Dagens

Kopierar Helena och gör

DAGENS:

Outfit: mörkblått & lila, mjukt & bekvämt
Humör: lite ledset för andras skull
Tanke: jobba? läsa? jobba? läsa?
Frukost: smoothie med mango, gul kiwi, banan, vaniljyoghurt och havremjölk, kaviarmacka & te
Bok: sitter just nu mittemellan The Affair (Reacher!) och Michelle Pavers Dark Matter. Ovanpå Dark Matter ligger min Kindle med Extremely Loud and Incredibly Close nynerladdad.
Låt: Welcome Home, Radical Face är nog de 2 senaste veckornas låt
Hurra: Jag får gå på skräckfilmskväll!
Bu: de där andra
Längtan: lugn
Önskan: visst vore det väl underbart om alla andra kunde vara glada jämt?

Århundradets bästa

Kakburk från Marks & Sparks. £5.95

Nytt

Jag köpte några böcker i London. Det gemensamma temat var "rött".

Resläsningsrapport

Jag reste bort några dagar och läste en del:
Murder on Lenox Hill av Victoria Thompson
Ritual av Mo Hayder
Mile 81 av Stephen King
Second Son av Lee Child
A Touch of Dead av Charlaine Harris

Second Son var kul, en novell om Reacher som tonåring som ger en liten inblick i hur han aldrig egentligen väljer liv, att det tidigt bara finns ett alternativ - militärpolis. Boken avslutas med ett utdrag ur den allra senaste Reacher-boken The Affair, som jag var för snål för att köpa, och den handlar om när/hur/varför han sedan slutar som militärpolis och bryter med alla rutiner och fasta tider. Förstå min lycka när jag efter att ha läst novellen och utdraget på planet, ska kliva av flighten och när jag går mellan businees class-sätena plockar en flight attendant upp en bok ur en förvaringsficka, det är The Affair och han håller fram den mot mig, jag tar den och frågar om det verkligen är säkert att jag får ta den, han svarar att ägaren har läst ut den och jag ler stort och säger att det är ju den allra senaste Reacher-boken!

Det finns inte så mycket att säga om Victoria Thompsons böcker, småputtriga deckare, romantiska gasljuslampor i New York, den här var faktiskt en av de bättre. Stephen King-novellen var en Stephen King-novell, som började långsamt, men som tog sig med första tuggan. Sookie-novellerna har jag velat läsa rätt länge, inte för att jag egentligen trodde de skulle vara särskilt bra, det var de inte, men jag ville ha bakgrundsinformationen i dem. Återkommer till Ritual när jag läst de andra böckerna (det här att komma hem från en resa under vilken jag köpte 7 böcker och direkt beställa 2 böcker (Skin!) från adlibris, dags för avvänjning och köpstopp igen?)

Om genus

Det här är ju mest en mat- och bokblogg, med lite foton på olika miljöer jag rör mig i, inslängda. Jag är urusel på att formulera åsikter och tänkvärda texter, (hur jag någonsin kunde skriva två längre uppsatser är något jag kan fascineras över hur länge som helst).

Tur att det finns andra som kan göra det jobbet åt en.
Om genus av Hanna Fridén
Om genus av Lady Dahmer

Tarte tatin

När jag flyttade till Uppsala för att plugga så gjorde pappa rent mormor Sigrids gamla gjutjärnspanna åt mig (den vita emaljen kom som en total överraskning). Med den och en sten skjutsade han mig sedan till Täljstensvägen i Eriksberg (jag har kvar stenen också). Häromdagen gjorde jag en tarte tatin i gjutjärnspannan och det var nog det godaste som tillagats i den pannan. Först smälte jag 2 dl socker (råsocker och vanligt blandat) med 50 gr smör i pannan. Sedan lade jag i äppelbitar från 5 äpplen (Discovery). Jag vill minnas att jag innan äpplena fick koka ihop där i sockersörjan petade dit smördegsskalet (färdig smördeg, 2 bitar, kavla ut så de sätts ihop, svep runt äpplena). Efter en kvart ställde jag in allt i ugnen tills smördegen var klar, 20 30 minuter. (Jag hade ett recept att gå efter, minns inte riktigt vilket men tror det här.) Tarten serverades med vaniljkräm, tyvärr ej hemgjord och/eller vaniljglass. I 3 dagar räckte den och den blev bara godare för var dag.

Jag släpade med mig en massa äpplen hem från Det Nya Huset, men de blev först till äppelkaka i långpanna, medan jag funderar på sockermängd/sort i nästa tarte tatin.

