Audible

När jag var i England fick jag låna en ljudbok av E. Det var förstås Pratchett, A Hat Full of Sky och det var den första ljudboken jag lyssnade på. Jag trodde inte att jag skulle gilla det, men det funkade faktiskt. Det var Tony Robinson (Baldrick) som läste och det gjorde han helt lysande. Jag har köpt min första egna ljudbok, också Pratchett, Wintersmith från Audible och ska nog prenumerera på en bok i månaden. Det börjar nästan bli lite för mycket Pratchett. Just läser jag Peter Robinsons Piece of My Heart och har precis avslutat Feists Flight of the Nighthawks. I England köpte jag också den senaste Richard North Patterson-boken, Exile, till J. När J läste Protect and Defend var han så uppslukad så en kväll när han sov började jag läsa den också och fastnade, men var tvungen att släppa den ifrån mig.

Skor

Mina ungar har inga stövlar som passar nån av dom. Jag trro det i alla fall för jag hittar inget enda par, inte ens elefantstövlarna (fast dom vet jag är för små). Vad hade egentligen 5-åringen för stövlar i höstas? Han måste ju ha haft ett par, det var ju stövelväder in i december. De har inget vidare brs gympadojjor heller, 5-åringen har världens dyraste (hans farmor drabbades av en måste-ha-gympadojjor-som-blinkar-quest för några år sen i Boston och det slutade med att hon tog taxi till nåt shoppingcenter utanför Boston för att köpa de sista paret i nästan rätt storlek i Massachusetts (några veckor senare hitatde vi en hel vägg blinkade skor på Mothercare på Oxford Street)) blinkande Power Rangers-gympadojjor. Det är inget fel på dom alls, men de har snören och ibland vore det skönt om han kunde fixa skopåtagningen själv (å andra sidan lärde han sig trä i skosnören idag, det var ju bra). Edvin har 5-åringens gamla silverfärgade gympadojjor vilket funkar rätt bra, men de åker av lite för lätt. Vad vill jag egentligen? Jag borde jobba så himla mycket, men jag fick hämta hem båda barnen eftersom Edvin misstänks ha urinvägsinfektion. Så vi ska till vårdcentralen snart. När jag ringde sa sköterskan att vi aldrig hade varit där, fast det har vi det vara bara jag som sa fel 4 sista siffror 8fast inte så fel för det var 5-åringens siffror). Det är inte så farligt kanske, men om man slår ihop allt: ungarna har inga bra skor, en har urinvägsinfektion, och jag kan inte ens fyra sista siffror så är jag ingen lysande förälder den här veckan.

Pictures from my trip to Brighton

If I had to choose between going anywhere in the world, with company*, or stay in this room, on my own, for a few days, I'd most probably choose this room. I spent at least 12 hours on the bed, reading. I read the entire Black Magician trilogy by Trudi Canavan (and some Pratchett, he works like a downer). This is heaven, non?

We went to have a look at the bridge from which Winnie the Pooh and Piglet (and maybe C.R.?)throw sticks, but got lost and found these lovely wood anemones instead. We found a bridge crossing the same brook, but this does not count. I will therefore have to return to Ashdown Forest as I cannot leave a quest uncompleted. Lovely long walk though.

Click on the picture to make it larger and then you can read the sign. If you ever go there on a Sunday the shop doesn't open until 11.00, but they have a loo.

This is me and E with Lush's chocolate facial pack on our faces and also some hair gunk pack in our hair. We thought we'd have an all girl's night in, but J.D's team lost the rugby match so he was back in time to take this picture. Fortunately he was plastered.

This is the church in Shoreham-by-sea. It is ever so picturesque.




*I'd go to Disneyland, Paris with the kids any time and I'd also go to New York with J. But that is only because I know I can return to this haven when I need to.

Reselektyr

Jag hade tänkt köpa glossy mags på Arlanda, kanske Marie Claire, kanske Red. Kanske nån liten pocket att sedan lämna hos E. Men jag fick ett för stort jobb så jag måste läsa in mig på det. Det är kursmaterial. För säljare. För säljare. På min semester.

Bokshopping

Jag far till Brighton på fredag och har hittills bara skrivit upp två böcker jag vill köpa: Ben Watts patient och den fjärde Maisie Dobbs-boken. Det är ju på tok för lite så jag beställde Will Cuppys The Decline and Fall of Practically Everybody (för min kompis Patrik har mitt gamla ex, men det är OK för jag har alla hans anteckningar från Centraleuropa-kursen fortfarande, jag har bara tagit halva kursen så man vet aldrig om jag kommer att behöva dem) och Joss Whedons Serenity: Those Left Behind (jag är en supernörd). De bör ha kommit fram när jag kommer tillbaka nästa vecka. Just in case.

