Nygamla rum

Alla bilder hamnar alltid i fel ordning. Men jag behöver inte fler Falling Down-tillfällen den här veckan. Barnen har själva valt väggfärg och golvfärg (dvs, Nils ville ha svarta väggar och svart golv och svarta gardiner, mitt emobarn, men jag satte faktiskt stopp för svarta väggar (Adrian Mole blev aldrig särskilt nöjd med sina), gardinerna förhandlar vi om, det här är en nödlösning). De valde också varsin matta, Nils en grön och Edvin slog till på en persisk (jag ser framför mig hur han om 15-20 år bor i en perfekt inredd classic five, dit vi inte får komma för att vi antagligen drar ner värdet på antikviteterna). N ville inreda sitt rum med mjukdjur, vilket är ok, Edvins planerade tema med dödskallar och ben (som hittats i skogen hos mina föräldrar) sa vi nej till.
Tejpen på Edvins golv markerar dansrutan (det är det närmsta han kom streetdansarna ihoptejpade kartongbitar). Synd att hans lärare bara räknar körsång till piano som musikutövande.
Daph, the kids rooms are finally habitable and we're all very pleased. Some of us more than others.

Jag vill ha snö

Missförstå mig inte, jag älskar regn och gråväder, men jag gillar snö också. Mycket snö. Annars läser jag Knausgård. Återkommer.

En vanlig onsdag i december

Jag packar upp dagens gympapåse.
- Men det finns ju bara en handduk här i. Var är gympakläderna?
- Det vet väl inte jag, dom måste ha ramlat ut!
- Okej. Och handduken, vill jag tillägga, är inte ens använd. Har du inte duschat efter gympan?
- Nån hade kissat i duschen igen.
- ...........................

Skolan har inte direkt blivit roligare sen jag gick där själv. 27 veckor kvar till sommarlovet.

Julkalender!

Julkalendern är tillbaka! Yay!

November

Det här icke-vädret. Tvättmaskinen är sönder och jag drunknar i smutstvätt. Alla är trötta.

Yogasovrummet

Det var ju för bra för att vara helt enkelt. Och jag kan ju fortfarande yoga därinne. Men det är klart, det ger ju inte samma själsfrid. Det första jag gör när det första barnet flyttar hemifrån är ett yogarum. Helt tomt, bara matta (och möjligen Ganesha).

10-åringens blivande egna rum

Jag håller på och tömmer det här rummet för att imorrn kommer Pierre och sliter ut golvet (plastmatta med träd- (björk? furu?) imitationsmönster) och sedan ska rummet målas knallblått och golvet ska bli samma färg som det andra nya golvet. Mynten jag hittar räcker eventuellt till att betala min (högst tillfälliga) skatteskuld. Och annat kul med pengar hos oss är att medan jag gör av med allt vi har på att fixa nya golv är tvättmaskinen sönder igen (kanske för att jag har tvättat mattor, men bara kanske, det går ju faktiskt inte att bevisa och den går ju att köra) och igår ramlade E ner på diskmaskinsdörren (klättrar inte på bänkar? ha alltid diskmaskinsdörren stängd?), som går att köra, men som definitivt inte låter som den ska. Och så jul snart. Ska fortsätta leta mynt nu tänkte jag.

Daph, this will be N's new room. It will get painted blue, by a whole other person than me, thankfully, and there will also be a new floor, same as our new bedroom. My plan is for everything to be done by Christmas. I already know this won't happen.

Lite skräckläsning

Här kommer ännu en slingrande, recension är ett för stort ord, beskrivning av en bok jag har läst. Beskrivning är nog också lite för ambitiöst, vi kan kalla det tankar kring min senast utlästa bok och så är vi glada för att jag inte delar med mig av alla.
Amazon erbjuder emellanåt (eller kanske varje dag, jag tror inte att jag får alla erbjudanden på mejl) en billig bok för en eller två dollar, och några ggr har jag utnyttjat erbjudandet. Nu senast läste jag den tyske författaren Oliver Pötzsch (zsch- bästa konsonantklustret) The Hangman's Daughter och den var bra. Skräck utan övernaturlighet, människor kan vara fullständigt vidriga utan att behöva blanda in spöken, zombies och vampyrer. Jag var tvungen att snabbläsa den lite, för jag hade ont om tid, men den passar bra att snabbläsa, det är ganska mycket miljöbeskrivningar som efter halva boken inte längre behövs. Under första halvan av boken är de ändå bra, jag fick en tydlig bild av staden Schongau i Bayern och dess omgivningar, där historien utspelar sig. Det är ganska mycket historia i boken, staden har skövlats några ggr av svenskarna och Jacob Kuisl, bödeln som är bokens huvudperson, fanns i verkligheten (och var en släkting till författaren), utan att egentligen ha någon grund att stå på (1600-talets Europa är inte den tidsperiod jag kan mest om) så känns berättelsen äkta: hur häxjakt gick till förr i tiden känner jag till, och tortyren är ganska grundläggande (som jag föreställer mig att tortyr fungerade/fungerar. De flesta rollfigurerna är intressanta, jag gillar särskilt Johann Lechner, stadens ledande tjänsteman (det egentliga överhuvudet är en hertig, men han bor (tack och lov) någon annanstans. Men det är många rollfigurer att hålla reda; det är inte bara 1 barn som råkar illa ut det är 5, det är inte bara 1 detektiv, det är 3 och det är inte bara en skurk, det 6 osv. I staden finns dessutom 4 personer som verkar som läkare utan att ha någon utbildning (vår andre protagonist Simon Fronwieser gick visserligen på universitetet ett tag men fick sluta pga pengabrist, men det gjorde inget, han vill inte lära sig att slå koppar, han vill läsa Paracelsus (känd från Fantomen) och dricka kaffe). Boken tar upp ungefär 1000 intressanta ämnen: kaffets ankomst och spridning till/i Europa, häxkonst, alkemi, kemi, 30-åriga kriget (m.fl. krig), svenskarnas framfart i Europa, leprasjuka, kyrkans roll i staden, tortyr, avrättningar, timmerflottning, och det mest spännande av allt, yrkeskuskar, deras arbetsförhållanden och deras inbördes konkurrens (mellan städerna), läkekonst, örtlära, styrningen av handelsstäder osv ad infinitum, (ja, latin också). Väl gjord research. Jag gillade också att läsa en deckare som inte utspelade sig i England eller USA, alla namn kändes enormt exotiska (jag är lite besatt av tyska och Berlin just nu), men samtidigt välbekanta (eventuellt var ju några av mina anfäder i Schongau för 350 år sen och brände kyrkor). Döm om min besvikelse när jag upptäckte att det finns två ytterligare OÖVERSATTA böcker i serien. Så, kan någon lära mig tyska lite snabbt? Och allt om Karl X Gustavs polska krig och Bayerns stadsstyre under 1600-talet?

Zombiejul

Beställde precis Max Brooks Världskrig Z, en muntlig historik över zombiekriget till pappa i julklapp. Det som är så bra med att ha delat läsupplevelser med en och samma person i 30 år är att risken för vi rekommenderar varandra dåliga läsupplevelser nästan är obefintlig (han läste faktiskt överhuvudtaget aldrig The Secret History, och idag förstår jag honom, det skulle göra honom mer ont än gott att ha gjort det) och glädjen i att kunna dela med sig av fantastiska läsupplevelser är ju alltid, eller, nä, jag gillar inte alltid att dela med mig av läsupplevelser faktiskt, vissa saker vill jag behålla för mig själv eller åtminstone låtsas att jag är ensam om att förstå. Men inte när det gäller pappa och World War Z - en av världens bästa böcker.

