What book are you currently reading? Tooth and Nail by Craig DiLouie
How far in are you? 40%
What's it about? New York! Zombies! Pandemy! and lots of soldiers
Are you enjoying it? Yes
onsdag, februari 22, 2012
torsdag, februari 16, 2012
Ruth Galloway och jag
Nu i februari har jag läst de tre första Elly Griffiths-deckarna. Dark Places har ju skrivit mkt positivt (och lite negativt) om Ruth och morden och Flickan under jorden var dessutom en av de böckerna Bokstävlarna fick läsa när Dark Places och hon utmanade varandra i obekväm läsning. Och, precis som de båda, ogillar jag författarens fixering vid Ruths vikt. Jag väger lika mycket som Ruth: innebär det att folk runtomkring tycker att jag är fet? Borde jag vakna varje dag och fundera över min vikt och vad jag har på mig (absolut inget färgglatt, för det har inte tjockisar, de har bara svarta kläder, (fast en del av oss som bär svart är helt vanliga, gothinspirerade tanter med en svärtad inställning till livet bara).
Det finns många små misstag och underligheter i böckerna som stör läsningen för mig:
i Flickan under jorden (s. 140) skriver hon att historikern Peter "aldrig kom ihåg vilken som kom först, bronsåldern eller järnåldern". Min reaktion: tror författaren att jag är dum i huvudet? Minsta skolbarn (eller åtminstone skolbarn från fjärde klass och uppåt) vet det. Hon låtsas att brons- och järnålder är arkeologiska termer och inte riktigt har med historia att göra (min tolkning), vilket gör att jag suckar högt (eller troligare att jag svor).
i var och en av böckerna som jag har läst nämner Nelson eller Michelle att de har varit i Disneyland i Florida. Det finns inget Disenyland i Florida. Har aldrig funnits. Det finns ett i Kalifornien, ett i Paris, ett i Tokyo, men i Orlando ligger Disneyworld. The happiest place on earth för i helvete. Kunde ingen upplysa Elly Griffiths om detta, för själv har hon ju uppenbarligen inte varit där.
i tredje boken: "(...) when she saw Erik sitting on the bank throwing stones into the fast-flowing stream.'Like Poohsticks', she said. Erik had smiled uncomprehendingly. He often didn't get things like that."
För det första: Erik är norrman, han är inte nödvändigtvis bekant med engelsk barnlitteratur. För det andra: jag vet inte hur noga Elly Griffith har läst sin Milne, men min gissning är "inte alls" eftersom de inte kastar sten i berättelsen, utan pinnar (tip: stick), för att de ska flyta under en bro och sedan tävlar de om vems pinne som flyter under bron och kommer ut på andra sidan snabbast. Gissningsvis en lek de lekte även i Norge; jag vet att jag lekte den i Sverige innan jag läste Nalle Puh, men varför Erik skulle koppla ihop en gammal barnlek med sitt kontemplativa stenkastande i Bosnien, fattar inte jag heller. (Trivia: jag och Evova har varit på pilgrimsresa till Ashdown Forest och den faktiska bron i Milnes saga. Fast vi gick vilse.)
Två saker till: polismannen Harry Nelson är i 40-årsåldern. Ändå är det hans döttrar som har upplyst honom om tv-serien Vänner. Om de här böckerna är någorlunda nutida, var den äldsta dottern ca 14 när Vänner lades ner. Nelson själv är däremot i precis rätt ålder för att ha börjat titta på serien när den kom och om han inte gjorde det så gjorde definitivt hans fru det, eftersom hon verkar ha ett hyfsat normalt intresse för tv-serier. Nelson vet inte ens vad Countdown är för något. Countdown är en brittisk tv-serie som funnits sedan 1982 och fortfarande visas. Helt otroligt att Nelson inte skulle känna till den. Skulle han seriöst inte ha koll på Richard Whiteley och Carol Vorderman? I don't think so.
Så, om Elly Griffith inte har koll på så här triviala saker, hur vet jag att det hon skriver om arkeologi och annat stämmer? (Jag har för mig, på ett vagt sätt, att de arkeologiska inslagen hyllats och ska vara bra.) Med det sagt så gillar jag verkligen mordhistorien i Janusstenen, naturbeskrivningarna är fina (här litar jag dock på att hon verkligen kan Norfolks landskap, det kan inte jag) och jag kommer säkert att läsa även den fjärde boken. Jag tycker också att Ruth Galloway är mycket sympatisk och jag tror att hon skiter fullständigt i sin vikt, i verkligheten.
