Numera sitter man i 8 timmar på Majmiddagen (på min tid var det 6). Men man får inte mer mat. Och, det underligaste och sämsta av allt, man sjunger
mindre. Nu satt jag ju bättre än jag suttit på någon sittning, med Gustav, Patrik, Ulle, Elisabeth, Johan, Mårten, Kerstin, Magnus, Helena D, Anna R och Ylva. Så det var ju OK. Och det blev en del spontansång (jag förstår inte att jag just skrev det. Jag spontansjöng på en sittning -
skammen). Hursomhelst, jag fick i mig mina två fördrinkar. Grimaserade av snaps. Tyckte att maten var fantastisk, men det berodde nog snarare på hunger än nåt annat. Tyckte att Smaklösa var sådär, men de spelade ju verkligen inte för mig. Kapellet lät sitt bästa nånsin och snygga var dom också. Alla var f.ö. snygga. Kul att se att inga jag känner åldras. Inte ens dom gamla. Dom blir bara snyggare. Här är några snygga:




Det jag saknade mest (förutom Eva, Anna och Kikki), var den där känslan av spänning när man går på sittning, känslan av förväntan, förhoppningar, vad kommer att hända-känslan? Fast det var kul förstås, jättekul, det tycker jag alltid. Men som förr var det ju inte.