Red lipstick

Idag har jag haft det mest tillfredsställande shoppingupplevelsen sedan april 2003 när J och jag åkte taxi från Dorchester till Selfridges (promenad på 15 minuter men jag var gravid). Jag gick förbi Clinique på Åhléns city för jag behövde en ny ögonpenna men jag orkade inte riktigt så jag tänkte att Morrissey får stå ut med min lila Estée Lauder-penna; den är ju ögonskugga också. Jag gick förbi Estée Lauder också som hade gift time men det såg ännu tråkigare ut. Så jag gick mot Apoteket istället och upptäckte på vägen att Clinique hade bonus time på Debenhams. Värt ett besök mao. Jag gick in och hittade min penna men behövde ju en pryl till så jag började titta på lip liners eftersom jag kastade mina båda Face-pennor i morse (båda inköpta på Face i Uppsala och Face i Uppsala la såvitt jag vet ner nån gång runt 2000...) Jag hittade en perfekt färg - rich red och bad expediten plocka fram en. Han letade och letade och upptäckte till slut att Clinique hade slutat med den pennan. Givetvis fanns det ingen annan bra röd, men jag hittade ett läppstift i exakt samma färg, party red hette den, som tur är ska jag på cocktailparty i slutet av april så det fanns ju all anledning att köpa det. Då sa världens gulligaste expedit att ta du lip linern med och bryt av den. Och sen gick han och hämtade en till på andra sidan som var helt ny och jag fick den också! (+ en goody bag med åtminstone två användbara saker).
Efter det gick jag till Indiska och hittade två jobbtröjor (kriterier svart, vit eller grå, ska täcka hela magen i alla lägen) för två för billigt.

Resfeber

Det är som om jag aldrig varit utomlands förut. Jag planerar och planerar inför min Brighton-resa i juni. Min tredje Brighton resa på 18 månader. Min typ tjugonde resa till England, där jag bott vid tre olika tillfällen. Jag funderar på vilken typ av resväska jag ska ta med mig, stor eller kabin-. Och nu har jag kollat upp busstiderna med National Express mellan Heathrow och Brighton. It has been a long winter.

Stress

Jag är en deadline alldeles för snart och får nog snart panik, men än har jag ju en timme på mig. Och det brukar alltid gå bra. Bara en sån här sak, jag förstå faktiskt det här:
UL 2919 certified double-shielded (90% braid) 28AWG 75 Ohm coaxial conductors for the RGB signals, 28AWG 50 Ohm RG174/U for the H-sync signal, 28 AWG twisted pair cable, and solid pins for maximum durability
Och det jag inte fattar vet jag precis var jag kan hitta förklarat.

Frestelse

Jag tänkte vara avhållsam, men nu vet jag inte. Choklad till påsk känns väldigt viktigt.

Påskmust

mmmmmmmmmmm

Långt om en massa olika

Jag vill egentligen skriva en mycket bättre blogg (inte för andra men för mig) mer minnesanteckningar och mer ord, men det är inte klokt vad småbarn äter hjärnkapacitet och dessutom upptar allt annat utrymme. Det är helt otroligt att jag kan formulera en hel mening. Fast ofta kan jag ju inte det och kan jag det handlar det oftast om barnen (och jag tycker egentligen att såna bloggar är dödligt tråkiga Utom monstermamman förstås som är något slags geni (men sen har vi ju liknande bakgrund också...). Idag gick dagisturen alldeles strålande. Note to self: prata med 4-åringen på kvällen innan eller på morgonen och bestäm att det inte ska bli bråk när han ska hämtas. (Löfte om påskmust underlättar också).
Ni som läser här som jag känner och som undrar hur mina barn ser ut kan gå in på www.minmansförochefternamn.se där har han byggt fotoalbum och lagt upp sitt examensarbete. Jag har inte läst det. Jag tänkte läsa den här doktorsavhandlingen istället.

Liljeholmens gatukök

jag har aldrig ätit där men jag tror att det är väldigt gott.