Läsarna

Mitt barn och min far. (Mitt andra barn ligger och läser i rummet bredvid). Mitt uppdrag är utfört.

Daph, this is dad and E at my parent's place. Never too tired for a little reading before sleep. My kind of people.

Boktitelenkät

Jag hittade en underbar boktitelenkät hos Dark Places och Bokstävlarna (ursprungligen skapad av Bokbabbel tydligen). (Tog mig en vecka att göra klart den, så inte helt enkel ...)

Hej! Hey, Dollface
Vem är du? Girl in Translation
Hur önskar du att du kunde vara? A Dark-Adapted Eye
Vad gör du helst en ledig dag?The Reader
Beskriv ditt favoritdjur? Flyga Drake
Hur ser du ut? bit of a blur
Beskriv ditt humör i dag. Listen to the Silence
Vad är viktigast i ditt liv? What I Loved
Vad är helt oviktigt för dig? Notes on a Scandal
Beskriv en plats du trivs på. London
Beskriv något du tycker är vackert. be yourself
Vad längtar du mest efter just nu? Real Cooking
Vad längtar du inte alls efter? Vampire War

Just nu

läser jag Extremely Loud and Incredibly Close, och det tar rätt lång tid. Oscar är ju som tagen ur min familj och det blir tungt emellanåt. Men, jag gillar den här väldigt mycket mer än Everything is Illuminated (som jag inte kan uttala mig om eftersom jag slutade efter 4 sidor). Jag håller också på med Nicole Krauss Man Walks into a Room, inte heller någon sträckläsningsbok.
Jag hinner inte läsa så mycket som jag vill, för jag jobbar istället, men så snart jag bara kan (har råd) ska jag ta mig till SF-bokhandeln och shoppa loss på Lina Neidestams Maran, Peter Madsens Valhall och den fjärde boken om Hicke Hiskelig Halvulk III (till barnen). Jag hade glömt bort hur mycket jag gillar serier, i tonåren läste jag massor och nu återupptäcker jag med förtjusning.

Debattinlägg

Personligen tycker jag att Quetzala är en alldeles utmärkt människoförebild, men kan inte riktigt bestämma mig för om jag egentligen gillar idén om förebilder alls. Jag vill gärna ha en eller ett gäng, och jag kan vara en, men jag tycker inte att någon ska ha krav på sig att vara förebild. Jag älskar att läsa olika bloggar och bara observera livet i dem, andras liv, men jag går snabbt vidare från positiva livsstilsbloggar (jag skulle förmodligen aldrig läsa min egen, om det inte var mina dagboksanteckningar och jag i min hjärna är så vansinnigt rolig (fast eftersom jag skriver enligt någon slags stream-of-consciousness-skola, med halva medvetandet kvar i MITT huvud så är det bara jag och möjligen 2 till som förstår det), vidare till mer smärtsamma, svarta och ångestfyllda öden =precis så som jag tror att det ser ut för de allra flesta (alltså livet i verkligheten, inte vad de väljer att läsa om). Jag har läst Quetzalas bloggar i en massa massa år nu och jag tycker hon skriver jättebra, hon är helt otroligt rolig och jag gillar också ansiktskrämer. Vi har inte så mycket gemensamt (let's not even go there), mer än att ibland är allting jävligt och varför blunda för det? Jag är helt fascinerad av att hon ens kan skriva om det. Och väldigt tacksam. Nu har jag ju ingen dotter, men väl en son som jag absolut skulle låta läsa Quetzala för igenkänningsfaktorn och för livslektionen. Insåg nu att jag kanske måste gå och spara alla hennes inlägg på en hårddisk nånstans så att de finns kvar för alltid.

Det kanske inte är meningen att utgå från sig själv, utan göra en mer avancerad samhällsanalys och "flickor som skär sig och har ångest"-grej. Men vi ses.

Jo, jag läste ett blondinbellablogginlägg en gång. Hon åt frukost.


Sen är jag ju en sucker för de här skildringarna av kärleksdöd när de inblandade beskriver känslor så att jag gråter och det känns i hela magen, fast det var nästan 20 år sen sist (här slåss Quetzala med Emelie popmorsa om förstaplatsen, (popmorsa är ju också en användbar människoförebild, om det nu behövs, inte minst som förälder).

Läsplatta

Jag gillar min Kindle för att den inte är en surfplatta. Jag hade kunnat köpa vilken läsplatta som helst, men det kändes enkelt med en Kindle. Jag gjorde inga efterforskningar alls, jag bara köpte en. Jag ville ha en läsplatta för att jag tänkte att den skulle vara smidig att ha med under resor. Och nu har jag rest med den till NY (där jag också hämtade den efter att ha beställt den hem till Evova, för att spara lite porto), London, Skåne och Östergötland och det har gått över förväntan. Efter några dagars trial and error satt alla knapptryckningar där de skulle, vilket ju gäller mest all ny teknik. Jag har laddat den med böcker, artiklar, ljudböcker (mina brittiska Audible-utgåvor, lätt som en plätt) och en prenumeration på The New Yorker, så det finns alltid något att läsa. Jag valde en Kindle med Wifi, men inte 3 g, eftersom jag bedömde att de trådlösa nätverk jag har tillgång till skulle räcka för mina behov och det har dt utan tvekan gjort. Jag har nog till och med sparat några kronor på att inte kunna ladda hem böcker var som helt, när som helst. Min läsplatta har inget inbyggt ljus, men å andra sidan går det att läsa den i starkt solljus, för det blir inga speglingar eller reflexer i den. Som med en helt vanlig bok alltså. Vill jag läsa när det inte är sol, går det alldeles utmärkt att tända en lampa. Jag uppskattar att det inte finns några spel eller surfmöjligheter för då fokuserar jag istället på ATT LÄSA vilket är hela syftet med läsplattan. Surfa kan jag göra på telefonen och eftersom den skärmen är hyfsat liten + att det kostar pengar så gör jag det inte i onödan. Det kanske bara är jag som har sådan dålig disciplin och i onödan surfar bort trevliga lästimmar, men jag känner mig själv och jag skulle inte få mycket mindre läst på en surfplatta. Nu har jag som sagt inte kollat upp andra läsplattor, men till min läsplatta går det att ladda ner rätt många gratisböcker: jag har några Sherlock Holmes, Dickens, War and Peace, Little Women m.fl. De amerikanska deckare jag köper är väldigt billiga (7 dollar istället för 85 kronor) och jag har dessutom fått tag på en gammal tonårsälskling, Deborah Hautzigs Hey Dollface, som inte funnits i tryck sen 80-talet. Det finns två nackdelar som jag kan se: den är ganska ömtålig och måste ha nåt skydd för att kunna bäras runt i väskan (etsy "kindle cover") och jag är inte säker, men jag tror tror att jag köper något fler bok-böcker än innan, bara för att jag läser mer. Tror också att en mig närstående person skulle nämna fördelen med att köpa fantastik på e-bok - tar upp mindre plats och du slipper se de fula, grälla omslagen. Men det är fel: fördelen med fantastik på e-bok är ju den underbara känslan att gå runt med sina älsklingar i väskan, utan att behöva besöka sin kiropraktor efteråt. En sak till: eftersom jag har en rätt stor del av mina böcker i ett annat hus, i en annan stad, behöver jag ibland 2 av vissa böcker. Mkt bättre då att kunna köpa e-bok än bok-bok. Och, det går att lägga in böcker på kindlen som inte är från amazon. Och det går att läsa pdf:er (vilket annars hade kunnat få mig att köpa en surfplatta utöver min läsplatta). Nu har jag inte jämfört priser men min läsplatta kostade ung 700 kronor och den surfplatta jag tittar på ibland kostar 5-6000 kronor + uppkoppling. Jag kommer att köpa rätt många böcker för den skillnaden.
Och, vilket kan vara intressant, batteritiden mäts i veckor ...

