Plötsligt slog värsta vintermörkerdepressionen till 2 månader för tidigt. Måste sluta lyssna på Thåström och Nick Drake. Förra året var den värsta julen i hela mitt liv och anledningarna till det sitter just nu i mitt kök och käkar. De är ju inte onda men jag tänker inte fira jul med dem igen. Just ni på itunesTori Amos I Don't Like Mondays. Inte heller bra. Vad är glad musik? Dolly Parton?
Innan jag fick barn var jag aldrig så här blödig och lättpåverkad. Uteblivna bröllopsinbjudningar, jobbkritik, elaka taxichaufförer, hemska stormar, berättelser om andra människors förlorade hopp, inget störde mig nämnvärt. Men så är det inte längre. Förra året tog jag mer illa vid mig av en annan människas abort än jag gjorde vid mitt eget missfall (jag visste ju inte riktigt vad jag förlorade där med min första graviditet. Nu sitter jag här som (nästan) alla andra småbarnsföräldrar och gråter när jag hör julmusik. För det mesta uppskattar jag alla nya känslor som mina barn för med sig men den här blödigheten hade jag gärna sluppit. (Tack och lov så kan jag fortfarande titta på amerikanska talkshows med mina gamla cyniska ögon).
2 kommentarer:
Är det släktöverdos...?
Blandat:-). Men det är ju inte utan anledning vi bor här och dom bor där.
Skicka en kommentar