Frustration

Dagishämtningar är det absolut värsta jag vet och gör mig till en urusel mamma. Jag vet inte om det hade blivit bättre om vi fått lägenheten som ligger avsevärt närmre dagis. Det hade iaf förkortat den mentala tortyren. Jag har prövat att låta barnen gå kortare dagar vilket inte hjälper, de har varit hemma en dag i veckan - gör heller ingen skillnad. De är bara för trötta för den där transportsträckan. Jag kan ge dem godis, saft, mackor, kakor, frukt, mjölk elelr ingenting, spelar ingen roll. Jag kan låta dem gå själva delar av vägen (om de vill de), jag kan tvinga dem kvar på vagnen, jag kan stann och leka i lekparken i en halvtimme, i en timme, titta på killingar och låta dem åka i högsta rutschkanan, eller bara gå förbi och gå raka vägen hem det kvittar. Flera dagar i veckan slutar turen med att minst ett barn har ett mindre eller större hysterianfall, ibland båda (Edvin har precis börjat nämligen) och gråter en bit av, halva eller hela vägen. Jag kan gå dit trött, pigg, glad eller på dåligt humör (jag blir ju åtminstine glad av att se dem. 4-åringens standardreaktion när han ser mig är -Nej, jag vill inte gå hem (och jag minns ju hur det var när jag var liten, det har ju faktiskt inget med föräldern att göra, men det är ändå vansinnigt jobbigt). Det är avsevärt värre under vinterhalvåret eftersom alla har så mycket kläder på sig och blir varma och arga av det också. Mörkret hjälper ju inte heller till. Att de bråkar med varandra är ju bara bra såtillvida att det bekräftar att det inte är mig specifikt det är fel på.

Vinter

En Vinter som aldrig är hemsk och trist och helt enkelt OTT är Vivaldis. Passar till det här jävla snöovädret som plötsligt drog in. Jag satt precis och tänkte att jag skulle skjuta upp en del jobb till kvällen och hämta barnen tiidgare på dagis och gå till parken (igår var det strålande väder om än kallt men då hade barnen redan varit ute hela dagen så de var för trötta (alltså jag *sätt in hela mitt fem namn långa namn här* ville gå till lekparken men barnen orkade inte, vilken twist of fate) så vi gick hem) men inte i snöstorm. Kan det inte regna lite nu, tack.

Bowie?

Jag håller på att bli lite besatt av David Bowie. Allt jag hör är såååå bra. Men nu liksom? Han är ju ingen debutant direkt (inte jag heller för den delen).

Det är med viss lättnad jag skriver att vi inte fick lägenheten. Även om vi hade satt ett tag och höll oss till det (+ 20000 "test") så var det en väldig massa pengar det handlade om. Förvisso för en drömlägenhet, men det fanns ändå några negativa aspekter, som t.ex. bilväg på tre sidor av huset. samt baksidans utsikt över Willys butik. Jag gillar verkligen att bo i Stockholm men jag är rätt tacksam över att vår nuvarande bostad har skogsutsikt. (Jag är förstås praktiskt taget aldrig där, men jag gillar att titta på den. Och en kort period växer där hundratals liljekonvaljer.) Nu har jag en del att jobba ifatt.

Snart

är det över hoppas jag. Det är rätt många bud men nu går priset upp med 20 000 i taget istället för 100 000. Åtminstone är det inte långt kvar till vårt tak.
Så till nåt roligare. Morrissey! Alltså förutom att jag kommer att få se honom på i Stockholm och Roskilde så kommer jag nu att få lyssna på den nya skivan före konserten, om än med inte perfekt ljud, tack P (vem kunde tro att en dagispappa skulle vara Morrissey-fan, eller det kunde man väl tro, men att det skulle vara en av papporna som jag stötte på!). Och Vibeke det är bara att komma hit...
Jag inser att att jag har haft problem med kommateringen i det här inlägget.

Uppdatering
Nu är det bara minuter mellan buden.
Uppdatering
Dessutom deltar folk vi känner i budgivningen. Fast det är helt OK om de skulle få den; de har bott här längre än vi.

Lament

Men åh, serveringsgången.....Jag skulle bara sitta i köket med de gråa luckorna i original från 40-talet och odla örter och göra te och de skulle vara sommar jämt och jag skulle ha vita flortunna gardiner som rörde sig lite sakta i sommarvinden och så skulle jag ha en massa grönsaker i snygga skålar (min blå japanska som står i Skåne) på alla ytorna. Åh, alla arbetsytorna. Och åh, den inre hallen som kunde göras om till arbetsrum åt mig när barnen behöver varsitt rum, med glasdörrar och inbyggda bokhyllor. Inbyggda bokhyllor. Och en linnegarderob. Jag älskar linnegarderober. Och mitt alldeles egna arbetsrum. Med mitt skrivbord som just nu funkar som matbord. Alldeles tyst och lugnt och bäst av allt en helt perfekt dörr (en veckad dragdörr!) som går att stänga. Så, nu ska jag inte lyssna på några largon idag.

