Blodet och barnen

Idag när jag var allra längst bort på Söder så ringde Edvins fröken Lisa för att berätta att Edvin hade slagit upp ett sår i pannan och antagligen behövde sys. Så jag ringde Johan och bad honom åka och hämta Edvin medan jag försökte klura ut den bästa vägen från vad affären V. och jag var i, den hade en massa ekologiska prylar och låga på Skånegatan, till Karolinska. Som tur var ringde jag Johan innan jag satte mig på bussen (nr 3 på Renstiernas gata) och han berättade att jag kunde åka hem eftersom de skulle få sy på vår vårdcentral (sista åkte Johan till Sös, men där syr de inte så då skickades han till Karolinska där de, efter tre eller så timmar, tejpade igen såret). Så jag åkte hem, via The English Shop och Södermanna (V. fick ta med sig sin födelsedagslunch hem i en påse, det kändes ju sådär kul). Edvin verkar ha tagit allt detta med sitt vanliga jämnmod (både Nils och jag uttryckte en viss undran om han kanske skulle vara lite tystare och inte gapa så mycket till följde av detta, men nej). Svårast var det nog för Nils som nån gång vid lunchtid idag fick höra från Edvins bästa vän att Edvin hade haft blod i halva ansiktet och att det t.o.m. hade droppat på handen. Så när jag kom och hämtade honom var han rätt angelägen om att komma hem och se till Edvin. Vi kunde ju ha ringt honom. Och Lisa. Hans bästa vän, som råkade orsaka olyckan, ska vi ringa till nu.

Uppdatering: Idag när vi gick till distrikstsköterksna för att kolla att såret inte hade blivit infekterat så frågade Edvin om jag hade ringt 112 nån gång. "Ja, svarade jag, bland annat".

Daph, Edvin got hit with a stick and had to have one stitch on his forehead. He's fine.