Dagens

Kopierar Helena och gör

DAGENS:

Outfit: mörkblått & lila, mjukt & bekvämt
Humör: lite ledset för andras skull
Tanke: jobba? läsa? jobba? läsa?
Frukost: smoothie med mango, gul kiwi, banan, vaniljyoghurt och havremjölk, kaviarmacka & te
Bok: sitter just nu mittemellan The Affair (Reacher!) och Michelle Pavers Dark Matter. Ovanpå Dark Matter ligger min Kindle med Extremely Loud and Incredibly Close nynerladdad.
Låt: Welcome Home, Radical Face är nog de 2 senaste veckornas låt
Hurra: Jag får gå på skräckfilmskväll!
Bu: de där andra
Längtan: lugn
Önskan: visst vore det väl underbart om alla andra kunde vara glada jämt?

Århundradets bästa

Kakburk från Marks & Sparks. £5.95

Nytt

Jag köpte några böcker i London. Det gemensamma temat var "rött".

Resläsningsrapport

Jag reste bort några dagar och läste en del:
Murder on Lenox Hill av Victoria Thompson
Ritual av Mo Hayder
Mile 81 av Stephen King
Second Son av Lee Child
A Touch of Dead av Charlaine Harris

Second Son var kul, en novell om Reacher som tonåring som ger en liten inblick i hur han aldrig egentligen väljer liv, att det tidigt bara finns ett alternativ - militärpolis. Boken avslutas med ett utdrag ur den allra senaste Reacher-boken The Affair, som jag var för snål för att köpa, och den handlar om när/hur/varför han sedan slutar som militärpolis och bryter med alla rutiner och fasta tider. Förstå min lycka när jag efter att ha läst novellen och utdraget på planet, ska kliva av flighten och när jag går mellan businees class-sätena plockar en flight attendant upp en bok ur en förvaringsficka, det är The Affair och han håller fram den mot mig, jag tar den och frågar om det verkligen är säkert att jag får ta den, han svarar att ägaren har läst ut den och jag ler stort och säger att det är ju den allra senaste Reacher-boken!

Det finns inte så mycket att säga om Victoria Thompsons böcker, småputtriga deckare, romantiska gasljuslampor i New York, den här var faktiskt en av de bättre. Stephen King-novellen var en Stephen King-novell, som började långsamt, men som tog sig med första tuggan. Sookie-novellerna har jag velat läsa rätt länge, inte för att jag egentligen trodde de skulle vara särskilt bra, det var de inte, men jag ville ha bakgrundsinformationen i dem. Återkommer till Ritual när jag läst de andra böckerna (det här att komma hem från en resa under vilken jag köpte 7 böcker och direkt beställa 2 böcker (Skin!) från adlibris, dags för avvänjning och köpstopp igen?)

Om genus

Det här är ju mest en mat- och bokblogg, med lite foton på olika miljöer jag rör mig i, inslängda. Jag är urusel på att formulera åsikter och tänkvärda texter, (hur jag någonsin kunde skriva två längre uppsatser är något jag kan fascineras över hur länge som helst).

Tur att det finns andra som kan göra det jobbet åt en.
Om genus av Hanna Fridén
Om genus av Lady Dahmer

Tarte tatin

När jag flyttade till Uppsala för att plugga så gjorde pappa rent mormor Sigrids gamla gjutjärnspanna åt mig (den vita emaljen kom som en total överraskning). Med den och en sten skjutsade han mig sedan till Täljstensvägen i Eriksberg (jag har kvar stenen också). Häromdagen gjorde jag en tarte tatin i gjutjärnspannan och det var nog det godaste som tillagats i den pannan. Först smälte jag 2 dl socker (råsocker och vanligt blandat) med 50 gr smör i pannan. Sedan lade jag i äppelbitar från 5 äpplen (Discovery). Jag vill minnas att jag innan äpplena fick koka ihop där i sockersörjan petade dit smördegsskalet (färdig smördeg, 2 bitar, kavla ut så de sätts ihop, svep runt äpplena). Efter en kvart ställde jag in allt i ugnen tills smördegen var klar, 20 30 minuter. (Jag hade ett recept att gå efter, minns inte riktigt vilket men tror det här.) Tarten serverades med vaniljkräm, tyvärr ej hemgjord och/eller vaniljglass. I 3 dagar räckte den och den blev bara godare för var dag.

Jag släpade med mig en massa äpplen hem från Det Nya Huset, men de blev först till äppelkaka i långpanna, medan jag funderar på sockermängd/sort i nästa tarte tatin.

Daph, I made a tarte tatin the other day and it was fabulous. I tried to sell it to the kids as apple and toffee pie, and N quite liked it, but E didn't like the apples.

Tröskelglömmare

Jag hör rösten i mitt huvud som säger "men jag kommer ihåg att jag lägger min Kindleladdarsladd här för att det är en mycket bättre plats än den jag brukar lägga den på".
Och jag som har köpt Mile 81 av Stephen King och Pig Island av Mo Hayder.


Fast det var J som hade den i sin resväska "för att den inte skulle komma bort". Och det hade den ju inte gjort om han hade packat upp väskan när vi kom hem i mitten av augusti.

Moving

During the weekend we helped my parents move into their new house (i.e. I grabbed another book shelf for the TV room and J carried a few pieces, then I helped cook for what was nearly my entire extended family (I counted 20 people) and then, beacuse my parents have been moving bits and pieces since August and the actual moving didn't take a lot of time, we went foraging for chanterelles). Daphne, do you remember when we first started writing to each other and my address had "Säter" in it? They're actually moving back there, not the exact same house, but a new(ish) house close by (the property includes a forest! small, but still - a forest!). It feels like coming home and I love it. In the garden there are plums, apples, pears, peaches, gooseberries, raspberries, red currants, cherries, there's even a greenhouse with the loveliest, juiciest grapes. In the forest there are blueberries, wild strawberries, wild raspberries, juniper berries (from which the property's been named).

And, yes, the book on the table is Susan Hill's The Woman in Black, which I read and loved, but wasn't scared to death by. I have to reread it soon as I read it with such trepidation I couldn't enjoy it fully.

Två böcker

Strax innan jag läste ut Caitlin Morans How to be a Woman så loggade jag in och betalade mig igenom The Times paywall. Jag har verkligen saknat att läsa hennes texter (och India Knights!). Caitlin skriver om både föräldraskap och Lady Gaga på ett sätt som jag kan relatera till. Jag tror att den främsta anledningen till att jag gillade How to be a Woman var den stora igenkänningsfaktorn för min del, i nästan varje kapitel kände jag igen mig i det hon skrev* (för att inte tala om den gången hon lade upp ett foto på Twitter på håret hon precis rensat ur sin golvbrunn, vi är fucking twins). Om det sedan beror på att det handlar om kvinnosaker eller att Caitlin och jag (som så många andra fantastiska kvinnor jag känner ;)) fyller år den 5 april, vet jag faktiskt inte. Analyser och seriösa recensioner är ju inte min grej. Dessutom gillar jag hennes typ av feminism, det är den jag själv bekänner mig till (Are the men doing it? Is it polite?) Och hon satte äntligen ord på varför det är fel med burka och varför det inte är fel med porr as such. Sen tycker jag att det är väldigt intressant att hon och hennes 7 syskon blev homeschooled och att hon jobbade på Melody Maker när jag började läsa den och hon hela tiden säger saker som ingen annan säger, högt (jättehögt) och att det känns så befriande. Befriande, precis så känns hennes bok. (Jag till och med tänkte när jag läste den att nu när den här boken finns, så skulle jag med kunna tänka mig att få döttrar.) Jag till och med läste den med min bästa blyertspenna som bokmärke, för att kunna anteckna i marginalerna.

Jag släpade inte med mig How to be a Woman varje gång jag gick ut eftersom jag har haft en grym smärtpunkt i ryggen (och med ut menar jag till kiropraktorn). Då tog jag istället med Yarden av Kristian Lundberg, för den är lätt, jag ville verkligen läsa den, men den var svår att komma in i. "berätta", "historia", "skriver varje dag" står det upprepade gånger i boken och i början kände jag att det aldrig riktigt kom igång, men historien smög sig fram och plötsligt var den där, allt går sakta, det händer mycket lite och det är faktiskt väldigt spännande. Normalt gillar jag inte att läsa (bara att lyssna på) självbiografiska böcker, särskilt när det inte finns något slut (Kristian Lundberg lever ju förhoppningsvis ca 40 år till), men den här avslutningen var perfekt. Och språket är bra, inget hakar upp sig, det går lekande lätt att läsa när jag tagit mig förbi de där första 20-30 sidorna och bara hänger med.

Den här läsveckan har alltså varit en guldvecka, två otroligt bra, helt olika böcker.

*And every book, you find, has its own social group - friends of its own it wants to introduce you to, like a party in the library that need never, ever end. (sidan 74)

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli

Näst sista dagen på sommarlovet tog jag, helt osjälviskt, med barnen till SF-bokhandeln i Gamla stan. Jag fick köpt den senaste Sookie-boken + nya numret av Utopi (jag hade beställt en prenumeration, men det fungerade inte just då), några nya mangaböcker till pojkarna, One Piece nånting, ingen ville förstås läsa dem, då Dragonball-böckerna var på väg: E läste en till slut och berättade sedan, lite bekymrad för min skull, att den var ganska blodig, men bra. N fick Hur du pratar med drakar av Hicke Hiskelig Halvulk III tolkad från från fornnordiskan av Cressida Cowell och E, som inte var på humör för vare sig brädspel eller böcker, fick en Ghostbusters-ask karameller formade som Slimer. Och jag hörde dessutom mig själv lova att vi vid tillfälle skulle gå tillbaka för att köpa varsin Warhammer-figur att limma ihop och måla. Saker man gör ...



Daph, the kids are suddenly reading like crazy. Their favourite author right now is Akira Toriyama who has written and illustrated the manga series Dragonball, and I just managed to buy all the books in the series on eBay for next to nothing. Now they're racing to see who can finish first. Nils is the faster reader, but Edvin is stubborn so atm they're fighting over book 29 ...

Barnen och böckerna

Sedan jag fick barn har jag då och då funderat över om de också skulle bli bokslukare. Varaktiga sådana vill säga. Vi har gjort vårt bästa genom att omge dem med böcker och serietidningar och läsa för dem så mycket vi har orkat (ibland mer, ibland mindre, men minst en bok per kväll). Sedan något år tillbaka så läser vi inte längre för dem på kvällarna eftersom de läser själva, helst Bamse och Kalle Anka. 10-åringen har visat sig ha samma problem som jag: en spännande bok eller en oläst bok måste avslutas, vilket ger en del sena kvällar. Vi uppmuntrar det inte, men våra protester är ganska lama. Om ens livs credo handlar om böcker och läsning och den vanligaste beskrivningen av en själv är "jag läser mycket" så är ju ett barn som läser böcker i ficklampsljus under täcket, gudasänd och en bekräftelse på att en trots allt har valt rätt väg i livet och i uppfostran av sina barn (och bordsskick är viktigt också). Jag uppmuntrar all läsning och älskar själv serier, så för några månader sedan köpte jag den första delen i Dragonball-serien för jag tänkte att mina Nintendoungar skulle gilla lite japanska teckningar. Båda vägrade ens plocka upp den (de gillar sällan mina förslag eftersom det mesta jag föreslår att de ska läsa eller se på filma är MKT omodernt i deras ögon (ok, de är inga perfekta läsare (vem tackar nej (för de är artiga) till Susan Cooper?)- än). Istället läste jag boken och tyckte väl att den var lite vågad för att vända sig till barn, men å andra sidan läser de ju Kamratposten (efter att förstås ha tokvägrat de tre första numren är det nästan en helig stund idag) och den där Playboy-dressen flickan har på sig kan en ju tolka lite hursomhelst*. Vid nåt tillfälle läste de i alla fall den där första delen, gillade skarpt och de tre följande delarna slukades av båda. Här insåg jag att det kunde bli ett rätt dyrt nöje eftersom serien består av 42 böcker (45 kronor styck på Bokus, 69 kronor styck på min närmsta Akademibokhandel och 50 kronor styck på SF-bokhandeln). Jag gjorde då mitt bästa bokkap någonsin:


42 Dragonball-böcker på Tradera i perfekt skick för under 700 kronor.



De har läst morgon, middag, kväll och t.om. gått ute och läst. Jag tror att jag har dem fast.


Och så fick jag äntligen deras rum städat.


*Playboy Bunny i bok 1. "Hon ser lite konstig ut, men hon ska nog på kaninfest."

Another movie for Daph

My parent are moving and dad got a new lawn mower for the new garden (and forest!). The kids really liked it.

Wood chopping

Daph, my dad is teaching the kids to chop wood and I quite like to know they would survive in the dark ages so I let him. Everyone should know how to handle an axe. Btw, this is the movie without my comments about swinging axes and the dangers ...

Uppochnerkrusbärskaka

2 dl krusbär
1 msk muscovadosocker
2 dl socker
2 ägg
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
75 g smör

Jag lade ett bakplåtspapper i botten på formen som jag smörade generöst och bröade med kokosflingor, för jag gillar kokos. Strödde muscovadosockret över botten, lade på halverade krusbär och strödde kanske på lite mer socker. Sedan lär jag kitchenaiden vispa ihop socker och ägg för det blir så FLUFFIGT. Jag siktade ner det ihoprörda mjölet och bakpulvret, rörde några varv och sen hällde jag på smöret och rörde ihop alltsammans och hällde smeten på bären i formen. I ugn i 45 minuter i 180-200 grader (graderna är avskavda på min ugn så man får gissa.) Under tiden kakan bakades läste jag några kapitel ur Misterioso av Arne Dahl. Och nu tycker jag att kakan är lite för fin för att skäras upp så jag vet inte hur den smakar.



Krusbären kommer från vår krusbärsbuske i sommarträdgården. Alla våra fruktträd och bärbuskar bär sinnessjukt mycket frukt och bär fram tills de inser att vi inte sköter dem och då lägger de av, så en får passa på. Imorgon sylt.

Daph, this is a gooseberry upside down cake that I made from our own gooseberries. It's quite delicious and we're having it for afters with whipped cream. I brought lots of gooseberries back from our summer house and Im also going to make some jam to go with cheese. Earlier this summer mom made me some cherry jam and my mother-in-law made me some fig and plum jam.

Skräcksommar

Unicef
Expo
Röda korset
Stockholms Stadsmission

Är på semester

och har fullt upp med att inte göra någonting. Läser lite Johan, Lotta och Jocko. Har varit på Tivoli.

Sommarnöjet

Har lånat bilden här.

Nämen, det var himla längesen vi var och såg Morrissey.
Läste precis recension i Guardian och jag vet att det aldrig kommer att hända mig, men tydligen, åh, jag kan knappt skriva det för jag vill inte jinxa mig, men DEN låten i låtlistan i England ... Hoppas, hoppas.

Blood and gore - äckliga författare

Ungefär samtidigt som jag slutade läsa Stephen King pga av mörkerrädslan så läste jag Elizabeth Georges Pappas lilla flicka. Också mycket otäckt och hemskt, men inte så jag var tvungen att sova med tänd lampa i ett år (inte så mycket Stephens fel som David Lynchs). Allting med Pappas lilla flicka var bra: miljö- och personbeskrivningar, polisarbetet, kopplingar fram och tillbaka mellan alla inblandade, mysteriet och lösningen. Och så lite blod och yxor. Tyvärr så handlade Georges böcker efter den första fantastiska alltmer om Lynleys adliga bakgrund och Havers tobaksvanor så jag tröttnade (men inte förrän efter att jag hade läst åtm 5-6 böcker till) (och i ärlighetens namn har jag läst alla utom en, trots mitt missnöje). Mo Hayders vidriga Fågelmannen läste jag i svensk översättning, men The Treatment läste jag på engelska, men sen slutade jag eftersom jag ungefär samtidigt som jag läste den första fick ett barn och det är för mycket hemskheter med barn i böckerna. Nu kanske jag kan ta upp dem igen, för de var verkligen bra, välskrivna och riktigt otäcka.
Melaan Mo Hayder och Elizabeth George hittade jag dock min favoritotäckdeckarförfattare Carol O'Connell och jag sträckläste böckerna om Mallory, men den boken som skrämde mig mest var Judas Child, så bra och så fruktansvärt otäck. Och nu kommer vi till författaren det här inlägget egentligen handlar om - Gillian Flynn. Jag hämtade Sharp Objects till min Kindle häromdagen, läste ut den på ett dygn, hämtade Dark Places dagen efter och sträckläste ut den natten till idag. Jag läser ju de här böckerna för att bli vettskrämd, samtidigt som jag kan lugna ner mig när jag tittar upp från boksidan och inser att jag är hemma och där finns inga vansinniga mördare (svårare med Stephen King eftersom det ju inte går att veta vilka jävla monster som kan tänkas dyka upp i t.ex. Dimman). Sharp Objects hade bara ett sånt där tillfälle när det sög till i magen och jag fick gåshud, men det var å andra sidan väldigt bra. I övrigt så räknade jag ut ungefär allt, utom den twisten, alldeles för tidigt i boken. I blame TV.

Dark Places var bättre, bättre skriven, bättre upplagd, mer äkta miljöbeskrivningar och en inte särskilt konstruerad historia (på detaljnivå har jag vissa invändningar, men vill inte spoilra) som jag iofs också räknade ut lösningen på alldeles för tidigt, men när saker och ting tog fart så blev jag rätt rädd och och inte så lite äcklad skummade några sidor med lite för mkt blod (allvarligt, nötkreaturen?!). Dark Places hade ett annat roligt inslag också eftersom Flynn beskriver nördkultur på ett underhållande och kärleksfullt sätt, Star Trek eller morbidt intresse för mord, det är ju samma sak. Flynns protagonister med alla deras flaws och acceptans av desamma (kleptomani, cutting, apati m.m.) är också bra.
Sammanfattningsvis så gillar jag Gillian Flynn mycket, men i genren (och vilken är det egentligen? splatter i mysig deckarmiljö?) så vinner Carol O'Connell eftersom hon har skrämt mig mest, Elizabeth George skulle eventuellt ligga etta om hon hade skrivit mer än en bok och Mo Hayder vinner i äcklighet.

Fler bilder till V.

1. On our way to Central Park
2. Lily's sign
3. Brunch at Lily's Restaurant
4. Random people in Central Park.

Stämningsbilder till V.

1: Tall soya latte
2. Crossroads
3. Queue at Shake Shack Madison Square Park
4. Random street

Tårtavslutning

Jag hittade världens bästa tårtbottenrecept, 3 lika, hos Bakglädje när jag skulle baka avslutningstårtor. Det blev fantastiska bottnar som luktade hemskt mkt ägg, men som smakade himmelskt. Sen blev slutprodukten lite underlig eftersom jag, samtidigt som jag envisas med att baka egna bottnar, vill göra det så enkelt för mig som möjligt. Mellan tårtbottnarna bredde jag Jacky chokladpudding och ovanpå bredde jag grädde och rev mintchoklad och dekorerade med hela jordgubbar, som var fina, men inte så söta. Och E hann aldrig smaka av sin eftersom föräldrarna på skolan inte bidrar, men gärna släpar med sig 8-10 släktingar som slukar alla bakverk. Mm, jag är lite sur för hur jobbigt är det att sno ihop en sockerkaka eller köpa några muffins? Jag gillar inte heller alla krav i slutet av terminen, men just tårtbufféerna tycker jag är underbara.
N:s första tårtbuffé.

Min Kindle och jag

Jag köpte ju en Kindle när jag var i USA sist. Som första bok valde jag Tina Feys Bossypants och jag vet inte varför. Jag tror att jag blandade ihop e-bok med ljudbok och eftersom jag bara kan lyssna på självbiografier så tänkte jag att jag bara kunde läsa e-böcker som var självbiografier. Hur saker och ting kopplas ihop i mitt huvud är i sanning ett mysterium. Hursomhelst så har jag nu läst ut den, det har tagit 4 veckor och jag vet inte så himla mycket mer om Tina Fey än innan jag läste den. Tina Fey gör 30 Rock (visste jag) och är en liten tunn kvinna som verkat tro att hon är en väldigt stor grekisk matrona (ny kunskap), eller åtminstone att hon måste låtsas tro det för att vi som läser ska känna igen oss. Det var allt. Nej, hennes man är flygrädd också.

Men, när batteriet började ta slut i Kindlen och jag, när jag började leta efter sladden, upptäckte att jag inte hade kopplat upp mig mot vårt nät och därför inte hade uppdaterat min prenumeration på The New Yorker så ägnade jag en dag åt att hämta en massa andra böcker, för det går ju alldeles utmärkt att läsa precis vad som helst i Kindlen. (Och till slut hittade jag sladden i bokhyllan, vilket ju faktiskt var det rätta stället att ha den på).
Jag inledde lite försiktigt med en Victoria Thompson-deckare, Murder on Washington Square i Gaslight-serien (som jag började köpa bara för att den heter Gaslight-serien och utspelar sig i NY, och det är nog den främsta anledningen till att jag fortsätter läsa de här böckerna, för de är väldigt förutsägbara, jag listar alltid ut vem som är skurken alldeles för tidigt eftersom alla böcker följer samma mönster, men NY-beskrivningarna är trevliga och åtminstone en gång i varje bok tänds gasgatulamporna).
Nästa Kindle-bok blir Gillian Flynns Sharp Objects. Har löjligt höga förhoppningar, men litar på Helena. Det kommer om inte annat att bli nagelbitande spännande.

OBS lite spoilerinlägg om The End of Mr Y

Jag läste The End of Mr Y av Scarlett Thomas förrförra veckan. Sträckläste halva, tog en paus på några dagar och sträckläste andra halvan, men jag är ändå inte helt övertygad. Kanske SF inte är nåt för mig ändå. Jag gillade känslan av mystik, Thomas skriver så att det blir en väldigt obehaglig och samtidigt mysig stämning (för det handlar ju om böcker). Jag tyckte att Ariel var mycket sympatisk och uppskattade hennes mörka drag och gillade att hon stod för dem. Men det i min tolkning lyckliga slutet (för det var det väl?) förstörde allt det mörka och blev ännu ett slag för att heterosexuell tvåsamhet leder till den enda sanna lyckan. Visst, jag inser att det inte alls var en hbt/alternativlivsstil-propagandabok, men tyckte ändå att det blev för sockrigt. Fast, underbar akaporr, jag gjorde om universitetet i boken till UniS och det passade perfekt. Och jag läser gärna mer om tankeexperimenten. Jag har ingen aning om vad Popco av samma författare handlar om, men jag har den och tänker läsa den snart.


Alltså, satan vad svårt det är att skriva bokrecensioner. Jag vill mest skriva om sådant som spoilrar, men så gör man väl inte?

Pictures from nyc that are not of food

I can't do much here as I can't find the camera cable, but this is what I had in my phone. For you V.

Pictures from nyc

When we were in NYC I managed to sneak in another visit to Momofuku Ssäm Bar. If I lived in New York I would have to come here every week to have the pork buns. They consist of steamed wheat flour buns, roast pork belly and cucumber and then you add hot sauce and the combination is simply divine. We hade a set 3 course lunch menu and these are pictures of my dessert which was grapefruit curd, lavender cream, honeycomb and sconeslike bread with black tea. Then the pork bun. And then J's dessert which was chocolate and ice cream something and that beautiful red sauce which was made from beets and gorgeous.

Hemkaoset

Jag fick helt bisarrt mycket magkatarr och har legat/suttit på soffan i ettochetthalvt dygn med feber och bara kunnat äta mannagrynsgröt och dricka pepparmintste. Men efter ett tag kändes det som semester och jag har tittat igenom alla våra dåliga tv-kanaler och bestämt mig för att avbeställa de flesta.
Jag försöker att hålla i huvudet två barns läx- och skolschema med två läxor/barn/vecka + utflykter, friluftsdagar och gympa två ggr/vecka/barn, mitt eget jobbschema + kiro + yoga + vad annat jag kan tänkas ha för mig, om J jobbar i Sverige eller inte (han håller tack och lov reda både på sig själv och en hel massa andra saker) och en massa hushållsgrejer som matlagning, tvätt (har numera lagad tvättmaskin, men ett eftersläpande tvättberg som eventuellt aldrig kommer att bli tvättat, ibland vbill jag bara slänga alla kläder och allt TYG), städ (tur att vi haft två discon på två veckor, det har aldrig varit så städat i den delen av lägenheten (kanske skulle vi ha tomma rum överallt?)). Har dessutom sett till att barnen ska vara hemma i 8 veckor i sommar. J har semester i 4 veckor. Jag funderar på att ha semester i 10 veckor, det är ju en av fördelarna med att vara frilans, att kunna välja själv. (Nackdelen är ju att jag då inte drar in några pengar alls.)
Fast jag har läst halva Slutet på Mr Y och den är rätt underbar, Sempre Susan var jättejättejättebra och vi behöver ju faktiskt inte ha så mycket kläder när vi åker till Skåne över långhelgen, det är ju sommar.

Dagens skörd

Det vara bara några veckor sen jag var och lyssnade på Nicole Krauss och fick Kärlekens historia signerad och idag var det dags igen. Sara och Mats svarade på frågor och signerade Cirkeln på SF-bokhandeln (lite sämsta stället att vistas på när man (jag) egentligen behöver ett lite allvarligare bokköpsförbud). Jag tordes t.om. ställa en fråga (vuxen ftw). (Fast min egentliga fråga är ungefär dubbelt så lång, med underfrågor, men ville inte spoilra.) Hursomhelst fick jag tre böcker signerade, min egen och två presenter, (den ena till min lajvande kyrkoherdevän som älskar Buffy (eller kanske mest Angel ...) och under över alla under så träffar jag honom redan på onsdag med lite tur (annars skulle jag nog behöva köra 30 mil och ge den till honom ...))). Utöver de tre böckerna köpte jag Terry Pratchetts A Hat Full of Sky (har aldrig hittat den i England), Daughter of the Empire av Feist och Wurts (fast jag misstänker att jag har köpt om den för tredje gången ...), Slutet på Mr Y av Scarlett Thomas (för att jag läste det här hos Bokstävlarna häromdagen) och första delen av The Walking Dead (tror att Feuerzeug med make räddade mig från att köpa hela serien eftersom de köpte sista del 2).

Läsning. Inga böcker.

Jag köpte ju en Kindle också. Och Tina Feys Bossypants. + en prenumeration på The New Yorker. Mycket nöjd med detta.

Mer böcker. Mycket mer.

Nu är det 9 dagar sen jag kom hem ifrån NYC. Ja, alla överlevde och var tom lite bättre och finare efteråt. Fast jag fick kanske några fler grå hårstrån (vilket jag kan slippa nästa gång om jag inte flyger med Delta).
Jag köpte en hel del böcker i New York. På Barnes & Noble på Union Square och på Strand.

Paul Auster The Brooklyn Follies
Roberto Bolaño Antwerp
Elizabeth George Careless In Red (lysande titel på alla sätt)
Nicole Krauss Man Walks Into a Room
Marcia Muller Locked In
Sigrid Nunez Sempre Susan

Och av Eva fick jag med mig:
Kelly Cutrone If You Have to Cry Go Outside
John Marks Fangland
Salman Rushdie The Enchantress of Florence
Diane Schoemperlein Our Lady of the Lost and Found
Scarlett Thomas PopCo

Jag har läst Careless in Red och Locked In (duh), börjat på Sempre Susan, men läser den assakta eftersom jag tycker att den är UNDERBAR. De senaste dagarna har jag läst (och skrattat så mycket att folk tittat medlidsamt på mig på tunnelbanan) åt Rob Sheffields Talking to Girls About Duran Duran. Det var en av böckerna Johan köpte. Har inte tittat mer ingående på hans böcker, för hinner inte med fler, men tror han köpte åtm 1 Murakami.