Förra gången

vi skulle köpa lägenhet köpte vi nästan en på Lidingö. Det hade varit katastrof. Dessutom var företeelsen budgivning inte något för oss. Istället köpte vi en nybyggd lägenhet i Aspudden till fast pris och det var bra på så många sätt. Budgivningen är aklltså inte klar än för att mäklaren lockade ca 70 personer till visningen (utropspris 2 mille för en 5:a) och ägnade sedan gårdagen till att ringa runt alla dessa 70 pers och fråga om de var intresserade. Mäklare känns helt skumma (sen är det tydligen olagligt med lockpriser; och vem försöker de locka till sig egentligen människor som inte har råd med lägenheten men är beredda att sälja njurarna för att få den?). Vi har snart inte heller råd och en positiv aspekt är ju att då slipper vi sitta och vänta och bli alltmer irriterade för att det går så sakta. Vi köper nya garderober istället. J vill dessutom inreda klädkammaren till arbetsrum åt mig. Jag försöker på ett snällt att säga att, tack, men det skulle ta livet av mig. Jag vet inte om det gått fram riktigt.

Planeringsdag

Det är planeringsdag på dagis så barnen är hemma. (Det betyder att J kommer vara den som håller i eventuell budgivning.) Jag ska hindra barnen från att slå ihjäl varandra med brödkaveln, samtidigt som de sjunger "Här kommer Pippi Långstrump" och Edvins egenhändigt komponerade "Baka liten kaka, det kan man göra om man vill baka, bakar man kakor kanske kakorna smälter och då var bara kakorna kvar och då var bara kakorna såhäääär",
samt översätta 2000 ord helst. Och om jag har tur kommer barnens kompisar hit och leker och fikar så att vi slipper gå ut.

Söndag

Om mindre än en timme ska vi gå på lägenhetsvisning. Det känns lite nervöst för det skulle kunna vara Den Perfekta Lägenheten. Hur snabbt kan en budgivning gå egentligen? Jag gillar inte att behöva vänta.

Tidig morgon

Jag såg precis en kille springa uppför rulltrappan i Karlaplans t-bana. Efter hälften började han liksom galoppera. Han blev väl trött.

Kontor

Idag jobbar jag på kontor. Det är kul att träffa folk ibland som inte definieras av barn. Jag träffar mest dagismammor och dagispersonal, samt kassapersonalen på ICA. Det är trevligt men kan bli lite enahanda. Och då uppskattar jag verkligen att träffa särskilt dagismammorna, såpass att jag slutar jobba tidigt minst en dag i veckan, helst fler, för att stå och hänga i lekparken och prata med dem och bara vara lycklig för att även om vi pratar om barn så är de inte barn. Höjdpunkten under min vecka är fikastunden på 4-åringens danskurs för då kan jag prata ostört med vuxna människor som inte är min man eller kassapersonal i 30 minuter. Och här på kontoret är det trevligt att inte vara mamma i första hand.

Tisdagmiddag

Jag gör en grönsakssoppa som jag hittat recept på i en engelsk kokbok för att bilden på soppan var så fin. Eftersom det i recepetet stod kålrot två ggr bytte jag den ena kålroten mot rotselleri + ett halvt blomkålshuvud. Och istället för blandade torkade örtkryddor tog jag chipotle, rökt chilipeppar. Men jag behöll oreganon. Och tog bort en buljongtärning. Det kan bli världens vackraste äckligaste soppa. Om jag får tillbaka kamerachippet kanske jag kan lägga ut en bild sen. (Med risk för att det blir en ny klassiker i stil med mamselamsens korv stroganoff (jag kan inte länka till inlägget men det heter Jag har hittat mitt kall!).

Chokladuppdatering

Jag har tre rader kvar av Montezuma's Emperor Bar geranium & orange. It's been a lovely week. Nu ska jag träningscykla lite.

Godnattsången

Igår var det bara Bolibompa en kvart, sen blev det melodifestivallåtar. 4-åringen gillade alla låtarna, men bäst att dansa till var Silverland och bästa låt var Rednex låt. Eftersom jag inte kunde den fick jag sjunga Silverland när han skulle sova. Eftersom jag inte kunde den heller fick jag sjunga det jag kom ihåg "silverland, silverland", ganska många gånger. Jag har lovat honom att han ska få se den stora melodifestivalen nästa vecka. Äntligen har J nån att titta med!

Matsedel

Såg precis att danskursen börjar snart så jag hinner inte sitta vid datorn mer. Jag har planerat nästa veckas mat + skriver inköpslista. En hel del barnmat, korv stroganoff, köttfärssås, oreganokyckling, hokigratäng och soppa. Den enda seriösa matlagningen är väl soppan, som ska innehålla både rotselleri och kålrot + 20 andra ingredienser, annars är det mest ansträngande att baka baguetter. Imorgon ska jag göra morots- och koriandersoppa och igår kom jag äntligen ihåg att jag hade en jättebit fryst kött så jag la den i ugnen och ikväll ska vi äta tjälknöl.

