Strax innan jag läste ut Caitlin Morans How to be a Woman så loggade jag in och betalade mig igenom The Times paywall. Jag har verkligen saknat att läsa hennes texter (och India Knights!). Caitlin skriver om både föräldraskap och Lady Gaga på ett sätt som jag kan relatera till. Jag tror att den främsta anledningen till att jag gillade How to be a Woman var den stora igenkänningsfaktorn för min del, i nästan varje kapitel kände jag igen mig i det hon skrev* (för att inte tala om den gången hon lade upp ett foto på Twitter på håret hon precis rensat ur sin golvbrunn, vi är fucking twins). Om det sedan beror på att det handlar om kvinnosaker eller att Caitlin och jag (som så många andra fantastiska kvinnor jag känner ;)) fyller år den 5 april, vet jag faktiskt inte. Analyser och seriösa recensioner är ju inte min grej. Dessutom gillar jag hennes typ av feminism, det är den jag själv bekänner mig till (Are the men doing it? Is it polite?) Och hon satte äntligen ord på varför det är fel med burka och varför det inte är fel med porr as such. Sen tycker jag att det är väldigt intressant att hon och hennes 7 syskon blev homeschooled och att hon jobbade på Melody Maker när jag började läsa den och hon hela tiden säger saker som ingen annan säger, högt (jättehögt) och att det känns så befriande. Befriande, precis så känns hennes bok. (Jag till och med tänkte när jag läste den att nu när den här boken finns, så skulle jag med kunna tänka mig att få döttrar.) Jag till och med läste den med min bästa blyertspenna som bokmärke, för att kunna anteckna i marginalerna.
Jag släpade inte med mig How to be a Woman varje gång jag gick ut eftersom jag har haft en grym smärtpunkt i ryggen (och med ut menar jag till kiropraktorn). Då tog jag istället med Yarden av Kristian Lundberg, för den är lätt, jag ville verkligen läsa den, men den var svår att komma in i. "berätta", "historia", "skriver varje dag" står det upprepade gånger i boken och i början kände jag att det aldrig riktigt kom igång, men historien smög sig fram och plötsligt var den där, allt går sakta, det händer mycket lite och det är faktiskt väldigt spännande. Normalt gillar jag inte att läsa (bara att lyssna på) självbiografiska böcker, särskilt när det inte finns något slut (Kristian Lundberg lever ju förhoppningsvis ca 40 år till), men den här avslutningen var perfekt. Och språket är bra, inget hakar upp sig, det går lekande lätt att läsa när jag tagit mig förbi de där första 20-30 sidorna och bara hänger med.
Den här läsveckan har alltså varit en guldvecka, två otroligt bra, helt olika böcker.
*And every book, you find, has its own social group - friends of its own it wants to introduce you to, like a party in the library that need never, ever end. (sidan 74)
4 kommentarer:
Jag brukar verkligen inte läsa självbiografiska böcker, men när jag läst om How to be a Woman hos både dig och Helena så känner jag lite att jag verkligen MÅSTE läsa det här. Just att hon verkar skriva så befriande enkelt och vettigt om feminism, sånt kan man aldrig få för mycket av.
Och det skriver inte bara för att jag också är medlem i den fantastiska 5 april-klubben. ;)
Ja, jag tror faktiskt att du måste läsa den.:) Du kan få låna min om du inte vill köpa den, det är inte alls mycket skrivet i marginalerna, bara ovanligt mycket för att vara jag.
Anna, du MÅSTE faktiskt läsa How to be a woman! Vet att du kommer att älska. Så otroligt bra och viktig läsning! Som E-L säger sätter hon ord på sådant man själv känt många gånger men inte riktigt kunnat artikulera. Hon äger.
Jag har kopt tre bocker o gett bort alla sa nu maste jag kopa mig en till mig sjalv att spara. Otroligt bra. Min syster fastnade i den helt o vi har kommit overrens att hennes dottrar maste lasa dem om nagra ar sa de vet att det finns vettiga kvinnor i varlden.
Skicka en kommentar