Alltid Pratchett

Nu läser jag Thud! av Pratchett. Sam Vimes är en av mina favoriter. Jag gillar män utan illusioner. Jag harvar också vidare med The Autograph Man och den blir inte bättre. Igår fick jag för mig att anledningen till att jag tycker att de är så tråkiga är att alla människor i boken är så enkelspåriga och otrloiga (alltså inte på ett positivt sätt). Alla har ett sätt att vara på och de kan inte förändras. Kanske nån har utvecklats nåt när boken är slut, men jag tror inte det. Oddsen för att jag ska läsa White Teeth också är rätt höga nu. Om inte jag och den boken blir skeppsbrutna tillsammans lär det aldrig ske. Precis som jag aldrig, frivilligt kommer att avsluta Donna Tartts The Little Friend, världens längsta teaser (jag vet för jag har snabbläst delar av den och slutet: mördande tråkig bok). Jag kanske gillade The Heart is a Lonely Hunter så mycket för att det bara var en snabbtitt på några människors liv en specifik period. Man fick inte veta nåt före eller efter bara hur det var just då. Mycket bättre format.

Fuskhyllan

Hyllan ovanför sängen räckte inte riktigt till så jag drog bort gardinerna från fönstret och där fanns det lite mer att läsa. Jag plockade åt mig Goodnight Mister Tom av Michelle Magorian och Susan Coopers The Dark is Rising, båda lästa otaliga gånger tidigare. I fönsrets ligger också några Harry Potter, Pride and Prejudice (go on, watch the video clip), mer Pratchett, en massa böcker om textanalys, lite ordböcker och en Sovjet-karta. Och en bilderbok om WOT-serien och Vår Ekonomi av Klas Eklund. Den har jag inte läst hela faktiskt.

I går kväll läste jag klart Pratchetts Going Postal och idag lyckades jag lokalisera The Autograph Man bakom bokraderna i bokhyllan i vardagsrummet. Jag läste några sidor innan jag sov middag, och nej, den är inte jättetråkig, men jag fastnar inte riktigt i den. Men jag har nog inte läst 100 sidor än så det kanske kommer.

Slippery slope

De har bokrea på Pocketshop. Nu har jag ju bara lässtopp på nya böcker, inte köpstopp, så jag gick in och räknade snabbt ut att jag faktiskt skulle kunna få engelsk pocket billigare där än på plats i England om en vecka. Så jag köpte Pardonable Lies av Jacqueline Winspear, Stephen Booths Scared to Live och den seanste (översatta) Jack Reacher-boken till pappa (som var här lördag-söndag och gjorde ett tappert försök att läsa ut den för att kunna lämna kvar den, men det gick inte, men jag behövde ju inte fler böcker just nu). Boken om Maisie Dobbs blev jag tvungen att snabbläsa på fredagkvällen för att alls få någon sömn. Jag läser bitarna jag hoppade över i makligare takt nu. Det är konstigt, jag gjorde likadant med den första Maisie-boken, men samtidigt är jag inte helt säker på att jag gillar dem. De är lite för konstruerade, allt stämmer för bra, men jag gillar hennes sidekick Billy och 30-talet i London. Scared to Live kunde jag förstås inte lägga ifrån mig, men eftersom jag varit sjuk den här veckan och bara översätter film så hann jag läsa den i måndags förmiddag. Jag tycker det är synd att Ben Cooper inte får mer utrymme, han var bäst i första boken Black Dog. I övrigt läser jag fortfarande The Autograph Man när jag hittar den. Den är inte alls dålig, men jag har ett begränsat intresse av hur män i övre tjugoårsåldern tänker. Eller har jag redan skrivit det?

Om en liten vecka

Nu har jag läst Bella & Gustav Om en liten vecka för barnen och de gillade den nästan lika mycket som jag. Edvin tyckte bebisen var dum eftersom han åt upp spöket. Och i Edvins värld är man aldrig lite dum. Är man dum är man Darth Vader. (Eller "han den svarte i star wash 2" (5-åringen har sett de fem sista minutrarna av Star Wars 1 och båda har sett några minuter av 2:an när DV var med och det gav dem outplånliga minnen. De tror att de älskar Star Wars. )