Det finns många små misstag och underligheter i böckerna som stör läsningen för mig:
i Flickan under jorden (s. 140) skriver hon att historikern Peter "aldrig kom ihåg vilken som kom först, bronsåldern eller järnåldern". Min reaktion: tror författaren att jag är dum i huvudet? Minsta skolbarn (eller åtminstone skolbarn från fjärde klass och uppåt) vet det. Hon låtsas att brons- och järnålder är arkeologiska termer och inte riktigt har med historia att göra (min tolkning), vilket gör att jag suckar högt (eller troligare att jag svor).
i var och en av böckerna som jag har läst nämner Nelson eller Michelle att de har varit i Disneyland i Florida. Det finns inget Disenyland i Florida. Har aldrig funnits. Det finns ett i Kalifornien, ett i Paris, ett i Tokyo, men i Orlando ligger Disneyworld. The happiest place on earth för i helvete. Kunde ingen upplysa Elly Griffiths om detta, för själv har hon ju uppenbarligen inte varit där.
i tredje boken: "(...) when she saw Erik sitting on the bank throwing stones into the fast-flowing stream.'Like Poohsticks', she said. Erik had smiled uncomprehendingly. He often didn't get things like that."
För det första: Erik är norrman, han är inte nödvändigtvis bekant med engelsk barnlitteratur. För det andra: jag vet inte hur noga Elly Griffith har läst sin Milne, men min gissning är "inte alls" eftersom de inte kastar sten i berättelsen, utan pinnar (tip: stick), för att de ska flyta under en bro och sedan tävlar de om vems pinne som flyter under bron och kommer ut på andra sidan snabbast. Gissningsvis en lek de lekte även i Norge; jag vet att jag lekte den i Sverige innan jag läste Nalle Puh, men varför Erik skulle koppla ihop en gammal barnlek med sitt kontemplativa stenkastande i Bosnien, fattar inte jag heller. (Trivia: jag och Evova har varit på pilgrimsresa till Ashdown Forest och den faktiska bron i Milnes saga. Fast vi gick vilse.)
Två saker till: polismannen Harry Nelson är i 40-årsåldern. Ändå är det hans döttrar som har upplyst honom om tv-serien Vänner. Om de här böckerna är någorlunda nutida, var den äldsta dottern ca 14 när Vänner lades ner. Nelson själv är däremot i precis rätt ålder för att ha börjat titta på serien när den kom och om han inte gjorde det så gjorde definitivt hans fru det, eftersom hon verkar ha ett hyfsat normalt intresse för tv-serier. Nelson vet inte ens vad Countdown är för något. Countdown är en brittisk tv-serie som funnits sedan 1982 och fortfarande visas. Helt otroligt att Nelson inte skulle känna till den. Skulle han seriöst inte ha koll på Richard Whiteley och Carol Vorderman? I don't think so.
Så, om Elly Griffith inte har koll på så här triviala saker, hur vet jag att det hon skriver om arkeologi och annat stämmer? (Jag har för mig, på ett vagt sätt, att de arkeologiska inslagen hyllats och ska vara bra.) Med det sagt så gillar jag verkligen mordhistorien i Janusstenen, naturbeskrivningarna är fina (här litar jag dock på att hon verkligen kan Norfolks landskap, det kan inte jag) och jag kommer säkert att läsa även den fjärde boken. Jag tycker också att Ruth Galloway är mycket sympatisk och jag tror att hon skiter fullständigt i sin vikt, i verkligheten.
fredag, februari 03, 2012
En enkät
Senast lästa: Lisa Shearins Magic Lost, Trouble Found
Senast köpta bok: E-bok: The Fault in Our Stars av John Green, bok: Carol Harris Blitz Diary
Senast lånade bok: Minns inte
Senast fådda bok: Kan vara Murakamis Fågeln som vrider upp världen när jag fyllde år 2010. Det är verkligen förfärligt. Hur kan ingen ge MIG böcker? Eller åtminstone bokpresentkort? Skärpning.
Favoritbokhandel: Waterstones i Brighton, SF-bokhandeln i Gamla stan
Favoritbibliotek: Motala stadsbibliotek 4-ever
Antal lånekort: Aktiva? 1. (Jag har lånekort i Motala, Uppsala, Guildford, Enfield, Alexandra Park och Stockholm.)
Använder som bokmärke: Oftast kvitton.
