Blodet

Nils har haft tandvärk ett tag. Ibland skriker han massor så jag tröttnade lite och ringde och fick en tid på Folktandvården i Simrishamn. Det är bra med barn för de får akuttider överallt. Jag misstänkte ju, vis av erfarenhet, att det skulle sluta med blod. Vi kom i alla fall dit (efter en rätt jobbig kväll/natt hos svärfar och det var faktiskt inte svärfars fel, han fixade både vårrullar och vin; det var den tekniskt avancerade duschens fel. Duschen har en ångbastu och Nils knäppte på den när han duschade och satte sedan foten över munstycket. Jag tror han i grät i 1 timme. Och satt med foten i vatten i 3 timmar. Han höll på att sova med foten i vatten, men jag var rädd att den skulle falla sönder.) Klockan 8 skullevi vara hos tandläkaren och det var vi. Jag hittade dit utan karta och allt, fast åkte vilse när vi åkte därifrån. Det var en väldigt sympatisk tandläkare som pratade snällt med Nils, och framförallt lyssnade snällt på Nils och hon pratade även snällt med mig. Nils är normalt lugn hos tandläkaren och det var ingen skillnad idag men när de skulle ta röntgenbilder gjorde det förstås jätteont och nu skulle jag vilja fråga alla tandläkare och tandrelated personal samt tandprylstillverkare varför de på tjugo år inte ha lycktas hitta nåt bättre än de där gula plastställningarna, som skär in i mjukdelarna i munnen när man ombeds bita ihop, hårt och inte röra sig, att ha filmen i? Det gör så ont så att det inte är klokt och då är det ju rätt mycket som är oskönt hos tandläkare (och ännu mer tandhygienister). Och det tyckte förstås Nils också så då grät han lite. Vi tittade på bilderna, såg att hålen inte var gigantiska men förmodligen orsakade en del obehag och eftersom det är mjölktänder som inte ska tappas på 3-4 år och de inte lagar mjölktänder så drog de ut den ena (de tar bara en i taget och vi förstod att de helst såg att vi tog ut nästa hos vår vanliga tandläkare, men den härtandläkaren var så fantastisk sympatisk så jag tänker gå dit så fort han visar tecken på smärta igen, Christina hette hon förresten, guldtandläkare). Nils fick bedövningssalva, 2 bedövningssprutor och sen drog tandläkaren ut tanden. Hon sa att det kunde knaka lite, men jag hörde inte ett ljud och det var klart på 5 sekunder. Fast sen höll hon upp tanden och då fick jag gå och sätta mig lite (och sen fick jag be tandläkaren byta vaddtuss en gång också för att jag skulle kunna titta på Nils). Tanden fick Nils ta med sig hem.