Den tredje torsdagen i månaden (förutom månader med r eller u i namnet), varje år (som är skottår) om barnet/barnen inte har gjort sina läxor/städat sina rum eller om de klagat när de gått upp på morgonen/ätit utan lov i tv-rummet - då, men endast då, har vi en spelfri dag. Fast man får spela ds.
Lite så här känns det hemma hos oss just nu. Förhandlingsteknik är verkligen inget jag är bra på, mina barn däremot skulle kunna prata fri vilken gisslan som helst.
Är det nån som känner nån som spelat spel alla dagar, under hela sin uppväxt och 1) inte dött samt 2) kan försörja sig själv, så vill jag gärna veta, för då ger jag upp den här kampen.
4 kommentarer:
Märkligt, vi har EXAKT samma regler!
Vi omförhandlar nån gång varannan månad kanske och har vackra visioner om begränsad skärmtid (alla kategorier), äggklockor och allt möjligt. Vi (inblandade, odisciplinerade good-for-nothing föräldrar) orkar hålla kollen i ett par dagar, sen dyker det upp en lämplig ursäkt som vi kör med ytterligare ett par dagar och sen är det helt kört. Just nu t.ex. har vi haft en fin radda ursäkter som började med "just blivit storebror", följt av "jullov" och nuvarande "stambyte".
Men SEN, då blir det andra bullar...
/V.
Min man har spelat spel alla dagar under hela sin uppväxt och han är idag framgångsrik forskare och mycket social och välanpassad. Dessutom har han grym öga-handmotorik och förmåga att ta in massor av information samtidigt - något som han helt skyller på datorspelandet.
Själv tillbringade jag hela barndomen med näsan i en bok, vilket egentligen var betydligt mindre socialt och motoriskt utvecklande, men det är aldrig någon som skulle få för sig att säga att det skulel vara skadligt.
öga-handkoordination skulle jag ju skriva (och skulle istället för skulel)
Tack Anna N! Barnen sitter ju rätt ofta med näsan i en bok också (tyvärr ofta efter 10 på kvällen) så de får helt enkelt det bästa av två världar!
Skicka en kommentar