Läslista december

december

julian barnes - the sense of an ending

graham joyce - the silent land

maggie stiefvater - frost

charlie higson - farsot

marjane satrapi - persepolis 2

geraldine mccaughrean - det vita mörkret

marjane satrapi - persepolis 3

marjane satrapi - persepolis 4

martin kellerman - rocky III

martin kellerman - rocky IX

scott westerfield - ful eller snygg

david levithan - ibland bara måste man

megan abbott - dare me

karin tidbeck - amatka

victoria thompson - murder on fifth avenue

martina haag - heja heja

Antal böcker: 16
E-böcker: 2
Omläsning: 2

December, månaden jag hittade tonårshyllan på vårt bibliotek. Jag har varit nyfiken på både Westerfield och Stiefvater ett tag, men läst för många dåliga recensioner för att vilja köpa dem. Stiefvater tänkte jag släppa helt efter den här första boken, den var helt ointressant. Westerfield kan jag tänka mig att låna fler av. Amatka fick J av mig i julklapp och efter att han hade sträckläst den gjorde jag detsamma. Jag tyckte väldigt mycket om den, men blev lite irriterad när jag läste författarens kommentar om att det inte gjorde något att boken spoilrades på baksidan och i någon säljtext från förlaget (som jag minns det), vilket jag absolut inte kan hålla med om. Jag läste inget inför min läsning, varken baksidestexter eller andras åsikter och jag tyckte att det var enormt spännande att inte veta något om vad som skulle hända. Det hade inte alls varit lika intressant att fortsätta om jag hade vetat mer om hur saker och ting låg till. Men så tycker jag verkligen om att inte kunna räkna ut några svar när jag läser. Jag spekulerar gärna och har gärna rätt, men det får inte vara uppenbart. Amatka hade också årets snyggaste omslag av Lisa Sjöbeck.
Sense of an Ending var absolut inte dålig, men inte så fantastisk som jag hoppades. Jag föll tyvärr inte heller för Dare Me, orka ätneurotik, jag är lite klar med det, och att boken förmedlar att det är ett naturligt tillstånd för tonåringar stör mig enormt (och om det faktiskt är ett naturligt tillstånd för dem, så är det ju fruktansvärt). Det är inget häftigt med ätstörningar, du orkar inte göra någon pyramid och bli populär i skolan. Du svimmar och mår skit. Och även om jag förstår hur en lärare kan ha enorm dragningskraft, förstår jag inte vad de ser hos Coach French. Lite karaktärsstudie hade suttit fint.
Persepolis var hemsk och intressant och bra. Jag gillar teckningarna och jag lärde mig mer om vad människorna som flydde från Iran, och kom till min skola i sexan, faktiskt hade flytt ifrån. Och undrar lite varför vi diskuterade det så lite då.