November

Det här icke-vädret. Tvättmaskinen är sönder och jag drunknar i smutstvätt. Alla är trötta.

Yogasovrummet

Det var ju för bra för att vara helt enkelt. Och jag kan ju fortfarande yoga därinne. Men det är klart, det ger ju inte samma själsfrid. Det första jag gör när det första barnet flyttar hemifrån är ett yogarum. Helt tomt, bara matta (och möjligen Ganesha).

10-åringens blivande egna rum

Jag håller på och tömmer det här rummet för att imorrn kommer Pierre och sliter ut golvet (plastmatta med träd- (björk? furu?) imitationsmönster) och sedan ska rummet målas knallblått och golvet ska bli samma färg som det andra nya golvet. Mynten jag hittar räcker eventuellt till att betala min (högst tillfälliga) skatteskuld. Och annat kul med pengar hos oss är att medan jag gör av med allt vi har på att fixa nya golv är tvättmaskinen sönder igen (kanske för att jag har tvättat mattor, men bara kanske, det går ju faktiskt inte att bevisa och den går ju att köra) och igår ramlade E ner på diskmaskinsdörren (klättrar inte på bänkar? ha alltid diskmaskinsdörren stängd?), som går att köra, men som definitivt inte låter som den ska. Och så jul snart. Ska fortsätta leta mynt nu tänkte jag.

Daph, this will be N's new room. It will get painted blue, by a whole other person than me, thankfully, and there will also be a new floor, same as our new bedroom. My plan is for everything to be done by Christmas. I already know this won't happen.

Lite skräckläsning

Här kommer ännu en slingrande, recension är ett för stort ord, beskrivning av en bok jag har läst. Beskrivning är nog också lite för ambitiöst, vi kan kalla det tankar kring min senast utlästa bok och så är vi glada för att jag inte delar med mig av alla.
Amazon erbjuder emellanåt (eller kanske varje dag, jag tror inte att jag får alla erbjudanden på mejl) en billig bok för en eller två dollar, och några ggr har jag utnyttjat erbjudandet. Nu senast läste jag den tyske författaren Oliver Pötzsch (zsch- bästa konsonantklustret) The Hangman's Daughter och den var bra. Skräck utan övernaturlighet, människor kan vara fullständigt vidriga utan att behöva blanda in spöken, zombies och vampyrer. Jag var tvungen att snabbläsa den lite, för jag hade ont om tid, men den passar bra att snabbläsa, det är ganska mycket miljöbeskrivningar som efter halva boken inte längre behövs. Under första halvan av boken är de ändå bra, jag fick en tydlig bild av staden Schongau i Bayern och dess omgivningar, där historien utspelar sig. Det är ganska mycket historia i boken, staden har skövlats några ggr av svenskarna och Jacob Kuisl, bödeln som är bokens huvudperson, fanns i verkligheten (och var en släkting till författaren), utan att egentligen ha någon grund att stå på (1600-talets Europa är inte den tidsperiod jag kan mest om) så känns berättelsen äkta: hur häxjakt gick till förr i tiden känner jag till, och tortyren är ganska grundläggande (som jag föreställer mig att tortyr fungerade/fungerar. De flesta rollfigurerna är intressanta, jag gillar särskilt Johann Lechner, stadens ledande tjänsteman (det egentliga överhuvudet är en hertig, men han bor (tack och lov) någon annanstans. Men det är många rollfigurer att hålla reda; det är inte bara 1 barn som råkar illa ut det är 5, det är inte bara 1 detektiv, det är 3 och det är inte bara en skurk, det 6 osv. I staden finns dessutom 4 personer som verkar som läkare utan att ha någon utbildning (vår andre protagonist Simon Fronwieser gick visserligen på universitetet ett tag men fick sluta pga pengabrist, men det gjorde inget, han vill inte lära sig att slå koppar, han vill läsa Paracelsus (känd från Fantomen) och dricka kaffe). Boken tar upp ungefär 1000 intressanta ämnen: kaffets ankomst och spridning till/i Europa, häxkonst, alkemi, kemi, 30-åriga kriget (m.fl. krig), svenskarnas framfart i Europa, leprasjuka, kyrkans roll i staden, tortyr, avrättningar, timmerflottning, och det mest spännande av allt, yrkeskuskar, deras arbetsförhållanden och deras inbördes konkurrens (mellan städerna), läkekonst, örtlära, styrningen av handelsstäder osv ad infinitum, (ja, latin också). Väl gjord research. Jag gillade också att läsa en deckare som inte utspelade sig i England eller USA, alla namn kändes enormt exotiska (jag är lite besatt av tyska och Berlin just nu), men samtidigt välbekanta (eventuellt var ju några av mina anfäder i Schongau för 350 år sen och brände kyrkor). Döm om min besvikelse när jag upptäckte att det finns två ytterligare OÖVERSATTA böcker i serien. Så, kan någon lära mig tyska lite snabbt? Och allt om Karl X Gustavs polska krig och Bayerns stadsstyre under 1600-talet?

Zombiejul

Beställde precis Max Brooks Världskrig Z, en muntlig historik över zombiekriget till pappa i julklapp. Det som är så bra med att ha delat läsupplevelser med en och samma person i 30 år är att risken för vi rekommenderar varandra dåliga läsupplevelser nästan är obefintlig (han läste faktiskt överhuvudtaget aldrig The Secret History, och idag förstår jag honom, det skulle göra honom mer ont än gott att ha gjort det) och glädjen i att kunna dela med sig av fantastiska läsupplevelser är ju alltid, eller, nä, jag gillar inte alltid att dela med mig av läsupplevelser faktiskt, vissa saker vill jag behålla för mig själv eller åtminstone låtsas att jag är ensam om att förstå. Men inte när det gäller pappa och World War Z - en av världens bästa böcker.