Sen jag kom hem har jag beställt:

Elizabeth George This Body of Death (krävdes ju inte mycket för att fastna i det träsket)
Mimi Luebbermann Heirloom Tomato Cookbook (pga ångrade att jag inte köpte den på Fishs Eddy)
Amy Plum Die for Me (cos I know Amy ... and I read an awful lot of YA ...)
Rob Sheffield Talking to Girls About Duran Duran (4 ex, en/alla jag kände på 80-talet som jag känner idag)
Andrew Davidson Gargoylen
Deon Meyer Devil's Peak
Haruki Murakami Norwegian Wood (men vi hade faktiskt inte den)

Finns Anonyma Bokholister?

Daph, I got a few new books on my trip to NYC enought books to last me til autumn but for good measure I ordered another 7 when I got back. I did take a few pictures of food that I'm gonna post as soon as I can find the camera cable. J took another 4325 pictures of my profile in a nyc street - his favourite subject.

nyc

och den här döds- och separationsångesten från HELVETET som jag drabbas av varje gång jag ska resa ifrån barnen. ångest som dessutom tredubblas då både jag och j åker bort, för då blir dom ju HELT föräldralösa, och som definitivt inte blir bättre av att barnen ska åka BIL till en annan STAD när jag är i UTLANDET och inte kan rädda dom. jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den.

B&J - off the wagon

To be honest I've never really been that into ice cream. The odd snowcone in the summer, yes, and a Piggelin just about any time, fine. Ben & Jerry's different chocolate ice creams had me under a spell for a few years, but then it was just ice cream again and I'd really rather have 5-6 Danish. And then a few weeks ago I found Coconutterly Fair. Fairtrade and coconuts. I love coconut flavoured desserts more than any other dessert so I see a lot of ice cream in my near future.
(I may also try the Boston Pie Cream flavour when I'm in NYC next week and I think I'm going to be really happy we don't have that in Sweden.)

Påskläsning

Inledde med Patti Smiths Just Kids som var så fantastiskt bra på alla sätt. Språket var avskalat och rakt på sak och varje ord var rätt. NYC, kärlek, smärta och böcker.
En hel del Sonja Åkesson-dikter ur Vara vit mans slav : och helt andra dikter i urval av Jenny Tunedal.
Medan jag väntade på att bli serverad påskmiddag läste jag Underbar och älskad av alla av Martina Haag och Min mamma piraten av Jackie French. Jag gillar Martina Haag, hon kan vara enormt rolig. Fast jag tycker fortfarande texten hon skrev till Uppdrag: mamma är den allra bästa och den här boken var inte så intressant för mig. Min mamma piraten var alldeles underbar och jag ska genast köpa mina kids ett eget exemplar.
Dessutom läste jag större delen av en Koontz-bok, men hann inte klart (skummade dock slutet, som var lite för ofantastiskt för att jag ska plocka upp den igen tror jag). Bar runt rätt länge på första delen i Eriksens Malazan-serie eftersom jag vill läsa om den, men det känns som ett sånt jätteprojekt om jag då skulle få för mig att läsa alla böckerna i ett svep så jag väntar nog. Dessutom vill jag egentligen helst läsa om George R.R. Martin-böckerna, om jag bara kan hitta dom.
Istället läste jag den fantastiska ungdomsromanen Förvandlingen av Margaret Mahy. Lika bra varje omläsning. Och så fort jag kom hem kastade (fast jag jobbade lite först, för jag var tvungen, så jag väntade med att hämta ut den) jag mig över Cirkeln och sträckläste den (en halvtimmes jobb, en halvtimmes läsning).

Statusuppdatering

Jag befinner mig på Österlen och planterar weeping willows och syrener. Och läser, Patti Smith, Sonja Åkesson, Guy Gavriel Kay, starlet, DN (alla delarna) och Maisie Dobbs-böcker, allt i en salig röra.

Jag läser vidare

Till eventuella elitistmörkerbokcirklare som hittar hit: OBS! att det kommer en slags Googolplex-spoiler längre ner i texten!


Jag fick hem Googolplex och de andra sf-böckerna häromdagen och läste snabbt den och har börjat på och kommit halvvägs i The Carhullan Army. Nu ska vi antagligen läsa Googolplex som nästa bok i bokcirkeln så jag vill inte säga nåt om den och jag är ju inte klar med The Carhullan Army så jag borde inte säga nåt om den heller, men den är underbar (alltså dystopier är det bästa!).
Igår läste jag One Day av David Nicholls och gillade verkligen inledningen och London, för jag gillar London (+ att jag har besökt och bott i England flera gånger under den 20-årsperiod boken utspelar sig, vilket gav ett extra perspektiv som jag uppskattar), men jag har börjat irritera mig så mycket på alla huvudrollsinnehavare (för ibland undrar jag om en del författare tänker lite för mycket på filmärttigheterna när de skriver) i alla böcker jag läser. (Jag kan säga en sak om/till Jack i Googolplex att skaffa dig ett liv förihelvete eller bara dö). Jag har läst för mycket och för lite för att ägna tid åt tramsiga huvudpersoner. Fast One Day sträckläste jag förstås (fast jag hoppade över 100 sidor i mitten) eftersom den är upplagd så och väldigt välskriven och jag tycker mycket om endagperår-perspektivet. Jag kan ha tröttnat så intensivt på Dex & Em (dels för det töntiga, "Dex & Em", verkligen special att de har smeknamn) för att Dex jobbar "inom media" och "Em" helt saknar all tåga. Jag trodde verkligen att det skulle bli något av honom. Jag orkar inte med de här patetiska media-jobben. Jag hade föredragit att han hade blivit fotomodell, om han nu var så himla vacker. Jag önskar att Dexters liv hade varit lite mer lyckat, lite mer struktur. Gärna mayhem, men sen hade han väl kunnat bli trädgårdsmästare? Och Em, himla tröttsamt med nån som i 20 år måste upplysas om hur vacker, sexig och smart hon är, utan att "tro" på det.
Om jag fyllde 40 i tisdags? Jo, så var det. Nu ska jag gå och läsa dom där 100 sidorna i mitten.

Cirkeln

Här finns det ett smakprov på Cirkeln (av Sara och Mats). Det är det första jag har läst och mitt första intryck är förstås ren glädje över att språket är så bra (nu vet jag ju att både Sara och Mats kan skriva, men vi har ju en del dåliga erfarenheter av just YA-litteratur, både språkligt och plotmässigt (House of Night ...). Sedan blir jag rastlös och vill att alla böckerna i serien ska komma ut NU. 15 april kommer Cirkeln ut.

Modern rastlöshet

Vi bokar en familjeresa till nästa vinter. Fyra timmar senare börjar jag planera familjeresan till nästnästa gång. Vi har som väldigt lös regel att varannan gång åker vi på sol- och badsemester och varannan gång något mer händelserikt.

Först var vi i Dominikanska republiken, sedan åkte vi till Orlando, Florida. Vi är inga äventyrare, J och jag hade redan varit i Västindien 2 ggr och hela familjen hade redan varit i Orlando. Fast första gången i Orlando bodde vi på lyxresorten Disney's Grand Floridian Resort & Spa, ett stenkast från Magic Kingdom, med concierge service, den här andra gången så bodde vi på budgetmotellet Baymont Inn & Suites, körde till alla parker i vår hyrbil (en illorange Dodge som vi alla älskade)och åt nästan alla frukostar på Denny's. Nästa gång åker vi till Mexiko och resan efter det går med största sannolikhet till Kalifornien.