F''''

Jag vill inte skriva ut fula ord eftersom jag inte vill att folk ska hitta hit genom att söka på såna. Och då kanske jag inte skulle använda såna själv heller. Men jag blev precis så brutalt slaktad i mitt Diablo-spel och det var så onödigt. Jag hade för brått. Bara en lila burk till så hade jag klarat mig. Jag stängde dessutom av alltihopa så att jag aldrig mer får den där skitbra amuletten jag hade. Det här var anledningen till att jag slutade spela sist. Då var det en krona av nåt slag som jag g l ö m d e att plocka upp från mitt lilla lik Spark. Min nya brud heter Awe. Tjejerna är coolare att spela med för de är mycket snyggare.

Montezumas Emperor bar

milk chocolate peppermint & vanilla organic. True bliss.
Jag gick förstås och hämtade chokladen innan jag gick till J&B igår. En av tjejerna jag skulle träffa verkade tycka att det var lite underligt att beställa choklad från England. Jag kollade med J när jag kom hem och han höll med. Det är lite underligt, men han är förstås evigt tacksam för att jag gör såna grejer. Jag tycker ändå att det känns alldeles normalt att försöka göra min vardag så jävla bra som möjligt.

Total meltdown

Jag hann aldrig hämta nån choklad. 15.20 upptäckte jag att det var något som var jättefel med filen jag skulle leverera klockan 17. Och klockan 16 ska barnen hämtas. Bara tt börja göra om hela jobbet...Jag satt till 15.48 då kastade jag på mig ett gäng kläder och gick med raska steg till dagis (tack J för att du tog vagnen till dagis imorse) 16.01 var jag framme. Därinne plockar jag först upp Edvin vilket går på ett kick. Vi går in på stora avdelningen och där sitter 4-åringeni knät på Elisabeth och gråter, oklart varför, ev för att han inte hinner leka klart. Då välter Edvin en kassaapparat så 4-åringen blir rädd och gråter lite till. Jag lyckas, under protest få på dem lite kläder, Edvin vill hela tiden springa tillbaka till avdelningen och leka mer, det får han inte. Jag märker att de andra barnen och mammorna på väg hem också är stressade - fel dag helt enkelt. Till sist går jag och hämtar 4-åringens overall. Då vill Edvin springa i korridoren. Det får han inte. Däremot får han ett hysteriskt anfall. Han gråter så han nästan kräks ett par gånger, ham gråter så att läppen spricker (tillsammans med rivsåren i ansiktet och bitmärkena på handen ser han snart ut som en första klassens boxare). Han gråter och skriker "spring, spring, spring; spring tillbaka till dagis; jag vill springa i korrdidoren och du och storebror.....spring mamma". Allt under enorma hulkningar och en del primalskrin. Under tiden går det förbi kanske 5-6 människor tur att jag inte bryr mig om vad folk tror om mig för då hade jag aldrig mer gått ut. Efter ett tag hulkar Edvin mest, han börjar om ett par gånger med spring, spring, men till slut får jag hem dem och ger dem resterna va godiset från ett kalas medan jag jobbar. De får apelsinjos också. Jag jobbar klart, lagar mat (förberedd så det gick fort), vi äter, vi är lugna. Efter maten går Edvin och häller ut apelsinjospaketet i soffan. Den där soffan som bara får kemtvättas. Nu går jag till Judith & Bertil och jag kommer inte hem förrän alla sover.

Choccies II

Idag ska jag hämta mitt chokladpaket från Montezumas (se februari för beställning). Tack vare det kommer jag att stå mig tills våren kommer. Det tar väl bara en vecka eller?

Musikblogg

Såhär när vintern håller på att ta slut borde jag lyssna på Vintern dör med Jakob Hellman (eller hur crrly?) och bli glad. Men inte jag, jag sitter här och lyssnar på Vivaldis flautino-largo och lider vackert inombords. Den spelades som ingångsmusik på min morfars begravning och det har tagit mig drygt 10 år att kunna lyssna på den utan att börja gråta. Jag tänkte ha den på min begravning också. Orgelmusik är fantastiskt. Och nu Morrissey, I have forgiven Jesus. Jag måste göra en spellista med kristendomsrelaterad musik tror jag. Jerusalem, av bästa poeten Blake (den enda dikt jag kan utantill är The Sick Rose), See me through med Van Morrison, Mozarts Kyrie Eleison och förstås Depeche Mode, Personal Jesus.

