Weekendresan

Februari är en månad när ingen verkar glad och alla mest gå runt i någon slags dimma och fantiserar om solen. Jag är inget undantag, men i år bestämde jag mig för att aktivera mig lite mer för att få tiden att gå fortare. J och jag bokade in en barnvakt, som inte bara passade barnen utan aktiverade dem så mycket att de sovit bättre än på länge sen vi kom hem. Själva stack vi till Köpenhamn. I Köpenhamn var vädret inte alls bättre än här, vilket kanske inte var helt oväntat, men det låg ingen snö och ingen slask på gatorna. Där var ingen som ropade mamma varannan minut och ingen hade tår som behövde läggas om (tre nageltrångsoperationer på ett halvår, T R E) eller såriga läppar som behövde smörjas in (barn med afte + torr luft är en jävligt sucky kombination). Åtminstone inte på/av mig. Vi hade ca inga planer förutom en bokning på Fiskebaren i Kødbyen och här är några bilder därifrån.
Daph, J and I went to Copenhagen to fend of February dreariness and it actually helped for 2 days. Now we're tired again. Luckily I still have some fabulous things planned for February; tonight there's another meeting in the Elitist Darkness Club and next week my priest is coming to town and we're going for absinthe cocktails.

Drinks: sea buckthorn and parsley
Food: Oysters with dill oil
Dessert:  Vild Chokolade 78% – Bolivianske jungle
mælkechokolade, lavendel, lakrids og havtorn (It's wild chocolate with lavender, black licorice and sea buckthorn and it's lovely.)

We stayed at Bertram's hotel and slept in a fourposter bed.

These two

Making the kids laugh on our way to London. Could be my super power.

Hobbit

Nu gillar jag Martin Freeman så mycket att det gränsar till för mycket, men annars tror jag N hade gjort en alldeles awesome Bilbo. Min enda invändning mot den här filmen är titeln: vad var det för fel på The Hobbit, or There and Back Again?

Sketch

Äntligen är mina barn så stora så att det går att ta med dem nästan var som helst utan att det skapar kaos. Nu hade iofs N. redan innan han hade hunnit fylla 3 varit på afternoon tea på Dorchester 2 ggr, men de är väldigt toleranta på på dorcan. Strax före jul var vi på afternoon tea på Grand och det var det absolut bästa E någonsin hade gjort så när vi åkte till London nyligen bokade jag in oss på Sketchs afternoon tea. E tyckte bättre om Grand, eftersom Grands bakverk och smörgåsar var mer klassiska än de på Sketch och E är ju väldigt känslig för strukturer och konsistenser i mat. Som ögonfägnad vann Sketch alla kategorier (omgivning, färger, matens utseende, porslinet, rummet vi satt, toaletterna (som såg ut som juveler, se bild nedan) och teet var fantastiskt, vi drack vanligt Earl Grey och ett Yunnan-te (Grands te är iofs också fantastiskt). Barnen tröttnade efter ett tag, Sketch är inte lika hängvänligt som Grand, men jag hade kunnat sitta i timmar (om det finns champagne så står jag ut med det mesta). Sketch var väldigt enkelt att boka med en onlinebokningstjänst som jag gillar (och som jag tror att även min kiropraktor använder).

Förväntan

Det här kommer att hålla mig entusiastisk fram till i höst.

Läslista januari

Jag kom av mig lite, men jag har fått en del läst.

micael collins - gone

india knight - mutton

robert jordan brandon sanderson - memory of light

scott westerfeld - specials

susan hill - dolly

hugh howey - wool

ransom riggs - miss peregrine's home for peculiar children

jon scalzi - redshirts

ben aaronovitch - rivers of london

jessica shiefauer - pojkarna

Antal böcker: 10
E-böcker: 3
Omläsning: 0

Alltså, vilken lista det här är ändå! Mest bra och två (tre) trista. Till att börja med gillar jag inte Westerfields böcker, jag läste två för att bekräfta mitt första intryck och det finns inte mycket till handling tyvärr. Och trots att detta väl ska vara ett försök att visa att utseendet inte är allt, så blir det nästan tvärtom tycker jag. Det var inte mycket till handling i Miss Peregrines etc etc heller. Skräckig inledning i Florida som var väldigt otäck och påminde om Poltergeist-filmen i kombination med mer klassisk krypande otäck odjursskräck (varulv, vampyr eller vad är det egentligen?).Men sen tog det slut och blev samma gamla "vår värld är hotad nu måste vi slåss, det är vi eller dom"-grej. Det blir liksom inget av en massa stora idéer i många YA-böcker. Min reaktion blir bored now och så går jag vidare till nästa bok (turligt nog). Den tredje trista var Mutton som led av delvis samma problem som de två första: ingen handling plus ett förklätt "du måste inte vara snygg, fast det blir bättre om du är det"-tema. Det gör lite ont att skriva det, för jag har ÄLSKAT India Knight.
Rivers of London däremot var en bra bok. Knäpp, rolig och fin. Underbar karta. Evova har sagt åt mig att läsa den i ett par år nu och det hade hon ju rätt i. Redshirts är vår nästa EMK-bok, så den analysen spar jag. Wool var en riktigt bra dystopi, sträckläsningsbok, mycket obekväm (jag har inte klaustrofobi, men ibland undrar jag om det går att läsa sig till?) och jag tror att jag kommer att läsa fortsättningen, men jag hade gärna annars sett den avslutad där den slutade.
Jag köpte Dolly-boken för att den var så fin, jag blev aldrig såld på The Woman in Black, som jag tyckte var långtråkig, men jag gillade Dolly, den var otäck och välskriven. 
Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva om Memory of Light, sista delen i WoT-serien. Jag läste den första 1994 och älskade, jag är med i en diskussionsgrupp, som var som mest aktiv 1998-99, jag följde James Rigneys blogg fram till hans död 2007 och jag har läst sönder de här böckerna. Det är såklart inte den enda författare/bokserie jag har följt på det här sättet, men det är det svåraste att förklara eftersom delar är så bedrövligt dåliga. Jag är helt enkelt ett superfan.