Favoritfärg på bok: Gillar svarta böcker. Och vita. Och rosa, röda, blå, mörkgröna, bruna ...
Favoritmat/snack vid läsning: Te.
Favoritdryck vid läsning: Erm, te.
Favoritställe att läsa på: Soffan, som är bara min, i vardagsrummet, uteplatsen i vårt sommarhus, hängfåtöljen på svärisarnas uteplats i Skåne.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 8% i e-bok
Den här boken köper jag till en förälder: Pappa fick World War Z sist. Han är numera extra tacksam för motorsågen och yxan han hanterar dagligen.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Min bästa bokvän köper sina böcker och jag mina och sen byter vi. (Fast vi måste lösa det här med Kindle-böckerna ...)
Den här boken köper jag till en partner: Metro 2033 och Tinker, Tailor, Soldier, Spy var de senaste böckerna jag köpte till Johan. Han har läst båda.
Favoritgenre: Skönlitteratur.
Favoritformat: Vanlig pocket.
Författarfavorit: Vilket av mina barn älskar jag mest? (Jag kan ju säga så mycket som att William Styron inte är någon favorit).
Den tjockaste bok jag läst: Kanske Harper & Collins-utgåvan av LOTR i ett band?
Den tunnaste bok jag läst: Vid Grand Central Station där satt jag och grät är rätt tunn.
Favoritljud när du läser: Hör inga ljud när jag läser.
Favorittidning: World of warcraft är den enda tidskrift jag läser just nu. Och Elle mat och vin.
Prenumererar på: Elle mat och vin, Utopi, Kamratposten, Tivoli, Kalle Anka
Favoritbokblogg: Se: "författarfavorit". Men, den bokblogg som jag läser mest just nu (förutom de där jag är inne på dagligen) är Bokbabbel.
Mitt bästa bokminne: Bara för att det är snöstorm ute: i januari 1999 satt jag i lobbyn på det här hotellet och läste Agatha Christie. Hör du Lennart, skulle vi inte testa och se hur länge man egentligen stod ut med att bo på lyxhotell och läsa skönlitteratur? Jag är tillgänglig hela nästa vinter.
Senaste bokfyndet: Bästa bokfyndet under 2011 var inte till mig utan den kompletta samlingen Dragonball till barnen för nästan inga pengar.
Senaste impulsköpta bok: Alla?
En bra bok att ge bort: The Darling Buds of May av H.E. Bates
Bokgenre som jag undviker: BOATS, självhjälpsböcker
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: flyttar dem till sommarhuset, försöker att köpa böcker jag tror att jag inte kommer att vilja behålla som e-böcker, försöker ge bort andra, men det har hänt att jag har kört ett gäng till tippen (nej, ni ville inte ha de böckerna)
Så här håller jag koll på vad jag läst: .txt-fil
Så här sorterar jag min bokhylla: Genreuppdelning: fiktion, deckare, fantasy/SF, icke-fiktion. Språk: svenska, engelska (ryska, hahaha). Bokstavsordning. (Använder också systemet "travar på golvet, i fönstret, i en låda i köket, i en piedstal och under vardagsrumsbordet"). Har bara pocket här, men i Skåne där jag har båda, så delar jag upp i pocket och inbundet också. Johan sorterar sina böcker själv, men har något liknande system.
Nästa bok jag ska läsa: Har precis börjat på The Fault in Ours Stars och insett att jag förmodligen kommer att behöva läsa något väldigt oledsamt efteråt. Kalle Anka?
Senast köpta bok: E-bok: The Fault in Our Stars av John Green, bok: Carol Harris Blitz Diary
Senast lånade bok: Minns inte
Senast fådda bok: Kan vara Murakamis Fågeln som vrider upp världen när jag fyllde år 2010. Det är verkligen förfärligt. Hur kan ingen ge MIG böcker? Eller åtminstone bokpresentkort? Skärpning.
Favoritbokhandel: Waterstones i Brighton, SF-bokhandeln i Gamla stan
Favoritbibliotek: Motala stadsbibliotek 4-ever
Antal lånekort: Aktiva? 1. (Jag har lånekort i Motala, Uppsala, Guildford, Enfield, Alexandra Park och Stockholm.)
Använder som bokmärke: Oftast kvitton.
Favoritfärg på bok: Gillar svarta böcker. Och vita. Och rosa, röda, blå, mörkgröna, bruna ...
Favoritmat/snack vid läsning: Te.
