Samma dag som jag skulle ringa vårdcentralen och be dom kolla en grej länkade Jimmy till det här inlägget om bemötande av cancerpatienter i Uppsala (ja, jag vet att det finns bra ställen i Uppsala också). Det var bra för mig, eftersom jag då samtidigt som jag ringde kunde göra en liten undersökning av bemötandet man får som potentiell, fast antagligen inte, cancerpatient och jag måste säga att så här långt är jag mkt imponerad. Jag ringde en måndag (efter att ha skjutit på det i 1 år) och när distriktssköterskan såg att det var två veckor till nästa lediga tid, sa hon att så länge kunde jag inte vänta och så letade hon vidare tills hon hittade en tid samma dag. Jag gick dit samma dag, fick mycket lugnande besked, men läkaren tyckte ändå att jag skulle gå till en specialmottagning för att få helt säkra besked och sa att hon skulle faxa remissen och att jag själv kunde ringa och boka en tid. När jag ringde för att boka en tid hade de inte fått nån remiss och bad mig återkomma och jag tyckte nog att sköterskan som svarade lät lite för professionell . Fats det gick över när hon ringde tillbaka 20 minuter senare (utan att jag hade lämnat mitt telefonnummer) och gav mig en tid nästa dag. Det är både glädjande och jobbigt att de tar mig på så stort allvar. Men fy fan för biopsier bara. Jag har gjort det en gång tidigare, i halsen, och det var inte kul. Jag bad om bedövning och de bara garvade. Jag får väl ta en värktablett innan jag går dit, undrar om diklofenak funkar.
Sen läste jag om en mammografimaskin som gör en kombinerad röntgen och biopsi. Förstå att fastna i en sån. Har de en sån så vägrar jag. Det troligaste är att jag har fibroadenos, vilket kan göra ont, men inte är farligt och jag hoppas innerligt att de kan se det utan nålar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar