade sig slog han ut med händerna och sa: Men det är ju bara fyra saker.
Dessutom tror han att det finns en tomte per familj, så att tomten inte skulle hinna dela ut jättemånga julklappar, vilket jag också har sagt, är helt fel enligt honom.

Edvins önskelista

Play-doh, sånt där som är gott som man kan äta.


+ allt han ser på reklamen på den förbjudna tevekanalen.

Clementiner

Edvin har ätit två clementiner och vill äta en tredje, men om det skulle ligga någon som helst sanning i det att skinnet på clementiner kan ge tarmvred så säger jag nej. Mitt eget rekord är 10 tror jag. När jag gick på högstadiet gick vi ofta och köpte varsin påse clementiner på Östenssons inne i stan (jag var där i somras och de har nästan samma personal såhär 20 år senare...) innan bussen hem gick (bussresan tog ca 15 minuter). Men idag har jag mest handlat julklappar. Och kläder till trashanksbarnen som bara har ärvda kläder. Jag tänkte att de kunde få ha nya på julafton åtminstone (4-åringen svidade förstås om så fort jag kom hem, han fick kläder med bling för första gången). Så jag gick till H&M och köpte 4 tröjor och två par byxor på pojkavdelningen. Jag köpte det allra färggladaste jag kunde hitta: 1 klargrön tröja, 1 grå tröja, 1 blå/vitrandig tröja, 1 vit tröja med drak/slottsmotiv (det var helt enkelt Edvins tur att få den coolaste grejen) och 2 par mellanblå (är det en färg) byxor med lite gröna detaljer. På 4-åringens byxor hänger det en liten kedja med ett flygplan. (Just nu står båda barnen inne i sitt rum och slår på dörren med kastrullock; det är ett experiment, tydligen). Jag har köpt alla julklappar, men jag blir lite stressad varje gång jag tänker på det så jag har säkert glömt nåt. (I den första listan jag skrev glömde jag min syster, så det är fullt möjligt; jag måste skriva nya listor nu med allt jag köpt.) Jag åt en muffins till lunch. Det får man när man går och går och går.

Supersent

Klockan är kvart över tio och jag började jobba sju i morse. Bortsett från en lunch på stan och två julklappsinköp (Pelecanos-bok till pappa och seriebok till systers pojkvän) så har jag jobbat hela tiden. Vibeke, jag ringer imorgon. Godnatt!

Caspar, Melchior, Balthasar och ?

Jag fick julpynt av mamma när hon var på besök i hlgen. En slinga med träfigurer som man hänger upp nånstans, i mitt fall i fönsret för att Edvin ska ha nånstans att klättra upp och ramla ner igen. Det är de tre vise männen och en kille till som ser likadan ut. De fyra vise männen? Är det bevis för att Adde faktiskt var med?

Två puckon

Jag såg 100 höjdare igår, inte ett av mina favoritprogram, men J gillar det. I alla fall så sa Filip och Fredrik två korkade grejer som jag känner mig tvungen att ta upp här (jag skulle ju kunna säga det till dom på nåt sätt säkert men de skulle skita så fullständigt i det gissningsvis).

Vafan är "fittigt" för uttryck att använda om föräldrar som inte vill låta sina femåringar spela Halo (alltså femåringar och Halo är min tolkning; de pratade om barn och viedovåld). Vad är "fittigt" för ett uttryck att använda, särskilt i negativ mening, överhuvudtaget?

Och hur kan man anklaga en stackars smålänning för att vara rasist när han inte ville vara med i dokumentären om Fadde? Jag känner inte en bonde som skulle ställa upp om nån kom med en kamera på gården och ville filma (vare sig Bengt, Tommy (x2), Jan (x2), Karl-Gustrav, Lennart mfl. skulle gilla det (min pappa jobbar som dräng). Och efter vad jag förstod så beskrev Fadde själv hur trevliga alla var vanligtvis. Det är inte utan att rasist tappar lite av sin betydelse när man sitter och gapar om att blyga människor är rasister när de är kameraskygga. Det var lite obehagligt tyckte jag. Men jag blir alltid lite ledsen när nån driver med äldre, försagda människor.

Men jag älskar Jonas, världens bästa barnprogramledare.

Lussekatter igen

Om jag ändå måste äta upp alla lussekatterna själv kan jag då äta dom i den takt jag vill (4-6 om dan 2 åt gången) eller borde jag vara mer sansad. Är mitt sätt att äta bara matmissbruk eller okej bara för att det är jul och då får man äta hur mycket man vill?

Jag fattar förstås att det är helt osunt att smälla i sig lussekatter så magen blir fyrkantig ett par gånger om dagen. Jag borde helt enkelt slänga alla lussekatter.

dåligt gömställe

Nu har Edvin hittat alla julklapparna till sig och storebror utom en. Som tur var såg 4-åringen aldrig Buzz Lightyear-dockan och lådorna med självlysande dinosaurier kunde de inte öppna. Det intressanta är att de har nån slags infödd moral så när de gör nåt sånt där förbjudet eller farligt så kommer de alltid och visar. "Men, vad är det här för nåt? Är det till mig?", säger Edvin förtjust. Eller så kommer han släpandes med knivar, saxar eller halstabletter i högsta hugg.