Favoritdryck vid läsning: Erm, te.
Favoritställe att läsa på: Soffan, som är bara min, i vardagsrummet, uteplatsen i vårt sommarhus, hängfåtöljen på svärisarnas uteplats i Skåne.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 8% i e-bok
Den här boken köper jag till en förälder: Pappa fick World War Z sist. Han är numera extra tacksam för motorsågen och yxan han hanterar dagligen.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Min bästa bokvän köper sina böcker och jag mina och sen byter vi. (Fast vi måste lösa det här med Kindle-böckerna ...)
Den här boken köper jag till en partner: Metro 2033 och Tinker, Tailor, Soldier, Spy var de senaste böckerna jag köpte till Johan. Han har läst båda.
Favoritgenre: Skönlitteratur.
Favoritformat: Vanlig pocket.
Författarfavorit: Vilket av mina barn älskar jag mest? (Jag kan ju säga så mycket som att William Styron inte är någon favorit).
Den tjockaste bok jag läst: Kanske Harper & Collins-utgåvan av LOTR i ett band?
Den tunnaste bok jag läst: Vid Grand Central Station där satt jag och grät är rätt tunn.
Favoritljud när du läser: Hör inga ljud när jag läser.
Favorittidning: World of warcraft är den enda tidskrift jag läser just nu. Och Elle mat och vin.
Prenumererar på: Elle mat och vin, Utopi, Kamratposten, Tivoli, Kalle Anka
Favoritbokblogg: Se: "författarfavorit". Men, den bokblogg som jag läser mest just nu (förutom de där jag är inne på dagligen) är Bokbabbel.
Mitt bästa bokminne: Bara för att det är snöstorm ute: i januari 1999 satt jag i lobbyn på det här hotellet och läste Agatha Christie. Hör du Lennart, skulle vi inte testa och se hur länge man egentligen stod ut med att bo på lyxhotell och läsa skönlitteratur? Jag är tillgänglig hela nästa vinter.
Senaste bokfyndet: Bästa bokfyndet under 2011 var inte till mig utan den kompletta samlingen Dragonball till barnen för nästan inga pengar.
Senaste impulsköpta bok: Alla?
En bra bok att ge bort: The Darling Buds of May av H.E. Bates
Bokgenre som jag undviker: BOATS, självhjälpsböcker
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: flyttar dem till sommarhuset, försöker att köpa böcker jag tror att jag inte kommer att vilja behålla som e-böcker, försöker ge bort andra, men det har hänt att jag har kört ett gäng till tippen (nej, ni ville inte ha de böckerna)
Så här håller jag koll på vad jag läst: .txt-fil
Så här sorterar jag min bokhylla: Genreuppdelning: fiktion, deckare, fantasy/SF, icke-fiktion. Språk: svenska, engelska (ryska, hahaha). Bokstavsordning. (Använder också systemet "travar på golvet, i fönstret, i en låda i köket, i en piedstal och under vardagsrumsbordet"). Har bara pocket här, men i Skåne där jag har båda, så delar jag upp i pocket och inbundet också. Johan sorterar sina böcker själv, men har något liknande system.
Nästa bok jag ska läsa: Har precis börjat på The Fault in Ours Stars och insett att jag förmodligen kommer att behöva läsa något väldigt oledsamt efteråt. Kalle Anka?
torsdag, februari 02, 2012
Vad skulle du berätta om jorden för en utomjording?
jag skule bereta at det fans stjäl til at inte förstöra jorden till exempel att det fins masor av liv där. jag skule bereta att det fans hav som var djupare en nästan alla berg tilsamans. jag skule bereta at det fans varelser som var anpasade för alla element.och jag skule bereta om alla olika varelser.jag skule bereta om alla hög tider.
Utdrag ur Edvins utvecklingsplan: "Han experimenterar, ofta med framgång, med stavning."
