
Mina englandsresor brukar handla en hel del om mat. Jag vill alltid dricka kaffe på Costas, äta lunch på Wagamama, gärna få i mig en macka från Pret a Manger, och sedan resan i november, ät en classic bagel med rökt lax och cream cheese på Bagel Shop på Heathrow. Min senaste resa har utökat de här behoven något ytterligare. För andra gången åt jag och Eva lördagslunch på Mushi Mushi som är en sushirestaurang med rullband. Gott
och roligt samtidigt! Det är jättetrevligt att sitta och titta på de små tallrikarna i olika färger som åker runt, runt och välja vilken som ser godast ut (sashimi, svart tallrik, fem pund - bäst, men omeletten är god också.) Efter det köpte jag kaffe latte med sojamjölk på Costas (alltså det är det bästa kaffet i världen). Innan vi tog bussen in till stan ville Eva visa upp sin nya hemby, så vi for in till byn och där gick vi först till fiskaffären och köpte pilgrimsmusslor till kvällens förrätt: halstrade pilgrimsmusslor med sparris. Sedan var det slaktarens tur och där köpte Eva sirloin steak, entrecote, 3-4 cm tjocka skivor (som på kvällen hastigt stektes i varm, varm stekpanna med en smula peppar). Köttet var lagrat så länge att fettet blivit gult, jag har aldrig vare sig sett eller ätit så bra kött tidigare. Vi köpte också 4 pork sausages och 4 lamb and mint sausages, tillverkade i butiken, som vi inte orkade äta, (men som jag istället tog med mig hem så ikväll blir det bangers and mash här!). Sparris och färskpotatis hade vi tidigare köpt på Marks &Spencer (där Eva dessutom fyndade bourgogne rosé-vin för 8 pund/flaska, hälften av det ordinarie priset). Till efterrätt åt vi inget, vi sparade våra maränger och jordgubbar och mangosorbet och hallonsås och blåbärssås till kvällen efter. På söndagen, eftersom temat för helgen var "hälsosamt", vi har ju balklänningar att komma i, i oktober, åkte vi på utflykt till the Downs, Sussex "bergsområde". Planen var att åka till byn Poinings och parkera på puben Sheperd and Dog för att sedan klättra upp till Devil's Dyke och ner igen för söndagslunch på puben. Bortsett från att vi körde några extra varv på landsbygden (fantastic byar, fantastic country lanes, med buskar och snår och en väldig massa häst- och fårhagar) så hittade vi till slut puben i byn Fulking. Vi tog det rätt lugnt upp till Devil's Dyke och pausade många gånger för att titta på den fantastiska utsikten. Och så såg vi bunny rabbits. På toppen åt vi mjukglass och efter ett tag påbörjade vi nerfärden till puben som nu hade öppnat. Där beställde vi leg of lamb med roast potatoes, gravy och yorkshire pudding och lite grönsaker och färskpotatis vid sida. Min första (!) söndagslunch på lantpub var nästan för bra för att vara sann. Eva drack cola, jag drack en half pint av en lokal Sussex-ale. Vi åt oss fyrkantiga där i pubens garden under körsbärsträden (som var överblommade tack och lov, nog med idyll!) och åkte hem och sov middag. 5 timmar senare lyckades vi sätta i oss varsin portion fish n' chips. Jag älskar maltvinäger. På måndage gick vi till Wagamama och på kvällen uppreapde vi delar av lördagens succémiddag, färskpotatis från Jersey, sparris från Herefordshire och nya korvar från Marks & Spencer. Och ett rosévin från J.P. Chenet (för Marcus hade sagt att de franska vinerna var de som Eva borde gilla bäst smakmässigt med tanke på vad hon gillar för röda och vita viner) som var billigt men helt OK.
Bilden har Eva tagit havvägs upp till Devil's Dyke.Daphne, I think I will probably talk to you later on MSN. This post is mainly about all the food I ate in England. It was a lot and it was good. They have really good food in England, contrary to popular belief, you just have to know where to go. The picture was taken by my friend on our hike. I have more pictures which I will send you later.