Mörker

Plötsligt slog värsta vintermörkerdepressionen till 2 månader för tidigt. Måste sluta lyssna på Thåström och Nick Drake. Förra året var den värsta julen i hela mitt liv och anledningarna till det sitter just nu i mitt kök och käkar. De är ju inte onda men jag tänker inte fira jul med dem igen. Just ni på itunesTori Amos I Don't Like Mondays. Inte heller bra. Vad är glad musik? Dolly Parton?
Innan jag fick barn var jag aldrig så här blödig och lättpåverkad. Uteblivna bröllopsinbjudningar, jobbkritik, elaka taxichaufförer, hemska stormar, berättelser om andra människors förlorade hopp, inget störde mig nämnvärt. Men så är det inte längre. Förra året tog jag mer illa vid mig av en annan människas abort än jag gjorde vid mitt eget missfall (jag visste ju inte riktigt vad jag förlorade där med min första graviditet. Nu sitter jag här som (nästan) alla andra småbarnsföräldrar och gråter när jag hör julmusik. För det mesta uppskattar jag alla nya känslor som mina barn för med sig men den här blödigheten hade jag gärna sluppit. (Tack och lov så kan jag fortfarande titta på amerikanska talkshows med mina gamla cyniska ögon).

Fortsatt städning

Det luktar fortfarande mögel i badrummet (vi bor i ett hus som byggdes - under tält - för 3 år sen, och det är superventilation överallt=inget mögel) och nu tror vi att det kommer från rensningsluckan på tvättmaskinen. I don't even wanna go there. Så jag skurade övriga badrummet med såpa och annat rengöringsmedel. Jag måste skura om köksgolvet också för det är svarta fläckar på hela golvet (note to self: ge inte Edvin russin). Imorgon kommer dom, nytonade i håret (2 av dem iaf) och laddade. Det gnabbas redan, hälften vill stanna och dricka kaffe (och röka) under den 2,5 timme långa bilturen; andra vill det inte. En del vill gå till specialaffärer på Östermalm, andra vara på Åhléns hela dagen. Men de ser verkligen fram emot det. Sådana här utflykter är det bästa de vet och the more the merrier.

Mr Colman gillade mina lussekatter

Först såg han nog bara den gula degen som ett bra samtalsämne så han kunde skjuta upp trädgårdsmästeriet en stund. Han tog hand om trädgården hos min aupairfamilj Mercer på 11 Clifton Road i London. Han var pensionär och en alldeles magisk figur för mig eftersom han deltagit i andra världskriget (jag lider också av Isobels fetischism, eller lider skulle jag väl inte vilja säga, njuter i högsta grad, som den domedagsromantiker jag är) och behövde en kopp té var femtonde minut. Te som det var mitt jobb att göra och gå ut med (och försöka att undvika att skrämma ihjäl honom; han hörde inte så bra). Den första koppen jag gjorde blev inte så bra vilket han väldigt snällt talade om för mig (det var för mycket mjölk), men den andra blev bra och sen var det aldrig mera nåt problem. Han gillade i alla fall degen med saffran i och blev stormförtjust när han sen fick smaka (och ta med sig hem). Han till och med bad om receptet så att hans dotter skulle kunna baka det till honom. Och just den saffransflätan var nog den godaste jag nånsin gjort.

Lussekatter, nån?

Jag bakade lussekatter i måndags. 30 stycken drygt. Det är rätt pilligt och degen är lite jobbig eftersom den är så kladdig (lussekatter blir lätt torra). Men det gick över förväntan bra. Gott blev det också. Men det tycker inte mina killar. Ingen gillar lussekatter! Och jag som utan att blinka kan smälla i mig 4 på raken (de är barnanpassade). J vägrar dessutom äta upp Juleskumstomtarna som jag hade som biogodis (tillsammans med Maltesers, världens godaste godis) när jag såg Harry Potter i söndags. Så nu ligger de och ropar från skafferiet. Och jag bara dricker te och jobbar inte fast jag måste verkligen det. Jag har en deadline nästa vecka och gissningsvis får jag ju inte sådär jättemycket gjort i helgen och jag ligger redan 1,5 dag efter. Kanske jobbar jag bätre om jag äter godis?

Städdetalj

Idag har jag för första gången tagit ur och städat den där lådan man häller tvättmedel i på tvättmaskinen. J har gjort det ett par ggr tidigare tror jag. Tvättmaskinen är lika gammal som 4-åringen; vi installerade den en söndag i augusti 2001 och på måndagen föddes bebisen (han var 17 dagar tidig och det kan ju ha berott på den enorma lättnad jag kände över att slippa springa från översta våningen på Banérgatan till källaren i hus C (varje dag som det skulle visa sig)).
Nu var det dags att städa lådan eftersom det luktar mögel i badrummet och det här var det hoppfullaste stället tyckte jag. Alla lådor var svartmögliga och på undersidan var det rosabeigt (stavning?) mögel. Jag skurade och skrubbade så nu är det bara ljusblå bläckliknadne fläckar kvar. Och jag tycker det luktar mindre mögel i badrummet.