Utdrag ur Edvins utvecklingsplan: "Han experimenterar, ofta med framgång, med stavning."
onsdag, februari 01, 2012
Läslista januari
dmitrij gluchovskij - metro 2033
alden bell - the reapers are the angels
agatha christie - death on the nile
gail carriger - soulless
gail carriger - changeless
gail carriger - blameless
jennifer haigh - the condition
clifford d. simak - city
lemmy kilmister - white line fever
anne perry - buckingham palace gardens
michelle paver - dark matter
terry pratchett - vi far
bill amend - assorted foxtrot
omläsning 2, tvångsläsning 1 och nyläsning 10
Januari inleddes i Egypten så självklart läste jag Death on the Nile (jag läste A Caribbean Mystery på Antigua och drömmer om att läsa They Came to Baghdad i Baghdad ...) Metro 2033 var en julklapp till Johan och alla böcker Johan sträckläser, sträckläser jag strax efteråt (utom Brookmyre). När jag kom hem läste jag hos/twittrade med Dark Places och Bokbabbel om The Parasoll Protectorate och The Condition. Jag gillade skarp parasoll-böckerna och läste i rask takt de tre första och läste väldigt snabbt ut The Condition också. Men de här stora amerikanska familjeromanerna som sträcker sig över generationer ger mig alltid en tom känsla i magen*. Jag vet inte vad det är: jämförelser med min egen jättesläkt och alla hemligheter och sorgligheter som finns där (precis som i alla släkter förstås) eller det enorma arbete som lagts ner på att skapa något som skaver så mycket, men är fiktivt (fast det stämmer inte, jag fick samma känsla av Knausgård och det är ju icke-fiktivt). Hur som helst så upplever jag att jag slösar bort dyrbar lästid och om jag vill ägna mig åt att älta familjeångest så har jag material så att det räcker och blir över i mitt eget liv. Tur då att jag via Lotta Olsson hittade Simaks The City, som visade sig vara en ångestladdad berättelse om en släkts öden och äventyr över flera generationer, MEN som utspelade sig i framtiden. Helt annan sak tydligen. Kanske är det perspektivet där hela mänskligheten synas, istället för navelskåderiet i de amerikanska familjeromanerna (grov generalisering). Anne Perrys näst senaste, mkt blodig och fin. Dark Matter har legat och väntat på mig sedan september, jag trodde att den arktiska miljön skulle vara tråkig (!) och att den skulle vara för otäck, men den vara bara bra. (Men jag kommer ju inte att åka norröver direkt snart.) Läs mer om Dark Matter hos Helena.
*Undantaget om romanerna utspelar sig i amerikanska Södern.
alden bell - the reapers are the angels
agatha christie - death on the nile
gail carriger - soulless
gail carriger - changeless
gail carriger - blameless
jennifer haigh - the condition
clifford d. simak - city
lemmy kilmister - white line fever
anne perry - buckingham palace gardens
michelle paver - dark matter
terry pratchett - vi far
bill amend - assorted foxtrot
omläsning 2, tvångsläsning 1 och nyläsning 10
Januari inleddes i Egypten så självklart läste jag Death on the Nile (jag läste A Caribbean Mystery på Antigua och drömmer om att läsa They Came to Baghdad i Baghdad ...) Metro 2033 var en julklapp till Johan och alla böcker Johan sträckläser, sträckläser jag strax efteråt (utom Brookmyre). När jag kom hem läste jag hos/twittrade med Dark Places och Bokbabbel om The Parasoll Protectorate och The Condition. Jag gillade skarp parasoll-böckerna och läste i rask takt de tre första och läste väldigt snabbt ut The Condition också. Men de här stora amerikanska familjeromanerna som sträcker sig över generationer ger mig alltid en tom känsla i magen*. Jag vet inte vad det är: jämförelser med min egen jättesläkt och alla hemligheter och sorgligheter som finns där (precis som i alla släkter förstås) eller det enorma arbete som lagts ner på att skapa något som skaver så mycket, men är fiktivt (fast det stämmer inte, jag fick samma känsla av Knausgård och det är ju icke-fiktivt). Hur som helst så upplever jag att jag slösar bort dyrbar lästid och om jag vill ägna mig åt att älta familjeångest så har jag material så att det räcker och blir över i mitt eget liv. Tur då att jag via Lotta Olsson hittade Simaks The City, som visade sig vara en ångestladdad berättelse om en släkts öden och äventyr över flera generationer, MEN som utspelade sig i framtiden. Helt annan sak tydligen. Kanske är det perspektivet där hela mänskligheten synas, istället för navelskåderiet i de amerikanska familjeromanerna (grov generalisering). Anne Perrys näst senaste, mkt blodig och fin. Dark Matter har legat och väntat på mig sedan september, jag trodde att den arktiska miljön skulle vara tråkig (!) och att den skulle vara för otäck, men den vara bara bra. (Men jag kommer ju inte att åka norröver direkt snart.) Läs mer om Dark Matter hos Helena.
*Undantaget om romanerna utspelar sig i amerikanska Södern.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)