Nils fick gå ensam till skolan idag för första gången. I ett år har han bett om att få göra det och jag har mumlat nåt vagt om "nästa år", "när du är 9" och liknande. Men igår när jag hämtade barnen och kände mig som livegen så insåg jag att det finns ju en enkel lösning på detta. Så han fick gå. Han kom iväg snabbare än han någonsin gjort tidigare. Jag smygtittade förstås på honom från fönstret (i arbetsrummet) och såg hur han öppnade dörren, tvekande stod kvar en halv minut, men sen gick han. Han tittade uppåt vår lägenhet, men såg inte mig, han sa nåt i stil med "wow" och efter några steg sprang han. Förmodligen rädd att jag skulle komma springande efter. 10 minuter senare ringde han från skolan (jag kunde inte släppa hela mitt kontrollbehov en och samma dag) och talade om att han hade kommit fram.
Daph, today I let Nils walk to school on his own. He's been wanting to do this for over a year but I haven't been able to let go. He was thrilled to bits and I feel fine. I did make him promise to call me from school when he got there and he did. (Also I knew that Johan would be walking the same road with Edvin 10 minutes later.)
2 kommentarer:
Duktig pojke! Och ännu duktigare mamma!/V.
WOW!!!!!!!!! WHAT A BIG LEAP FOR HIM!! Courtney has been wanting to walk to school also..only thing is, we live probably 15-20 walking minutes away...plus, she would have to walk the main highway, which I'm not comfortable with. She gets FURIOUS when we talk about it because she knows that Della & I walked to/from school many times.. but, that was a different time and all we had to do was walk up the back street straight all the way and we were there! I'm sure she'll continue wanting to walk...but for now, I'm content with her either riding the bus(they are the last children picked up in the morning and the first children off in the afternoon) or me taking them! :o)
Skicka en kommentar