Daph, I made a tarte tatin the other day and it was fabulous. I tried to sell it to the kids as apple and toffee pie, and N quite liked it, but E didn't like the apples.

Tröskelglömmare

Jag hör rösten i mitt huvud som säger "men jag kommer ihåg att jag lägger min Kindleladdarsladd här för att det är en mycket bättre plats än den jag brukar lägga den på".
Och jag som har köpt Mile 81 av Stephen King och Pig Island av Mo Hayder.


Fast det var J som hade den i sin resväska "för att den inte skulle komma bort". Och det hade den ju inte gjort om han hade packat upp väskan när vi kom hem i mitten av augusti.

Moving

During the weekend we helped my parents move into their new house (i.e. I grabbed another book shelf for the TV room and J carried a few pieces, then I helped cook for what was nearly my entire extended family (I counted 20 people) and then, beacuse my parents have been moving bits and pieces since August and the actual moving didn't take a lot of time, we went foraging for chanterelles). Daphne, do you remember when we first started writing to each other and my address had "Säter" in it? They're actually moving back there, not the exact same house, but a new(ish) house close by (the property includes a forest! small, but still - a forest!). It feels like coming home and I love it. In the garden there are plums, apples, pears, peaches, gooseberries, raspberries, red currants, cherries, there's even a greenhouse with the loveliest, juiciest grapes. In the forest there are blueberries, wild strawberries, wild raspberries, juniper berries (from which the property's been named).

And, yes, the book on the table is Susan Hill's The Woman in Black, which I read and loved, but wasn't scared to death by. I have to reread it soon as I read it with such trepidation I couldn't enjoy it fully.

Två böcker

Strax innan jag läste ut Caitlin Morans How to be a Woman så loggade jag in och betalade mig igenom The Times paywall. Jag har verkligen saknat att läsa hennes texter (och India Knights!). Caitlin skriver om både föräldraskap och Lady Gaga på ett sätt som jag kan relatera till. Jag tror att den främsta anledningen till att jag gillade How to be a Woman var den stora igenkänningsfaktorn för min del, i nästan varje kapitel kände jag igen mig i det hon skrev* (för att inte tala om den gången hon lade upp ett foto på Twitter på håret hon precis rensat ur sin golvbrunn, vi är fucking twins). Om det sedan beror på att det handlar om kvinnosaker eller att Caitlin och jag (som så många andra fantastiska kvinnor jag känner ;)) fyller år den 5 april, vet jag faktiskt inte. Analyser och seriösa recensioner är ju inte min grej. Dessutom gillar jag hennes typ av feminism, det är den jag själv bekänner mig till (Are the men doing it? Is it polite?) Och hon satte äntligen ord på varför det är fel med burka och varför det inte är fel med porr as such. Sen tycker jag att det är väldigt intressant att hon och hennes 7 syskon blev homeschooled och att hon jobbade på Melody Maker när jag började läsa den och hon hela tiden säger saker som ingen annan säger, högt (jättehögt) och att det känns så befriande. Befriande, precis så känns hennes bok. (Jag till och med tänkte när jag läste den att nu när den här boken finns, så skulle jag med kunna tänka mig att få döttrar.) Jag till och med läste den med min bästa blyertspenna som bokmärke, för att kunna anteckna i marginalerna.

Jag släpade inte med mig How to be a Woman varje gång jag gick ut eftersom jag har haft en grym smärtpunkt i ryggen (och med ut menar jag till kiropraktorn). Då tog jag istället med Yarden av Kristian Lundberg, för den är lätt, jag ville verkligen läsa den, men den var svår att komma in i. "berätta", "historia", "skriver varje dag" står det upprepade gånger i boken och i början kände jag att det aldrig riktigt kom igång, men historien smög sig fram och plötsligt var den där, allt går sakta, det händer mycket lite och det är faktiskt väldigt spännande. Normalt gillar jag inte att läsa (bara att lyssna på) självbiografiska böcker, särskilt när det inte finns något slut (Kristian Lundberg lever ju förhoppningsvis ca 40 år till), men den här avslutningen var perfekt. Och språket är bra, inget hakar upp sig, det går lekande lätt att läsa när jag tagit mig förbi de där första 20-30 sidorna och bara hänger med.

Den här läsveckan har alltså varit en guldvecka, två otroligt bra, helt olika böcker.

*And every book, you find, has its own social group - friends of its own it wants to introduce you to, like a party in the library that need never, ever end. (sidan 74)