Litet läsavbrott

Jag tog en halvdags ledigt den här veckan eftersom jag jobbade hela förra helgen och kommer att sitta en hel del den här helgen också, när jag inte boostar min man genom alla dungeons i Outland, och började läsa en ny bok. Till min bokklubb kan man ta med sig böcker man inte gillar eller aldrig mer kommer att läsa och hoppas att någon annan vill ha dem. Jag plockade åt mig The Strain av Guillermo del Toro och Chuck Hogan från Feuerzeug häromsistens. Med tanke på att Feuerzeug verkligen borde gilla den borde jag ha tagit varning av att hon inte gjorde det. För den är rätt gräslig. Och jag kommer inte att läsa klart den. Nån som vill ha?
Istället ska jag läsa Koontz Broher Odd (höll på att helt Dr Who-förstörd skriva Ood) ist. men misstänker att den boken inte heller kommer att läsas klart.
Jag har faktiskt äntligen insett att livet är för kort för att läsa dåliga böcker (och det är en subjektiv bedömning, oftast) och att en oavslutad bok på intet vis är lika med ett misslyckande.

Mer ord

Kakadua eller kukduva. Vad hette den nu igen?

Ord

Ibland (jätteofta) skriver jag männsikro istället för människor. Då föreslår min stavningskontroll att jag ska ändra till
1. Nordamerika
2. människokropp
3. människolik
4. människoöde
5. människoson

Människoson är ju ett finfint ord. Förekommer väl bara i Mowglifilmen eller?

När jag skriver männsikor föreslår den människor.

Det är kul när dom blir äldre och får egna intressen

På väg hem från skolan:

Edvin: En del säger att man inte kan göra matt med bara en drottning, men det kan man om man ställer kungen på A6 och drottningen på A7 och den andre kungen står på ...
Jag: Mmm.

Jag bara undrar

Det här har jag klippt från Wikipedia:

"Första singeln släpptes den 11 februari 2011 och heter "Jag kommer" och handlar om kvinnlig orgasm."

Vadå kvinnlig?

Andra låtar om sex just nu som jag har en åsikt om: Tonight I'm Fuckin You. Man riktigt hör hur han skäms över att tvingas sjunga "fuck", vilket är synd eftersom jag samlar på låtar med "fuck" i att köra bil till. Och Rihannas S&M som jag älskar men hela tiden får fel och slänger in ett "chips and whains" i. Inte så sexigt. Och intressant: på engelsk radio har dom bleepat bort whips och chains. Det är väldigt mycket explicit sex i alla låtar jag lyssnar på just nu så de här är förstås inte de enda, men jag måste faktiskt jobba nu.

A Perfect Circle

Igår var jag på den andra träffen med elitistmörkerbokcirkeln och vi diskuterade Amanda Hellbergs Döden på en blek häst (samt efterbörd, venoperationer, böcker om myterier, pole dancing, boendemarknaden i Stockholm, diskrepanser mellan X-men-film och förlaga, YA och hundar, + många, många andra böcker än den vi skulle prata om). Till nästa träff ska vi läsa sf, efter önskan från mig (jag uppfattade inte de andra som svårövertalade) och listan som Glory Box-Sara blixtsnabbt lade upp innehöll alldeles för många böcker (dvs det blir svårt att välja) som verkade skrivna enbart för mig. Jag beställde raskt hem Babel 17 - Samuel Delany, Googolplex - K.G. Johansson och The Carhullan Army av Sarah Hall från Adlibris. De borde komma lagom till att jag blivit klar med det jättejobb jag sliter mitt hår över just nu. Och visst får man väl ta ledigt hela sin födelsedagsvecka och bara läsa?

Day 30 – Your favorite book of all time

Det kan jag inte svara på men jag kan lista några av mina största läsupplevelser:

Den långa flykten - Richard Adams
Breakfast at Tiffany's - Truman Capote
The Secret History - Donna Tartt
Of Human Bondage - W. Somerset Maugham
The Sound and the Fury - William Faulkner
The End of the Affair - Graham Greene

Jag får sluta här, annars blir jag sittande resten av veckan och planen var att få till ett slut så att jag kan koncentrera mig på mitt arbete.

Day 29 – A book everyone hated but you liked

Säg böcker ni hatar så jag har en aning om var jag ska börja.

Day 28 – Favorite title

Oh, to be in England (H.E. Bates (och Robert Browning))

Day 27 – The most surprising plot twist or ending

Spoiler!



Jag har fortfarande inte kommit över att hon dödade Dumbledore. Jag var verkligen inte beredd på det. Häromkvällen när vi satt i ett flygplan och 9-åringen började titta på Harry Potter and the Deatly Hallows part 1 och sekunden senare bröt ihop helt och hållet för att Hedwig dog så kunde jag relatera.

Day 26 – A book that changed your opinion about something

Kanske India Knights My Life on a Plate som fick mig att börja fundera över monogami och inse hur mycket enklare livet blir om jag varje dag istället aktivt väljer min partner, istället för att bara harva på av gammal vana och andra underliga anledningar. Fast jag skulle inte vilja påstå att jag ändrade åsikt, jag hade bara inte tänkt klart.

Day 25 – A character who you can relate to the most

Det svarade jag ju på tidigare, det är Richard Papen och diverse andra förvirrade och samtidigt mkt självsäkra unga män.
Så om ni vill förstå mig bättre läs The Secret History (Donna Tartt), Sons and Lovers (D.H. Lawrence) och Of Human Bondage (W. Somerset Maugham). Eller läs dem inte. (Fast gör det för det är ju också MKT bra böcker.)

Day 24 – A book that you wish more people would’ve read

Jag kan inte svara på den här frågan. Läsupplevelser är alldeles för individuella och personliga, men, med det sagt finns det (snart) en bok som jag hoppas att alla kommer att läsa: den 15 april kommer Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs nya superbok Cirkeln. Gillar man* YA och det gör man ju så ser det här ut som den mest lovande svenska boken sedan evigheter.



*man=jag=gillar YA

Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t

Jag måste göra klart den här listan nu, jag ligger minst en vecka efter och pressen är olidlig.

Jag har velat läsa Krig och fred rätt länge nu. Hoppas det blir av någon gång. Jag inser väl mer och mer att jag inte kommer att läsa den på ryska.

Day 22 – Favorite book you own

Hösten 1992 köpte jag en av de första utgåvorna av Donna Tartts The Secret History när jag bodde i London. Det är en enormt vacker bok, som är otroligt snyggt satt och en fröjd att läsa pga all vackerhet (mjuka pärmar, bild på faun, typsnitt to die for, tjocka pappersark). Just nu hittar jag den inte.

Day 21 – Favorite book from your childhood

Anne på Grönkulla och 1 000 till.

Day 20 – Favorite romance book

Jag gillar svår eller olycklig kärlek. Ju smärtsammare desto bättre. En kärlekshistoria som jag gillar är den i Vem är rädd för Beatie Bow av Ruth Park. Och som jag har skrivit någon annanstans så gillar jag Bella och Edward - den olyckliga perioden.

Florida

Vi drack jättemargaritas på Pollos a la Brasa Mario. Men bara en gång, för vi (dvs A och J) körde rätt mycket i vår hyrda splitternya Dodge.

Florida

Vi åt rätt många pannkakor. Med vispat smör, lönnsirap, chokladbitar, blåbär.