Jag åt upp barnens godis. Så tråkigt har jag. Men nu dråsade det in lite riktiga jobb så att jag slipper bygga ordlistor/fylla i nätblanketter/spela Diablo/lyssna på Dolly Parton (det är otäckt att spel Diablo...)

Prins ?

Varför heter inte prinsarna i Törnrosa, Askungen och Snövit något? 4-åringen frågar och jag svarar: han heter prinsen. Vadå prinsen? 4-åringen säger att han vet att Ariels prins heter Erik. Ska vi behöva titta på Disney-filmerna för att se vad prinsarna heter (jag har en vag aning om att både Askungen (vad heter hon egentligen?) och Törnrosas prinsar har namn i filmerna). Mina pojkar har prinsnamn, en heter Harry och en heter William. Jag borde ta de namnen. Även om 4-åringen borde heta Askungen just nu eftersom han dammsuger köket. (På egen begäran ska tilläggas...)

Ingen bebis längre

Vi sitter runt köksbordet (för 4 personer) i mina föräldrars kök, jag, min moster Lena, min kusin Malin, Malins tre barn som är 7,9 och 11 år gamla, min mamma och min syster och 4-åringen och Edvin. Vi äter fruktsallad med glass och dricker saft, kaffe och te. I en plötslig (och ovanlig tystnad) tittar Edvin upp och tittar på alla kring bordet, man ser hur han hämtar kraft och sedan säger han, med klar om än något bräcklig stämma,

- "Är det nån här som tycker att jag är en bebis, eller?"

Vi sitter helt stumma, delvis av beundran inför den här killen som bestämt sig för att konfrontera hela gruppen med något han gått och tänkt på en stund, delvis av fascination inför att han som är 2,5 år gammal ens kan formulera en sån fråga, mentalt och grammatiskt. Sedan börjar vi säga, Lena är först, att nej, vi tycker inte att han är någon bebis, tvärtom han är ju en stor kille, och vi ser hur Edvins läpp darrar lite och han fortsätter att möta våra blickar och jag är otroligt imponerad över hans mod. 7-åringen kan förstås inte låta bli att säga att han minsann tycker att Edvin är en bebis, men av någon anledning accepterar Edvin det. Efteråt är han helt nöjd med att majoriteten av oss där inte tycker att han är en bebis. Efteråt får jag höra att när alla kom tidigare nämndes ordet bebis i nåt sammanhang och Edvin måste ha gått och funderat över det i nån timme. Tur att jag har bildbevis på att han var min bebis i juli 2003.

Book shopping

Idag har jag varit på bokrea. Det fanns inget kvar att ha (utom en alldeles jättefin prinsessbok som jag köpte till 4-åringen, Prinsessagor (your garden variety of Törnrosa, Snövit och Askungen (på tal om det, i Höga klackar av Anna Maxted har översättaren översatt common or garden variety med vanliga eller trädgård. OK att man kanske inte vet vad det betyder men det är otroligt lättsökt på nätet och om det dessutom används för att beskriva ett par trosor: "trädgårdstrosor"?, men det var det mest intressanta med den boken, but I digress)) med jättefina bilder av Anna Friberger. Dessutom köpte jag Folk och rövare i Kamomilla stad (jättebra kapitel att läsa som kvällssaga), samt Lotta på Bråkmakargatan och lite annat. Jag köpte en kokbok med vintermat av en Bridget Jones. Den var inte på rean utan på akademibokhandelns utrensningsbord. I Motala köpte jag så äntligen Kärlek, oliver och timjan av världens bästa Annan Bergenström och nu är jag bokreemätt.

Snölov

Inför prospektet att dra båda barnen hem 1 km drygt på snowracer så fick de stanna hemma från dagis idag. Jag har bara två jobb som ska iväg idag och helt ärligt så har jag gärna sällskap när jag gör dem eftersom de innebär att jag måste titta på Medium och helst inte ska blunda nån gång. Det är inte klokt vad det snöar och det bästa som finns då är att sitta inne och äta bullar, så vi ska baka bullar också. "Riktiga" inte såna med kanel, sa 4-åringen. Vi gillar samma saker, vaniljbullar, rå lax, kaviar och surt godis.

Oh, to be in England

Hit ska jag 3-6 juni! Ja, inte exakt hit eftersom lilla E och irländaren flyttat (och bor precis på gångavstånd från ett jätte-Tescos och ett jätte-Marks & Spencer). Men Brighton ser ut ungefär såhär och är alldeles lovely. Och jag ska inte dit i mars. Och inte i november. Utan i i juni. Sommarjuni. Och jag ska stanna i 4 dagar och 3 nätter. Bliss!