måndag, november 17, 2008
Ensam hemma
Precis nu lät det som en orm i hallen. Hoppas det bara var ett papper genom brevinkastet. Det är inte alltid bra att jobba ensam hemma, särskilt inte när man är så mörkrädd som jag och jag är mörkrädd även på dagarna. Det funkar bättre i lägenheter och allra bäst i små lägenheter (det tar rätt lång tid att gå igenom sex rum, två badrum och en klädkammare när man letar efter yxmördare plus att det går inte att se runt hörnen). Jag går ut i hallen nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ibland är du nästan värre än jag... Min värsta grej i samma genre är när någon av katterna - eller båda, vilket är ännu värre såklart - stirrar stint på "någon" som jag inte ser. Oftast är det i hallen. Jag är ju rädd för lite av varje, men oftare för spöken än för yxmördare. Ologiskt på så många plan.../V.
Liten tilläggskommentar till mitt försvar: räddast är jag ju faktiskt för sånt som faktiskt ÄR potentiellt skitfarligt, typ bilar, narkomaner, narkomaner i bilar och liknande./V.
Och nu menade jag ju inte att yxmördare inte är farliga, men gubevars är de ju än så länge i alla fall relativt sällsynta. Jag ska verkligen försöka låta bli att kommentera mer på det här inlägget nu./V.
jag ar morkradd men inte alls lika mycket som du! hurra! jag trodde jag var morkraddast. men jag skulle inte kunna bo nanstans med kallare, det ar mitt varsta. o jag gillar bast att jag kan hora grannarna sa jag vet att jag inte ar sjalv. fast ar bara morkradd pa natten, inte mitt pa dagen - din toka!
Men jag är inte alls lika rädd här som i skogen hos mina föräldrar! Värst är det ju förstås om det är flera våningar, särskilt om det finns källare. Jag har aldrig sovit ensam i Skåne och ibland låser jag källardörren där om jag är ensam hemma och jobbar.
Och sen är jag ju också rädd för narkomaner förstås. Bilar är inte heller kul.
jag gillar inte heller grupper med ungdomar eller man.
Skicka en kommentar