Städa, städa varje onsdag, torsdag, fredag

för på lördag kommer moster Brith och moster Lena, och tre av mina kusiner + en kusinflickvän och mamma för att julshoppa lite. Min pappa och min syster med pojkvän kommer också men pappa ska bara sitta här, kolla på sport och umgås med barnen (Edvin på skötbordet imorse: (fiser) - Jag fes. Precis som morfar. Här har jag två invändningar: nån som pratar så pass bra borde verkligen inte ligga på ett skötbord, och, är det morfadersarvet?)
Min syster med pojkvän kommer redan på fredag för de kommer givetvis inte att vara här när alla andra är här. De vill gärna vara inkluderade men de vill inte behöva umgås. Och jag måste så fort jag får möjlighet jobba en del. J måste också jobba - på kontoret, men han är lika glad för det...Jo, de ska sova över också, men bara 7 av dom. I vårat övernattningsrum. Jag borde gå och fixa nyckeln. Men jag orkar inte. Jag ska obsessa mera över det bröllop alla är bjudna på utom jag och J. Resten av dan får jag hålla på sen ska jag glömma det helt och hållet.

Morotsskridskor

Pucko-Edvin har brutit av alla morötter och åker nu skridskor med dem. Nu var jag högst närvarande vid födseln annars hade jag trott att han var en infiltrerande utomjording som använder oss för att öva mänskligt beteende (och få information om när det blir fel; vi åker inte morotsskridskor). Kanske den där halva minuten som han satt fast innan jag tog tag i mig själv och tänkte"även om jag spricker så känns det inte, det känns faktiskt inte alls, det är bara äckligt tryck ut bebisen nu" och tryckte ut honom, ändå hade nån slags effekt på hans hjärna.

Glömde ju

The Closers av Michael Connelly som jag ju också köpte. Min pappa läser också Connellys böcker och gillar dem mycket, mycket. Till sin stora sorg (han har inte så många problem) kan han ju inte läsa dem på engelska så jag ligger alltid 1 bok eller 2 före honom. Ibland ser man honom stå framför min bokhylla och famla lite över bokraderna, med käkarna hårt ihopbitna och nästa lite glansiga ögon...
Därför låter jag honom läsa Lee Childs böcker om Jack Reacher före mig. Han upptäckte Lee Child (alltså, av oss två...) och gav mig första boken och jag låter bli att köpa de 4-5 böcker som finns på engelska och låter honom hitta de översatta, läsa dem först och sen får jag dem. Men om jag är hemma hos pappa och han har en ny bok som han inte har läst så får jag alltid, alltid läsa den först.

Starke Arvid och riddar Edvin

dödar drakar i mitt kök just nu. Storebror klär ut lillebror och tvingar honom att låtsas döda låtsasdrakar med en plastpincett och en plast-såndärsax man klipper upp gips med. De se ut som två mycket små korsriddare. Eller hobbitar.

Böcker

jag köpte i Brighton: Fleshmarket Close, Ian Rankin; The Virgin Suicides, Jeffrey Eugenides; Going Postal, Terry Pratchett och With Noone as Witness av Elizabeth George. Jag köpte och Trace av Patricia Cornwall, men dels snabbläste jag den natten mellan lördag och söndag och sen fick den inte tiktigt plats. Till J köpte jag Protection, Richard North Patterson; The Innocent, Harlan Coben (som jag läste på måndagen under hemresan och som fick mig att under en period glömma bort att hålla koll på avgångstiden vilket gjorde att jag fick stå och läsa under en sån där tv den sista kvarten; jag hade inte med mig några glasögon heller); Adrian Mole and the Weapon of Mass Destruction, samt The Plot Against America av Philip Roth, den om hur Charles Lindbergh tar över styret i USA och är fascist en sån där "what if"-bok som jag inte riktigt gillar, men som faktiskt verkar riktigt bra.
Jag har börjat på Elizabeth George-boken förstås (jag har läst nånstans att det händer nåt hemskt på slutet, ond bråd död gissningsvis och tänkte som julklapp till mig själv inte läsa slutet först, vilket jag alltför ofta gör). Men eftersom jag inte kan läsa nya deckare på kvällarna (se Trace ovan; en de första läsnattsupplevelserna jag hade var Richard Adams Den långa flykten, sedan dess har jag utvecklat en slags skumningstaktik som förstör hela boken men gör att jag slipper läsa till vargtimmen - jag blir så himla hungrig ungefär som när man spelar dataspel och blir åksjuk för att man inte ätit på alltför många timmar) så får jag bara läsa den på dagarna = under min lunchkvart för sen måste jag jobba och ta hand om de där snoriga ungarna som bara hostar och hostar de små liven.